Som jag konstaterade i den förra inlägget Årskrönika var mitt år 2018 allt för händelserikt för att summera i bara ett inlägg. Här kommer del 2 och vi börjar från prästvigningen i maj där den här bloggen i princip också börjar.

VARNING: Det här blir ett lååååångt inlägg till… (och ännu längre om du vill läsa alla inlägg jag länkar till.)

Höjdpunkter ur min kalender under året 2018. (länkarna går till de inlägg där jag skrivit om saken och bilderna kan man klicka på för att se dem i större format)

27 maj – Jag blev prästvigd. Jag skrev om dagen och jag bjöd på bilder. Några dagar senare firade jag med stor fest i församlingshemmet. Det var nog en tid av glädjerus! Härligt att ha det dokumenterat så jag kan minnas de här dagarna sen när livet känns jobbigt.

3 juni – Bara en vecka efter att jag blivit prästvigd kunde jag delta i ärkebiskopens installationsmässa i Åbo domkyrka. Det var pampigt värre!

4 juni – Första dagen på jobb som präst.

7 juni – bildbomb! Jag presenterade bilderna som togs några dagar innan jag blev prästvigd.

20 juni – På mitt första dop var jag betydligt mycket mera nervös än vid min första jordfästning.

2 juli – jag hade nog en hel del funderingar innan jag gav mig iväg på mitt första egna skribaläger men redan andra dagen kunde jag konstatera att jag överlevt. Efter en vecka var det ju redan riktigt kul! Omdömet av en av tjejerna efter lägret värmer ännu.

15 juli – Konfirmation och tack och hej! Det här året har nog verkligen präglats av många uppbrott och nystarter! För bara tre dagar senare installerade jag mig på mitt nya jobb.

19 juli – Jag presenterar mitt andra hem. Det som jag borde förstått att kräva städning av innan jag flyttade in.

24 juli – jag märker att jobbet slukar mig helt och hållet. Och det är full fart mest hela tiden. Ändå minns jag sommarprästjobbet med värme! Inte bara för att sommaren var så varm utan också för att det var så roligt.

5 augusti – Jag besöker Houtskär igen. Det är välsignelse till tjänst för Eva och jag kände att jag ville vara med. I retrospekt känns det lite underligt hur Houtskär pockar på och drar…

8 augusti – rapport från skärgårdspastorns lördag. Oj vilken härlig dag det var! En välsignelse av äktenskap på klipporna och en vigsel i den kapell-likande byggnaden på Örö. I ett mejl från bruden efteråt fick jag tack för mina fina ord och min varma blick. Tänk ändå vilka saker folk minns från sin stora dag!

19 augusti – några lediga dagar! Härligt, men inte riktigt tillräckligt.

1 september – En ny början till något som jag trodde skulle vara rätt varaktigt. En ordinarie tjänst som församlingspastor i Kimitoöns församling med Hitis som ansvarsområde.

12 september – ordinationsutbildning! Några dagar av utbildning och reflektion. Välbehövlig andningspaus i jobbet.

18 september – Det här året har varit ett år av självreflektion och fördjupning. Det har varit otroligt spännande att möta nya personer och genom dem möta nya sidor av mig själv. Också möten med gamla bekanta men med min nya roll har gett mig aha-upplevelser. Att få höra andras tankar om mig är också spännande. Jag hittade nyligen också en kommentar av en annan gammal vaktmästarkollega från 2011 när jag berättat att jag börjat studera teologi: ”jaja jag had nog för mig att du hadd mera att ge än att vara ”bara” kyrkväktare”. Tänk vad andra ser i mig, som jag inte ser själv!

23 september – Så var det min tur att bli välsignad till tjänst i Hitis kyrka. Tänk att man kan bli så varmt välkomnad!? Det ger värme i hjärtat.

26 september – dagen full av höststorm då en liten kisse och jag fann tröst av varann!

2 oktober – personer jag minns och alltid kommer att sakna på nåt sätt. De där som andra upplever som fyrkantiga men som jag tycker är hjärtliga och verkligt trevliga.

14 oktober – Havet. HAVET! Åh, vad jag har älskat att få arbeta vid och på havet. Tack och lov att jag får fortsätta med det!

20 oktober – ett återbesök i studentkretsarna. Höstfest med Teologiska student föreningen.

29 oktober – den här hösten var det församlingsval och jag följde med från sidan. Jag var inte uppställd som kandidat trots att jag blivit tillfrågad och trots att jag själv funderat på det. Idag vet jag att det var en mening med att inte ställa upp. Ändå hade jag ju nog en åsikt och återanvände en insändare från 2010.

30 oktober – Du har hört talas om att lägga käppar i hjulet? Nå, någon försökte lägga träd på vägen för mig! Här är årets mest dramatiska sekunder fångade på video.

4 november – jag bekantar mig med min nya ”hemort” och presenterar den med en bunt bilder.

14 november – jag börjar göra mig bekant med församlingsborna, fast på ett lite annorlunda sätt. Här reflekterar jag över att gå prästklädd eller klädd i baddräkt.

15 november – församlingvalet får mig att ryta till. Alla är viktiga, alla behövs!

16 november – Jag får förfrågan från domkapitlet om att överta uppdraget som tf. kaplan i Houtskär. Det snurrar i huvudet och jag känner mig förvirrad. Fast det är inget jag kan blogga o just då.

22 november – jag funderar på hur mina eviga tårar kan vara en styrka.

3 december – Livet är inte bara jobb, utan lite ledigt ibland också. Bakom kulisserna funderar jag så det knakar på framtiden…

11 december – nästan en månad efter att jag blev tillfrågad släpper jag bomben på bloggen. Jag bryter upp igen. Det är dags för nya utmaningar. Jag ska sluta i Kimitoöns församling och styr stegen mot Houtskär vid årsskiftet.

15 december – ibland har jag avsiktligt lekt med rubriksättningen. När döden kommer plötsligt blev ett riktigt ”klick bete”. Nu kan jag passa på att berätta att datorn bara simulerade död. På nåt underligt sätt hade dockningsstationen inte kopplat i ordentligt så datorn hade laddat ur totalt. Efter en riktig uppladdning har den åter fungerat klanderfritt. *nolo* för mig som trodde världen stannat.

19 december – Så var jag i tidningen igen. Kyrkpressen tycks tycka att jag är intressant…

24 december – julen var en blandning av ledsna ögon, glädje, avsked och uppbrott.

Det här året har varit ett fantastiskt år. Ett lärorikt år. Ett tungt år. Ett oförglömligt år!

Bloggen är en spegel av mitt arbete och mitt liv, men allt finns inte här. Att göra den här årskrönikan har väckt minnen som jag nästan redan glömt bort. Mellan raderna minns jag allt det där som jag aldrig kan skriva öppet om, men som finns i mitt minne.

Jag har mött så många nya människor det här året och jag känner att jag har vuxit i takt med den omtanke, glädje och gästfrihet som jag fått ta emot. Tack till er alla som varit med och gjort mitt år så härligt!

Nu med fyllda segel mot soluppgången lämnar vi 2018 bakom oss och styr med öppet sinne mot 2019 och alla de äventyr som väntar men som vi ännu inte vet något om.