Idag har jag gjort min första dag i Kimitoöns församling. Det blev en lång men innehållsrik dag. Jag infann mig på pastorskansliet lite före nio på morgonen och kom hem igen lite före nio på kvällen. Okej, jag hade en dryg timmes matpaus på mitten men ändå. I den här värmen är det pust, suck, stånk och stön. Fast egentligen klagar jag inte. Jag har inte ett fysiskt utomhusjobb längre. Att jobba på gravgården nu är inte kul.
Förmiddagen gick åt till att få igång den nya datorn. Tack Kustens IT som fixar det så smidigt! E-posten fungerar också igen. (Suck för Kipas knasiga regler i den frågan.) Jag fick en telefon och med ett nummer som jag har under den kommande månaden, sen byter det också igen… Nåja, kanske inte helt lätt att få tag i mig men som sagt, e-posten fungerar igen, använd den!
Dessutom har jag fått ett eget arbetsrum! Det är inte så lite coolt det, i min värld! Så Kyrkråttan har rätt, jag känner mig lite viktig 😉
På eftermiddagen hade jag ett samtal inför en kommande förrättning och kvällen avslutades på Högsåra med sångbetonad andakt. Vad nu det sen är, tänkte jag när jag försökte förbereda mig. Här tackar jag Erik Vikstöm för en vägledande text.
Just nu känns det som att den största skillnaden mellan att vara vaktmästare och präst är att folk nu säger att jag får bestämma, “vi gör som du vill ha det”. Som vaktmästare är jag van att invänta order och så utföra dem. (Okej okej, jag kunde nog ha åsikter om var skåpet skulle stå när jag var vaktmästare, men jag var medveten om att det inte nödvändigtvis var mitt beslut att ta i slutändan.) Så nu står jag och vet inte “hur jag vill ha det” och ändå ska jag säga hur det ska vara.
Så andakten blev allsångstillfälle med en kort och fritt hållen betraktelse på slutet. Den här gången hade jag inget skrivet tal, så som jag brukar, utan jag hade läst söndagens texter, Eriks andaktstext och funderat kring dessa. Talet blev sedan det som råkade komma ur munnen på mig. På nåt underligt sätt hängde det ihop och blev visst rätt begripligt för deltagarna. Åtminstone fick jag tack efteråt. Så Gud är god och Anden verkar även på onsdagskvällar i skärgården!