Alltid ibland säger jag smått ironiskt att ”det blir i alla fall inte tråkigt att jobba i kyrkan”. Men då handlar det allt för ofta om mindre roliga överraskningar eller saker som utvecklar sig på ett lite jobbigt sätt.
Den här veckan har det inte varit tråkigt att jobba i kyrkan, och den här gången på ett genuint trevligt sätt!
På torsdagen träffades ”Pappilan Porinat” i Houtskär. Det är en samtalsgrupp som träffas varannan vecka. Den är den enda gruppen i Houtskär där man pratar finska och den har blivit en viktigt träffpunkt för sådana som har finska som modersmål. Vi diskuterar högt och lågt, världsligt och religiöst. Den här gången slank samtalet vid kaffet in på KAJ. Jo, just den KAJ.
För någon var det en total nyhet att det finns en grupp med så duktiga, roliga killar i Finland. Och det är egentligen inte så konstigt, för om man lever sitt liv på finska och har lämnat ungdomen bakom sig för några år sen, så kanske man aldrig hört talas om fenomenet KAJ. Så vi andra som var mera insatta berättade glatt och livligt om KAJs tidigare framgångar. Det resulterade i att jag kände att vi behövde bekanta oss med KAJs fantastiska låtar och musikvideon.
Snabbt plockade jag fram en skärm, en videoprojektor och min dator. Så spelade jag upp Taco Hej, Nissan Bromsa, Pa Tu Ta Na Kako och YOLO. Så vi skrattade! Killarna i KAJ har en fenomenal förmåga att få alla med sig – även finskspråkiga seniorer i prästgården i Houtskär!
Sen fortsatte vi med andra samtalsämnen och avslutade med en liten andakt som vanligt.
På fredag satt jag vid datorn och skrev ett protokoll från ett möte när jag hörde att det bultade på dörren till församlingshemmet. Jag gick och öppnade dörren och där stor fyra unga damer som informerade mig om att nu skulle det vara Juniorklubb. Öh, jaha, kom in, svarade jag. Nu måste det ändå vara nåt strul för diakoniassistenten som brukar ha hand om juniorklubben är ledig. Flickorna insisterade på att det stod på listan att det skulle vara klubb just idag. Vi kollade listan och visst hade tjejerna rätt. Jag ringde kantorn och kollade med honom när klubbens sångövning skulle börja. Jo, om två timmar svarade han.
Nå, jag får väl underhålla tjejerna i två timmar då, sa jag och så blev det juniorklubb. Vi plockade fram pysselmaterial och ritade påskkort. Jag grävde i skåpet och hittade saft, gifflar och kex som fick duga som mellanmål. Så hittade flickorna på lekar och vi lekte tills de andra sångarna och kantorn kom. Rätt snabbt gick två timmar och roligt var det!
Det blir inte tråkigt att jobba i kyrkan! Man får vara förberedd på att oväntade saker händer och så får man göra det bästa av situationen.
Det som inte var en överraskande händelse var lördagens övning med kören inför långfredagens passion. Lite överraskande var ändå att vi var flera än jag räknat med, men kakan till kaffet räckte ändå åt alla.
Så en uppmaning: Om du inte har din långfredag fullbokad och befinner dig inom rimligt avstånd till Korpo ska du ta dig till kyrkan till kl 15 och komma med och lyssna och delta i passionen som vi framför då. Kantorn och kören har jobbat hårt för den och det hörs. Det är inte ofta man får höra passioner i våra små kyrkor, så missa inte den här!
Det blir inte tråkigt att jobba i kyrkan och inte heller att delta i allt det som ordnas i våra församlingar! Välkommen med!
