Same, same but different.

      Inga kommentarer till Same, same but different.

Att läsa veckotidningar tycker jag att är en lagom lättsmält sysselsättning när jag vill vila min hjärna. Det är lite hjärta och smärta, lite recept, lite goda råd och några livsöden. På senare tid har det dykt upp en ny kolumnist i min veckotidning. Hon beskrivs så här:

Gordana Biernat är en tänkare, författare, föreläsare och visdomskälla. Hon är en av Oprah Winfreys 100 Supersjälar – ”SuperSoul100” – en grupp på 100 upplysta ledare och visionärer som använder sin röst och talang för att höja medvetandet bland människor i världen. Källa

Av den beskrivningen ska vi väl förstå att hon är en person som har något viktigt att säga. Visst, hon skriver helt okej texter och hon vill väl försöka få läsaren att “att finna sitt Högre Jag och leva sin fulla potential” men när jag läser hennes texter blir jag störd på att det hon säger har man inom kristendomen redan känt till hur länge som helst. Mycket av vad Gordana skriver kunde vara en kristen text där man redigerat bort orden Gud, Jesus och den heliga Anden.

Inte nog med det. Tidigare lanserade man in min veckotidning någon som kommit på den geniala idén om att leva sitt liv enligt 6+1 metoden. (Jag minns inte längre vem det var.) Det vill säga jobba och hålla igång i sex dagar för att sedan vila på den sjunde. Hmmm…. Har du hört om den metoden förr? Tänkte väl det. Du kan slå upp 1 Mos 2:1-3 och 2 Mos 20:9-10 ifall du vill kolla upp ordalydelsen.

Jag tycker att det på nåt sätt är väldigt komiskt att religioners klokhet lyfts fram så här i ny förpackning och utan ett ord om religion. Samtidigt blir jag väldigt ledsen över att det ska behöva vara så här. Religion har på något underligt sätt fått en stämpel av att var problematisk, farlig och till för mindre intelligenta personer.

När religion utövas fanatiskt och man väljer bara vissa ställen ur den heliga skriften man vill ta fasta på och när man tolkar texterna på ett för sig själv förmånligt sätt, då kan religionen bli osund och i värsta fall farlig. När man utövar religion på ett öppet och sunt sätt blir den till en positiv kraft i livet som bär också när livet känns tungt och hopplöst.

Ord är bara ord tills någon läser dem

      Inga kommentarer till Ord är bara ord tills någon läser dem

Det är spännande att skriva texter och ännu mera spännande när man släpper iväg dem att läsas eller lyssnas på av andra. I förrgår kunde man läsa min kolumn i ÅU, idag kunde gudstjänstdeltagarna lyssna till min predikan.

Jag skriver på mitt sätt och jag har väl någon tanke med det jag skrivit, men jag kan aldrig veta hur den texten tas emot av läsaren eller åhöraren. När jag sedan får tillrop som “Din skrivelse i ÅU gick rakt till hjärtat!” eller “wauw! Så är det. Och om en dörr stängs öppnas en annan. Tack för klokheten i dina ord” känner jag mig mycket glad och mycket ödmjuk. Jag känner mig inte särskilt klok utan mycket vanlig och medelmåttig men jag vet att jag får förmedla Ordet när jag skriver.

En kollega berättade en gång att hen alltid ber ungefär så här innan hen predikar “Vad jag än säger, Herre låt dem höra det de behöver!” Och så känner jag att det är. Det spelar liksom ingen roll vad jag försöker säga om inte Gud ställer in lyssnarens öra på rätt frekvens. Då kan det hända att de ord jag förmedlar är just de ord som går rakt in i hjärtat på lyssnaren.

Som vanligt kan du klicka här om du är nyfiken på min predikan. Idag har jag predikat om synden.

Svart på vitt

      Inga kommentarer till Svart på vitt

Idag var det åter dags för Spaltaren i Åbo underrättelser. Det är underligt hur det varje gång kan sitta så hårt åt att skriva en kolumn men hur det varje gång löser sig på nåt sätt. Eller nåja, inte är det underligt alls. Det är bara att lita på att Hjälparen hjälper åter en gång. Men då tillit är så svårt.

Idag var det också premiär för att få titulera mig församlingspastor i tidningen. Lite häftigt nog.

Om du inte har tillgång till tidningen kan du klicka här och läsa min text.

Det där med arbetstid

      Inga kommentarer till Det där med arbetstid

Jag fick en känsla av att sista meningen i förra inlägget blev hängande i luften.
Jag känner att någon kanske sitter med ett frågetecken skrivet i hjärnan.

Det är väl tur att man inte har arbetstid att hålla reda på till på köpet.

Vaddå då inte arbetstid?

Kvällen innan jag skulle iväg på min första arbetsdag som präst frågade min man mig vilken tid jag skulle vara på jobbet. Jag svarade lite dröjande att jag hade tänkt infinna mig ungefär halv nio. Va?!? utbrast han, har du ingen arbetstid? Jag svarade leende nej, jag har ingen arbetstid. Han kunde inte förstå hur det är möjligt. Han är fackligt aktiv och jobbar på fabrik. Där är arbetstiden mycket noggrant reglerad. Det är arbetstid, övertid, helgersättning, veckovila, kvällstillägg, nattarbetstid och jag vet inte vad allt.  Han sa att den finländska lagstiftningen inte känner till något sådant som arbete utan arbetstid.

Nå, här kommer bildbeviset på att Finlands lag visst känner till arbete utan arbetstid…

De benämningar som står i lagen går i vardagligt tal under benämningen “andligt arbete” och alla de tjänstemännen omfattas alltså inte av arbetstidslagen. Att man inte har arbetstid betyder ändå inte att man inte skulle vara ledig ibland. Har man inte arbetstid har man nog ändå rätt till två lediga dagar i veckan. Annars är man in tjänst, oberoende av om det är måndag eller söndag, vardag eller helg. Det betalas inte ut övertidsersättning eller helgtillägg. Den som är van att ha sina vissa timmar tycker det här låter galet.

Fördelen är att man inte behöver fundera på om man ska anteckna arbetstid när man sitter i gungan och tänker på predikan en tisdagsförmiddag eller hur man ska förklara att man arbetat 84 timmar den här veckan. Det finns fördelar och nackdelar med allt. Arbete utan arbetstid kan kallas frihet under ansvar.

Fyll kalendern med luft?

      1 kommentar till Fyll kalendern med luft?
kalender på bord med blommor och godis i en burk

Bild : Pixabay

En äldre kollega gav mig en gång rådet att hålla kalendern luftig. Jag tyckte det var ett lite konstigt råd, men idag insåg jag att kollegan delade med sig av sin erfarenhet och vishet. Det finns en poäng med att hålla kalendern luftig! Samtalet jag hade idag tog inte den ena timmen jag förväntat, utan bra mycket längre. Det behövde få ta den tid det tog och jag är glad att jag inte behövde avbryta och rusa till nästa träff utan kunde sitta kvar den tid som behövdes.

Ibland har man bara inte tid och då måste man avsluta på ett bra sätt och rusa vidare. Det vet jag från vaktmästartiden men ibland kan tre minuter vara avgörande fast man inte har mera tid att ge just då. Ibland finns det ändå situationer då man behöver lyssna till slut. Då behövs en luftig kalender.

Det jag ännu behöver lära mig är att lägga in tid i kalendern för förberedelserna. Det tar tid att skriva tal och predikningar. Det tar tid att välja psalmer på ett vettigt sätt. Det tar tid att gå igenom det jag ska göra så att det blir till en bra helhet när jag gör det. Det tar tid att sköta det administrativa. Det tar tid att – ja allt. Det är väl tur att man inte har arbetstid att hålla reda på till på köpet.

Skärgårdspastorns lördag

      Inga kommentarer till Skärgårdspastorns lördag

Nu under juli-augusti är jag anställd för att vara en extra resurs i skärgården. Som man kunde läsa i Kyrkpressen förra veckan har Väståbolands svenska församling och Kimitoöns församling fått extra medel av Kyrkostyrelsen för att bättre kunna betjäna den massivt ökade befolkningen i skärgården under sommaren.

Skärgårdsförhållandena är speciella. Avstånden är kanske inte så långa när man mäter kilometer på kartan men i verkligheten kan det ta många timmar med båt för att nå fram. Dessutom får man alltid räkna med väder och vind. Samtidigt är det en fantastisk förmån att få röra sig i skärgården! Det är underbart vackert på havet mellan kobbar och skär.  Att jag valde att ge bloggen namnet Pastorn och Havet är ingen slump. I skärgården är havet alltid nära.

Förra lördagen hade jag en fantastisk dag. På förmiddagen regnade det ordentligt och åskade en stund, men framåt eftermiddagen klarnade det i och det blev en fin dag att fira kärleken. För mitt uppdrag för dagen var att åka ut till två öar för att viga och välsigna äktenskap. Det var min första vigsel så lite spänd var jag nog, men bara alldeles lite. Premiärnerver – you know.

Jag börjar bli bekant med taxibåtsföretagaren och hans son. De har skjutsat mig lite hit och dit vid det här laget. Den här gången var det lite spännande för sonen då det inte fanns någon brygga att ta i land i, utan jag fick hoppa i land på klipporna. Bra gick det också.


Man kan komma inför Gud och be om välsignelse över sitt äktenskap på olika sätt. Den här gången blev det aningen olika inramning på de två förrättningarna. Ena ute på klipporna, andra i en karg verkstad som påminner om ett kapell. Båda stunderna präglades ändå lika mycket av helig närvaro.


Återfärden blev i en öppen båt på ett stilla hav. Härligt att få känna den salta vinden i ansiktet! Den här dagen hoppas jag att jag kan plocka fram ur minnet varje gång livet känns motigt och trist.

Välsignelse min vän!

      Inga kommentarer till Välsignelse min vän!


Houtskär kyrka är som gjord för en romantiskt målning. Den ligger på en kulle och blickar ut över havet. Alldeles i närheten ligger prästgården. Ett stenkast längre bort ligger församlingshemmet. Det är en idyll och där finns liv. Det är inte en plats där livet stannat upp, utan ett ställe som bevarat det goda och samtidigt hängt med sin tid.

Där har jag firat högmässa idag, på min lediga dag. Nya tf. kaplanen Eva blev välsignad till sin tjänst och jag ville så gärna vara med eftersom vi delvis studerat samtidigt och dessutom blev prästvigda samtidigt. Jag kom i god tid till kyrkan, för färjtidtabellen satte ramarna, och då bad kyroherden Harry mig komma med vid välsignelsen av Eva. Jag blev verkligen glad för det och det kändes fint att få vara med. Efter välsignelsen sjöng kantorerna Hanna och Eva-Christina sången Se hur gudsvinden bär och den är såå fin! Jag kunde inte hindra tårarna av rörelse som rann på mina kinder, och egentligen, varför skulle jag behöva hindra dem? Är det vackert så man gråter så är det.


Som avslutning sjöng kören Amazing Grace så vackert att de fick spontana applåder efteråt. Hela högmässan var en vacker gudstjänst! Det var en härlig glädje att hela stora Väståbolands församling firade sin gemensamma huvudgudstjänst i Houtskär idag. Massor av folk, trevliga möten och perfekt väder. Jag är så glad att jag hade möjligheten att vara med.

Varför den tiden?

      Inga kommentarer till Varför den tiden?

När jag först bekantade mig med Hitis funderade jag lite på varför man firar gudstjänst kl. 13 där på söndagarna. En snabb titt på färjtidtabellen förklarade saken. Första färjan från fastlandet avgår kl 12.00. Även om prästen skulle bo på Hitis kanske inte kantorn gör det, så för att personalen ska hinna till gudstjänsten är kl. 13 första möjliga tidpunkt. Nu bor ju varken präst eller kantor på Hitis så verksamheten styrs i mycket stor utsträckning av färjtidtabellerna.

Att komma rusande en kvart före till sin första högmässa i kyrkan kallar jag inte för optimalt upplägg. Jag hade inte hunnit träffa kantor eller vaktmästare på förhand för någon genomgång av högmässan så det blev till att köra prima vista. Ett par små misstag blev det men inget som förstörde högmässan eller känslan av andakt. De misstagen hade kunnat hända fast vi hade varit hur väl förberedda som helst. Jag är innerligt tacksam för formulär och handbok! Med dem som röd tråd kan alla göra sin del och helheten blir okej.

Första gången är alltid första gången. Den kom och gick och nästa gång blir en ny gång. Varje gudstjänst och högmässa är en direktsändning och ett samarbete mellan alla som medverkar. Det är som det är och blir som det blir. Huvudsaken är att vi firar gudstjänst och mässa!

Som vanligt hittar du min predikan på sidan Ordet är mitt ifall du undrar vad jag drog till med i min första predikan i Hitis kyrka.

Ett nytt arbetspass

      Inga kommentarer till Ett nytt arbetspass

I förra inlägget hoppades jag på att det här arbetspasset skulle bli aningen mindre intensivt än mitt första. Så blev det. Det blev en ANING mindre intensivt. Första dagen hade jag inget inprickat i kalendern men jag hade två förrättningstal och en predikan att skriva. På skrivbordet låg också min nya telefon och väntade när jag kom till kansliet. Det tog en stund att få igång den men det var bara trevligt.

I hettan fungerar min hjärna långsammare än vanligt, så sen satt jag framför dataskärmen och försökte få ner några ord men det gick trööööögt. Jag har dessutom inte ännu vant mig vid att sitta vid skrivbordet på jobbet och producera text. Jag är van att sitta i ett litet krypin där hemma, när jag ska samla tankarna. Det känns som om mitt arbetsrum är för stort. Tankarna flyger iväg i rummet utan att jag kan samla dem. Eller så är det bara värmen och den nya arbetsplatsen som är ovan.

Följande dag hade jag min första jordfästning på Kimitoön. Ny kyrka, nya traditioner, ny teknik, men det gick bra. Förutom det där förmorrade headsetet då. Det är av lättaste möjliga modell och misshandlat till tusen. Jag pillade fast det vid örat på nåt sätt men det kändes så löst att jag sökte fram första hjälp väskan och tog till tejprullen därifrån. Bättre brödlös än rådlös säger ordstävet. Med en bit tejp satt headsetet så pass bra att jag vågade inleda jordfästningen. Tur var det att jag tog till tejpen för innan jag var klar hade headsetet lossnat och hängde bara i tejpen!

Idag har jag haft följande jordfästning, den här gången i “min kyrka” på Hitis. Det är en evig lycka att församlingen har förkörsskyltar jag får använda på färjan till Hitis-Rosala. Idag var det nämligen Hitisrodden och det lockade en stor mängd människor. Både på vägen dit och tillbaka var det så lång kö att alla inte rymdes med!

I morgon får jag åka tillbaka till Hitis för att hålla min första högmässa i den kyrkan. Det ska bli spännande att få möta min församling där. Det är rätt kul att träffa folk och få presentera sig som nya Hitisprästen! Samtidigt är det med en liten känsla av overklighet. Tänk att JAG är nya Hitisprästen! Ibland kommer känslan av att det är nåt skumt med det här. Igår i sakristian just innan jordfästningen, kom känslan av att jag borde sköta vaktmästeriet och inte alls stå där i alba och stola!

Ändå  är jag så lycklig övar att få dra på mig alba OCH stola. Speciellt är det i jordfästningarna och gudstjänsterna jag känner mig mest hemma. Däremellan får jag träffa mängder av intressanta människor, vara kreativ och skriva och fundera på statistik. (Jo, jag vet, jag är udda byggd på det sättet att jag gillar statistik, listor och tabeller.) Jag stortrivs och känner att det här är just det jag vill göra. Tänk att jag fick möjligheten! Soli Deo gloria!

Dansa Pausa

      Inga kommentarer till Dansa Pausa

Det blev tyst i några dagar här på bloggen. Det var inte planerat, utan bara en behövlig andningspaus. Efter skribalägret kände jag mig trött i hjärnan, en trötthet jag aldrig tidigare varit med om på samma sätt. Jag hade nog behövt några dagar extra där för att ligga i hängmattan men det gavs inte den här sommaren. Jag hade själv gått med på att dra vidare till följande församling rätt så direkt efter lägret, så bristen på vila var “eget moku”.

Jag hoppade in som sommarpräst på onsdagen och hade genast fyra intensiva dagar arbete. Det blev underbara dagar med besök till olika öar varje dag. Första dagen Högsåra, andra Biskopsö, tredje Vänö och fjärde Örö. Det var andakt, allsång, sommargudstjänst och allsång. Där mellan varven några förrättningssamtal och lite funderingar kring annat praktiskt. Här får jag passa på att tacka Sanna, den underbara kantorn, som jag skrattat bort fyra dagar med!

Det goda är nu att efter dessa fyra intensiva arbetsdagar fick jag fyra lediga dagar. Så jag har försökt ta det lugnt och vila hjärnan. Att jag nu arbetar i grannförsamlingen och har över 100 kilometer till jobbet gör att jag veckopendlar. Dvs. bor i en hyrd lägenhet på arbetsorten när jag jobbar och åker hem till huset, gubben och kissorna när jag är ledig. Det ger mig en tydlig signal om att koppla bort tankarna på jobbet när jag är “hemhemma”. Jag tror att det kommer att blir riktigt, riktigt bra. Det lär mig att skilja på arbetsdagar och lediga dagar på ett helt nytt sätt. Det lär mig att jag inte kan göra “någo lite” fast jag är ledig, för jag är på annan ort helt enkelt.

Nåja, det är ju också en sanning med modifikation. Idag kan man jobba oberoende av var man befinner sig, så länge man har telefon, dator och internetuppkoppling. Det är också en frihet. Det ger mig möjlighet att distansjobba någon dag ibland.

Inkommande arbetspass borde inte bli fullt lika intensivt som förra veckan. Det är skönt, för jag har fortfarande en lägenhet som luktar inpyrd tobak att städa. Kanske jag orkar göra nåt någon kväll den här veckan?

PS. Rubriken är även en sångtitel. Du kan kolla in den här.