Påsken är över och pastorn har återuppstått – eller nåt åt det hållet.
Det har varit en hel del planeringsarbete, mötesförberedelser och möten, gudstjänster, jordfästningar, nån andakt och möten med människor. Mest har jag ändå suttit framför datorn känns det som. Ett par betraktelser har jag också hunnit få till som publicerats i Kyrkpressen. Om du inte läst dem där kan du läsa dem under Ordet är Mitt.
Ibland kommer väggen emot – man kan inte göra allt digitalt eller vid skrivbordet. Så en måndag satte jag mig på förbindelsebåten och åkte iväg till Jurmo. Det går bra att jobba och göra ”pappersarbete” på datorn på båten, så jag kunde utnyttja resan effektivt.
På plats vandrade jag iväg till kapellet tillsammans med ledamöterna i arbetsgruppen för Jurmo kapells blomsterfond. Vi inspekterade det fina renoveringsjobbet som har gjorts senaste höst och vi planerade det kommande jubileet i sommar. Det är 180 år sedan kapellet byggdes.
Det som verkligen behövde funderas på och diskuteras på plats är en minnessten för begravda på annan ort eller som fått sin grav i havet. Ska den stå här eller ska den stå där? Blir den här stenen bra eller borde vi ta den där? Vi kom till en slutsats och förhoppningsvis ska det bli verkligehet till sommaren.
Det var en strålande vacker dag att besöka Jurmo, men ännu rätt så kyligt. Jag skrattade och sade med de andra att ”det är nog såååå jobbigt att vara präst i skärgården”. Vilken lyx att få göra en arbetsdag i den allra underbaraste av skärgårdar! Vackra vyer med ett nästan spegelblankt hav strösslat med kobbar och skär. För att inte tala om de trevliga människorna man träffar!
Flera trevliga människor träffade jag i Korpo i lördags. Där ordnades ett inflyttningsjippo. Ett evenemang för att visa upp Korpo och vad allt som finns där för hugade inflyttare. Där stod jag och representerade församlingen.
Foto: Heidi Lindqvist
Ballonger åt alla som ville ha och ett par broschyerer med info om församlingen. Det blev trevliga pratstunder, fast för det mesta med dem som redan bor i Korpo.
Varje gång församlingen deltar i något jippo, marknad eller publikt evenemang får vi fin respons och människorna är glada över att vi finns med på ett naturligt sätt där alla samlas. Jag är övertygad om att församlingen behöver gå ut på ”gator och torg” för att nå sina medlemmar. Det är bara en bråkdel som vi träffar genom vår verksamhet.
En person som jag mejlat med många gånger kom fram och presenterade sig och konstaterade att jag ”visst är den där Janette”. Det är alltid trevligare när man har ett ansikte på den man kommuniserar med! Så nu känner vi varandra så att vi kan säga hej när vi ses på byn.
Om bara två veckor inleder jag min sommarsemester och det känns intensivt att hinna med allt som måste hinnas med innan semestern. Ännu är många trådar mycket lösa och många bollar i luften. En del trådar ska jag knyta ihop ordentligt, andra ska jag bara se till att de hålls på plats tills jag är tillbaka. En del bollar ska jag fånga och en del ska jag kasta iväg åt någon annan att hålla i luften under min semester.
Jag ser fram emot en lång ledighet och nu när jag ser ut genom fönstret här hemma så ser min trädgård ut att göra det samma. Det finns väl si sådär tusen saker att göra i trädgården och det ska bli roligt att ta tag i dem. Blandat med lagom doser av god mat, vila, läsning, promenader och båtutflykter.
Det ser ut att bli sommar i år igen!
