Vad månne finns bakom knuten där?

      Kommentarer inaktiverade för Vad månne finns bakom knuten där?

När man flyttar till en ny ort vill man nog utforska lite vad det är för ett ställe. Jag har inte hunnit eller orkat utforska så mycket, men en gång turistade jag lite och insåg att Dalsbruk verkligen är en bruksort med fina minnen från svunna tider.

Den gången insåg jag också att det här verkligen är det stället där man inte inbillar sig när man säger att man ser smågubbar! På en liten bergsknalle står små metallgubbar och övervakar trafiken som drar förbi.

Igår gick jag ut på en promenad längs naturstigen som börjar alldeles runt hörnet från mitt hus. Rutten visade sig vara 2,4 km lång men tog mig en timme att gå för det var ju så många vackra ställen att njuta av längs vägen!

När jag en gång var i farten tog jag mig upp på utkiksberget också. Där var det nog en fantastiks utsikt över byn och de närmaste havsområdet.

Sen var det dags att gå hem igen för solen gick ner och mörkret kom smygande. Jag får ju bara konstatera att här är otroligt vackra ställen, så inte blev det här min sista promenad och upptäcktsfärd!

Sorg är kärlekens pris

      Kommentarer inaktiverade för Sorg är kärlekens pris

För tre år sedan sjöng jag sånger som både kärlek och sorg i en konsert som jag kallade för Sorg är kärlekens pris. Fortfarande tänker jag att kärlek och sorg går hand i hand.
Har man inte älskat, sörjer man inte heller.

Idag är den dagen på året när sorgen lyfts fram och vädras på ett allmänt plan. Många går till gravgårdarna och tänder ljus på gravarna och många söker sig till kyrkorna där man håller andakter och gudstjänster med parentation, ljuständning för de som gått bort under det senaste året. Det är rumsrent att tårarna rinner lite den här dagen.

Varför har vi bara en dag i året när sorgen är rumsren? Det fanns en tid när man gick sorgklädd ett helt år och då visste alla att man hade sorg och kunde förhålla sig till det. För det är ju så att när man sörjer blir man lite känslomässigt instabil. Plötsligt är det nåt som påminner en om någonting och så är det nära till tårarna igen, fast det skulle ha gått rätt länge sen sorgen var akut.

Jag tycker vi ska tala mera om sorg. Olika sorters sorg, för det är inte bara vid dödsfall man drabbas av sorg. Det är så mycket man kan sörja över! Så låt oss tända ett ljus för din  och min sorg ikväll.


Jag har varit vid graven idag
och tänt ljus som så många andra.
Det var så vackert på kyrkogården
och jag fylldes av vemod.
Tveksamt sökte jag mig in i kyrkan.
Musiken, ljusen, kören drog mig dit.
Inte min tro.
Alla i kyrkan talar så trosvisst
om livet efter döden och evighetshoppet,
men jag vet inte vad jag tror
eller om jag tror.

Jag har knäppt mina händer
och blivit stilla vid ljuset:
Gud, tar du hand om också
sådana som jag?
Kanske är det just ditt ljus jag söker.
Jag vet inte, men Gud,
sök mig, trösta mig, ge mig frid.

Caroline Krook

Kvinnorna vinner mark

      Kommentarer inaktiverade för Kvinnorna vinner mark

Det känns som om det verkligen är en förändring på gång inom kyrkan. Idag valdes Kaisamari Hintikka till biskop för Esbo stift. Mina gratulationer till henne och till Esbo stift. Tidigare under hösten valdes Mia Anderssén-Löf till kyrkoherde i Nykarleby församling och Kira Ertman till kyrkoherde i Esbo svenska församling.

Samtidigt kan man säga att det fortfarande är sorgligt glest mellan kvinnorna på kyrkans ledande poster. 1 kvinna av 10 bland biskoparna. På de andra ledande posterna vet jag inte hur många kvinnor det finns, men de är relativt lätträknade nog.

Enligt kyrkans egen statistik (från 2016) är fördelningen mellan könen bland församlingspräster 45,6% kvinnor och 54,4% män. Det avser alla kategorier från församlingspastorer till prostar. Ser man till all personal i församlingsarbete är det 72,8% kvinnor och 27,2% män! (Dvs. utan personalen på gravgårds och fastighetssidan och inom förvaltningen. Räknar man med dem blir procenten 70,5 / 29,5)

Man skulle kunna forska mycket mera i könsfördelningen i kyrkan men jag har inte resurser att göra det just nu. Intressant är det hur som helst!

Tillbaka till min inledning. Det känns som om det är en förändring på gång. Egentligen finns det ingen återvändo eller annan väg att gå. Kvinnorna blir fler och fler hela tiden bland prästerna. Egentligen är vi på en rätt bra nivå nationellt sett när balansen är som den är. Det är inte långt ifrån 50-50 längre. Men sen är det kanske mera problematiskt att hela kyrkans personal är så kvinnodominerad. Bland diakoner och dem som jobbar med barn och unga är kvinnorna i klar majoritet. Där skulle det vara mer än välkommet med flera män. Helt enkelt för att det är bra för alla när det är en någorlunda balans mellan könen.

Sen ska vi inte sträva efter att anställa människor bara för att det är av det ena eller andra könet, utan för att personen är en bra typ med rätt sorts kvalifikationer. Både kvinnor och män kan, bara de får tillfälle att visa att de kan.

Vet du vad som är det allra finaste i den här kråksången? DU som hör till en församling och är 16 år eller äldre kan påverka saken! Du kan ge din röst till en kandidat som för din talan på det sätt du vill att den ska föras! På sina håll kan det räcka med 20 röster för att få in en kandidat. Det är väl inte en omöjlig uppgift? Ta din kompis med dig och rösta! Du får känna dig viktig. Du ÄR viktig!

Kör försiktigt!

      2 kommentarer till Kör försiktigt!

Jag har ungefär 140 km mellan mina hem och kör den sträckan så gott som varje vecka. Ska jag till Hitis blir det ganska exakt 50 km för en resa fram och tillbaka. Ska jag till Kimito blir det dryga 50 km på en resa. Så du kan tänka dig att jag rätt ofta får höra orden kör försiktigt. Det gör jag för det mesta också. Det finns många djur som rör sig längs och på vägarna i skymningen och man vet aldrig vad som kan hända.

Idag hände nåt jag nog aldrig trott att jag skulle råka ut för. Du kan titta på filmsnutten här så får du se vad som hände!

Där kör jag i allsköns ro och plötsligt händer det oväntade!

 

Både bilen före mig och jag hade en otrolig tur. Trädet föll just mellan oss och jag hann bromsa till en del. Jag vet inte ännu om det är ripor på bilen för det är så mörkt ute att jag ser efter i morgon när det ljusnat.

Att jag har händelsen på film beror på att jag har en sk. dashcam i min bil. Bilkamera på svenska, kojelautakamera på finska. Alltså en kamera som är placerad i vindrutan och som startar automatiskt när jag startar bilen. Den filmar alltid när jag kör och sparar filmen i tre minuters snuttar på ett SD-minneskort. När kortet är fullt skriver den över från början igen.

Min man har haft en kamera rätt länge och redan fångat två hjortkrockar på film. Klicka här så får du se den ena. Jag fick min kamera i present i våras och det här är första gången som det hänt något riktigt spännande värt att spara. Så trots att jag kört en hel del det här året har det inte hänt något allvarligt eller roligt eller spännande.

Det var en del bilar i farten men ingen annan råkade illa ut. Personerna i bilarna bakom mig städade snabbt bort trädet från vägen och så löpte trafiken igen. Jag ringde nödcentralen för att informera och kanske be brandkåren komma och städa bort trädet men det behövdes ingen assistans utan en liten stunds talkoarbete fixade saken.

Tur nog var det ett rätt tunt träd och tydligen ganska ruttet. Att trädet föll berodde på den hårda stormen och på att det avverkats just där trädet stod så att det nu var mycket mera oskyddat och utsatt för den hårda blåsten. Men som sagt, man vet aldrig vad som kan hända när man rör sig på vägarna. Så, kör försiktigt, du också!

Nu har du bollen!

      Kommentarer inaktiverade för Nu har du bollen!

Follow my blog with Bloglovin

Nu har jag varit präst i 5 månader och den här bloggen är lika gammal. Det har blivit 75 inlägg så här långt. Det betyder att jag i medeltal har skrivit 15 inlägg i månaden, ungefär ett varannan dag med andra ord. Ändå har det ibland känts som att det gått onödigt lång tid mellan inläggen!

Enligt min bloggs statistikverktyg har inläggen haft omkring 180 besökare i medeltal! Det är helt otroligt många. Sen vet jag inte hur tillförlitligt mitt verktyg är för enligt bloggtoppen.fi har jag ungefär 160 läsare i veckan eller 53 unika läsare ber inlägg i medeltal. Inte är det fy skam det heller. Det är ju liksom en busslast människor per gång som läser vad jag skrivit!

Jag är en tabell och statistik älskare. Vad helst man kan göra listor, tabeller och statistik på gör mig glad på nåt sätt. När det kommer till bloggen är jag tvungen att förlita mig på verktyg som jag inte riktigt har koll på och det stör mig lite grann. Jag vill ju att det ska vara så exakt som möjligt.

Jag skulle säkert kunna skriva länge och väl om det här, men egentligen tänkte jag ju fråga dig en sak. Vad vill du läsa om? Finns det nåt du vill fråga mig?

Jag får väl erkänna att jag lider av en liten släng idétorka och att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Somt känns för futtigt, somt för stort. En del fastnar bakom tystnadsplikt, annat bakom gallret “det här intresserar ingen”. Känns ämnet för privat blir det inte heller något inlägg. Så vad ska jag egentligen skiva om? Jag vill ju inte bli för torr i mina inlägg för då blir allt till sånt som inte intresserar någon.

Passa på, fråga och kommentera! Då blir det mera intressant för oss alla.

När jag kandiderade i kyrkovalet

      Kommentarer inaktiverade för När jag kandiderade i kyrkovalet

För åtta år sedan var jag uppställd som kandidat i kyrkovalet. Då skrev jag en insändare i lokaltidningen Åbo Underrättelser. Jag råkade snubbla över texten i min dator och tänkte att jag kanske kunde lyfta upp den igen. För det är ju dags för kyrkoval igen! Jag är inte uppställd som kandidat den här gången, men det hindrar inte att jag har en åsikt och vill puffa för att också DU ska använda din röst i valet!

Oberoende om du tycker att det skulle vara dags för förändring eller om du vill bevara allt som det har varit, så är att rösta det mest konkreta du kan göra. I valkompassen kanske du hittar din kandidat eller så får du bara titta på kandidatlistorna i din församling och fråga kandidaterna vad de står för. Och kom inte med argumentet “det spelar ingen roll om jag röstar”. Skulle det inte spela någon roll om man röstar eller inte, skulle vi inte bry oss om att ordna fria val i Finland över huvud taget.

Så här skrev jag för åtta år sedan:

Till dig som tänker på att skriva ut dig ur kyrkan.

Så bra att du tänker efter!

Om du tycker att det är dåligt att dina skatteslantar används till att diakonipersonalen besöker ensamma och utslagna, håller de gamlas hand på åldringshemmet och möter vanliga människor i svåra situationer, då är du på rätt spår. Om du tycker att det är uselt att kantorn spenderar sina kvällar med att dra körövningar och veckoslut med att spela vacker musik för trogna lyssnare, då ska du sluta betala. Om du tycker att det är löjligt att gravgårdspersonalen sköter om gräs, blommor, häckar och träd så att gravgården är vacker när du besöker dina käras grav, då har du rätt plan. Om du ogillar att ungdomar samlas till läger och diskuterar och funderar över livets stora frågor just när de är som mest vilsna i sin ungdomliga yra, då ska du dra öronen åt dig. Om du är besviken på att den skatt du betalt används för att hålla den kyrka varm där släktled efter släktled samlats till glädje och sorg, då är det ett enkelt beslut. Om du inte kan acceptera att du betalar för att prästen väcks och ilar iväg när som helst på dygnet för att hjälpa dem som drabbats av någon ofattbar, tragisk olycka, då ska du ta ditt beslut.

Kyrkan, vår församling, är så mycket mera än biskopar, präster, kantorer, diakoniarbetare, ungdomsledare, vaktmästare och ekonomipersonal. Kyrkan – det är du och jag och alla andra medlemmar. Kyrkan, vår församling, gör så mycket mer än du kommer att tänka på när debatten går het i media.

Så bra att du tänker efter och kom ihåg att störst av allt är kärleken.

Idag skulle jag kanske skriva en insändare till dig som inte tänker rösta i kyrkovalet.

Feedback kan vara guld

      Kommentarer inaktiverade för Feedback kan vara guld

Idag åkte jag och kantorn tillsammans till Hitis. I bilen hinner man prata både det ena och det andra. Det är bra att hinna umgås och lära känna varandra. Det är bra att hinna diskutera ihop sig och planera för kommande arbetsuppgifter. Det är skönt att inte alltid behöva köra själv överallt.

Idag fick jag också höra några ord som värmde mitt hjärta. Jag sa åt kantorn att det har känts som om det mesta jag gjort sedan jag började jobba som präst har gått ur hand – i mun. Det vill säga jag har inte haft nån vidare framförhållning och det mesta har jag fått förbereda ganska strax innan respektive arbetsuppgift. Ibland har jag inte ens riktigt hunnit eller orkat förbereda mig så väl som jag skulle vilja, om ens just alls. På nåt sätt har jag ändå klarat mig så här långt.

Då sa kantorn att han inte märkt av något, utan att det verkat som att jag nog alltid tänkt igenom det jag gjort.

Tänk vad några få ord kan lägga sig som bomull kring en. Det kändes oändligt skönt att få höra att det åtminstone verkar som om jag vet vad jag håller på med.

Samtidigt vet jag att min långa erfarenhet som vaktmästare är en guldgruva för mig idag. Många saker har jag redan sett och hört, om än från en lite annan vinkel. Igår kunde jag galant instruera bärarna hur de skulle bära ut kistan från kyrkan när vaktmästaren inte var i närheten. Idag kunde jag luta mig tillbaka på att jag hört liturgin så många gånger att melodierna sitter i ryggraden även när jag står med handbokens noter framför mig och undrar “hur var det den här melodin gick nu igen?”. Jag följde de första tre noterna och plötsligt kunde jag hela melodin i alla fall.

Å ena sidan buren av erfarenheterna, å andra sidan buren av att få vara ett redskap i Guds hand. Tacksam är jag för att vara buren.

 

Ps: Dagens predikan är här.

Som ett svar från ovan

      Kommentarer inaktiverade för Som ett svar från ovan

Ibland händer det att olika bloggar på något sätt kan gå i dialog med varandra.

I går hittade jag det här inlägget från Svenska kyrkan som kändes som ett svar på min uppgivenhet. Tänk att någon gått med samma tankar som jag men skrivit om det ur en helt annan vinkel! Spännande.

Tack Magdalena Erixon för din text!

Åh, jag ork int mera!

      2 kommentarer till Åh, jag ork int mera!

På morgonen när jag stiger upp är en av de första sakerna jag gör att sätta på radion. Jag vill höra nyheterna och samtidigt hjälper radioprogrammen mig att hålla koll på tiden. Medan jag äter mitt morgonmål bläddrar jag genom dagens tidning för att ha koll på vad som hänt i världen och i mina lokalsamhällen. Jo, jag tycker att jag har flera, minst två. Under dagen kollar jag mitt facebook flöde flera gånger och ofta möter jag nyheter från diverse olika källor där.

Nu har jag ändå börjat tycka att det är lite jobbigt med alla nyheter.
Det är Trump här och Putin där.
Det är plast överallt och klimatkris för hela slanten.
Är det inte tsunami, så är det jordbävning, torka eller översvämning.
Regeringen driver på SOTE, fackföreningarna strejkar och kommunerna ska spara ihjäl sig.
Barn och åldringar far illa, alla där emellan kämpar på med sitt.
Nazismen och fascismen sticker fram sina fula trynen.
Flyktingar skickas tillbaka till otrygga hemländer.
Det är ingen hejd på alla tråkiga, förskräckliga, oförståeliga nyheter! Är det så att vi verkligen lever i de yttersta tiderna? Eller hur mycket värre ska det kunna bli?

Jag känner att jag vill stänga av alla nyhetskanaler, krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet eller alternativt dra så långt ut i vildmarken att inga trista nyheter kan nå mig.
Ändå inser jag att jag inte kan göra det. Jag måste fortsätta lyssna in vad allt som händer i världen och i mina lokalsamhällen. Jag har tagit emot uppgiften att gå Guds ärenden på jorden. Jag har lovat förkunna Guds ord och förvalta de heliga sakramenten.

Kanske jag själv borde lita lite mera på Bibelns ord?
Jesus säger: Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. (Luk 21:33)

Återseendets glädje

      Kommentarer inaktiverade för Återseendets glädje

Jag hade funderat på att delta i Teologiska studentföreningens höstfest men lät bli att anmäla mig, för jag tänkte att jag nog inte kommer att hinna eller orka ändå. Så i veckan kom det ett meddelande i telefonen med en fråga om jag ville ställa upp som festtalare! Då kunde jag inte låta bli utan tackade glatt ja till festen.

Jag funderade lite på vad jag skulle hålla tal om men jag hann inte/orkade inte/ides inte/prokrastinerade att skriva talet tills jag insåg att det var fredag och dags att hålla talet samma kväll. Jag hade ju tänkt lite på förhand så jag krafsade ner några franska streck men insåg att det kanske inte skulle räcka hela vägen. Så jag snodde helt fräckt ett qwiz med svåra svenska ord på nätet som utfyllnad till mitt tal. Så kopierade jag upp qwizets frågor i några exemplar för att kunna låta festdeltagarna utmana sig själva. För att göra det hela lite roligare skrev jag en kort berättelse där alla orden ingick. Det blev en knasig liten berättelse men den fungerade som ledtråd till de svåra orden.

Festen blev rolig och det allra roligaste var nog att träffa så många gamla studiekompisar! Ett par av dem doktorerar nu, en jobbar som lärare, en som diakon, en har paus i studierna för ett förtroendeuppdrag och många studerar fortfarande mer eller mindre flitigt. På nåt sätt var det en väldigt udda grupp av människor men glädjen att vara tillsammans var stor.

En sak glömde jag att säga i mitt tal och eftersom jag vet att åtminstone några av festdeltagarna också läser bloggen säger jag det nu:

Tvivla aldrig på att du är rätt för det du gör. Gud behöver dig precis som du är. Vi är alla bra på någonting och tillsammans kompletterar vi varandra så att helheten blir fantastisk.

Det gäller förresten alla, oberoende av om du var med på festen eller inte.
Du behövs som du är!