Category Archives: Så det kan råka sig

Herrens vägar är outgrundliga

      Inga kommentarer till Herrens vägar är outgrundliga

Den heliga Birgitta bad “Herre visa mig din väg och gör mig villig att gå den”. Samma bön brukar jag be, ibland med tillägget “Herre, sätt upp stora skyltar så att jag ser var din väg går, för jag har inte alltid så lätt att förstå”. När jag var på väg att bli klar med mina studier och prästämbetet hägrade… Read more »

Jag minns när du sa…

      Inga kommentarer till Jag minns när du sa…

Genom texten i förra inlägget kom jag att tänka på hur saker vi säger kan bli så otroligt betydelsefulla för andra. Som just de ord ungdomsarbetsledaren sa om mina tårar. Jag undrar om hen ens minns att de orden blev sagda? Eller som den gången när jag bjöd på födelsedagstårta i studenternas kafferum Mysis, trots att jag avskydde att fylla… Read more »

Jag delar mina tårar med dig

      2 kommentarer till Jag delar mina tårar med dig

Jag är en hopplös sympatigråtare. Berättar du något som berör mig, rinner mina tårar över. Gråter du, så gråter jag. Upplever jag något vacker, gråter jag. Jag har med åren fått allt svårare att behärska mina tårar. Är jag trött är det stört omöjligt att stänga kranen. När jag var på skribapraktik för snart två år sen grät jag flera… Read more »

En jeremiad i förkylningstider

      Inga kommentarer till En jeremiad i förkylningstider

I onsdags hade jag konfirmandundervisning på eftermiddagen och någonstans där kände jag en lustig krypande, kliande känsla i halsen. Jag tänkte några otryckbara tankar och rusade till butiken efter citroner och ingefära. Jag blandade till Ingefära-shot och stjälpte i mig. På torsdagen vaknade jag med en obehaglig känsla av förkylning i kroppen. Jag drack ingefära-shot och hoppades på det bästa…. Read more »

Pappikin on täällä!

      Inga kommentarer till Pappikin on täällä!

Ja, förlåt min finska rubrik. Jag ska förklara den lite längre ner. Nu ska jag återkomma till Lauras fråga. Laura skrev så här: Det jag skulle vilja (ännu) mera om är dina nya insikter som en ny präst. Hur reagerar folk på dig med och utan arbetskläder (menar inte att du ska behöva gå spritt naken runt omkring, dock). Andra… Read more »

Några spretiga tankar

      Kommentarer inaktiverade för Några spretiga tankar

Nu när jag tittar i min kalender undrar jag när tusan jag ska hinna skriva tal, predikan och göra andra förberedelser. Av någon underlig anledning är det galet fullt – åtminstone känns det så för mig – i min kalender. Det är övergående och kräver mest stenhård planering av tidsanvändningen ett par dagar framöver. Samtidigt som jag är stressad över… Read more »

Åh, fan! (får präster säga så?)

      Kommentarer inaktiverade för Åh, fan! (får präster säga så?)

När jag frågade vad du vill läsa mera om i min blogg skrev min vän Laura så här på facebook: Det jag skulle vilja (ännu) mera om är dina nya insikter som en ny präst. Hur reagerar folk på dig med och utan arbetskläder (menar inte att du ska behöva gå spritt naken runt omkring, dock). Andra iakttagelser om människor… Read more »

Kör försiktigt!

      2 kommentarer till Kör försiktigt!

Jag har ungefär 140 km mellan mina hem och kör den sträckan så gott som varje vecka. Ska jag till Hitis blir det ganska exakt 50 km för en resa fram och tillbaka. Ska jag till Kimito blir det dryga 50 km på en resa. Så du kan tänka dig att jag rätt ofta får höra orden kör försiktigt. Det… Read more »

Nu har du bollen!

      Kommentarer inaktiverade för Nu har du bollen!

Follow my blog with Bloglovin Nu har jag varit präst i 5 månader och den här bloggen är lika gammal. Det har blivit 75 inlägg så här långt. Det betyder att jag i medeltal har skrivit 15 inlägg i månaden, ungefär ett varannan dag med andra ord. Ändå har det ibland känts som att det gått onödigt lång tid mellan… Read more »

Som ett svar från ovan

      Kommentarer inaktiverade för Som ett svar från ovan

Ibland händer det att olika bloggar på något sätt kan gå i dialog med varandra. I går hittade jag det här inlägget från Svenska kyrkan som kändes som ett svar på min uppgivenhet. Tänk att någon gått med samma tankar som jag men skrivit om det ur en helt annan vinkel! Spännande. Tack Magdalena Erixon för din text!