Den heliga Birgitta bad “Herre visa mig din väg och gör mig villig att gå den”. Samma bön brukar jag be, ibland med tillägget “Herre, sätt upp stora skyltar så att jag ser var din väg går, för jag har inte alltid så lätt att förstå”. När jag var på väg att bli klar med mina studier och prästämbetet hägrade… Read more »
Efter en lång arbetsdag med ett alldeles underbart De vackraste julsångerna tillfälle kände jag hur hungrig jag var. Att åka hem till lägenheten för att koka havregrynsgröt kändes inte lockande, utan det kändes som dags för franskisar. Efter en snabb koll vilka mina alternativ var styrde jag stegen mot Strandhotellets restaurang. Där serveras franskisar en lördagskväll som ikväll. Jag beställde… Read more »
Idag har jag firat tvåspråkig gudstjänst i Hitis kyrka. Något större antal finskspråkiga var det inte i gudstjänsten, men visst är det fint att få fira vårt lands självständighet på landets båda språk! Fast jag talar finska rätt flytande är det ändå alltid ett spänningsmoment att jobba på finska. Jag känner att jag borde förkovra mig och gärna prata finska… Read more »
Ledig dag. Jag bakar semlor, för det är roligt, gott och kräver ingen tankeverksamhet. Jag planerade baka pepparkakor och mockarutor och saffranskrans, men orken tog slut efter semlorna. Bra så egentligen, för vem behöver sötebröd? Det får jag tillräckligt av ändå. Jag går från rum till rum och tänker att här skulle det behöva städas. Det är dammigt, råddigt, ostrukturerat,… Read more »
Förra gången jag var så här förkyld var visst vårvintern 2015. Den gången blev mina stämband så illa åtgångna av rethosta och magsyra att jag fick vara helt tyst i ett par veckor. Nu känns det lite likadant, men tyst kan jag inte vara. Fast riktig lika illa är det nog ändå inte. Rösten kommer nog sakta tillbaka bara jag… Read more »
Åh, så skönt att vara tillbaka på jobbet efter en och en halv veckas sjukledighet! Nog för att jag är lite kraxig ännu och rösten låter som en sprucken burk, men jag kunde hålla den inplanerade verksamheten och det är huvudsaken. Att träffa församlingsborna är ju nog något av det trevligaste med det här jobbet. Att kunna erbjuda ett lyssnande… Read more »
Jag vet inte vad det är med mig och julen… Varje år har jag svårt att inse och acceptera att julen är i antågande. Det är mindre än en månad till julafton, men jag känner mig som en struts som kör ner huvudet i sanden och sjunger lalalala för att slippa se och höra. Samtidigt tycker jag väldigt mycket om… Read more »
Genom texten i förra inlägget kom jag att tänka på hur saker vi säger kan bli så otroligt betydelsefulla för andra. Som just de ord ungdomsarbetsledaren sa om mina tårar. Jag undrar om hen ens minns att de orden blev sagda? Eller som den gången när jag bjöd på födelsedagstårta i studenternas kafferum Mysis, trots att jag avskydde att fylla… Read more »
Jag är en hopplös sympatigråtare. Berättar du något som berör mig, rinner mina tårar över. Gråter du, så gråter jag. Upplever jag något vacker, gråter jag. Jag har med åren fått allt svårare att behärska mina tårar. Är jag trött är det stört omöjligt att stänga kranen. När jag var på skribapraktik för snart två år sen grät jag flera… Read more »
I onsdags hade jag konfirmandundervisning på eftermiddagen och någonstans där kände jag en lustig krypande, kliande känsla i halsen. Jag tänkte några otryckbara tankar och rusade till butiken efter citroner och ingefära. Jag blandade till Ingefära-shot och stjälpte i mig. På torsdagen vaknade jag med en obehaglig känsla av förkylning i kroppen. Jag drack ingefära-shot och hoppades på det bästa…. Read more »