Så mycket det ryms på ett år!

      2 kommentarer till Så mycket det ryms på ett år!

Här om dagen kom jag att tänka på att jag vid årsskiftet varit kaplan i Houtskär i ett helt år. Vart tog den tiden vägen? Det har gått med en väldigt fart, så som tiden lär gå när man har roligt.

Det här året har verkligen varit fyllt av fantastiska upplevelser! Vilken tur att jag bloggar så att jag kan gå tillbaka och minnas vad allt som hänt! Här kommer ett kort sammandrag för varje månad med några länkar till inlägg jag skrivit.

Januari
Nytt år – nya möjligheter! Här började året med en varm högmässa där jag blev välkomnad åter till Houtskär. Och några dagar senare blev jag välkomnad av Houtskärs äldre. Så satte jag en målsättning för mig själv. En som jag nu i slutet av året helt glömt bort…

Februari
Kall eller jobb? frågade en läsare och jag svarade med ett långt inlägg. Vigseldatum 22.2.22 – en nästan helt vanlig tisdagskväll var det vigselkväll i vår kyrka.
Krig i Europa. 24 februari ringde kyrkklockorna för fred och vi höll en bönestund.

Mars
Vilken härlig överraskning jag fick i födelsedagspresent! Den skylten fäste jag genast på bilen. Det som kom att bli ett återkommande tema under året var inläggen om hur det kändes som att jag hade lite för mycket på gång. I slutet av månaden kunde vi äntligen fira Marie bebådelsedag tillsammans med Marthaföreningen. Det blev våffelkalas i prästgården efter gudstjänsten.

April
Påsken medförde lite extra arbete det här året. Långfredagens gudstjänst radierades, dvs sändes i radion, och det betyder noggranna förberedelser. Och samma dag kunde man läsa en intervju med mig i lokaltidningen Åbo Underrättelser. I slutet av månaden kunde jag överraska en liten kille med min insikt i traktorer. Det var en obetalbar min jag fick den gången!

Maj
Ett återkommande inslag – att åka eller inte åka färja. Ibland händer det sig att jag slarvar med att kolla tidtabellen och då kan det leda till överraskningar. Världen är upp och ner, vilket kan leda till funderingar och ett blogginlägg.

Juni
Genast efter att skolåret slutet var det dags för skribaläger och konfirmation. Jag kände mig helt på rätt plats och efter konfirmationen var jag fylld av glädje. Att lära sig säga nej funderade jag på mitt i sommaren. Finns det en ram som jag förväntas hålla mig inom kommer jag förr eller senare att försöka tänja på den eller helt strunta i den. I slutet av juni gjorde jag det jag ville göra.

Juli
Inspirerad av en diskussion med en väninna skrev jag ett inlägg om föräldrar och hur roller kan skifta. Semester – ljuva semester! Faste gentligen var största delen tjänstledighet eftersom jag inte hade tjänat in så många semesterdagar ännu det här året.

Augusti
Kaplansinstallationen skedde första söndagen i augusti. Vilken härlig fest det blev! Och sen blev jag blixtinklallad till pensionärslägret – det var också festligt! Men sen – två båtresor jag aldrig glömmer! Första söndagen jag skulle ta båten till Iniö hade jag sällskap av Uma, men den andra med så gott som lika gropigt väder körde jag ensam. Jag kan bara konstatera att det är genom att utmana sig som man växer. mogna och lär sig nya saker!

September
Den här månaden höll jag tre aftonandakter i radion. Och så var det åter full fart och mycket på gång. Men jag hann också stanna upp och reflektera över hur bra jag har det. EN kyrkoherdeinstallation hann jag vara med om också! Synodalmötet i slutet av september var jättetrevligt. Det är alltid roligt att få träffa sina kollegor från hela stiftet.

Oktober
Covid-19 hann fast mig och däckade mig. En vecka var jag ordentligt sjuk, sen fick det vara nog och jag återupptog arbetet. Ingen bra combo – men när kommer sjukdomar lägligt? Månaden avslutade jag med det mest läsa inlägget nånsin – Vill jag bli kaplan i Nagu?

November
Månaden inleddes med en dröm jag haft och ville förverkliga. Att finnas på kyrkogården när människorna kommer för att tända ljus vid gravarna inför alla helgon dag. Men i övrigt kändes månaden jobbig. Det var församlingsval, kurs, förtroendeuppdrag, och jag minns inte allt ovanpå det vanliga arbetet som även det räckte till alldeles i sig självt. Huh! En radiointervju och en resa till ett möte blev det också mellan varven.

December
Jag fick tacka kapellrådsmedlemmarna med en julmiddag för deras idoga arbete under den här mandatperioden. Jag gjorde hembesök och delade ut julhälsningar. Samarbetet med kollegor och frivilliga har varit givande och det känns som att det bär frukt. Det händer sig att någon frågar – kan jag vara med? Kan vi göra det här tillsammans? och jag blir så väldigt glad varje gång. Och jag fick min examen i ledninga av församlingsarbete!

Till slut
Den här korta genomgången av året sammanfattar jag i två uttryck: ”Det är mycket nu!” och ”Jag känner mig hemma!”. Det har varit ett fantastiskt år! Nästan varje månad har jag skrivit ett inlägg om hur det känns stressigt och att jag lite för mycket jobb, men också ett inlägg om hur tacksam, glad och lycklig jag känner mig över att få vara kaplan i Houtskär. Nästan så det blir lite tjatigt när jag bläddrar genom årets alla inlägg!

Nu hoppas jag bara att nästa år blir lite lugnare, men lika fint och givande.

 

God jul!

      Kommentarer inaktiverade för God jul!

Den här julaftonen firar jag i prästgården. Ett ensamt ljus sprider trevnad med sin låga och i kylskåpet väntar goda smörgåsar till kvällen. Enstöringen i mig njuter i  fulla muggar.

Julbönen i kyrkan gav julstämning och när jag gick därifrån måste jag bara stanna upp och knäppa några bilder av den vackra kyrkan i skymningen.

Julaftonens predikan fick jag lova att redigera i farten i predikstolen. När jag skrev den räknade jag med en slaskig jul utan snö. Lite julmagi blev det kanske ändå, för det blev några minusgraden och en tunn slöja av snö över nejden – så plötsligt stämde inte mitt manuskript med verkligheten! Tänk så det kan gå när man skriver ner sina tankar några dagar på förhand!

Predikan till julottan är ännu oskriven, men månne inte den kommer till under kvällen? Jag vet att den ska handla om det trotsiga hoppet som ett nyfött barn för med sig. Och kanske jag inte behöver ändra mig i ottan om jag skriver den nu ikväll?

Hurra! En examen till!

      Kommentarer inaktiverade för Hurra! En examen till!

Idag har domkapitlet i Borgå stift haft sammanträde och godkänt dem som avlagt kursen Examen I Ledning Av Församlingsarbete, bättre känd som Exilafen. Och bland de godkända finns mitt namn! Hurra!

Skärmdump från domkapitlets webbsida.

Det här betyder att jag är formellt behörig för en kyrkoherdetjänst.

Dessutom behöver jag inte längre studera något mera om jag inte vill. Vi pratade om den saken med kurskamraterna och vi tyckte att det egentligen är rätt knasigt. Många har 30 år kvar i arbetslivet. Om de nu blir kyrkoherdar och aldrig mera studerar någonting så stagnerar både de själva, deras församling och hela kyrkan! Så vi tänkte att det borde finnas en obligatorisk ”fräscha-upp-dina-kunskaper”-kurs vart femte år eller så.

Men, nu har jag tänkt att nästa år ska bli ett år då jag fördjupar mig i arbetet och församlingen. Ett år då jag inte ränner på kurser stup i kvarten. Få se hur bra det går…

För den otåliga icke-prenumeranten

      Kommentarer inaktiverade för För den otåliga icke-prenumeranten

Med jämna mellanrum står det Spaltaren i min kalender. Det betyder att jag ska skriva en kolumn som ska publiceras i Åbo Underrättelser. Det här året har jag fått skriva tre kolumner.

Idag kan man läsa min kolumn i tidningen och på söndag publiceras den på webben. För den som inte har tillgång till tidningen och inte kan vänta till söndagen, så finns texten också under Ordet är mitt.

Från sur till glad igen

      Kommentarer inaktiverade för Från sur till glad igen

Det är spännande att följa med hur många som klickar in sig i bloggen. Jag märker att det spelar stor roll vilken rubrik jag sätter för mina bloggtexter och hur jag presenterar dem på Facebook.

De två minst lästa inläggen visar bloggens statistik bara 11 klick för just nu. Det ena är Kryddor i livet från september 2019 och det andra Aftonandakt vid havet från april 2020.

Det mest lästa inlägget är Jag blev så arg från september 2018 med 835 klick just nu och det näst mest lästa inlägget är Vill jag bli kaplan i Nagu? från oktober 2022 med 639 klick just nu.

För det mesta visar min statistikräknare mellan 100 och 200 klick för blogginläggen. Det är otroligt häftigt att tänka att det är två till fyra busslaster med människor som läser det jag skriver!

För att väga upp mitt sura inlägg från igår ska jag idag berätta hur lyxigt det är att har nyckeln till olika kyrkor. Idag, på min lediga dag, smög jag mig in i kyrkan i Nagu och satte mig vid flygeln. Inte för att jag kan spela utan för att öva på olika advents- och julsånger.

Jag märker mer och mer hur bra jag mår av att sjunga. Det är friskvård att få plinka på min stämma och försöka få ord och ton att passa ihop. Och när min fina församlingsmusiker har tid att ackompanjera mig och öva sånger med mig fyller det mig med endorfiner och lycka.

Det är kul att sjunga sånt jag kan, men det är minst lika roligt att erövra nya sånger! Här bekantar jag mig med en adventssång med text och musik av Houtskärbor. Nån dag kanske jag rent av blir sjunger den offentligt.

Sur kärring mot strömmen

      2 kommentarer till Sur kärring mot strömmen

Så var vi inne i december. Det betyder att mitt Facebookflöde svämmar över av julkalendrar. Digitala kalendrar som ”öppnar” en ny lucka varje dag. Och vet ni, efter bara en dag är jag urled på det hela.

Kanske för att jag i nåt svagt ögonblick funderade på om Kyrkråttan borde ha en julkalender?
Kanske för att det blir för mycket när ”alla” ska ha en kalender?
Kanske för att – det faktiskt är advent nu och julen börjar 24.12 för mig!

Så den här kvällen är jag en surpuppa och kärring mot strömmen. Lycka till och bra jobbat alla nu som vill och orkar sätta kraft på att tänka ut och producera alla dessa kalendrar, men jag tänker dra täcket över huvudet några veckor framöver.

Ibland blir det på dubbelt

      Kommentarer inaktiverade för Ibland blir det på dubbelt

Enligt överenskommelse med grann-kaplanen firade jag idag två gudstjänster. Först en i Houtskär klockan elva och sen en i Korpo klockan tre. I båda kyrkorna var det flera gudstjänstdeltagare än en vanlig söndag och i båda kyrkorna var det trevlig stämning.

I Houtskär gick strömmen strax efter att vi sjungit Hosianna så när jag inledde min predikan fick jag göra det i skenet av stearinljus. Det var hur mysigt som helst! Kantorn förflyttade sig smidigt från orgeln (som kräver ström för att spelas) till pianot och sen fortsatte mässan som vanligt. Precis när nattvarden skulle delas kom strömmen tillbaka.

Efter högmässan serverades kyrkkaffe i prästgården av två alldeles underbara damer som hade dukat, bakat jultårtor så att hela prästgården doftade nybakat och kokat kaffe trots att stömmen var borta en god stund.

Jag är otroligt glad över alla som vill vara med och bidra i församlingen! Inte att förglömma kören som övar regelbundet för att kunna förgylla gudstjänsten med jämna mellanrum. Idag sjöng de åter som änglar och gjorde högmässan festlig och glad.

I Korpo fick jag vara med om att både kyrkokören och en grupp barn sjöng. Vilken glädje barnen förde med sig! Jag är inte bortskämd med barnkör och knappast församlingsborna heller. Jag hoppas att barnen vill fortsätta och komma med och sjunga flera gånger i gudstjänsten!

En sidoeffekt av barnen är att deras föräldrar kommer med till kyrkan. Det är också väldigt roligt att se. Idag tror jag att alla de som inte är så vana att gå i kyrkan kunde gå hem och tycka att det hade varit trevligt. Jag hoppas att det leder till att de kan tänka sig att komma någon gång igen.

Hosianna, nu är det nya kyrkoåret inlett med besked för min del. Vill du ta del av vad jag predikat idag så klickar du här, eller som alltid högst upp i balken på Ordet är mitt.

När ett måste blir till ett nöje

      Kommentarer inaktiverade för När ett måste blir till ett nöje

Den här veckan har jag tagit det möjligast lugnt. Jag har gjort kortare dagar på jobbet och verkligen försökt stänga av tankarna på allt som kanske ännu borde göras. Jag har dessutom sovit två nätter på hotell.

Det kändes som ett litet stressmoment att åka bort för att delta i möten med fackförbundet, men väl där visade det sig vara rena rama semestern för min stressade hjärna!
I hotellrummets badrum fanns det badkar och jag älskar att bada – de få gånger jag har möjlighet till det.
Att få äta hotellfrukost två morgnar och en fantastisk middag tillsammans med kollegor och vänner är ren och skär lyx.
Att inte behöva fundera på nånting angående vardagen är avkopplande som bara den.
Att helt fysiskt förflytta sig ett par timmar bort med tåg från vardagen är renande för tankevärlden.
Att ha möjlighet att shoppa, OCH hitta vinterrocken jag så väl behövde, i en stad jag sällan besöker gjorde mig glad.

Så nu några dagar efter att jag kände att jag snart går upp i rök av stress, känner jag ett stort lugn och känner mig utvilad. Tänk så lite det kan behövas för att balansera upp livet!

Nu har det varit för mycket

      Kommentarer inaktiverade för Nu har det varit för mycket

Åh, jag känner mig tom som en urvriden disktrasa!

Det blev en allt för intensiv vecka med halvakut tandläkarbesök, ett par utbildningsdagar, stickcafé special på lördag, församlingsval på söndag och mellan allt detta färdigställandet av Församlingslyktan och tryckning av den.

NU ska jag låta bli att skriva in nåt mera alls i kalendern för det här året!

Om vi talar om kyrkoåret är jag helt säker på att jag kan hålla mitt löfte, men om vi talar om kalenderåret kan jag bara försöka, be och hoppas att det håller…

I församlingsarbete kan det alltid bli några överraskningar framöver. Det är helt naturligt att det blir mera stressiga perioder som varvas med lugnare perioder. För min del har det delvis varit dyningar efter att jag var sjuk som gjort mig stressad, men delvis känns det som att det bara blev väldigt mycket som hände på en gång just nu. Att få det vanliga församlingslivet, utbildningstidpunkter och församlingsval att passa ihop utan krockar verkar vara svårt (läs: omöjligt).

Jag har antagligen sagt det förr, men snart ska det bli lugnare. Den här gången tror jag verkligen på det. Nästa år behöver jag inte gå någon utbildning. Ett förtroendeuppdrag faller också bort.

Och så ska jag se till att få in mera tid i kalendern för att sjunga! Det är absolut friskvård, själavård och meditation att få sjunga! Det påmindes jag om igen idag när jag fick öva några sånger inför ett uppdrag nästa vecka.

Prästen i radion – gå o rösta!

      Kommentarer inaktiverade för Prästen i radion – gå o rösta!

I veckan blev jag intervjuad för radion. När de ringde skrattade jag och sa att de måste lida av nyhetstorka, men okej, jag kan väl ställa upp. Det är ju ändå församlingsval på gång… Och det var ju också därför som jag blev tillfrågad.

Skärmdump från svenska yle

Skärmdump från Svenska YLEs sida (Klicka på bilden så kommer du till artikeln)

Jag lyssnade inte när intervjun gick ut i radion och jag skummade mest bara igenom artikeln. En del positiv feedback har jag fått, så det blev väl bra. Och om det här kan få nån till att gå och rösta eller få nån att bli intresserad av kyrkan eller få nån att komma till Houtskär så där över huvudtaget så var det väl värt det.