Välkommen tillbaka, har jag fått höra många gånger de senaste dagarna. Det har varit glada miner och glada samtal, från både Houtskärbornas och min sida. Jag har till och med blivit önskad Välkymin heim, alltså välkommen hem på Houtskärsdialekt. Om jag i något skede kände någon tveksamhet att bli präst i Houtskär igen, så har den fullständigt smält bort nu. Det känns faktiskt som att ha fått komma hem igen, fast jag aldrig varit Houtskärsbo och knappast lär bli det heller. Men jag får i alla fall titulera mig Houtskärs kaplan.
Idag fick jag besöka serviceboendet Fridhem och oj, vilken glädje att få ses igen! De flesta namnen kom jag ihåg, några behövde jag hjälp för att minnas och några nya namn fick jag lära mig. Jag blev alldeles varm i hjärtat att få träffa dem alla.
Vi sjöng lite tillsammans och jag fick konstatera att jag är rysligt rostig i rösten. Andakten jag höll var inte heller så fantastisk, men känslan av att vi fick vara där tillsammans i andakt och vid kaffet gladde oss alla. Jag tror vi alla ser fram emot nästa träff!