Förra veckan testade min man positivt för corona och några dagar senare fick jag feber och testade också positivt. Ett par dagar hade jag feber på över 38 grader och sov massor, men sen började det kännas bättre. Jag har snorat, hostat och haft huvudvärk och blivit svettig av minsta lilla ansträngning. Så inte är den här sjukan riktigt “bara” en vanlig influensa. Men med ett antal vaccinsprutor bakom mig verkar jag överleva eländet.
Som den goda arbetstagare jag är hände det här förstås när jag hade ledig helg och hade förhållandevis lite inbokat i kalendern. Jag skulle ha rest till Seinäjoki för att delta i Prästdagarna idag och i morgon, men det fick jag glömma och avboka. Det harmar förstås, men världen går inte under för det.
Nu tar jag det lugnt. Vilar, sover, stickar, äter, vilar, ser på knasiga serier och filmer från streamingtjänsten och hoppas att allt ska återgå till det normala rätt snart igen.
Det märkliga är ändå att jag behöver en sjukdom för att försätta mig i viloläge. Har jag ledigt är det vanligtvis ändå ungefär en miljon saker som jag vill få gjorda. Men att verkligen bara ta det lugnt har jag svårt för, trots att jag kan njuta otroligt av att ligga i sängen och läsa en god bok. Jag tror jag ska ta med mig den tanken från de här dagarna, att jag inte behöver vara sjuk för att göra ingenting eller det som jag verkligen har lust med.
Klokt tänkt. Blir ofta flunssig när jag äntligen är ledig från jobbet. Säkert för att jag kopplar av och då slår flunsan till.
Åh, ja, det brukar hända mig också efter intensiva perioder!