Välsignelse min vän!

      Kommentarer inaktiverade för Välsignelse min vän!


Houtskär kyrka är som gjord för en romantiskt målning. Den ligger på en kulle och blickar ut över havet. Alldeles i närheten ligger prästgården. Ett stenkast längre bort ligger församlingshemmet. Det är en idyll och där finns liv. Det är inte en plats där livet stannat upp, utan ett ställe som bevarat det goda och samtidigt hängt med sin tid.

Där har jag firat högmässa idag, på min lediga dag. Nya tf. kaplanen Eva blev välsignad till sin tjänst och jag ville så gärna vara med eftersom vi delvis studerat samtidigt och dessutom blev prästvigda samtidigt. Jag kom i god tid till kyrkan, för färjtidtabellen satte ramarna, och då bad kyroherden Harry mig komma med vid välsignelsen av Eva. Jag blev verkligen glad för det och det kändes fint att få vara med. Efter välsignelsen sjöng kantorerna Hanna och Eva-Christina sången Se hur gudsvinden bär och den är såå fin! Jag kunde inte hindra tårarna av rörelse som rann på mina kinder, och egentligen, varför skulle jag behöva hindra dem? Är det vackert så man gråter så är det.


Som avslutning sjöng kören Amazing Grace så vackert att de fick spontana applåder efteråt. Hela högmässan var en vacker gudstjänst! Det var en härlig glädje att hela stora Väståbolands församling firade sin gemensamma huvudgudstjänst i Houtskär idag. Massor av folk, trevliga möten och perfekt väder. Jag är så glad att jag hade möjligheten att vara med.

Varför den tiden?

      Kommentarer inaktiverade för Varför den tiden?

När jag först bekantade mig med Hitis funderade jag lite på varför man firar gudstjänst kl. 13 där på söndagarna. En snabb titt på färjtidtabellen förklarade saken. Första färjan från fastlandet avgår kl 12.00. Även om prästen skulle bo på Hitis kanske inte kantorn gör det, så för att personalen ska hinna till gudstjänsten är kl. 13 första möjliga tidpunkt. Nu bor ju varken präst eller kantor på Hitis så verksamheten styrs i mycket stor utsträckning av färjtidtabellerna.

Att komma rusande en kvart före till sin första högmässa i kyrkan kallar jag inte för optimalt upplägg. Jag hade inte hunnit träffa kantor eller vaktmästare på förhand för någon genomgång av högmässan så det blev till att köra prima vista. Ett par små misstag blev det men inget som förstörde högmässan eller känslan av andakt. De misstagen hade kunnat hända fast vi hade varit hur väl förberedda som helst. Jag är innerligt tacksam för formulär och handbok! Med dem som röd tråd kan alla göra sin del och helheten blir okej.

Första gången är alltid första gången. Den kom och gick och nästa gång blir en ny gång. Varje gudstjänst och högmässa är en direktsändning och ett samarbete mellan alla som medverkar. Det är som det är och blir som det blir. Huvudsaken är att vi firar gudstjänst och mässa!

Som vanligt hittar du min predikan på sidan Ordet är mitt ifall du undrar vad jag drog till med i min första predikan i Hitis kyrka.

Ett nytt arbetspass

      Kommentarer inaktiverade för Ett nytt arbetspass

I förra inlägget hoppades jag på att det här arbetspasset skulle bli aningen mindre intensivt än mitt första. Så blev det. Det blev en ANING mindre intensivt. Första dagen hade jag inget inprickat i kalendern men jag hade två förrättningstal och en predikan att skriva. På skrivbordet låg också min nya telefon och väntade när jag kom till kansliet. Det tog en stund att få igång den men det var bara trevligt.

I hettan fungerar min hjärna långsammare än vanligt, så sen satt jag framför dataskärmen och försökte få ner några ord men det gick trööööögt. Jag har dessutom inte ännu vant mig vid att sitta vid skrivbordet på jobbet och producera text. Jag är van att sitta i ett litet krypin där hemma, när jag ska samla tankarna. Det känns som om mitt arbetsrum är för stort. Tankarna flyger iväg i rummet utan att jag kan samla dem. Eller så är det bara värmen och den nya arbetsplatsen som är ovan.

Följande dag hade jag min första jordfästning på Kimitoön. Ny kyrka, nya traditioner, ny teknik, men det gick bra. Förutom det där förmorrade headsetet då. Det är av lättaste möjliga modell och misshandlat till tusen. Jag pillade fast det vid örat på nåt sätt men det kändes så löst att jag sökte fram första hjälp väskan och tog till tejprullen därifrån. Bättre brödlös än rådlös säger ordstävet. Med en bit tejp satt headsetet så pass bra att jag vågade inleda jordfästningen. Tur var det att jag tog till tejpen för innan jag var klar hade headsetet lossnat och hängde bara i tejpen!

Idag har jag haft följande jordfästning, den här gången i “min kyrka” på Hitis. Det är en evig lycka att församlingen har förkörsskyltar jag får använda på färjan till Hitis-Rosala. Idag var det nämligen Hitisrodden och det lockade en stor mängd människor. Både på vägen dit och tillbaka var det så lång kö att alla inte rymdes med!

I morgon får jag åka tillbaka till Hitis för att hålla min första högmässa i den kyrkan. Det ska bli spännande att få möta min församling där. Det är rätt kul att träffa folk och få presentera sig som nya Hitisprästen! Samtidigt är det med en liten känsla av overklighet. Tänk att JAG är nya Hitisprästen! Ibland kommer känslan av att det är nåt skumt med det här. Igår i sakristian just innan jordfästningen, kom känslan av att jag borde sköta vaktmästeriet och inte alls stå där i alba och stola!

Ändå  är jag så lycklig övar att få dra på mig alba OCH stola. Speciellt är det i jordfästningarna och gudstjänsterna jag känner mig mest hemma. Däremellan får jag träffa mängder av intressanta människor, vara kreativ och skriva och fundera på statistik. (Jo, jag vet, jag är udda byggd på det sättet att jag gillar statistik, listor och tabeller.) Jag stortrivs och känner att det här är just det jag vill göra. Tänk att jag fick möjligheten! Soli Deo gloria!

Dansa Pausa

      Kommentarer inaktiverade för Dansa Pausa

Det blev tyst i några dagar här på bloggen. Det var inte planerat, utan bara en behövlig andningspaus. Efter skribalägret kände jag mig trött i hjärnan, en trötthet jag aldrig tidigare varit med om på samma sätt. Jag hade nog behövt några dagar extra där för att ligga i hängmattan men det gavs inte den här sommaren. Jag hade själv gått med på att dra vidare till följande församling rätt så direkt efter lägret, så bristen på vila var “eget moku”.

Jag hoppade in som sommarpräst på onsdagen och hade genast fyra intensiva dagar arbete. Det blev underbara dagar med besök till olika öar varje dag. Första dagen Högsåra, andra Biskopsö, tredje Vänö och fjärde Örö. Det var andakt, allsång, sommargudstjänst och allsång. Där mellan varven några förrättningssamtal och lite funderingar kring annat praktiskt. Här får jag passa på att tacka Sanna, den underbara kantorn, som jag skrattat bort fyra dagar med!

Det goda är nu att efter dessa fyra intensiva arbetsdagar fick jag fyra lediga dagar. Så jag har försökt ta det lugnt och vila hjärnan. Att jag nu arbetar i grannförsamlingen och har över 100 kilometer till jobbet gör att jag veckopendlar. Dvs. bor i en hyrd lägenhet på arbetsorten när jag jobbar och åker hem till huset, gubben och kissorna när jag är ledig. Det ger mig en tydlig signal om att koppla bort tankarna på jobbet när jag är “hemhemma”. Jag tror att det kommer att blir riktigt, riktigt bra. Det lär mig att skilja på arbetsdagar och lediga dagar på ett helt nytt sätt. Det lär mig att jag inte kan göra “någo lite” fast jag är ledig, för jag är på annan ort helt enkelt.

Nåja, det är ju också en sanning med modifikation. Idag kan man jobba oberoende av var man befinner sig, så länge man har telefon, dator och internetuppkoppling. Det är också en frihet. Det ger mig möjlighet att distansjobba någon dag ibland.

Inkommande arbetspass borde inte bli fullt lika intensivt som förra veckan. Det är skönt, för jag har fortfarande en lägenhet som luktar inpyrd tobak att städa. Kanske jag orkar göra nåt någon kväll den här veckan?

PS. Rubriken är även en sångtitel. Du kan kolla in den här.

Radioandakterna jag glömt berätta om

      Kommentarer inaktiverade för Radioandakterna jag glömt berätta om

I juli kan man på torsdagsmorgnarna lyssna till morgonandakten i radio och höra mig berätta om Nagu kyrka för Hedvig Långbacka. Tre andakter har redan gått, nu återstår en.

Har man missat andakterna kan man ännu gå in på Arenan och lyssna på dem i en månad efter att de sänts i radion. Den första, den andra och den tredje hittar du lätt genom att klicka på länkarna. Den fjärde andakten kommer 26 juli, kl 6.54 och 9.10 i radion och hörs på Arenan efter kl 7.

Mitt andra hem

      2 kommentarer till Mitt andra hem

Nu när jag börjat jobbet i Kimitoöns församling har jag också skaffat mig ett andra hem. Det blir för långt att pendla dagligen mellan Nagu och Dragsfjärd/Hitis så jag kommer att veckopendla. Det vill säga att jag är hemma i Nagu på mina lediga dagar och hemma i Dalsbruk när jag har arbetsdagar.

Mitt hem i Dalsbruk är en liten hyreslägenhet. Suck och elände vad den är ostädad! Hur länge den stått tom vet jag inte. Redan när jag var och såg på den första gången konstaterade jag att den måste få nya tapeter innan jag kan bo där. Jag köpte billiga tapeter så det kostade under hundralappen för hela lägenheten. Med hjälp av min man tog det två dagar i 30 graders hetta att riva de gamla tapeterna och sätta upp de nya. Fint blev det men bildbeviset kommer senare någon gång. En vägg ska jag ännu måla men det blir med överskottsmål hemifrån, alltså praktiskt taget gratis.

Här har förra invånarens säng visst stått. Flottfläckar och söndriga tapeter. Urk!Ventilen har ingen tvättat på år och dar. Så det behöver städas ordentligt. Hela lägenheten är smutsig och jag har inte orkat städa så mycket ännu i hettan. Förra invånaren rökte visst inne också, så här finns en inpyrd lukt som jag knappast kommer att lyckas tvätta bort helt och hållet. Tyvärr.

Så varför tog jag då den här lägenheten? Det finns nyrenoverade fina lägenheter inte så långt härifrån. Enkelt svar: jag är snål. Hyran här är helt annan än på de nyrenoverade lägenheterna. Annat svar: jag är inte så kräsen och jag kan städa och fixa till lägenheten så att den blir riktigt trevlig. Ett tredje svar: Varför ducka för en utmaning?

Första dagen på nya jobbet

      Kommentarer inaktiverade för Första dagen på nya jobbet

Idag har jag gjort min första dag i Kimitoöns församling. Det blev en lång men innehållsrik dag. Jag infann mig på pastorskansliet lite före nio på morgonen och kom hem igen lite före nio på kvällen. Okej, jag hade en dryg timmes matpaus på mitten men ändå. I den här värmen är det pust, suck, stånk och stön. Fast egentligen klagar jag inte. Jag har inte ett fysiskt utomhusjobb längre. Att jobba på gravgården nu är inte kul.

Förmiddagen gick åt till att få igång den nya datorn. Tack Kustens IT som fixar det så smidigt! E-posten fungerar också igen. (Suck för Kipas knasiga regler i den frågan.) Jag fick en telefon och med ett nummer som jag har under den kommande månaden, sen byter det också igen… Nåja, kanske inte helt lätt att få tag i mig men som sagt, e-posten fungerar igen, använd den!

Dessutom har jag fått ett eget arbetsrum! Det är inte så lite coolt det,  i min värld! Så Kyrkråttan har rätt, jag känner mig lite viktig 😉

På eftermiddagen hade jag ett samtal inför en kommande förrättning och kvällen avslutades på Högsåra med sångbetonad andakt. Vad nu det sen är, tänkte jag när jag försökte förbereda mig. Här tackar jag Erik Vikstöm för en vägledande text.

Just nu känns det som att den största skillnaden mellan att vara vaktmästare och präst är att folk nu säger att jag får bestämma, “vi gör som du vill ha det”. Som vaktmästare är jag van att invänta order och så utföra dem. (Okej okej, jag kunde nog ha åsikter om var skåpet skulle stå när jag var vaktmästare, men jag var medveten om att det inte nödvändigtvis var mitt beslut att ta i slutändan.) Så nu står jag och vet inte “hur jag vill ha det” och ändå ska jag säga hur det ska vara.

Så andakten blev allsångstillfälle med en kort och fritt hållen betraktelse på slutet. Den här gången hade jag inget skrivet tal, så som jag brukar, utan jag hade läst söndagens texter, Eriks andaktstext och funderat kring dessa. Talet blev sedan det som råkade komma ur munnen på mig. På nåt underligt sätt hängde det ihop och blev visst rätt begripligt för deltagarna. Åtminstone fick jag tack efteråt. Så Gud är god och Anden verkar även på onsdagskvällar i skärgården!

Konfirmation och tack o hej!

      Kommentarer inaktiverade för Konfirmation och tack o hej!

Tänka sig. Här tågar vi in för att fira högmässa med konfirmation.

Det blev en riktigt fin och högtidlig mässa idag. Jag var rejält nervös i morse. Jag skrev om predikan i går kväll för jag var inte nöjd med mitt första utkast. Jag hade svårt att hitta orden men i morse lade jag till det sista och det blev väl hyfsat. Kort och nåja, någonting… Den nyfikna hittar manuskriptet här.

Det här var min andra högmässa. Jag sjöng nattvardsliturgin igen. Jag tror att jag kommer att fortsätta med det för det känns bra och det känns lite extra högtidligt. Eller så blir det mitt trumfkort som jag drar fram vid högtidliga tillfällen. Vi får se hur det blir.

Här står mina första konfirmander vackert uppradade för fotografering. Själv står jag längst bak i skuggan. Tur nog hade jag en vän på plats som kunde ge mig några bilder till minne. Tack Anna!

Det här var min sista arbetsuppgift i Väståbolands svenska församling. I onsdag inleder jag arbetet i Kimitoöns församling med sångbetonad andakt på Högsåra. Kanske vi ses där?

Inför konfirmationen

      Kommentarer inaktiverade för Inför konfirmationen

I morgon blir det konfirmation. Det känns lite overkligt att jag, lilla jag, ska konfirmera de 29 härliga ungdomarna som jag delat lägergård med i nästan två veckor. Fast, det kändes overkligt att jag skulle sköta undervisningen på lägret också. Kanske det är så det känns när man är nybliven präst? Lite overkligt?

Jag har förberett mig och gått igenom konfirmationsmässan och skrivit predikan. Ännu ska jag fundera ett eller två varv ännu innan jag går och lägger mig. Det är onekligen lite spännande att ha hela kyrkan full av folk i morgon. Människor som förväntar sig att jag ska ha koll på allting. Det ska jag ju också ha, så det gäller att jag förbereder mig grundligt.

Att konfirmationen i morgon blir min sista arbetsuppgift i det här uppdraget gör det kanske lite extra känslosamt. En och en halv månad har jag hunnit arbeta i Väståbolands svenska församling. Det känns som ett ögonblick och en evighet på samma gång. Den stora fördelen med att få rycka in på min gamla arbetsplats, men i nya arbetsuppgifter, har varit att jag helt och fullt har kunna koncentrera mig på arbetsuppgifterna. Utrymmena och människorna har jag känt från tidigare. Det har varit en fin tid och jag kan gott tänka mig att återvända en dag.

Så nalkas slutet

      Kommentarer inaktiverade för Så nalkas slutet

Det är sista kvällen på lägret. Alla lektioner är hållna och jag är förvånad över att jag kommit igenom lägret så bra som jag gjort. Inget nervöst sammanbrott, inget raserianfall, ingen lektion som inte genomförts!

Jag har grävt djupt i min hjärna och hittat mer än jag trodde. Skribahäftet blev min livlina. Bara jag gick igenom det mesta i det så visste jag att jag har gått igenom allt väsentligt. För det tackar jag prästen S och för allt annat stöd och pepp med! Ungdomsarbetsledaren M har hållit i de andra trådarna och det har varit tryggt att vara präst på hennes läger. Att vi dessutom haft så fantastiska ungdomar är nåd. De har lyssnat och lärt sig i rask takt. Så gott som alla konfirmander kunde trosbekännelsen och Herrens bön utantill redan i lördags. Då var det ännu fem dagar kvar av lägret!

Nyss frågad en av tjejerna om det här verkligen var mitt första läger. Ja, svarade jag, jag har varit på praktik på ett läger tidigare. Det här är mitt första egna läger. Oj, sa tjejen, men tänk vad bra du blir sen när du har hållit några läger! Du är ju bra ren!
Kan responsen bli bättre än så?

Sent i kväll ska vi fira veckomässa vid havet. Alla ledare deltar och gör den här kvällen till en oförglömlig stund. Snart skiljs våra vägar men vi har en gemensam vän som går med oss vart vi än går i livet.

Må din väg gå dig till mötes,
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord
och tills vi möts igen,
må Gud hålla, hålla dig i sin hand.
Psbt 947