Den här julaftonen firar jag i prästgården. Ett ensamt ljus sprider trevnad med sin låga och i kylskåpet väntar goda smörgåsar till kvällen. Enstöringen i mig njuter i fulla muggar.
Julbönen i kyrkan gav julstämning och när jag gick därifrån måste jag bara stanna upp och knäppa några bilder av den vackra kyrkan i skymningen.
Julaftonens predikan fick jag lova att redigera i farten i predikstolen. När jag skrev den räknade jag med en slaskig jul utan snö. Lite julmagi blev det kanske ändå, för det blev några minusgraden och en tunn slöja av snö över nejden – så plötsligt stämde inte mitt manuskript med verkligheten! Tänk så det kan gå när man skriver ner sina tankar några dagar på förhand!
Predikan till julottan är ännu oskriven, men månne inte den kommer till under kvällen? Jag vet att den ska handla om det trotsiga hoppet som ett nyfött barn för med sig. Och kanske jag inte behöver ändra mig i ottan om jag skriver den nu ikväll?