Åh, jag känner mig tom som en urvriden disktrasa!
Det blev en allt för intensiv vecka med halvakut tandläkarbesök, ett par utbildningsdagar, stickcafé special på lördag, församlingsval på söndag och mellan allt detta färdigställandet av Församlingslyktan och tryckning av den.
NU ska jag låta bli att skriva in nåt mera alls i kalendern för det här året!
Om vi talar om kyrkoåret är jag helt säker på att jag kan hålla mitt löfte, men om vi talar om kalenderåret kan jag bara försöka, be och hoppas att det håller…
I församlingsarbete kan det alltid bli några överraskningar framöver. Det är helt naturligt att det blir mera stressiga perioder som varvas med lugnare perioder. För min del har det delvis varit dyningar efter att jag var sjuk som gjort mig stressad, men delvis känns det som att det bara blev väldigt mycket som hände på en gång just nu. Att få det vanliga församlingslivet, utbildningstidpunkter och församlingsval att passa ihop utan krockar verkar vara svårt (läs: omöjligt).
Jag har antagligen sagt det förr, men snart ska det bli lugnare. Den här gången tror jag verkligen på det. Nästa år behöver jag inte gå någon utbildning. Ett förtroendeuppdrag faller också bort.
Och så ska jag se till att få in mera tid i kalendern för att sjunga! Det är absolut friskvård, själavård och meditation att få sjunga! Det påmindes jag om igen idag när jag fick öva några sånger inför ett uppdrag nästa vecka.