Mitt första synodalmöte – och sista?

      Kommentarer inaktiverade för Mitt första synodalmöte – och sista?

Sedan 1600-talet har prästerna träffats till synodalmöte med ett antal års mellanrum. Nu är det vart sjätte år. Synodal kommer från ordet synod som betyder möte. Det blir alltså lite tårta-på-tårta att säga synodalmöte, mötetsmöte, men det är väl för att understryka att det är ett viktigt möte.

Ändå är synodalmötet inte så mycket ett möte för att avtala om saker och ting eller komma fram till någon slutsats, utan mera ett möte för att träffa kollegor och för att få lära sig mera om något. Den här gången var temat frälsning och det har skrivits en bok inför synodalmötet på temat.

För mig var det här det första synodalmötet och det var lite spännande att delta. I princip alla präster, både i arbete och pensionerade, i stiftet skulle närvara. Ändå var det en del som hade förhinder, så vi var omkring 180 präster på plats på Turun kristillinen opisto. Väldigt många var bekanta sedan tidigare, men också en del nya bekantskaper gjorde jag under de två dagarna.

Utöver de gemensamma föreläsningarna fick man välja två kanaler, dvs. föreläsningar, bland 14 alternativ. Det var svårt för jag hade ju velat välja minst 7 av dem! Men jag valde mina två. Ena för att jag ville utmana mig själv och lära mig mera och andra för att det lät intressant.

På den kanal som jag valde för att utmana mig själv visade det sig vara 18 män och så jag! Jag blev ganska full i skratt när jag kom in i föreläsningssalen och såg det här. Jag kan ju också avslöja att av de herrar jag kände från tidigare kunde jag bedöma att många hörde till den mera konservativa skaran bland våra präster. Nåväl, jag är nöjd med mitt val, för jag fick faktiskt mera kött på benen kring den lutherska läran om rättfärdiggörelsen.

Den andra kanalen var en mera heterogen grupp och föreläsaren var mycket inspirerande. På temat kyrkan i frälsningens tjänst finns det mycket att tänka och säga. Ibland kan man till och med fundera på om kyrkan verkligen agerar i frälsningens tjänst eller mera i sitt eget intresse. Är institutionen kyrkan verkligen bästa sättet att föra ut det glada budskapet Jesus gett oss?

På kvällen gick vi alla till S:t Marie kyrka för att fira parentationsmässa. Det är en kvällsmässa med ljuständning för alla de präster som gått ur tiden sedan senaste synodalmöte. Psalmsången den kvällen var himmelsk! Tänk dig en fullsatt kyrka med goda sångare som verkligen sjunger med i psalmerna av hjärtats lust! Det går fortfarande kalla kårar av välbehag bara jag tänker på det!

Det finns en risk för att det här blev mitt första och sista synodalmöte. Inte för att jag tänker sluta vara präst, utan för det lär vara så att kyrkomötet grunnar på att avskaffa synodalmötena, eftersom de är så dyra att genomföra. Det är en förståelig orsak till nedläggning i dessa kärva tider, men det skulle vara rätt trist om det blir så. Och om det blir så, behöver det hittas andra sätt att träffa kollegorna i tjänsten för överläggningar, utbildning och samtal. Och blir det egentligen någon inbesparing då?

Det finns en tid för allting och den som lever får se…