Det är väl redan etablerat att jag är smått galen?
Åtminstone lite knäpp.
Idag skulle det upp till bevis.
Jag hade tidsoptimistiskt och väderoptimistiskt bokat in två gudstjänster, en i Houtskärs kyrka kl. 11.00 och en i Iniö kyrka kl. 13.00 för den här söndagen. Med min båt tar det i bra väder si sådär en dryg halvtimme mellan hamnarna, och jag räknade förstås med vackert och lugnt väder en söndag i slutet av augusti.
Så såg det också ut i väderprognosen för en dryg vecka sen. Men, sen började det ändra. Regn, kanske åska och hård vind utlovades. Jag gick som på nålar och bad intensivt om goda vindar.
I morse packade jag och Uma, församlingsmusikern, in oss i min båt. Det regnade och blåste. Men, vägen till Houtskär går för det mesta genom skyddade sund, så den vägen gick galant. Förutom att fönstren immade igen och Uma fick torka bort imman med jämna mellanrum.
När vi nådde Houtskär stod regnet som spön i backen. Innan vi gått från båten till Prästgården, som verkligen inte är en lång sträcka, var vi blöta som dränkta katter. Vi pustade ut en stund och gick sen till kyrkan för att fira högmässa. Inga problem där.
Genast efter högmässan gick vi till båten och lade ut med kurs mot Iniö. Jag var lite fundersam hur det skulle gå tidsmässigt om det var väldigt stora vågor, men det gick bra och vi hade medvind hela vägen. Vi lade till i gästhamnen, där det för övrigt inte var någon trängsel alls, och gick till kyrkan. När vi nådde kyrkan stod kyrkfolket i vapenhuset och undrade om det alls skulle bli någon mässa. Vi, de dränkta kyrkkatterna, trillade in ungefär fem före ett och gudstjänsten var utlovad att börja kl 13! Inte undra på att de funderade hur det skulle bli.
Alla hjälptes åt. En hängde upp psalmnumren, en sökte reda på sladden till elpianot, en ringde i klockorna, en delade ut psalmböcker och agendor, en plockade fram nattvarden. Bara några minuter över kl 13 kunde vi inleda högmässan. Det blev en bra högmässa och vi firade den verkligen tillsammans.
Efter högmässan och undanplockandet gick de dränkta kyrkkatterna till servicehemmet Aftonro. Det jag helt missat att tänka på var att ta med mig vin till nattvarden. Så vi förklarade situationen och lämnnade bort nattvarden. Verkligen beklagligt, men jag utlovade att komma nästa söndag igen och fira nattvard med dem där.
Efter gudstjänsten på servicehemmet gick vi tillbaka till båten. Jag kollade oroligt väderleken och undrade hur hemfärden skulle gå. På en väderstation kunde jag se att det blåste 10 m/s och prognosen talade om 9 m/s. Lite för hård blåst för min smak. Jag är ändå inte någon särdeles van sjöman.
Men, efter lite mellanmål, lade vi ut igen från bryggan och styrde stäven hemåt. Första biten gick bra och när vi kom ut på den stora Perkalafjärden gick vågorna höga. Det enda som fanns att göra var att sakta farten och köra lugnt. Det guppade och vågorna slog hårt mot båten. Jag var ändå helt lugn för jag litar på min båt och vi körde rakt mot vind, som jag tycker är bra när det gäller stora vågor. Efter Perkalafjärden kom vi i lä för holmar och resten av färden gick smärtfritt.
Det som sist och slutligen fick mig att våga mig ut på det här äventyret, där jag verkligen fick gå utanför min bekvämlighetszon, var ändå att jag i morse läste dagens bibelord som jag får i en bibelapp varje morgon. Just idag var det bibelordet från Josua 1:9:
“Jag har ju sagt: Var tapper och stark! Låt dig inte skrämmas, bli inte förskräckt! Herren, din Gud, är med dig i allt vad du gör.”
Lite galenskap och mycket optimism, men främst en stor tro på att Gud verkligen är med i allt.
