Under skoltiden var ett av mina favoritämnen modersmålets uppsatsskrivning. Det allra bästa var att få en rubrik och sen få skriva fritt under den. För att få skriva helt fritt är svårare, tycker jag. Det finns ju så många saker man kan skriva om, så en given rubrik ger en startpunkt.
Tänk att jag till slut hittade ett yrke där jag varje vecka får en given rubrik att fundera kring! Och mer än så, jag får några bibelställen att utgå ifrån. Ibland är det svårt och det känns som om jag inte har något att säga alls. Ibland kommer idéer och tankar rusande som en fårskock när de hör att det är matdags. Då gäller det att sålla och välja rätt.
Den här veckan tuggar min hjärna på temat Jesus hjälper i nöden och texterna ur Jes. 51:9–16, 2 Kor. 1:8–11 och Matt. 8:23–27. Evangelietexten berättar om när Jesus stillade stormen – det är en text som jag kan tänka att alla som lever nära havet kan relatera till. Samtidigt är berättelsen gångbar som en metafor för alla möjliga situationer i livet.
Det är alltså ett kreativt arbete och samtidigt ett gediget hantverk att skriva predikningar. Ju mera man gör det desto mera lär man sig. Nu ska jag börja jobba på att lämna det skrivna och lära mig att predika. Det vill säga tala direkt till dem som lyssnar, utan att stå och läsa upp min skrivna predikan.
Eftersom jag gillar att skriva så mycket är det här en stor utmaning för mig. Men det är en utmaning jag vill jobba med. För de gånger jag talat utan ett ord-för-ord-skrivet-manuskript har kontakten blivit så mycket bättre. Så jag vet vad mitt mål är – nu är det “bara” att öva, träna och jobba för att komma dit.
Här är min målbild, att predika utan ett manuskript i händerna. Fast den här bilden är inte tagen under predikan, utan alldeles i slutet av högmässan.
Foto: Petra Öhman 1 januari 2022
Även jag älskade de där uppsatserna i grundskolan. Jag hade skrivhäften hemma där jag skrev böcker. 🙂
Anyway. Jag brukar undra ibland när jag lyssnar på Jon Lindeman i min församling hur sjutton han ska få ihop säcken. Men så knyter han plötsligt ihop säcken och jag inser att allt det där innan faktiskt hör ihop. Det där du skrev om fårskock kommer jag nog framledes att komma att tänka på just i de situationerna. 🙂
Det är rätt fantastiskt hur ni präster kan i er predikan få en bibeltext som innan varit svår att ta till sig eller omöjlig att förstå, att plötsligt bli något så vardagligt konkret och från en annan vinkel, att det plötsligt berör alla och envar! Det är verkligen uppskattat! 🙏
Så skoj att du också gillade att skriva och fortfarande hittar sätt att göra det.
Jag har hört ryktas att Jon är duktig och det är roligt att vi präster får positiv feedback på våra predikningar. Det är en del av vårt uppdrag att tolka och förklara knepiga bibeltexter, fast vi knappast lyckas riktigt alla gånger.
Nå, inte märks det mycket att du sku läsa från papper när du predikar i alla fall!
Tack det gläder mig att höra att det inte upplevs som att jag läser upp predikan! Fast det där sporrar ju inte riktigt att lämna pappret… 🙄
Kan relatera till allt du skriver. Allt ifrån att gilla uppsatsskrivning till att ha svårt att släppa manuskript för att jag tycker att några formuleringar jag fått till är så oumbärliga. Lycka till med det fria predikandet
Så roligt att höra att du känner igen dig!