Här om dagen kom jag att tänka på att jag vid årsskiftet varit kaplan i Houtskär i ett helt år. Vart tog den tiden vägen? Det har gått med en väldigt fart, så som tiden lär gå när man har roligt.
Det här året har verkligen varit fyllt av fantastiska upplevelser! Vilken tur att jag bloggar så att jag kan gå tillbaka och minnas vad allt som hänt! Här kommer ett kort sammandrag för varje månad med några länkar till inlägg jag skrivit.
Januari
Nytt år – nya möjligheter! Här började året med en varm högmässa där jag blev välkomnad åter till Houtskär. Och några dagar senare blev jag välkomnad av Houtskärs äldre. Så satte jag en målsättning för mig själv. En som jag nu i slutet av året helt glömt bort…
Februari
Kall eller jobb? frågade en läsare och jag svarade med ett långt inlägg. Vigseldatum 22.2.22 – en nästan helt vanlig tisdagskväll var det vigselkväll i vår kyrka.
Krig i Europa. 24 februari ringde kyrkklockorna för fred och vi höll en bönestund.
Mars
Vilken härlig överraskning jag fick i födelsedagspresent! Den skylten fäste jag genast på bilen. Det som kom att bli ett återkommande tema under året var inläggen om hur det kändes som att jag hade lite för mycket på gång. I slutet av månaden kunde vi äntligen fira Marie bebådelsedag tillsammans med Marthaföreningen. Det blev våffelkalas i prästgården efter gudstjänsten.
April
Påsken medförde lite extra arbete det här året. Långfredagens gudstjänst radierades, dvs sändes i radion, och det betyder noggranna förberedelser. Och samma dag kunde man läsa en intervju med mig i lokaltidningen Åbo Underrättelser. I slutet av månaden kunde jag överraska en liten kille med min insikt i traktorer. Det var en obetalbar min jag fick den gången!
Maj
Ett återkommande inslag – att åka eller inte åka färja. Ibland händer det sig att jag slarvar med att kolla tidtabellen och då kan det leda till överraskningar. Världen är upp och ner, vilket kan leda till funderingar och ett blogginlägg.
Juni
Genast efter att skolåret slutet var det dags för skribaläger och konfirmation. Jag kände mig helt på rätt plats och efter konfirmationen var jag fylld av glädje. Att lära sig säga nej funderade jag på mitt i sommaren. Finns det en ram som jag förväntas hålla mig inom kommer jag förr eller senare att försöka tänja på den eller helt strunta i den. I slutet av juni gjorde jag det jag ville göra.
Juli
Inspirerad av en diskussion med en väninna skrev jag ett inlägg om föräldrar och hur roller kan skifta. Semester – ljuva semester! Faste gentligen var största delen tjänstledighet eftersom jag inte hade tjänat in så många semesterdagar ännu det här året.
Augusti
Kaplansinstallationen skedde första söndagen i augusti. Vilken härlig fest det blev! Och sen blev jag blixtinklallad till pensionärslägret – det var också festligt! Men sen – två båtresor jag aldrig glömmer! Första söndagen jag skulle ta båten till Iniö hade jag sällskap av Uma, men den andra med så gott som lika gropigt väder körde jag ensam. Jag kan bara konstatera att det är genom att utmana sig som man växer. mogna och lär sig nya saker!
September
Den här månaden höll jag tre aftonandakter i radion. Och så var det åter full fart och mycket på gång. Men jag hann också stanna upp och reflektera över hur bra jag har det. EN kyrkoherdeinstallation hann jag vara med om också! Synodalmötet i slutet av september var jättetrevligt. Det är alltid roligt att få träffa sina kollegor från hela stiftet.
Oktober
Covid-19 hann fast mig och däckade mig. En vecka var jag ordentligt sjuk, sen fick det vara nog och jag återupptog arbetet. Ingen bra combo – men när kommer sjukdomar lägligt? Månaden avslutade jag med det mest läsa inlägget nånsin – Vill jag bli kaplan i Nagu?
November
Månaden inleddes med en dröm jag haft och ville förverkliga. Att finnas på kyrkogården när människorna kommer för att tända ljus vid gravarna inför alla helgon dag. Men i övrigt kändes månaden jobbig. Det var församlingsval, kurs, förtroendeuppdrag, och jag minns inte allt ovanpå det vanliga arbetet som även det räckte till alldeles i sig självt. Huh! En radiointervju och en resa till ett möte blev det också mellan varven.
December
Jag fick tacka kapellrådsmedlemmarna med en julmiddag för deras idoga arbete under den här mandatperioden. Jag gjorde hembesök och delade ut julhälsningar. Samarbetet med kollegor och frivilliga har varit givande och det känns som att det bär frukt. Det händer sig att någon frågar – kan jag vara med? Kan vi göra det här tillsammans? och jag blir så väldigt glad varje gång. Och jag fick min examen i ledninga av församlingsarbete!
Till slut
Den här korta genomgången av året sammanfattar jag i två uttryck: “Det är mycket nu!” och “Jag känner mig hemma!”. Det har varit ett fantastiskt år! Nästan varje månad har jag skrivit ett inlägg om hur det känns stressigt och att jag lite för mycket jobb, men också ett inlägg om hur tacksam, glad och lycklig jag känner mig över att få vara kaplan i Houtskär. Nästan så det blir lite tjatigt när jag bläddrar genom årets alla inlägg!
Nu hoppas jag bara att nästa år blir lite lugnare, men lika fint och givande.
Det här arbetsrummet, vill jag påstå, är det finaste arbetsrummet i hela stora församlingen och jag trivs alldeles förskräckligt, gräsligt bra här.
