Får man tala om sig själv i predikan? Jag minns inte att någon skulle ha förbjudit det, men knappast har någon rekommenderat det heller.
Den här veckan har jag från och till funderat på söndagens tema och på evangelietexten. Jag har varit väl medveten om att jag behöver leverera en predikan på söndag och jag har våndats över hur lite jag tyckt mig ha att säga om temat och texten. Men på nåt plan har jag samtidigt vilat i vetskapen om att det löser sig – på nåt sätt.
Klockan 9 på söndagsmorgonen anlände jag till arbetsplatsen och startade upp datorn. Det kändes som att mina tankar till predikan var lika avlägsna och obefintliga som vårvärmen den här snöiga morgonen. Men jag öppnade ett dokument och började skriva.
En timme senare hade jag på något underligt sätt åstadkommit ett predikomanuskript. Jag tackade Gud för att den heliga Anden jobbar alla dagar i veckan och för att det åter en gång blivit en predikan.
Jag hade skrivit ur hjärtat och om mig själv. Jag har någon gång hört att det mest privata kan vara det mest allmängiltiga. På samma sätt tror jag att det jag går och funderar på kan delas av många andra. Min verklighet och vardag är inte så olik din. Så därför tror jag att det är okej att ibland utgå från sig själv i predikan.
Vill du läsa min predikan klickar du bara här.