Just nu är jag på skribaläger med en drös konfirmander och ledare. Det verkar som att det varje gång känns lite motigt att ge sig iväg på läger, men varje gång blir det ändå roligt och givande när vi väl kommit igång.
Jag är en sådan person som behöver en del tid för mig själv och då känns det lite övermäktigt att se så många dagar framför sig med så många människor intensivt tillsammans. Varje gång finns det ändå stunder då jag får dra mig tillbaka och rensa hjärnan och vila kroppen. Och sen går det bra igen.
Att skriva blogg är ett sätt att rensa hjärnan för mig. Att sätta ord på vad jag upplever är ett bra sätt att bearbeta och smälta det som händer och sker, även om jag inte här kan gå in på detaljer eller specifika händelser.
Även om varje läger är unikt och alla ungdomar är unika så finns det saker som går igen år efter år. För det mesta börjar läger med att vi, både ledare och konfirmander, söker balansen och gränserna. Sen bygger vi förtorende för varandra och så småningom vågar vi gå djupare i diskussionerna. Frågor väcks och svar söks. Vi funderar, vänder och vrider tillsammans, för inte har jag heller absoluta svar på livets stora frågor. Genom frågorna lär jag mig mera för varje gång. Vi blandar tråkiga lektioner med givande stunder, lek och simmning med andakter och böner. Vi sjunger, skrattar, svär och gråter. Under ett läger hinner man med mycket.
Den här gången råkade det sig att ett motorcykelgäng hade bokat in sig på samma ställe som vi under helgen. På fredag kväll kom en grupp med högljudda motorcyklar, gubbar med långa skägg och lädervästar. Jag visste om att de skulle komma, för presidenten för klubben Gods Squad hade varit i kontakt med mig på förhand. Vi hade kommit överens om att de skulle dela en stund med oss och berätta om sitt sätt att vara kristna. Vi satte oss i ring och konfirmanderna fick lyssna till hur just den här klubben fungerar och att deras ledord är att tjäna andra. De älskar att köra motorcykel, festa och vara kristna. De vill vara bra typer och de värnar om de svaga och utstötta. De kommer inte och försöker “slå Bibeln i huvudet” på någon utan de börjar med att fråga “Hur har du det?” och sen lyssnar de uppmärksamt och ärligt.
På kvällen firade klubben en kvällsmässa i kyrkan och jag fick vara med dem där. Det var fint att få dela nattvardsgemenskap med andra kristna från flera håll i Europa. Här poserar jag och prästen Nigel från Church of England efter mässan.
Den här gången kan jag väl erkänna att det kliade lite grann i mc-nerverna. Visst skulle det vara skoj att fara ut och köra med ett gäng ibland.