Vilka veckor! Två veckor har jag hunnit vara på jobb efter semestern och nu skulle jag nästan behöva en semester till. Nej, riktigt så illa är det inte, men det har varit otroligt mycket att hinna med och få gjort de här dagarna.
Bara för att själv minnas allt ska jag räkna upp vad allt jag fått gjort dessa två veckor. Kanhända intresserar det någon vad en skärgårdskaplan sysslar med mellan söndagarnas gudstjänster?
Första dagen efter semestern var jag, i egenskap av ordförande för Finlands svenska prästförbund, värdinna för en teologdag i Åbo. Och en kväll besökte jag Teologiska Stundetföreningen tillsammans med personal från AKI-förbunden för att informera om fackförbundet och varför det är bra att vara medlem redan som studerande. Men de här båda grejerna är inte egentligen en del av jobbet – eller är det? Jag räknar det delvis som jobb, delvis som fritidssysselsättning och är glad över en förstående chef som låter mig hållas.
Efter det har jag haft sex olika församlingsträffar och andakter,
tre personalmöten,
tio personliga samtal där de flesta varit förrättningssamtal,
två jordfästningar,
ett dop,
två gudstjänster,
och fyra lediga dagar.
Jag har skrivit tre förrättningstal och två predikningar.
Budget och verksamhetsplan, beredningen, föredragningslistan, bilagorna till kapellrådets möte i morgon är skrivna och utskickade.
Församlingslyktan är skriven, sammanställd, layoutad, utskriven, försedd mad adresslappar och frimärke för prenumeranterna och massutskicket beställt och packat. Tack och lov tog församlingsmästaren hand om att leverera de två lådorna till posten så jag kunde vara ledig idag.
I går, på söndag kväll, när jag hade klarat av allt det här var jag trött, men mycket nöjd över vad jag åstadkommit. Nu kändes det som att jag klättrat över ett berg av arbete och framför mig ligger “bara” det vanliga jobbet.
Visserligen är kalendern fortsättningsvis välfylld, men nu är de största projekten avklarade för stunden. Nu kanske jag snart till och med hittar en halv dag utan måsten i kalendern, för att hinna tänka i lite längre banor?
En tanke som slog mig när jag satt och skrev predikan på söndagen var att var tar jag allt ifrån? Hur lyckas jag vecka efter vecka hitta något att säga i predikan? Inte så att det alltid är det mest smarta eller mest teologiskt djuplodande, men ändå, på nåt sätt finns det alltid nåt att säga.
Förstås har jag ju några svar på den frågan också.
- Det är en vana att reflektera och skriva utgående från bibelställen som man övar upp som präst.
- Det är olika bibelställen varje söndag, så visst finns det alltid något att säga och knyta an till i vår föränderliga värld.
- Den heliga Anden verkar i mig. Även när jag känner mig trött och tom, så får jag ta emot och förmedla det som behöver sägas just då.
Samtidigt är det fint att stanna upp, reflektera och förundras över det som kanske kunde vara självklart. Tänk att jag har fått möjligheten och kunskapen att tjäna som präst! Det väcker tacksamhet över de gåvor jag har och får och tacksamhet är balsam för själen.