Idag har jag och mina kollegor funnits på Pargas dagarna. Vi kommer att vara där i morgon, lördag, också. Egentligen vill jag säga äntligen!, för det här har jag velat länge, men det har bara inte blivit av tidigare. Men nu är vi kyrkan mitt på stan, mitt bland folk!
Det här är precis det som jag skrev om i Spaltaren i dagens ÅU också. Jag kunde ju inte låta bli att ta chansen att skriva om en av mina käpphästar när det råkade vara min tur att skriva kolumnen just samma dag som församlingen drog ut på stan.
Församlingen har skaffat ett tält som lämpar sig såväl för marknadsföring på marknader, som när det ska ordnas något evenemang där man behöver ett tillfälligt utrymme. Det här ska vi utnyttja flitigt för alla möjliga roliga tillställningar!
Det har varit roligt och lärorikt att delta i en marknad på det här sättet för första gången. En hel del saker har vi upptäckt att vi kan göra annorlunda nästa gång. Men roligt har det varit att finnas där och få träffa alla möjliga människor. Både bekanta och nya bekantskaper. Det här kommer vi att fortsätta med under sommarens olika evenemang i skärgården. Kan hända att vi möts någonstans? Ryck mig gärna i armen då och säg hej!
Idag kom faktiskt en kvinna och pratade en god stund med mig innan jag måste fråga vem hon var, för jag kunde inte placera henne. När hon sa sitt namn visste jag exakt vem hon var. Men vi ses rätt sällan och på nåt sätt har hennes ansikte inte fastnat i mitt minne. Att sen placera henne “på fel plats” var helt omöjligt för mig. Jag är så glad att hon kom och pratade! Det var härligt att få träffa henne och prata bort en stund.