Efter skribalägret blev det konfirmation, förstås. Det blev en härlig mässa med kyrkan full med folk.
Vi hade kommit överens med ungdomsarbetsledaren om att han assisterar i nattvarden, men helst hade jag haft en assistent till. Så när jag gick bak i kyrkan för att ställa mig i processionen in till mässan, kommer en prästkollega från en annan församling in genom dörren. Jag haffade honom direkt och frågade om han ville jobba. Med vaddå? frågade han förvånat. Assistera i nattvarden, svarade jag. Utan att tveka ställde han upp på och på två röda sekunder var han på väg till sakristian efter en alba och stola. Innan hela processionen hunnit in var han med oss och gick in.
Be och du ska få!
Det var verkligen en välsignelse att han dök upp och ställde upp. För när vi delade ut nattvarden strömmade folket till. I den kontinuerliga nattvarden kom det flera och flera till altaret. Vi delade ut bröd och vin på löpande band och när alla som ville hade fått nattvarden kände jag mig som om vi delat ut bröd och vin till fem tusen, men församlingsmästaren kunde berätta att det var 230 nattvardsgäster vi fått betjäna.
Att få säga ”Kristi kropp för dig utgiven” TVÅHUNDRATRETTIO gånger i en mässa är en härlig upplevelse och svår att ens riktigt greppa så här efteråt. Alldeles fantastiskt!
Efter det blev den en välbehövlig vecka ledigt innan det vanliga sommarjobben fortsatte. Det har varit fina veckor som avslutades med ett pensionärsläger.
I fredags kom 15 glada damer till Houtskär tillsammans med två diakoner från Pargas. Jag fick välkomna dem till det som känns som min del av församlingen, Houtskär. Vi höll lägret på Skärgårdsskolan men besökte också kyrkan och prästgården. Det blev tre intensiva dagar med bön, sång, bibelstudier, undervisning, andakter, mässa, god mat, en del tårar och många, många skratt. På så många sätt kändes det som ett välsignat läger med djup och värme. Deltagarna tackade oss ledare gång på gång, men vi ledare tycker ju att det är årets höjdpunkt att får vara på läger med pensionärerna! Vi trivs tillsammans, både ledare och deltagare.
Åter en gång checkar jag ut för semester. Den här gången två veckor, varav en dryg vecka ska tillbringas på resa i Norge. Jag har redan lovat berätta om resan i församlingens verksamhet, så vi ska hoppas att det blir en fin resa värd att berätta om!l