Förra veckan förrättades val i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Det var åter dags att välja kyrkans och stiftens högsta beslutande organ, kyrkomötet och stiftsfullmäktige, men den här gången föll valet i skuggan av presidentvalet.
Det är inte ett val där alla som är medlemmar i en församling har rösträtt, utan det är prästerna och de förtroendevalda i kyrkorådet/församlingsrådet och kyrkofullmäktige som får rösta. Det betyder att det är förhållandevis få som är röstberättigade.
Någon valkampanj att tala om finns det inte heller inför det här valet. Jag har fått känslan av att det nästan är lite fult att försöka sig på en valkampanj utöver någon enstaka insändare i Kyrkpressen.
Jag tycker att hela valsystemet har blivit väldigt ålderdomligt och inte alls längre är till kyrkans fördel. Det engagerar inte mer än en liten bråkdel av församlingarnas medlemmar och kyrkan skulle behöva och må bra av lite debatter och diskussioner. Konstruktiva, engagerade debatter, inte bara dessa sårande och polariserande debatter som det så ofta blir om man alls kommer till skott.
Dessutom har jag svårt att förstå uppdelningen i präster och lekmän. Alla andra anställda i kyrkan kategoriseras i samma grupp som de förtroendevalda, dvs. lekmän. Diakoner är också vigda till sitt ämbete, men i kyrkans beslutsfattande har de ingen särskild ställning.
Jo, jag vet och jag förstår att det ska vara skillnad på präster och “annat löst folk” i kyrkan, men det finns en hel drös av lekmän som är både bättre utbildade och mera insatta i teologi, kyrkopolitik och allt annat som behövs i kyrkans beslutsfattande än vad jag är – min prästvigning till trots. Så, jag har lite svårt med uppdelningen.
Men allt detta till trots ställde jag upp i valet för stiftsfullmäktige och blev invald! Elva präster hade röstat på mig och det räckte till en plats i stiftsfullmäktige. Hurra och tack!
Stiftsfullmäktige må vara stiftets högsta beslutande organ, men lite tandlöst upplevs det nog som ibland. Men det som jag tänker är det allra viktigaste är att diskussionerna som föds och ger oss ledamöter en större förståelse för hur olika vardagen kan se ut i de olika delarna av vårt stora och brokiga stift. Och det är något av det viktigaste för stiftets fortlevnad.
Vill du läsa mera om valresultatet kan du göra det på Borgå stifts webbsida.