Det där med arbetstid

      Inga kommentarer till Det där med arbetstid

Jag fick en känsla av att sista meningen i förra inlägget blev hängande i luften.
Jag känner att någon kanske sitter med ett frågetecken skrivet i hjärnan.

Det är väl tur att man inte har arbetstid att hålla reda på till på köpet.

Vaddå då inte arbetstid?

Kvällen innan jag skulle iväg på min första arbetsdag som präst frågade min man mig vilken tid jag skulle vara på jobbet. Jag svarade lite dröjande att jag hade tänkt infinna mig ungefär halv nio. Va?!? utbrast han, har du ingen arbetstid? Jag svarade leende nej, jag har ingen arbetstid. Han kunde inte förstå hur det är möjligt. Han är fackligt aktiv och jobbar på fabrik. Där är arbetstiden mycket noggrant reglerad. Det är arbetstid, övertid, helgersättning, veckovila, kvällstillägg, nattarbetstid och jag vet inte vad allt.  Han sa att den finländska lagstiftningen inte känner till något sådant som arbete utan arbetstid.

Nå, här kommer bildbeviset på att Finlands lag visst känner till arbete utan arbetstid…

De benämningar som står i lagen går i vardagligt tal under benämningen “andligt arbete” och alla de tjänstemännen omfattas alltså inte av arbetstidslagen. Att man inte har arbetstid betyder ändå inte att man inte skulle vara ledig ibland. Har man inte arbetstid har man nog ändå rätt till två lediga dagar i veckan. Annars är man in tjänst, oberoende av om det är måndag eller söndag, vardag eller helg. Det betalas inte ut övertidsersättning eller helgtillägg. Den som är van att ha sina vissa timmar tycker det här låter galet.

Fördelen är att man inte behöver fundera på om man ska anteckna arbetstid när man sitter i gungan och tänker på predikan en tisdagsförmiddag eller hur man ska förklara att man arbetat 84 timmar den här veckan. Det finns fördelar och nackdelar med allt. Arbete utan arbetstid kan kallas frihet under ansvar.

Fyll kalendern med luft?

      1 kommentar till Fyll kalendern med luft?
kalender på bord med blommor och godis i en burk

Bild : Pixabay

En äldre kollega gav mig en gång rådet att hålla kalendern luftig. Jag tyckte det var ett lite konstigt råd, men idag insåg jag att kollegan delade med sig av sin erfarenhet och vishet. Det finns en poäng med att hålla kalendern luftig! Samtalet jag hade idag tog inte den ena timmen jag förväntat, utan bra mycket längre. Det behövde få ta den tid det tog och jag är glad att jag inte behövde avbryta och rusa till nästa träff utan kunde sitta kvar den tid som behövdes.

Ibland har man bara inte tid och då måste man avsluta på ett bra sätt och rusa vidare. Det vet jag från vaktmästartiden men ibland kan tre minuter vara avgörande fast man inte har mera tid att ge just då. Ibland finns det ändå situationer då man behöver lyssna till slut. Då behövs en luftig kalender.

Det jag ännu behöver lära mig är att lägga in tid i kalendern för förberedelserna. Det tar tid att skriva tal och predikningar. Det tar tid att välja psalmer på ett vettigt sätt. Det tar tid att gå igenom det jag ska göra så att det blir till en bra helhet när jag gör det. Det tar tid att sköta det administrativa. Det tar tid att – ja allt. Det är väl tur att man inte har arbetstid att hålla reda på till på köpet.

Skärgårdspastorns lördag

      Inga kommentarer till Skärgårdspastorns lördag

Nu under juli-augusti är jag anställd för att vara en extra resurs i skärgården. Som man kunde läsa i Kyrkpressen förra veckan har Väståbolands svenska församling och Kimitoöns församling fått extra medel av Kyrkostyrelsen för att bättre kunna betjäna den massivt ökade befolkningen i skärgården under sommaren.

Skärgårdsförhållandena är speciella. Avstånden är kanske inte så långa när man mäter kilometer på kartan men i verkligheten kan det ta många timmar med båt för att nå fram. Dessutom får man alltid räkna med väder och vind. Samtidigt är det en fantastisk förmån att få röra sig i skärgården! Det är underbart vackert på havet mellan kobbar och skär.  Att jag valde att ge bloggen namnet Pastorn och Havet är ingen slump. I skärgården är havet alltid nära.

Förra lördagen hade jag en fantastisk dag. På förmiddagen regnade det ordentligt och åskade en stund, men framåt eftermiddagen klarnade det i och det blev en fin dag att fira kärleken. För mitt uppdrag för dagen var att åka ut till två öar för att viga och välsigna äktenskap. Det var min första vigsel så lite spänd var jag nog, men bara alldeles lite. Premiärnerver – you know.

Jag börjar bli bekant med taxibåtsföretagaren och hans son. De har skjutsat mig lite hit och dit vid det här laget. Den här gången var det lite spännande för sonen då det inte fanns någon brygga att ta i land i, utan jag fick hoppa i land på klipporna. Bra gick det också.


Man kan komma inför Gud och be om välsignelse över sitt äktenskap på olika sätt. Den här gången blev det aningen olika inramning på de två förrättningarna. Ena ute på klipporna, andra i en karg verkstad som påminner om ett kapell. Båda stunderna präglades ändå lika mycket av helig närvaro.


Återfärden blev i en öppen båt på ett stilla hav. Härligt att få känna den salta vinden i ansiktet! Den här dagen hoppas jag att jag kan plocka fram ur minnet varje gång livet känns motigt och trist.

Välsignelse min vän!

      Inga kommentarer till Välsignelse min vän!


Houtskär kyrka är som gjord för en romantiskt målning. Den ligger på en kulle och blickar ut över havet. Alldeles i närheten ligger prästgården. Ett stenkast längre bort ligger församlingshemmet. Det är en idyll och där finns liv. Det är inte en plats där livet stannat upp, utan ett ställe som bevarat det goda och samtidigt hängt med sin tid.

Där har jag firat högmässa idag, på min lediga dag. Nya tf. kaplanen Eva blev välsignad till sin tjänst och jag ville så gärna vara med eftersom vi delvis studerat samtidigt och dessutom blev prästvigda samtidigt. Jag kom i god tid till kyrkan, för färjtidtabellen satte ramarna, och då bad kyroherden Harry mig komma med vid välsignelsen av Eva. Jag blev verkligen glad för det och det kändes fint att få vara med. Efter välsignelsen sjöng kantorerna Hanna och Eva-Christina sången Se hur gudsvinden bär och den är såå fin! Jag kunde inte hindra tårarna av rörelse som rann på mina kinder, och egentligen, varför skulle jag behöva hindra dem? Är det vackert så man gråter så är det.


Som avslutning sjöng kören Amazing Grace så vackert att de fick spontana applåder efteråt. Hela högmässan var en vacker gudstjänst! Det var en härlig glädje att hela stora Väståbolands församling firade sin gemensamma huvudgudstjänst i Houtskär idag. Massor av folk, trevliga möten och perfekt väder. Jag är så glad att jag hade möjligheten att vara med.

Varför den tiden?

      Inga kommentarer till Varför den tiden?

När jag först bekantade mig med Hitis funderade jag lite på varför man firar gudstjänst kl. 13 där på söndagarna. En snabb titt på färjtidtabellen förklarade saken. Första färjan från fastlandet avgår kl 12.00. Även om prästen skulle bo på Hitis kanske inte kantorn gör det, så för att personalen ska hinna till gudstjänsten är kl. 13 första möjliga tidpunkt. Nu bor ju varken präst eller kantor på Hitis så verksamheten styrs i mycket stor utsträckning av färjtidtabellerna.

Att komma rusande en kvart före till sin första högmässa i kyrkan kallar jag inte för optimalt upplägg. Jag hade inte hunnit träffa kantor eller vaktmästare på förhand för någon genomgång av högmässan så det blev till att köra prima vista. Ett par små misstag blev det men inget som förstörde högmässan eller känslan av andakt. De misstagen hade kunnat hända fast vi hade varit hur väl förberedda som helst. Jag är innerligt tacksam för formulär och handbok! Med dem som röd tråd kan alla göra sin del och helheten blir okej.

Första gången är alltid första gången. Den kom och gick och nästa gång blir en ny gång. Varje gudstjänst och högmässa är en direktsändning och ett samarbete mellan alla som medverkar. Det är som det är och blir som det blir. Huvudsaken är att vi firar gudstjänst och mässa!

Som vanligt hittar du min predikan på sidan Ordet är mitt ifall du undrar vad jag drog till med i min första predikan i Hitis kyrka.

Ett nytt arbetspass

      Inga kommentarer till Ett nytt arbetspass

I förra inlägget hoppades jag på att det här arbetspasset skulle bli aningen mindre intensivt än mitt första. Så blev det. Det blev en ANING mindre intensivt. Första dagen hade jag inget inprickat i kalendern men jag hade två förrättningstal och en predikan att skriva. På skrivbordet låg också min nya telefon och väntade när jag kom till kansliet. Det tog en stund att få igång den men det var bara trevligt.

I hettan fungerar min hjärna långsammare än vanligt, så sen satt jag framför dataskärmen och försökte få ner några ord men det gick trööööögt. Jag har dessutom inte ännu vant mig vid att sitta vid skrivbordet på jobbet och producera text. Jag är van att sitta i ett litet krypin där hemma, när jag ska samla tankarna. Det känns som om mitt arbetsrum är för stort. Tankarna flyger iväg i rummet utan att jag kan samla dem. Eller så är det bara värmen och den nya arbetsplatsen som är ovan.

Följande dag hade jag min första jordfästning på Kimitoön. Ny kyrka, nya traditioner, ny teknik, men det gick bra. Förutom det där förmorrade headsetet då. Det är av lättaste möjliga modell och misshandlat till tusen. Jag pillade fast det vid örat på nåt sätt men det kändes så löst att jag sökte fram första hjälp väskan och tog till tejprullen därifrån. Bättre brödlös än rådlös säger ordstävet. Med en bit tejp satt headsetet så pass bra att jag vågade inleda jordfästningen. Tur var det att jag tog till tejpen för innan jag var klar hade headsetet lossnat och hängde bara i tejpen!

Idag har jag haft följande jordfästning, den här gången i “min kyrka” på Hitis. Det är en evig lycka att församlingen har förkörsskyltar jag får använda på färjan till Hitis-Rosala. Idag var det nämligen Hitisrodden och det lockade en stor mängd människor. Både på vägen dit och tillbaka var det så lång kö att alla inte rymdes med!

I morgon får jag åka tillbaka till Hitis för att hålla min första högmässa i den kyrkan. Det ska bli spännande att få möta min församling där. Det är rätt kul att träffa folk och få presentera sig som nya Hitisprästen! Samtidigt är det med en liten känsla av overklighet. Tänk att JAG är nya Hitisprästen! Ibland kommer känslan av att det är nåt skumt med det här. Igår i sakristian just innan jordfästningen, kom känslan av att jag borde sköta vaktmästeriet och inte alls stå där i alba och stola!

Ändå  är jag så lycklig övar att få dra på mig alba OCH stola. Speciellt är det i jordfästningarna och gudstjänsterna jag känner mig mest hemma. Däremellan får jag träffa mängder av intressanta människor, vara kreativ och skriva och fundera på statistik. (Jo, jag vet, jag är udda byggd på det sättet att jag gillar statistik, listor och tabeller.) Jag stortrivs och känner att det här är just det jag vill göra. Tänk att jag fick möjligheten! Soli Deo gloria!

Dansa Pausa

      Inga kommentarer till Dansa Pausa

Det blev tyst i några dagar här på bloggen. Det var inte planerat, utan bara en behövlig andningspaus. Efter skribalägret kände jag mig trött i hjärnan, en trötthet jag aldrig tidigare varit med om på samma sätt. Jag hade nog behövt några dagar extra där för att ligga i hängmattan men det gavs inte den här sommaren. Jag hade själv gått med på att dra vidare till följande församling rätt så direkt efter lägret, så bristen på vila var “eget moku”.

Jag hoppade in som sommarpräst på onsdagen och hade genast fyra intensiva dagar arbete. Det blev underbara dagar med besök till olika öar varje dag. Första dagen Högsåra, andra Biskopsö, tredje Vänö och fjärde Örö. Det var andakt, allsång, sommargudstjänst och allsång. Där mellan varven några förrättningssamtal och lite funderingar kring annat praktiskt. Här får jag passa på att tacka Sanna, den underbara kantorn, som jag skrattat bort fyra dagar med!

Det goda är nu att efter dessa fyra intensiva arbetsdagar fick jag fyra lediga dagar. Så jag har försökt ta det lugnt och vila hjärnan. Att jag nu arbetar i grannförsamlingen och har över 100 kilometer till jobbet gör att jag veckopendlar. Dvs. bor i en hyrd lägenhet på arbetsorten när jag jobbar och åker hem till huset, gubben och kissorna när jag är ledig. Det ger mig en tydlig signal om att koppla bort tankarna på jobbet när jag är “hemhemma”. Jag tror att det kommer att blir riktigt, riktigt bra. Det lär mig att skilja på arbetsdagar och lediga dagar på ett helt nytt sätt. Det lär mig att jag inte kan göra “någo lite” fast jag är ledig, för jag är på annan ort helt enkelt.

Nåja, det är ju också en sanning med modifikation. Idag kan man jobba oberoende av var man befinner sig, så länge man har telefon, dator och internetuppkoppling. Det är också en frihet. Det ger mig möjlighet att distansjobba någon dag ibland.

Inkommande arbetspass borde inte bli fullt lika intensivt som förra veckan. Det är skönt, för jag har fortfarande en lägenhet som luktar inpyrd tobak att städa. Kanske jag orkar göra nåt någon kväll den här veckan?

PS. Rubriken är även en sångtitel. Du kan kolla in den här.

Radioandakterna jag glömt berätta om

I juli kan man på torsdagsmorgnarna lyssna till morgonandakten i radio och höra mig berätta om Nagu kyrka för Hedvig Långbacka. Tre andakter har redan gått, nu återstår en.

Har man missat andakterna kan man ännu gå in på Arenan och lyssna på dem i en månad efter att de sänts i radion. Den första, den andra och den tredje hittar du lätt genom att klicka på länkarna. Den fjärde andakten kommer 26 juli, kl 6.54 och 9.10 i radion och hörs på Arenan efter kl 7.

Mitt andra hem

      2 kommentarer till Mitt andra hem

Nu när jag börjat jobbet i Kimitoöns församling har jag också skaffat mig ett andra hem. Det blir för långt att pendla dagligen mellan Nagu och Dragsfjärd/Hitis så jag kommer att veckopendla. Det vill säga att jag är hemma i Nagu på mina lediga dagar och hemma i Dalsbruk när jag har arbetsdagar.

Mitt hem i Dalsbruk är en liten hyreslägenhet. Suck och elände vad den är ostädad! Hur länge den stått tom vet jag inte. Redan när jag var och såg på den första gången konstaterade jag att den måste få nya tapeter innan jag kan bo där. Jag köpte billiga tapeter så det kostade under hundralappen för hela lägenheten. Med hjälp av min man tog det två dagar i 30 graders hetta att riva de gamla tapeterna och sätta upp de nya. Fint blev det men bildbeviset kommer senare någon gång. En vägg ska jag ännu måla men det blir med överskottsmål hemifrån, alltså praktiskt taget gratis.

Här har förra invånarens säng visst stått. Flottfläckar och söndriga tapeter. Urk!Ventilen har ingen tvättat på år och dar. Så det behöver städas ordentligt. Hela lägenheten är smutsig och jag har inte orkat städa så mycket ännu i hettan. Förra invånaren rökte visst inne också, så här finns en inpyrd lukt som jag knappast kommer att lyckas tvätta bort helt och hållet. Tyvärr.

Så varför tog jag då den här lägenheten? Det finns nyrenoverade fina lägenheter inte så långt härifrån. Enkelt svar: jag är snål. Hyran här är helt annan än på de nyrenoverade lägenheterna. Annat svar: jag är inte så kräsen och jag kan städa och fixa till lägenheten så att den blir riktigt trevlig. Ett tredje svar: Varför ducka för en utmaning?

Första dagen på nya jobbet

      Inga kommentarer till Första dagen på nya jobbet

Idag har jag gjort min första dag i Kimitoöns församling. Det blev en lång men innehållsrik dag. Jag infann mig på pastorskansliet lite före nio på morgonen och kom hem igen lite före nio på kvällen. Okej, jag hade en dryg timmes matpaus på mitten men ändå. I den här värmen är det pust, suck, stånk och stön. Fast egentligen klagar jag inte. Jag har inte ett fysiskt utomhusjobb längre. Att jobba på gravgården nu är inte kul.

Förmiddagen gick åt till att få igång den nya datorn. Tack Kustens IT som fixar det så smidigt! E-posten fungerar också igen. (Suck för Kipas knasiga regler i den frågan.) Jag fick en telefon och med ett nummer som jag har under den kommande månaden, sen byter det också igen… Nåja, kanske inte helt lätt att få tag i mig men som sagt, e-posten fungerar igen, använd den!

Dessutom har jag fått ett eget arbetsrum! Det är inte så lite coolt det,  i min värld! Så Kyrkråttan har rätt, jag känner mig lite viktig 😉

På eftermiddagen hade jag ett samtal inför en kommande förrättning och kvällen avslutades på Högsåra med sångbetonad andakt. Vad nu det sen är, tänkte jag när jag försökte förbereda mig. Här tackar jag Erik Vikstöm för en vägledande text.

Just nu känns det som att den största skillnaden mellan att vara vaktmästare och präst är att folk nu säger att jag får bestämma, “vi gör som du vill ha det”. Som vaktmästare är jag van att invänta order och så utföra dem. (Okej okej, jag kunde nog ha åsikter om var skåpet skulle stå när jag var vaktmästare, men jag var medveten om att det inte nödvändigtvis var mitt beslut att ta i slutändan.) Så nu står jag och vet inte “hur jag vill ha det” och ändå ska jag säga hur det ska vara.

Så andakten blev allsångstillfälle med en kort och fritt hållen betraktelse på slutet. Den här gången hade jag inget skrivet tal, så som jag brukar, utan jag hade läst söndagens texter, Eriks andaktstext och funderat kring dessa. Talet blev sedan det som råkade komma ur munnen på mig. På nåt underligt sätt hängde det ihop och blev visst rätt begripligt för deltagarna. Åtminstone fick jag tack efteråt. Så Gud är god och Anden verkar även på onsdagskvällar i skärgården!