Den här veckans klagovisa

      Kommentarer inaktiverade för Den här veckans klagovisa

Det är överraskande hur dränerande av inspiration, motivation, beslutsamhet och ork det kan vara att drabbas av tekniskt strul! På tisdag förmiddag fungerade inte nätet. På onsdag fungerade inte datorn. Och idag på torsdag sitter jag här och försöker skrapa ihop mig själv och allt jag hade planerat göra på tisdag och onsdag.

Jag hade en bra plan, men den har smulats sönder på grund av allt tekniskt strul den här veckan och nu kommer jag inte i gång igen. Så det löser jag som vanligt med att skriva ner det i bloggen. Det brukar för det mesta få igång min hjärna igen.

Jag behöver förbereda mig för ett par andakter och söndagens gudstjänst och jag behöver få ett protokoll med bilagor i skick. Kanske jag ska börja med protokollet?  Det är mest bara mekaniskt jobb, så får mitt undermedvetna pyssla med andaktsförberedelserna under tiden. Det brukar också funka ganska bra. Bara jag har läst de bibeltexter jag tänker utgå ifrån kan hjärnan jobba självständigt ganska länge. Sen är det bara att skriva ner det.

Det är inte bara mörker och dystra tankar på gång. Råkar du vara i närheten ska du absolut komma till kyrkan i Houtskär ikväll klockan 18. Det blir en spännande konsert under rubriken Ljus i mörkret med Filip Wall som spelar på sin egenbyggda harpa i en dunkel kyrka.

En skev representation

      Kommentarer inaktiverade för En skev representation

Igår deltog jag i församlingsrådets möte. Plötsligt när jag satt där slog det mig att någonting störde mig. Helt plötsligt lade jag märke till sammansättningen på ett helt nytt sätt. Den här gruppen människor var ju inte alls representativ för församlingen!

Mötet bestod av de förtroendevalda, de personer som församlingsmedlemmarna röstat in för att föra deras talan. Närvarande var också en handfull tjänstemän, d.v.s. präster och församlingssekreteraren som är sekreterare.

Enligt kallelsen kan man se att de förtroendevalda är 12 st, fem kvinnor och sju män, och de anställda 8 st, två kvinnor och sex män. Könsfördelningen är alltså totalt sju kvinnor och tretton män. Nästan dubbelt så många män som kvinnor! Den här gången var några förhindrade att närvara så könsfördelningen bland den närvarande var två kvinnor och tolv män!

Dessutom är åldersfördelningen så att inte en endaste av de närvarande var under 40 år och fem är pensionerade. Så för att sammanfatta riktigt kort var det ett gubbgäng som höll möte.

Förvisso är det ofta äldre som deltar i församlingarnas verksamhet, men vad gäller könsfördelning vill jag påstå att det är övervägande kvinnor i leden. Både bland anställda och aktiva församlingsmedlemmar. Var är dessa i mötessammanhang? Varför har dessa gett sin röst åt så många äldre män?

När det blir valtider och man ska försöka engagera kandidater brukar det vara svårt att få yngre och kvinnor att ställa upp. De har redan sina kalendrar fullbokade med andra måsten. Finns det inte unga och kvinnor bland kandidaterna är det omöjligt att rösta på dem. Då är det gubbarna som får röster och som sen sitter och bestämmer om vilken verksamhet de unga och kvinnorna får i sin församling. Det var det här som störde mig på mötet igår när jag såg ut över deltagarna i församlingsrådets möte.

Jag vill inte påstå att det skulle ha fattats dåliga beslut på grund av köns och åldersstrukturen eller att de närvarande på något sätt skulle vara sämre människor på grund av sitt kön eller sin ålder. Det jag talar om är ett strukturellt problem. Det är bara så att en 22 årig tjej har en annan syn på livet och världen än en 67 årig man och det påverkar deras åsikter och beslut.

I en församling är det församlingsrådet som representerar församlingsmedlemmarna och då skulle det vara önskvärt och viktigt att representanterna på alla sätt representerar församlingsmedlemmarna. Det här är en tanke som gärna får stanna kvar hos dig och gro fram till nästa gång det drar ihop sig till val. Kanske det är du som behöver ställa upp nästa gång?

Bla bla bla och andra predikningar

      2 kommentarer till Bla bla bla och andra predikningar

Har du hört nån predikan som du fortfarande minns?
Har du hört nån predika så att du fortfarande minns det, även om själva innehållet kanske försvunnit ur minnet?

Predikan är på något sätt mytomspunnen och det pratas om hur otroligt viktig den är. I utbildningar för präster berättas det om hur man predikar bra. Det ska göras fritt och utantill eller åtminstone så att åhörarna inte uppfattar den som uppläst. Predikan ska formuleras med en stark inledning som fångar lyssnaren på 10 sekunder, ha en kurva med en topp i mitten och ett riktigt bra avslut. Predikanten borde ha predikat den 30 gånger framför spegeln innan hen framför den för gudstjänstdeltagarna för att den ska flyta bra och vara trovärdig.

Det är inte bara framförandet som kräver sitt. Nej, predikan ska vara väl underbyggd. Predikanten ska börja i grundtexterna på antik grekiska eller hebreiska för att kontrollera om det finns något i översättningen som behöver preciseras. Texten ska jämföras med andra bibeltexter och naturligtvis ska predikanten bekanta sig med minst tre bibelkommentrarer innan hen börjar författa sin predikan.

Och det här gör predikanten naturligtvis varje vecka inför söndagens gudstjänst….

…eller så inte. För verkligheten är den att präster inte har obegränsat med tid för att förbereda sin predikan. Åtminstone upplever jag att jag inte har tid och ork att varje vecka göra allt det där man borde. Ändå grämer det mig att jag inte kan framföra min predikan utan att praktiskt taget läsa upp den från manuskriptet jag skrivit. Jag skulle vilja stå där utan papper och lägga ut texten med finess.

Kanske den dagen kommer någon gång i framtiden? Det är i alla fall åt det håller jag försöker sträva. Men till din glädje, du som kanske inte var i Houtskärs kyrka idag, så har jag skrivit ner min predikan. Resultatet är att du kan läsa den i mitt arkiv, Ordet är mitt.

Det blir en fortsättning

      Kommentarer inaktiverade för Det blir en fortsättning

Domkapitlet i Borgå stift meddelar idag i sina notiser följande:

Det här är en byråkratiskt nödvändig kompromiss. Kapellrådet hade sitt möte igår kväll vilket var för sent för att hinna få med ett utlåtande till Domkapitlets möte som också var igår. Kapellrådet tog enhälligt beslut att de vill ha mig kvar, vilket naturligtvis gör mig jätteglad. Domkapitlet tog det här beslutet igår för att det är så pass krångligt med datasystem och anställningar att det annars hade blivit ett avbrott på min anställning i datasystemet.

Det är alltså precis som i vilken spännande följetong som helst, fortsättning följer…

Dagen att minnas och återkomma till

      2 kommentarer till Dagen att minnas och återkomma till

Idag när jag kom in på lunchrestaurangen gick jag till disken och betalade min lunch som vanligt. Bakom min rygg hände någonting och tjejen i kassan uppmärksammade det. Till näst hör jag en röst som säger “Nej, vi sku’ bara vänta så vi får säga hej åt prästen.” Jag vänder mig om och där står två män och ler. “Oj!” säger jag med ett överrumplat skratt, “det var då trevligt.” “Ja, vi e så glada när vi har fått en så bra präst” säger den ena mannen och jag kan inget annat än häpet tacka och ta emot.*

Jag är fortfarande häpen, överraskad och synnerligen glad. Det här hände väldigt spontant och det överrumplade mig totalt!

Jag måste ju bara skriva och berätta om det här så att jag kan gå tillbaka till den här dagens blogginlägg, sen nån dag när livet inte ler lika mycket som idag.

För det alldeles otroliga är att de glada budskapen inte tog slut här. På eftermiddagen fick jag ett meddelande med feedback på mitt förra blogginlägg. En tjej hade läst upp min bloggtext för de äldre på äldreboendet och hon meddelade att de hade tyckt att jag skrivit så bra och att de tycker väldigt bra om mig. De önskar att jag stannar länge i Houtskär.

Det här känns lite overkligt, så jag tror jag måste nypa mig i armen och kolla att jag inte drömmer! Händer sån’t här på riktigt?

 

*Det kan hända att orden som sades inte var exakt de jag skrivit ner, men de återger känslan i stunden.

Andakt och skoj

      Kommentarer inaktiverade för Andakt och skoj

Varannan onsdag håller jag en andakt på äldreboendet i Houtskär. Idag var det åter dags och jag kom mig iväg i ovanligt god tid. Jag hann gå en runda och bjuda in några som brukar vara med så att de säkert hade koll på att det var idag och just nu som det skulle bli andakt.

Ofta känner jag att jag inte har hunnit förbereda mig så grundligt som jag skulle önska, men på nåt sätt brukar det ändå bli helt okej. Idag kollade jag genom psalmalternativen en liten stund innan och valde två. Eftersom det var Reformationsdagen i söndags så valde jag psalmen 154 Vår Gud är oss en väldig borg. När vi sjöng den märkte jag att den ger mig julkänsla eftersom den hör till repertoaren vid julfreden i Åbo som sänds i teve. För de äldre var det helt andra minnen som dök upp. För krigsveteranen var det minnen från kriget som flöt upp till ytan. Det är så olika för oss alla vilka minnen som psalmer väcker.

Den andra psalmen jag valt sjöng vi aldrig, för en av damerna tyckte så mycket om den psalm vi sjöng till sist vid allhelgona-andakten, att jag helt sonika valde att sjunga den igen. Det var psalm 584 Jag har ett hem ett ljuvligt hem. Den kan kännas tröstande när man inser att det kanske inte är så väldigt många år kvar av livet. Melodin är lättsjungen och orden blir till en fin berättelse.

Fast psalmerna var mäktiga och allvarstyngda blev hela stunden tillsammans en ljus och glad stund. Jag tycker om att skoja lite med de äldre och jag ser att de tycker om det. Bara för att kroppen är gammal och trött behöver inte sinnet vara det. Bara för att man har en massa rynkor i skinnet betyder det inte att ens humor har blivit skruttig. Inte ens fast minnessjukdomen har farit iväg med ens förmåga att prata redigt behöver det betyda att man inte uppskattar lite skoj och skratt.

Vi hann prata och skratta en hel del trots att jag bara var på plats en dryg timme. Det är en viktig timme för de äldre och det är en varm gemenskap vi delar kring Ordet och kaffebordet. Det är också bra att stunden inte blir längre än så, för alla orkar inte sitta så länge. Därför får det hellre vara så att någon tycker att jag gärna skulle få stanna lite längre, än att de i sitt stilla sinne önskar att jag skulle förstå gå lite tidigare.

Det rullar på…

      Kommentarer inaktiverade för Det rullar på…

September var stressig.
Oktober var intensiv.
November ser ut att bli en förhållandevis vilsam månad då allt rullar på utan större krusiduller.

Jag har redan kunnat njuta av att kunna förbereda kapellrådets möte i god tid. Jag har hunnit med allt och kunnat hålla mina lediga dagar lediga. Just nu är det som det ska vara!

Jag vet att det här är att ropa hej innan jag kommit över bäcken, men faktiskt så är det inget som hindrar att man tar ut glädje i förskott. Det värsta som kan hända är att man glatt sig i onödan.

Bild från Pixabay

Förresten så är det fredag idag och jag har en ledig helg att se fram emot!
Ännu en orsak att glädja sig. #TIGF

Om kyrkan skulle brinna…

      Kommentarer inaktiverade för Om kyrkan skulle brinna…

… så är det bra att brandkåren vet så mycket som möjligt om kyrkan och vad som finns i den.
Så därför var frivilliga brandkåren på besök i kyrkan ikväll. Vi tittade på alla utrymningsvägar, på värdeföremålen och på pannrummet. Vi diskuterade tänkbara scenarion och på vad man kan göra. Det var mycket intressant att se på och fundera kring tillsammans!

Jag har tänkt att en kyrka börjar brinna av tre orsaker. 1) Åskan slår ner 2) Det blir nåt fel i elsystemet eller pannan. 3) Nån person får fnatt och sätter eld på kyrkan. Tyvärr verkar det sista alternativet vara det som händer oftast. Åtminstone är det så jag minns rapporteringen om de kyrkor som brunnit.

En del människor tycker att det är jätteobehagligt att ens diskutera att kyrkan skulle kunna brinna, men man bara måste våga sätta ord på också det hemskaste man kan tänka sig! Speciellt för en brandman/kvinna är det otroligt viktigt att träna och öva på alla tänkbara saker före det händer. För sen den dagen när det brinner finns det inte tid att fundera mera. Då ska man veta vad man ska göra!

Så jag är jätteglad över att Houtskärs frivilliga brandkår ville komma till kyrkan för att bekanta sig och lära sig om vad allt man kan behöva veta, ifall, om, att de en dag blir tvungna att rycka ut till en brinnande kyrka.

Det enda som harmar just nu, är att jag inte tog en endaste bild på våra fina brandsoldater i kyrkan! Så ni får nöja er med en bild av kyrkan ikväll.

Varje låga står för en saknad människa

      Kommentarer inaktiverade för Varje låga står för en saknad människa

Det är alla helgons dag. Det är den dagen på året då det är accepterat att sörja och sakna oberoende av när man förlorat någon. Tänk att vi ska behöva ha en dag för det! Samtidigt är det otroligt fint att vi kan dela sorgen och saknaden åtminstone en dag på året.

Idag firade vi gudstjänst med ljuständning, eller parentation som det kallas med ett finare ord, i Houtskärs kyrka. På bordet stor tio ljus. Jag läste upp nio namn på personer som nu saknas i vår gemenskap. Det tionde ljuset är för alla vi saknar som inte nämndes vid namn.

Kören deltog och sjöng vackert, trots att den var decimerad på grund av höstflunssan. I bänkraderna satt många som förlorat någon kär under året. Efteråt delade vi gemenskapen över en kopp kaffe innan vi skiljdes åt.

För min egen del var gudstjänsten en aning rörig eftersom jag var liturg, predikant och körsångare, men det gick nog bra. Jag konstaterade med kantorn att det är tur att jag redan som vaktmästare sjöng i kyrkokören och är van att byta roller titt som tätt under gudstjänsten. För det är ju så med allt man gjort i livet, det blir till erfarenheter man kan dra nytta av någon annan gång.

Bollen är din!

      Kommentarer inaktiverade för Bollen är din!

Sen jag började den här bloggen har jag skrivit 200 inlägg! De har handlat om de mest varierande saker och kommer nog att göra det i fortsättningen också.

Det händer sig, mitt i vardagen, att en tanke flyger förbi. “Det här skulle jag kunna blogga om”, men vanligtvis glömmer jag tanken lika fort som den kom. Senare under dagen minns jag att jag tänkte tanken, men inte vad det var jag skulle blogga om.

Jag har nämnt det förut, att när det är mycket på jobbet blir bloggandet lidande, men nu tänkte jag slänga ut bollen till dig som läser:

Vad vill du läsa om?

För mig är ju det mesta vardag och förhållandevis sjäkvklart så jag har svårt att bedöma vad som sist och slutligen kunde vara intressant för en läsare. Vad vill en kollega läsa om? Vad vill en församlingsaktiv läsa om? Vad vill en församlingsfrämmande läsa om? Som du ser kan perspektiven vara mycket varierande. Så var modig och skriv en kommentar om vad just du vill läsa!

I kommentarsfältet kan du vara anonym för andra. Jag ser din e-postadress, men ingen annan. Är det första gången du kommenterar med den e-postadressen måste jag godkänna kommentaren innan den visas, så förtvivla inte om kommentaren inte syns genast. Den har nog kommit fram ändå.

Nu väntar jag med spänning på att kommentarerna ska hagla in!