Nya sätt att arbeta

      Kommentarer inaktiverade för Nya sätt att arbeta

Jag har börjat inse att den här bloggen inte enbart är för mitt egna höga nöjes skull. Den har blivit ett arbetsredskap, på samma sätt som facebook numera är det.

I bloggen skriver och berättar jag om mitt arbete och församlingens verksamhet. Jag vet att det är många i församlingen som läser mina texter. Genom bloggen når jag många flera än de som jag träffar ansikte mot ansikte i jobbet. Det har hänt sig att mitt predikomanuskript har lästs av tre gånger flera personer än de som var i kyrkan den gudstjänsten!

Via facebookgruppen Houtskär INFO når jag väldigt många. I skrivande stund har den gruppen 1852 medlemmar, fast det bara bor ~500 personer i kommundelen Houtskär! Där postar jag inlägg med bild som berättar om den kommande gudstjänsten eller annan viktig verksamhet. Gudstjänstinläggen berättar också vilka psalmer vi kommer att sjunga. Jag tänker att om man inte har möjlighet att delta kan man ta del av psalmskatten ändå. Eller så kan man ju öva lite innan gudstjänsten om man vill.

Man kan fråga sig om det här är ett bra sätt att nå människor eller om det är ännu någonting som får folk att låta bli att komma fysiskt på plats till verksamheten? Jag vill tro att det är ett sätt att locka snarare än att fjärma. För även om du kan slå upp psalmerna där hemma och läsa predikomanuskriptet så får du inte del av gemenskapen där hemma.

En församling är en gemenskap, en trosgemenskap, som styrker och bär genom livet. Det är tillsammans med andra församlingsmedlemmar som vi utövar vår tro och växer i den. Den gemenskapen är svår att frammana vid en skärm, även om den delvis finns där också.

Vi ska alltså inte se det som händer på nätet som en alternativ värld. Det vi upplever på nätet är ett komplement till det vi upplever annars. Det handlar ju om samma människor, de som finns bakom bild och text på nätet, som dem vi träffar i butiken eller kyrkan.

Gudstjänst enligt plan B

      Kommentarer inaktiverade för Gudstjänst enligt plan B

Igår blev det en lång arbetsdag till sent på kvällen. Jag har själv planerat verksamheten, så jag kan inte klaga. Jag insåg redan i förrgår att det är smidigast om jag övernattar i Prästgården eftersom vändan hem mellan torsdag och fredag hade blivit onödigt kort.

I morse vaknade jag nöjd och tänkte att nu hinner jag skriva klart predikan och skriva ut psalmbladen till gudstjänsten. Jag stannade till vid fönstret och såg att adventsstaken såg extra vacker ut så jag tog min telefon och knäppte en bild.

I precis samma sekund slocknade alla lampor. Strömmen gick. Efter några minuter försökte systemet slå på igen, men nej. Strömmen förblev borta. Klockan var 7.40 så det fanns ju en chans att strömmen skulle komma tillbaka innan gudstjänsten kl. 11. Men om inte, hur ser plan B ut idag då?

Min dator är en laptop med batteri, så jag kunde skriva klart predikan. Internet kom jag åt via telefonen, men några utskrifter blev det inte. Nå, det finns psalmböcker att läsa ur, så det var inget stort problem.

Normalt hade jag bara följt handboken, men idag firade vi tvåspråkig gudstjänst, så jag behövde mina anteckningar för att inte bli totalt virrig. Jag insåg att jag kunde flytta över anteckningarna till telefonen, så den fick bli min handbok idag. Predikomanuskriptet bestämde jag mig för att läsa direkt från datorn i predikstolen.

En timme före gudstjänsten informerade jag på facebookgruppen Houtskär INFO att gudstjänsten hålls som normalt, men att det kunde löna sig att ta med en ficklampa till kyrkan. Lite stressad var jag nog, för grymt hur många skrivfel jag hade i de två raderna text!

Kantorn fick spela på pianot istället för på orgeln. Med hjälp av en ficklampa i ett mikrofonstativ såg hon till och med sina noter.

Med tända ljus och ficklampor genomfördes gudstjänsten, utan högtalarsystem och röstförstärkning. På ett sätt var det riktigt skönt att få använda rösten ordentligt! För volym är det ingen större brist på i min röst. Tekniken brukar bli lidande när jag inte behöver “hela” rösten, men idag fick jag använda den som man ska.

Ifall du inte var där eller ifall du var där, men inte hörde vad jag sade, så kan du läsa manuskriptet här.

Helt klart kan jag säga att det blev en minnesvärd gudstjänst!

 

Tack för maten och gemenskapen

      Kommentarer inaktiverade för Tack för maten och gemenskapen

På många arbetsplatser ordnar man någon typ av gemensamt program i slutet eller början av året. Det kallas ibland julfest eller pikkujoulut på finska. Idag ordnade samfälligheten en jullunch för alla anställda i Pargas kyrkliga samfällighet, Väståbolands svenska församling och Turunmaan suomalainen seurakunta. Vi var dryga 50 personer som deltog. Det betyder att det bara var några få som inte hade möjlighet att delta.

Det ordnades buss från Pargas till Korpo där vi strålade samman vid kyrkan med dem som tagit sig dit på egen hand. Kaplan Esa Killström, eller det lokala helgonet som han kallar sig med glimten i ögat, hälsade oss välkomna. Det blev en trevlig och samtidigt tankvärd stund i kyrkan som avslutades med att vi sjöng Laudate omnes gentes, laudate Dominum i koret. Somliga föll in i stämmor och det blev en verkligt effektfull klang i den medeltida stenkyrkan.

Efter andaktsstunden styrde vi mot Korpoström där vi möttes av ett dignande julbord. Vi lät oss alla väl smaka och jag tappade räkningen på hur många gånger jag fyllde på min tallrik. Till slut tittade jag på min tomma tallrik och önskade att det hade funnit någon liten tom ficka i magen ännu som jag kunnat fylla. Så god var maten!

Som tur är efterrättsmagen en skild mage, så jag lyckades klämma ner en liten bit tårta till efterrätt. En härligt glögg-cheescake!

Efteråt, i bussen på väg hemåt, kändes det att magen var överfull. Men, det är väl så det ska få kännas efter en särdeles lyckad jullunch? Trevligt sällskap och god mat är nog aldrig fel.

En liten vän i väskan

      Kommentarer inaktiverade för En liten vän i väskan

I min väska finns för det mesta en sliten, liten tygmus, i tiderna inhandlad på IKEA. Detta lilla gosedjur, vid namn Kyrkråttan, har blivit en stor personlighet med en stadigt växande vänkrets på Instagram. Scrollar du nedåt på sidan ser du ett utdrag av hans äventyr i balken till höger.

Min lilla vän, Kyrkråttan

För varje bild jag lägger upp på Instagram av Kyrkråttan skriver jag en liten text. Ibland är den rolig, ibland är det en bibelvers, men för det mesta är det en förklaring av eller fundering kring situationen Kyrkråttan befinner sig i på bilden.

Här om dagen stannade jag upp och funderade om denna lilla kändis jag skapat är ett bevis på att jag har barnasinnet kvar eller om det är ett bevis på att jag inte riktigt är vid sunda vätskor?

Ofta får jag frågan om Kyrkråttan är med mig, så kanske det är så att vi människor behöver små galenskaper för att balansera upp alt allvarligt som omger oss?

Gott nytt år!

      Kommentarer inaktiverade för Gott nytt år!

Idag, på första söndagen i advent, börjar det nya kyrkoåret.

I kyrkohandboken finns tre olika årgångar, med lite olika texter för varje årgång. Varje söndag har sitt tema och varje årgångs texter återspeglar temat, men ur lite olika vinklar. Det är bra, för det ger en bredd och variation på vilka bibeltexter som behandlas i gudstjänsten. Det här kyrkoåret övergår vi till årgång två i handboken.

Det känns som ett lika svårt steg att byta årgång, som det brukar kunna vara att lära sig skriva rätt årtal efter årsskiftet. Jag måste markera texterna med färggranna post-it-lappar för att inte i misstag läsa fel text i gudstjänsten!

Den här gången nämns dotter Sion i första raden i första texten. En psalm vi sjunger i gudstjänsten är nr 7 Dotter Sion. Jag insåg att någon säkert skulle fundera på frågan “vem är dotter Sion? ” så jag inledde min predikan med att förklara saken. Som vanligt kan du läsa mitt manuskript genom att klicka här.

Från en blogg till en annan

      Kommentarer inaktiverade för Från en blogg till en annan

När jag bestämde mig för att börja studera teologi på heltid tog jag också beslutet om att blogga om studielivet. Den bloggen döpte jag till I skuggan av domkyrkan eftersom teologiska fakulteten (som det då ännu hette) ligger alldeles bredvid Åbo domkyrka och helt konkret i domkyrkans skugga.

Den 19 mars 2014 skriver jag mitt första inlägg. Jag har bestämt mig, skriver jag. Det var spännande att publicera det där första inlägget. Det inlägget gav offentlighet åt något jag knappt vågat prata om. Sen rullade det på med inlägg om studielivets toppar och dalar. I fyra år fick man följa med hur mina studier framskred och det var många som följde med.

Det sista inlägget publicerade jag den 27 maj 2018. Den dagen prästvigdes jag och övergick till den här bloggen. Jag hade funderat noggrant på om jag skulle fortsätta med samma blogg, om jag skulle ha samma blogg, men byta namn på den eller om jag skulle starta upp en ny. Valet föll på en ny för det hade varit för tekniskt krångligt att byta namn tyckte jag. Och ett nytt livsskede kan kräva en ny blogg.

Att hitta ett namn till min nya blogg var också en nöt att knäcka. Jag funderade en hel del och ville att namnet skulle avspegla mig och livet i skärgården. Jag utnyttjade Tove Janssons boktitel Pappan och havet så att bloggen fick namnet Pastorn och Havet. Jag är fortfarande nöjd med namnet och det är lätt att minnas för nya läsare.

Min gamla blogg ligger kvar på nätet, för det är ju fina minnen jag dokumenterat där. Det som fascinerar mig är att den fortfarande har ett visst antal besökare. Enligt Bloggtoppens statistik har bloggen fortfarande i medeltal 25 besök i veckan. Det är inte så illa det eftersom jag inte uppdaterat sedan 27 maj 2018!

Jag undrar lite vem det är som återvänder dit och läser. Eller är det kanske nya läsare som söker något och trillar in mera av misstag? Oberoende vem som läser den är det roligt att den fyller en funktion utöver att vara min egen minnesbank.

När prästen kommer hem

      Kommentarer inaktiverade för När prästen kommer hem

Som präst får man gå på hembesök. Ibland är anledningen en födelsedagsuppvaktning, ibland är det ett besök hos någon som är ensam. Ibland handlar det om någon förestående förrättning, alltså dop, vigsel eller jordfästning. För det mesta blir det ett själavårdande samtal.

Det är ett privilegium att få gå hem till människor. De öppnar sin dörr för en ibland okänd människa. Det är, när man tänker efter, ett stort förtroende som visas mig. De litar på mig för att jag är klädd i prästskjorta. Och för mig är det viktigt att vara klädd i prästskjortan. Du ser citatet ur boken Stengrunden i balken till höger här på bloggen. Det citatet är så starkt och det sammanfattar exakt hur jag känner det. Jag är utvald att gå i Guds ärenden, men i mig själv är jag ingenting märkvärdigt.

Det är inte så många yrkesgrupper som gör hembesök. En vanlig människa besöker sina vänners och släktingars hem och det antar jag att är en relativt liten mängd hem. Ofta, tänker jag, är de hemmen dessutom förhållandevis lika ens eget hem. Så att få gå hem till människor man inte känner vidgar vyerna. Jag lär mig någonting varje gång!

Jag har besökt hem som är förhållandevis lika mitt eget hem, men jag har också fått besöka hem som chockerat mig en aning. Jag har fått se att alla inte har det så bra. Jag har fått revidera min syn på samhället och omvärlden och det är mycket hälsosamt för min egen del.

Oberoende av hur hemmet ser ut, är de bostäderna hem för personerna som bor där. Det är deras trygga vrå i världen. Och i de hemmen får jag komma in, när jag går i Guds ärenden.

Den här veckans klagovisa

      Kommentarer inaktiverade för Den här veckans klagovisa

Det är överraskande hur dränerande av inspiration, motivation, beslutsamhet och ork det kan vara att drabbas av tekniskt strul! På tisdag förmiddag fungerade inte nätet. På onsdag fungerade inte datorn. Och idag på torsdag sitter jag här och försöker skrapa ihop mig själv och allt jag hade planerat göra på tisdag och onsdag.

Jag hade en bra plan, men den har smulats sönder på grund av allt tekniskt strul den här veckan och nu kommer jag inte i gång igen. Så det löser jag som vanligt med att skriva ner det i bloggen. Det brukar för det mesta få igång min hjärna igen.

Jag behöver förbereda mig för ett par andakter och söndagens gudstjänst och jag behöver få ett protokoll med bilagor i skick. Kanske jag ska börja med protokollet?  Det är mest bara mekaniskt jobb, så får mitt undermedvetna pyssla med andaktsförberedelserna under tiden. Det brukar också funka ganska bra. Bara jag har läst de bibeltexter jag tänker utgå ifrån kan hjärnan jobba självständigt ganska länge. Sen är det bara att skriva ner det.

Det är inte bara mörker och dystra tankar på gång. Råkar du vara i närheten ska du absolut komma till kyrkan i Houtskär ikväll klockan 18. Det blir en spännande konsert under rubriken Ljus i mörkret med Filip Wall som spelar på sin egenbyggda harpa i en dunkel kyrka.

En skev representation

      Kommentarer inaktiverade för En skev representation

Igår deltog jag i församlingsrådets möte. Plötsligt när jag satt där slog det mig att någonting störde mig. Helt plötsligt lade jag märke till sammansättningen på ett helt nytt sätt. Den här gruppen människor var ju inte alls representativ för församlingen!

Mötet bestod av de förtroendevalda, de personer som församlingsmedlemmarna röstat in för att föra deras talan. Närvarande var också en handfull tjänstemän, d.v.s. präster och församlingssekreteraren som är sekreterare.

Enligt kallelsen kan man se att de förtroendevalda är 12 st, fem kvinnor och sju män, och de anställda 8 st, två kvinnor och sex män. Könsfördelningen är alltså totalt sju kvinnor och tretton män. Nästan dubbelt så många män som kvinnor! Den här gången var några förhindrade att närvara så könsfördelningen bland den närvarande var två kvinnor och tolv män!

Dessutom är åldersfördelningen så att inte en endaste av de närvarande var under 40 år och fem är pensionerade. Så för att sammanfatta riktigt kort var det ett gubbgäng som höll möte.

Förvisso är det ofta äldre som deltar i församlingarnas verksamhet, men vad gäller könsfördelning vill jag påstå att det är övervägande kvinnor i leden. Både bland anställda och aktiva församlingsmedlemmar. Var är dessa i mötessammanhang? Varför har dessa gett sin röst åt så många äldre män?

När det blir valtider och man ska försöka engagera kandidater brukar det vara svårt att få yngre och kvinnor att ställa upp. De har redan sina kalendrar fullbokade med andra måsten. Finns det inte unga och kvinnor bland kandidaterna är det omöjligt att rösta på dem. Då är det gubbarna som får röster och som sen sitter och bestämmer om vilken verksamhet de unga och kvinnorna får i sin församling. Det var det här som störde mig på mötet igår när jag såg ut över deltagarna i församlingsrådets möte.

Jag vill inte påstå att det skulle ha fattats dåliga beslut på grund av köns och åldersstrukturen eller att de närvarande på något sätt skulle vara sämre människor på grund av sitt kön eller sin ålder. Det jag talar om är ett strukturellt problem. Det är bara så att en 22 årig tjej har en annan syn på livet och världen än en 67 årig man och det påverkar deras åsikter och beslut.

I en församling är det församlingsrådet som representerar församlingsmedlemmarna och då skulle det vara önskvärt och viktigt att representanterna på alla sätt representerar församlingsmedlemmarna. Det här är en tanke som gärna får stanna kvar hos dig och gro fram till nästa gång det drar ihop sig till val. Kanske det är du som behöver ställa upp nästa gång?

Bla bla bla och andra predikningar

      2 kommentarer till Bla bla bla och andra predikningar

Har du hört nån predikan som du fortfarande minns?
Har du hört nån predika så att du fortfarande minns det, även om själva innehållet kanske försvunnit ur minnet?

Predikan är på något sätt mytomspunnen och det pratas om hur otroligt viktig den är. I utbildningar för präster berättas det om hur man predikar bra. Det ska göras fritt och utantill eller åtminstone så att åhörarna inte uppfattar den som uppläst. Predikan ska formuleras med en stark inledning som fångar lyssnaren på 10 sekunder, ha en kurva med en topp i mitten och ett riktigt bra avslut. Predikanten borde ha predikat den 30 gånger framför spegeln innan hen framför den för gudstjänstdeltagarna för att den ska flyta bra och vara trovärdig.

Det är inte bara framförandet som kräver sitt. Nej, predikan ska vara väl underbyggd. Predikanten ska börja i grundtexterna på antik grekiska eller hebreiska för att kontrollera om det finns något i översättningen som behöver preciseras. Texten ska jämföras med andra bibeltexter och naturligtvis ska predikanten bekanta sig med minst tre bibelkommentrarer innan hen börjar författa sin predikan.

Och det här gör predikanten naturligtvis varje vecka inför söndagens gudstjänst….

…eller så inte. För verkligheten är den att präster inte har obegränsat med tid för att förbereda sin predikan. Åtminstone upplever jag att jag inte har tid och ork att varje vecka göra allt det där man borde. Ändå grämer det mig att jag inte kan framföra min predikan utan att praktiskt taget läsa upp den från manuskriptet jag skrivit. Jag skulle vilja stå där utan papper och lägga ut texten med finess.

Kanske den dagen kommer någon gång i framtiden? Det är i alla fall åt det håller jag försöker sträva. Men till din glädje, du som kanske inte var i Houtskärs kyrka idag, så har jag skrivit ner min predikan. Resultatet är att du kan läsa den i mitt arkiv, Ordet är mitt.