Tillbakablick och framåt med tillförsikt

      Kommentarer inaktiverade för Tillbakablick och framåt med tillförsikt

Nu har jag varit tf. kaplan i Houtskär i ett helt år. Det känns fantastiskt.
Tänk att jag landade här till slut!

Året innan var kaotiskt, när jag tänker tillbaka. Jag stressade med att få mina studier klara. Stressade med att få gradun skriven och godkänd i tid. Hoppade in som predikobiträde i Houtskär på våren. Slog ifrån mig alla förslag om att jag skulle kunna bli präst i Houtskär. Bekantade mig med Kimitoöns församling. Stressade med allt som ledde upp till prästvigningen i slutet av maj. Blev prästvigd och började min bana med 1½ månads arbete i Pargas. Fortsatte som sommarpräst på Kimitoön och övergick till att vara församlingspastor med Hitis som ansvarsområde. I november fick jag frågan om jag var intresserad av Houtskär och så följde en rumba som slutade med att jag började som tf. kaplan i Houtskär 1.1.2019.

Det här året har haft sina utmaningar. Andra dagen jag skulle komma på jobb var det full storm och först mitt åt dagen kunde jag ta mig till Houtskär. Sen började det sakta rulla på. Jag fick möjlighet att bekanta mig med verksamheten, jobbet, ansvaret, människorna, samhället och ämbetet. Det har varit ett gott år.

Jag har lärt mig mycket. Ju mera jag lär mig, desto mera inser jag att jag ännu behöver lära mig mera. Det är helt i sin ordning. Samtidigt inser jag att jag redan kan mycket mera än jag egentligen har trott mig om. Jag känner ett lugn i att få verka i den här lilla kapellförsamlingen. Jag har fått vila ut i arbetet efter förra årets flängande och farande.

I dagens läge vet jag att jag har 6 månader kvar i Houtskär. Det är så långt mitt förordnande sträcker sig just nu. Vad som händer efter det är det ingen som vet. Kommer det inte någon behörig sökande som vill ha tjänsten i Houtskär är jag troligtvis kvar. Det här är inget som oroar mig dess mera. Gud vet hur det blir, och han ordnar det till det bästa.
Jag ser med tillförsikt fram emot det kommande 2020. Det känns bra.

Jag önskar dig

ett gott och välsignat nytt år!

… ja sama suomeksi!

      1 kommentar till … ja sama suomeksi!

Idag firade vi Jouluajan messu i Houtskär. Det kan tyckas lite konstigt, men faktum är att det fortfarande är jultid. Dessutom firar vi rätt sällan högmässa eller gudstjänst på finska så ibland blir det på lite udda dagar.

Houtskärs kapellförsamling är formellt enspråkigt svensk, men av tradition från den tid när Houtskärs församlings var en självständig, tvåspråkig församling sköter kapellförsamlingen om de finskspråkiga som bor på orten. Det är också ett samarbete med Länsi-Turunmaan suomalainen seurakunta, eftersom de inte har någon egen verksamhet i skärgården.

Att hålla en högmässa på finska är alltid en utmaning. Fast jag pratar helt okej finska idag, är det ändå en annan sak att läsa de fint formulerade bönerna och texterna ur handboken. Finskan är ett fantastiskt språk för att kombinera vokaler och konsonanter i de mest tungvrickande kombinationerna!

Att dessutom skriva predikan på finska får mig alltid att vilja krypa under bordet och gömma mig. Min man, som har finska som modersmål, får agera korrekturläsare och språkvårdare. Ibland är det kantorn, vaktmästaren eller någon vän som tvingas till uppdraget. Varje gång konstaterar jag att “inte var det nu SÅÅÅÅ gräsligt många eller konstiga språkfel i min text”. Men ändå, tack bara kära finskalärare, så sitter det i ryggmärgen att jag inte kan finska.

I högstadiet sa finskaläraren att det var onödigt för mig att söka till gymnasiet för jag skulle inte klara finskan där. HA! Jag skrev finskan i studentskrivningarna och inte blev det bättre än A (lägsta godkända vitsord), men ändå, jag kom igenom. Mina bästa finskalärare har min man och mina arbetskamrater genom åren varit. När jag sen (20 år efter studenten) studerade på akademin tenterade jag finskan med resultatet goda i alla fyra delområden. Så, tack bara finskalärare, ni lyckades varken lära mig finska eller knäcka mig.

Lite triumferande bitterhet pyser det fram här. Och kanske det är just så mitt förhållande till finskan är idag. Triumf för att jag äntligen klarar mig på språket jag kämpade så många år med. Bitterhet för att jag kämpade så många år, utan att riktigt erövra språket.

Mitt budskap till alla är att man kan aldrig lära sig för många språk. (Men sen borde man komma ihåg att upprätthålla dem också!)

Hyvää Joulua!

Nu finns kapellförsamlingen på facebook

      Kommentarer inaktiverade för Nu finns kapellförsamlingen på facebook

Idag är sociala media en del av arbetsredskapen för företag, institutioner, församlingar och alla som vill nå människor. Jag har redan tidigare skrivit om att jag är en del av redaktionen bakom sidan Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland på facebook. Det har gett mig en hel del erfarenhet och insyn i hur man kan jobba med sociala media. Jag har utnyttjat facebook i mitt vanliga församlingsarbete också, främst genom min egen profil och gruppen Houtskär INFO, men jag har redan länge funderat på om mitt tillvägagångssätt har varit det bästa.

Församlingen, alltså Väståbolands svenska församling, har en egen facebook-sida, men den sidan kan jag inte direkt använda för kapellförsamlingens del. Den sidan finns till för hela stora skärgårdsförsamlingen och då blir det för mycket om alla lägger in egna inlägg om sin verksamhet där. Det skulle vara bättre med en riktigt lokal sida.

Nu hade mina funderingar mognat till ett beslut. Inför det nya året ska Houtskärs kapellförsamling ha en egen sida på facebook! Så jag grundade en. Det tog bara några minuter att göra det. Fördelarna med en egen sida för kapellförsamlingen är många, framom att de anställda “annonserar” via sina egna profiler. En av de största fördelarna tycker jag är att det nu blir tydligt att det är församlingen och inte någon enskild person som agerar.

Det blir också lättare för den ovana att hitta församlingen. Också tillfälliga besökare kan förstå att söka på facebook efter församlingens sida för att hitta information om verksamheten där. Om du har ett facebook-konto kan du nu söka fram den nya sidan (eller bara klicka på länken här) och gilla eller följa den så får du lätt reda på vad som är på gång i församlingen! Välkommen med!

Julens ljus bär ett budskap

      Kommentarer inaktiverade för Julens ljus bär ett budskap

För mig är julmorgonen viktig. Som vaktmästare njöt jag av att få stiga upp galet tidigt och förbereda kyrkan för alla andra. Att få tassa omkring i en helt tom kyrka och tända alla ljus är otroligt mysigt. När de andra sen kom till kyrkan var det ett nöje att få se deras sömndruckna ansikten lysa upp av att åter få se alla ljus brinna.Bild av Houtskärs kyrka i mörkret

Nu är jag inte längre vaktmästare och jag kunde låta bli att störa vaktmästaren i hans värv den här morgonen. Istället njöt jag av att efter en god natts sömn få vandra från Prästgården den lilla promenaden till kyrkan. Jag möttes av gravgårdens alla ljus och av vaktmästarens omsorgsfullt utplacerade och tända facklor. Det kändes gott att få känna sig välkomnad till kyrkan i den tidiga julmorgonen.Vy av altaret med alla ljus tända
Inne i kyrkan var alla ljus tända. Det är nästan magiskt att få uppleva stämningen av de tända kronorna på julmorgonen. Även om belysningen blir mera dämpad än med de elektriska lamporna är känslan av ljus mycket större. Budskapet om att oss är en Frälsare född till ett ljus i vårt mörker berättas av varje enskild ljuslåga och det blir starkt som ljuset kring ängeln den första natten. Lågorna och vi stämmer in i orden Ära vare Gud i höjden!

 

Min predikan finns här.

Julafton både i går och i morgon

      Kommentarer inaktiverade för Julafton både i går och i morgon

För de församlingsanställda som har arbetstur på julafton och julmorgonen kan det vara skönt att fira med sina nära och kära någon annan dag. Beroende på omständigheterna kan det bli såväl 23 som 26 december eller helt någon annan dag. För min egen familjs del ser det ut som att den 22 december är en lämplig dag. Det var vår julafton ifjol, och det blev det i år igen.

Den här gången var vi inte riktigt lika mangrant samlade, men en fin stund tillsammans blev det ändå. Och det tycker jag att är det viktigaste, att vi är tillsammans!

Julaftonen, den “riktiga” som är i morgon, firas på ett annorlunda sätt. Min man kommer med till Houtskär, liksom kantorn och hennes man. Vi kommer alla fyra att sova över i Prästgården. På så sätt finns vi på plats för julottan som går av stapeln kl 7 på julmorgonen. Spännande!

När man säger ja utan att tänka efter ordentligt

      Kommentarer inaktiverade för När man säger ja utan att tänka efter ordentligt

Tänk att få jobba med en kantor som knuffar iväg en utanför ens bekvämlighetsområde! Härligt! Jag har kanske berättat det förr, att just den här kantorn också var en av min lärare i gudstjänstövningarna när jag studerade teologi, och nu fortsätter han utmana mig.

I Houtskär är det kantorn från Korpo som drar kyrkokören, Mariakören, sedan många år tillbaka. Eftersom kören deltar i julsångstillfället blir det naturligt att kantorn har en hel del att säga till om. När vi diskuterade upplägget och sångvalet slängde han fram förslaget att kvällens andakt skulle varvas med sången Tänd ljus. Alltså vara interfolierad, för att använda den gode kantorns vokabulär. Javisst, svarade jag, alla idéer är goda idéer. …ända tills man ska sätta ord på dem vill säga.

På nåt sätt hade jag förträngt saken och inte funderat dess mera på saken. Ikväll ska de vackraste julsångerna sjungas i Houtskärs kyrka och jag ska hålla andakten. Alltså måste jag formulera mig! Jag hade funderat lite på saken tidigare i veckan, men inte kommit någon vart. Nu är det kniven på strupen. Fram med orden!

Fast helt fastkörd var jag ändå inte. För när jag deltog i julsångstillfället i Nagu sjöngs sången där och några tankar vaknade i mig som jag faktiskt antecknade. Som tur är har jag en stund av lugn i mitt arbetsrum under dagen så jag sätter mig vid datorn. Nu skulle det andaktas – och en andakt blev det. Du kan läsa den här om du inte hörde den i kyrkan eller om du vill ta del av den en gång till.

 

 

I det lugna mörkret vaknar orden

      Kommentarer inaktiverade för I det lugna mörkret vaknar orden

Det är kväll i prästgården.
Alla andra har åkt hem, men jag sitter kvar vid min dator.
I köket surrar diskmaskinen efter kvällens evenemang och i salen står granen och tindrar med sina ljus, glitter och bollar.
Lugnet har sänkt sig och nu, äntligen hittar jag mina tankar.

I morgon kommer skolbarnen till kyrkan på morgonen för att fira gudstjänst inför jul. Ännu har jag inga ord för vad jag ska säga till dem, men jag känner att de ligger på lut. Det är kanske inte längre så omöjligt att hitta ord för det under som varje jul ändå är.

Jag ska bara skiva ner de orden som nästan är på min tunga nu.
Sen ska jag krypa ner i övernattningssängen.
God natt.

En stund i kyrkbänken

      Kommentarer inaktiverade för En stund i kyrkbänken

I går kväll sjöngs de vackraste julsångerna i Nagu kyrka. Jag hade en ledig dag så jag gjorde som så många andra och sökte mig dit för att försöka tanka julstämning.

När jag kom slank jag in och satte mig lite i skymundan. Jag kände att jag inte orkade vara social och prata med någon. Jag behövde en paus att få bara vara där i kyrkbänken. Jag insåg samtidigt att det här var en nyttig erfarenhet. Alla som kommer till kyrkan vill inte nödvändigtvis prata med någon och det är helt okej. Om vi i kyrkan säger att alla är välkomna sådana som de är, så måste de faktiskt få komma på sina egna villkor. Det ska jag komma ihåg i framtiden.

Förutom allsångerna sjöng den nya Nagu Sångkören två sånger och Blåslaget från Åbo spelade två låtar. Koppången och Jul, jul, strålande jul – båda lika fina. Fast Koppången passade nog mitt sinnelag bäst igår. Blåslaget ackompanjerade några sånger och resten skötte tf. kantor Robert på flygeln. Lite saknade jag orgelbruset, men man kan ju inte få allt.

Sen när den sista sången klingat ut slank jag snabbt ut ur kyrkan. Visst hade jag många vänner i kyrkan som jag vanligtvis gärna bytt några ord med, men nu kändes det bäst att bara få slinka iväg.

Julstämningen då, hittade jag den? Kanske en liten gnutta, men den är svår att hålla kvar. Kanske den får nytt liv under den här dagen då vi i Houtskär sjunger de vackraste julsångerna på Fridhem och senare på dagen på finska i Prästgården?

Julstämning sökes!

      3 kommentarer till Julstämning sökes!

Det är så mörkt och trist att jag tappat julstämningen. Hemma står julgranen redan i knuten och i radion skrålar julsångerna, men lika tusan så skulle jag kunna kasta ut allt och gömma mig under en filt några veckor framöver.

I lördags blev det en utflykt till närmaste shoppingcenter och jag fick nästan torgskräck och panik. Planen på att besöka julmarknaden regnade bort på vägen och tanken på att sjunga de vackraste julsångerna i domkyrkan slog jag ur hågen. Så mycket julpynt, så många människor och så fel känsla! Det blev en snabb reträtt till hemmets lugna vrå.

Den här veckan inledde jag med att göra hembesök och dela ut julblommor och jultidningar. Först tänkte jag att det är ett hopplöst företag, eftersom min inre mätare för julstämning står på minus, men besök efter besök fick min inre mätare att sakta börja stiga. Inte kan jag säga att den är på topp än, men det finns hopp för att det ska ta sig tills det blir jul!

Efter några besök kunde jag plocka fram häftet med de vackraste julsångerna och sjunga någon julsång för dem jag besökte. För många är det svårt att ta sig till något evenemang så då kan en julsång ge en extra glimt av jul. För att inte tala om vad det gör för mig, att få sjunga för den som är ensam! Den inre mätaren tickar tappert uppåt för varje sång.

Nu blir det en ledig dag innan det blir dags att ta tag i förberedelserna för julgudstjänster och allsångstillfällen. Måtte min inre julstämningsmätare få lite fart så att jag hittar de rätta, glada orden att säga den närmaste veckan!