Det händer sig ibland att jag går omkring och känner mig överfull av känslor. Det kan vara en cocktail av frustration, irritation, rädsla, sorg, osäkerhet, trötthet, otrygghet, och oro. Ibland kryddat med någon gnutta tacksamhet och glädje. När jag inte hittat något annat utlopp för alla känslorna, behöver jag få gråta ut.
Men att bara sätta sig ner och gråta är inte så lätt. Inte ens när man är till bristningsgränsen fylld av känslor som vill ut. Mitt (och många andras) knep är att se en film eller läsa en berättelse som garanterat får mig att gråta. Att se på Pretty Woman, Bodygard, Dirty dancing eller Borta med vinden fungerar för mig och många andra. Senast var det en bok om vänskap över generationsgränser som fick mig att gråta krokodiltårar.
I början av vårt förhållande blev min man verkligt förskräckt när jag satt ensam i soffan med en hög näsdukar, snyftande och gråtande. Han frågade oroligt vad som var fel och hade mycket svårt att tro mig när jag svarade “ingenting”. Idag vet han att det bara är ett sätt att lätta på det inre trycket och låter mig gråta ifred.
Och det verkar vara vetenskspligt bevisat att tårar rensar mer än tårkanalerna. I YLEs artikel om varför vi gråter kan vi läsa att tårarna innehåller proteiner, hormoner och endorfiner. Speciellt hormoner kan man ibland ha mer än tillräckligt av.
Så det kan vara riktigt skönt att få gråta ut!