Tillbaka till vardagen

      Kommentarer inaktiverade för Tillbaka till vardagen

En veckas paus blev det och det har gjort gott. Jag tänkte att jag kanske skulle vilja blogga under tiden, men nej. Inte den minsta lilla bloggarlust har synts till. Jag har faktiskt hållit mig maximalt inaktiv på sociala media den här veckan! Jag har ändå noterat dryga 200 besök här på bloggen den här veckan, trots att jag inte uppdaterat något! Tack för det alla, trogna och kanske nya, läsare! ❤️

Att ta en paus från vardagen och göra något helt annat ger lite perspektiv och laddar de mentala batterierna. Förhoppningsvis också de fysiska. Före den här lediga veckan kände jag att nerverna var rätt spända och tröttheten låg konstant på lur. När jag är trött blir jag lätt gråtmild och det kan vara nog så irriterande för mig själv. Samtidigt är det omisskänligt tecken på att det är dags att dra i bromsen.

Pastorn njuter vid poolkanten

Nu vet jag att kalendern är så gott som fullbokad för resten av månaden, men jag känner mig utvilad och redo.
Bring it on, nu kör vi!

Det var en gång och det blev en predikan

      Kommentarer inaktiverade för Det var en gång och det blev en predikan

Ett kiterium för en bra predikan kan vara att man lyckas knyta ihop Bibelns dåtid med vår nutid och evighetens alltid. Det är mera sällan det lyckas, tycker jag, men den här gången har jag i allafall lyckats få in lite nutid.

Jag har sett 6 säsonger av serien Once Upon a Time på Netflix och jag tycker den är otroligt spännande ur ett kristet perspektiv och ur ett feministiskt perspektiv. Det handlar om kampen mellan det onda och det goda. Det finns en kvinna som är Frälsaren. Och hela serien är oroligt skruvad, galen, sagolik och irriterande, men ändå alldeles fantastisk. Det finns en hel massa man kunde analysera i den serien. Faktiskt så skulle man kunna skriva en gradu om den (Vink vink, om nån behöver ett tips!).

Idag utgick jag från den serien i min predikan.  Jag valde att inte analysera den välidgt mycket utan det blev en extra kort predikan, för jag tänkte att när vi firar kvällsmässa med sånger från Taizétraditionen så ska jag inte prata så väldigt långt. Tyngdpunkten ligger på det meditativa i att sjunga sångerna många gånger, inte på att jag pratar sönder stämningen.

 

Jag är buren

      Kommentarer inaktiverade för Jag är buren

Efter mitt förra inlägg välde det in sympatiyttringar och hälsningar. Jag har helt tydligt många vänner och en församling som vill ha mig kvar – trots att jag inte är behörig för min tjänst.

Jag vet inte hur framtiden ser ut, men jag har ett stort lugn och i mitt huvud snurrar två ord – oförtjänt nåd. Att bli buren av förbön och av all uppskattning som visas mig är ingenting annat än oförtjänt nåd.

Jag sveper in mig i tacksamhet och förtröstan.

Person invirad i en filt

Idag blev det stora ord och kyrkiska, men när känslorna är tillräckligt stora är det svårt att hitta ord som matchar. Då behöver vi styrkan som ligger i traditionens gammalmodiga ord.

Närvarande, lyssnande

      Kommentarer inaktiverade för Närvarande, lyssnande

I förrgår ordnade Pargas stad ett möte för information och diskussion kring skolans framtid i Houtskär. Det är en fråga som engagerar alla Houtskärsbor. Från stadens håll finns det olika alternativ man nu arbetar med. Ett av alternativen är ett samarbete med församlingen.

Presentation på duk och några personer som lyssnar.

Där satt jag med på mötet. Det enda jag uttalade under hela kvällen var mitt namn och min titel. Ändå var det en församlingsbo som viskade åt mig att det var bra att jag var där. Och ibland är det så, det räcker med att man är där.

Jag hade ingen annan uppgift än att lyssna och finnas där. Det är sist och slutligen ingen liten uppgift. Ibland, i andra situationer, är den oändligt svår.

Med en sked i handväskan

      Kommentarer inaktiverade för Med en sked i handväskan

Mitt jobb är tidvis hektiskt, tidvis oregelbundet och allt för ofta åker jag färja just då när jag borde sitta vid matbordet. Så för att ha nån ordning på mina mattider har jag ofta med mig mellanmål eller mat.

Jag lärde mig redan när jag studerade var att det lönar sig att ha en sked i handväskan. På så sätt kan jag panikhandla en burk keso, en yoghurt eller nästan vad som helst och äta det, när jag glömt förbereda mig och magen skriker efter mat.

Här om dagen köpte jag en mjukglass i burk. Servitören erbjöd en engångssked, men jag tackade nej. Jag har ju min egna sked i handväskan! Och samtidigt som jag tackade nej, insåg jag att jag gjorde ett klimatsmart val!

Så nu överväger jag att sy ett litet fodral för sked, kniv och gaffel så jag alltid kan ha med mig mina egna bestick.

Men blir det inte snuskigt med odiskade bestick, är det säkert någon som tänker. Om man inte kan diska dem där man är, får man bara slicka av besticken och torka av dem med servett innan man sätter dem tillbaka i väskan. Sen när man kommer hem diskar man dem och så är de rena och fina igen.

Förresten är det här ett inlägg i linje med ekofastan. Det här året är temat visserligen hållbar klädkonsumtion, men det övergripande målet är ju att slå ett slag för att vi behöver ta hand om Skapelsen, det uppdrag Gud faktiskt gav människan. (1 Mos. 1:28)

 

Trögstartat

      Kommentarer inaktiverade för Trögstartat

Just nu känns det som att min kalender är väldigt välfylld. Men samtidigt så finns det helt tomma dagar. Jag tror jag åter är mest i det stadiet när jag går omkring och känner att jag ”borde” en massa saker. Jag vet att jag behöver sätta mig ner och skriva ner alla dessa diffusa ”borden” till en rejäl to-do-lista och sen bara börja beta av den, en rad i taget. Det brukar lösa upp min stressade känsla och få mig att vara effektiv.

Jag vet att jag har två saker att redovisa – det är bara att göra det, inget svårt alls.
Jag vet att jag behöver skriva några uppsater för pastoralkurserna – det är bara att göra det, inget svårt alls.
Jag vet att jag måste förbereda möten och undervisning och gudstjänster – det är bara att göra det, inget svårt alls.
Men ser du vad mitt problem är? Jo, att komma igång. Att bestämma mig för att nu tusan ska jag göra den här saken och sen bara göra den. Hur svårt kan det vara liksom?

en uppslagen kalender med penna på

En kalender, dock inte min. Bild: Pixabay

Dessutom har jag en rejäl deadline för allt det här. Om en vecka hägrar en veckas ledighet och då vill jag ju inte dras med ”borden” som inte blev gjorda i tid. Så kanske det var bra att konkret skriva av mig det här så jag kommer igång med alla ”borden” nu?

Tankar på färjan i sena kvällen

      Kommentarer inaktiverade för Tankar på färjan i sena kvällen

Det händer sig med jämna mellanrum att någon förundrar sig över att jag pendlar till Houtskär. Att jag pendlar till jobbet är inte svårt att förstå, det gör ju så många, men att jag pendlar till Houtskär är nästan omöjligt att förstå.

Jag räknar med att det tar mig en timme och en kvart enkel resa. Skulle jag pendla i motsatt riktning tar det ungefär samma tid att åka till Åbo.

Visserligen går färjorna mera sällan mellan Korpo och Houtskär än på de andra färjpassen men det betyder också att jag har en halv timme tid som jag kan använda till allt möjligt.

Som just nu till exempel, jag sitter i bilen på färjan och skriver det här blogginlägget. Jag sitter här och är lycklig för att ungdomarna trivdes så bra att jag nästan fick bråttom till färjan. Jag är lycklig för att färjturen körs trots att jag åter en gång glömt beställa den i tid. Jag är lycklig över att jag har ett underbart jobb OCH kan åka hem till natten.

Förstår du vad jag säger?

      Kommentarer inaktiverade för Förstår du vad jag säger?

Jag tänker ibland på hur allergisk jag är mot vissa ord och uttryck. Hur de signalerar saker jag inte är bekväm med. Ändå finns det en massa ord och uttryck som jag själv använder slentrianmässigt och utan att ens märka det. Ord som kan signalerar sådant jag egentligen inte vill säga. Ord som mottagaren inte alls förstår. För det mesta faller dessa ord under kategorin ”kyrkiska”.

Ursäkta, vad är kyrkiska?
Det är det ”insider språk” vi präster och andra kyrkligt anställda allt för ofta använder. Du vet, lite väl gammaldags och med en hög dos av ord som rättfärdighet, nåd, frälsning, förbarma, profan, sakral, Kyrie, Gloria, Laudamus, Credo, Benedikamus, Graduale, synd, tacksägelse, försona, frid, evangelium, eukaristi… Du fattar? Eller, eh, kanske inte egentligen. För de flesta orden lät bekanta, men du skulle inte kunna förklara dem på rak arm. Om du kan det så är du med största sannolikhet redan anställd i en församling.

En del av orden kräver det en hel mening att omskriva och därför är det så lätt att ta till ett ord, även om det betyder att färre antal människor på riktigt förstår vad du säger. Min utmaning just nu är att försöka hålla mig till så lätt svenska som jag kan. Det är verkligen en utamaning, för jag märker ju inte när jag svänger mig med kyrkiska!