Innan du ens tänkt tanken

      Kommentarer inaktiverade för Innan du ens tänkt tanken

Jag har hållit tre andakter i radion på sistone och det har jag skrivit om tidigare här, här och här. Någon kanske tänker att andakterna är direktsända, men det är rätt sällan så. Direktsända andakter hålls vanligtvis bara när det verkligen är nåt stort på gång och då är det oftast biskopen som håller dem. Mina andakter är alltid bandade några veckor på förhand.

De här tre andakterna blev jag ombedd att hålla på relativt kort varsel. När jag fick frågan tänkte jag att jag kommer att ha bråttom ungefär när de ska bandas, men gick ändå med på att hålla dem. Jag kunde ju ha lite framförhållning och göra dem lite tidigare än vanligt. Så strax efter jul funderade jag på tema och på en ingivelse blev temat tro och tvivel. Jag skrev mina manuskript och bandade dem i medlet av februari.

Ingen hade kunnat förutspå den situation vi nu har när andakterna sänts. Ingen, förutom Han som håller hela världen i sin hand. Så att mina ord i radion de tre senaste måndagarna känts som mitt i prick beror helt och hållet på att Gud ger oss vad vi behöver redan innan vi vet om att vi behöver det. Att temat tro och tvivel är aktuellt hela tiden är ju sedan en annan femma…

Sista avsnittet i trilogin

      Kommentarer inaktiverade för Sista avsnittet i trilogin

Idag är det tredje och sista gången jag andaktstalar i radion för den här gången. Temat har varit tro och tvivel. Att hitta musik till sina andakter är inte alltid det lättaste, men den här dagens musik var självskriven.

I musikalen Kristina från Duvemåla sjunger Kristina ut sin förtvivlan och desperation. Hon sätter ord på en tvivlan som känns avgrundsdjup, men orden innehåller också ett krampaktigt hopp om att allt inte är förlorat.

Man kan inte jämföra olika liv och olika tragedier, men man kan tänka att Kristina är särskilt hårt drabbad. Även om mina bekymmer inte är av samma kaliber som Kristinas kan känslan vara den samma. Därför var det rätt enkelt att utgå ifrån sången Du måste finnas i min andakt.

I radion kan du lyssna till mig kl 6.54 och 9.15. På Arenan kan du lyssna när du vill de närmaste 30 dagarna och vill du läsa andakten så finns den här så länge du vill.

Kanske för att jag är vanlig?

      2 kommentarer till Kanske för att jag är vanlig?

Det har hänt sig att jag fått höra att jag är klok. Att jag har saker att säga som man vill lyssna till. Någon har kallat mig för mentor och någon har sagt ”du som vet allt”. Det är stora ord. Allt för stora ord.

För det mesta lyckas jag lägga undan de stora orden i min lilla tacksamhetsbok där jag sparar sådant som gjort mig glad. För om jag skulle gå omkring och tänka på alla stora ord jag fått höra hela tiden skulle jag snart spricka av överdimensionerad stolthet. Jag upplever inte att jag är särskilt klok eller att jag skulle ”veta allt”. Jag är en högst vanlig medelålders kvinna, det tror jag i alla fall.

Just nu känner jag att jag inte har något alls att säga. Jag har inga lämpliga bibelverser att slänga kring mig och jag har ingen aning om vart den här världen är på väg. Innanför prästkragen känner jag mig mycket liten. Hur tänkte Gud riktigt när han kallade mig?

När jag sätter ord på tanken slår det mig att jag är i gott sällskap. Hur många av bibelns personer var inte rädda, motsträviga, ofullkomliga, vanliga människor?
Som det står i boken ”Alltid älskad”:
”Det finns säkert många anledningar till varför Gud inte skulle kalla just dig.
Men oroa dig inte…..du är i gott sällskap:
Mose stammade,
Patriarken Jakob var en lögnare,
Petrus var rädd för döden,
Profeten Jona flydde från Gud,
Moses syster Mirjam gillade att skvallra,
Noa drack sig berusad,
Thomas tvivlade.”

Så kanske, kanske Gud kallade just mig, för att jag är en högst vanlig medelålders kvinna?

Döden är en del av livet

      Kommentarer inaktiverade för Döden är en del av livet

Flaggan vajar på halv stång. Det är ett tecken på att någon dött. Samtidigt är det en vacker gest att visa att vi delar sorgen. Det är inte bara de allra närmaste som drabbas när någon kär person går bort, utan också vänner, grannar, arbetskamrater, bybor och avlägset bekanta har förlorat någon. Ofta säger man att sorgen drabbar de närmaste hårdast, och så är det väl nog, men samtidigt så kan vi inte gradera sorgen. Vem har drabbats hårdast? Vem sörjer mest? Vi behöver inte jämföra, utan vi får bara vara solidariska och dela sorgen.

När någon dör så sker det på något sätt alltid överraskande. För även om vi vet att någon är sjuk, gammal, nära döden så vill inte vårt medvetande riktigt ta in vetskapen om att livet snart är slut. Ibland kommer döden ändå som en blixt från klar himmel. Någonting sker, olyckan är framme och plötsligt är någon inte längre med oss i livet. Från ena stunden till den andra så stannar livet upp. Bokstavligt för den som dör och aningen mera symboliskt för den som är kvar.

Där mitt i chocken över att döden drabbat oss kan det kännas överkligt att resten av världen fortsätter som om ingenting hänt. När det känns som om hela ens liv stannat upp, som om någon dragit i nödbromsen, så kanske man skulle vilja rusa upp och skrika ut: ser ni inte vad som hänt? Hur kan ni fortsätta som förut?

Även om döden tagit en kär person ifrån oss och det känns som om livet borde stanna upp, åtminstone för en stund, så måste världens hjul fortsätta att rulla. Det dör tusentals människor varje dag, och ändå fortsätter livet. Döden är en del av livet.

Döden är inte det definitiva slutet. Enligt den kristna tron finns det liv efter döden. Ett evigt liv i gemenskap med Gud och alla som gått före oss i tron. Vi får ta till bilder ur naturen för att förstå det här.

På hösten ser naturen ut att dö. Det mesta vissnar och frön gömmer sig i mullen. När snön täcker marken ser mycket ut att vara dött. Det kan kännas som att hoppet är ute. Men, när vårsolen kommer och smälter bort snön märker vi att snödropparna sticker upp sina knoppar mellan drivorna. Snart kommer flera blommor och när vårvärmen sätter i på riktigt så blommar dal och ängar som aldrig förr. Livet var inte förlorat, det vilade sig bara en stund.

vårblommande snödroppar

 

Det blir för mycket

      Kommentarer inaktiverade för Det blir för mycket

Sen slutet av januari har vi dagligen hört nyheter om Corona-viruset som härjar i världen. De senaste två veckorna har vi inte hört om just någonting annat i media. Naturligtvis är det viktigt att nyheterna når ut, men i något skede tröttnar man på att inte läsa eller höra något annat än corona, corona, corona…

Då är det viktigt att få ta en paus från all krisinfo och fokusera på något annat mellan varven. Att lyssna på bra musik, läsa en god bok, spela ett spel eller lyssna på någon skojig podcast. Jag märker själv att jag inte orkar med corona-info hela tiden, utan jag söker stunder då jag kan koppla bort det allvarliga läget.

Ändå är det här bara början på undantagsläget. Vi kommer att bombas med corona-nyheter ännu länge, men som i alla kriser kommer läget att hitta någon typ av ”kris-normalitet”. Vi kommer att hitta en parallellitet där det vanliga livet går hand i hand med corona-pandemin. Vårt behov av information och flykt från verkligheten kommer att gå i vågor. Ibland suger vi i oss all info vi kan få tag i och ibland försöker vi stänga ute allt som handlar om virusets framfart.

Just nu känner jag att jag har mitt mått fullt så jag försöker hitta annat att skriva om än corona här på bloggen. Hur bra det lyckas får vi se…

Ha det gott, var försiktig och våga tro att livet fortsätter!

 

Den andra radioandakten

      Kommentarer inaktiverade för Den andra radioandakten

Det är dags för min andra andakt i radion. Temat är tro och tvivel för jag tror att det är många som kämpar med sin tro. Det kan vara en tröst att få höra att man inte är ensam med sina funderingar. Inte ens de som ser orubbliga ut i sin tro är det.

telefon med öronsnäckor

Sändningstiden är som vanligt kl. 6.54 och kl. 9.15, men sen finns ju andakten också 30 dagar kvar på Arenan att lyssnas när helst man vill. Om man inte vill  lyssna utan läsa så kan man klicka här.

Tillsammans på distans

      Kommentarer inaktiverade för Tillsammans på distans

Söndag är gudstjänstsdag, men idag kommer kyrkorna i hela landet att gapa tomma under gudstjänsten. Istället får församlingsborna delta digitalt. I en del församlingar har man arbetat med digitala lösningar en längre tid och är rätt väl förberedda för det här, men på andra håll är det här första söndagen gudstjänsten läggs ut på nätet.

Houtskärs kyrkas interiör sedd från altaret
I Väståbolands svenska församling strömmas gudstjänsten från Pargas idag. Det hålls alltså inte gudstjänster i församlingens alla kyrkor, utan dagens gudstjänst firas i Pargas och alla får delta i den. Gudstjänsten börjar kl 10 och sänds live på Väståbolands svenska församlings facebook-sida. Den kommer också att ligga kvar efteråt så man kan se på den även senare.

Om man går in på sidan Webbkyrkan kan man välja var man vill fira sin gudstjänst idag för det är många församlingar som strömmar sin gudstjänst. Många gudstjänster kommer också att ligga kvar på nätet efteråt så man kan kolla in dem efteråt om man vill. Plötsligt blir det möjligt att fira gudstjänst den tid som passar en själv!

En dag bland alla andra

      Kommentarer inaktiverade för En dag bland alla andra

Idag har jag haft två möten via datorn. För somliga möten fungerar det bra, speciellt möten där vi är vana från förr att träffas digitalt, men andra saker känns mycket svårare på en skärm. Kroppsspråket blir så begränsat i en liten ruta på datorn och känslor kan behöva få ta uttryck i annat än bara ord. Kanske kräver det lite övning att träffas digitalt? Kanske finns det sådant som inte gör sig allra bäst digitalt? Båda alternativen är troliga.

På eftermiddagen fick jag koncentrera mig på kapellförsamlingens egen tidning Församlingslyktan som ska komma ut nästa vecka. Jag hade faktiskt funderat lite hur sjutton jag ska hinna få den gjord för jag hade rätt många saker inprickade i min kalender, men nu plötsligt fanns det tid. Fast samtidigt har en massa andra tankar och saker krävt min uppmärksamhet, nu när ingenting är som normalt. Så jag tror det går rätt jämnt ut.

Nu har jag två dagar ledigt och det ska bli skönt. Jag tror jag ska försöka logga ut från allting och ta en lång promenad i skogen. För all den här infon tär på hjärnkapaciteten!
Just så här känner jag det:skärmdump från @kyrkanevl med texten Att följa med all information kring covid-19 pandemin gör mig utmattad. Att slå upp Bibeln och läsa en stund ger mig ro och tröst. Världen har varit upp och ner förr och på nåt sätt har det normaliserats igen. Gud, jag har inga ord, ta du hand om oss!

Soppa, två punkt noll.

      Kommentarer inaktiverade för Soppa, två punkt noll.

Om känslan i torsdags var overklig och surrealistisk så var det bara förnamnet. Nu när det råder undantagstillstånd och beredskapslagen träder i kraft i vårt land känns det – ja, overkligt och surrealistiskt i ännu större grad.

När jag tänker efter så tror jag att det till stor del beror på att fienden i det här kriget är osynlig. Ett virus, vad är det för fiende? Symptomen är i stort sett de vanliga influensasymptomen som vi sett hos människor varje år. Varför är det här nu så annorlunda?

Jag har inga svar, dem får vi söka på annat håll. Om åtgärderna som nu utlysts är otillräckliga, lämpliga eller överdrivna, bra eller dåliga, får vi diskutera sen när vi lagt allt det här bakom oss med god marginal. Nu gäller det bara att följa de direktiv som ges.

Direktiven för församlingarna är att lägga ner alla träffar och sammankomster fram till 13.4. Till och med gudstjänsterna ska nu då firas utan församlingen närvarande i gudstjänstrummet. Om möjligt ska gudstjänsten streamas så att den som vill kan delta digitalt. Förrättningar, i första hand jordfästningar, ska fortsättningsvis hållas, men antalet närvarande ska begränsas till max tio. Det här är en utmaning, men också här får vi söka digitala lösningar.

Och det digitala, där jobbar många för högtryck just nu för att få allting att fungera. Nya lösningar tas fram och gamla piffas upp. Många blir tvugna att lära sig nya saker. Så kanske vi blir bättre på allt möjligt nu när vi blir tvingade till att lära oss?

Mycket är en utmaning nu, men vi kommer att klara det. I jämförelse med krigstiden är det här ingenting alls, även om det känns alldeles galet och svårt. Tillsammans, men på lagom avstånd från varandra, fixar vi det!

Hörde du mig i morse?

      Kommentarer inaktiverade för Hörde du mig i morse?

Jag har åter fått äran att hålla andakt i radion! Det är sannerligen en ära, för det är över tio tusen lyssnare varje gång. Tänk att jag får lov att tala till så många!

radio med liggande person i bakgrunden

Det händer sig att jag får feedback och tack. En gång fick jag ett handskrivet brev av en person som berättade om sin ensamhet och om hur mina ord i radion gett tröst och samhörighet. Jag har sparat brevet och blir varje gång lika rörd när jag tänker på hur viktiga min ord var för den personen. Så viktiga att hen satte sig ner och skrev ett brev och postade det!

Jag talar nu tre måndagar i rad kring temat tro och tvivel i Andrum. Sändningstiden är kl. 6.54 och kl. 9.15, men sen finns ju andakten också 30 dagar kvar på Arenan att lyssnas när helst man vill. Om man inte vill  lyssna utan läsa så kan man klicka här.