Första veckan avklarad

      Kommentarer inaktiverade för Första veckan avklarad

Nu har jag jobbat min första vecka som präst. Det har varit en spännande men härlig vecka! Det känns bara så rätt.

På onsdagen skrev jag predikan för idag och ett tal till min första jordfästning som jag hade igår. Jag tänkte när jag hade båda manuskripten klara, att det här gick ju enkelt. Kan det vara så här pass lätt? undrade jag sedan för mig själv. Jag vet att det inte kommer att vara lika enkelt varje gång, men jag tror att min lust att skriva och berätta är en stor tillgång för mig som präst. Att ha vanan att skriva ner tankarna i bloggformat har utrustat mig.

Jag nämnde ordet jordfästning och nu känner jag hur frågan bränner dig på tungan. Hur gick min första jordfästning?

Jo tack, bra. Jag var en liten gnutta nervös men samtidigt lugn. Jag har hållit andakter vid urnebisättningar som vaktmästare, så en viss vana har jag från tidigare. Trots att jag blev rörd under talet och fällde ett par diskreta tårar, klarade jag mig med hedern i behåll. Vid minnesstunden efteråt var det ett par som nästan trodde att jag skämtade med dem, när jag sa att det var min första jordfästning. Så jag får väl ta det som ett mycket gott betyg.

Det var alltså min första jordfästning som präst. Jag har gjort en uppskattning att jag som vaktmästare varit med om cirka 200 jordfästningar så nog finns det en vana att luta sig tillbaka på där. Jag känner mig trygg och hemma i kapellet med kistan och de sörjande. Situationen är inte skrämmande. Ändå ÄR det en annan sak att nu själv förrätta jordfästningen. Prästens uppgifter är andra än vaktmästarens, men det känns bra det också.

Idag fick jag förmånen att känna in högmässan utan att själv behöva “dra hela lasset”. Jag predikade och assisterade i nattvarden så som jag gjort redan tidigare. Det känns fantastiskt att få börja i lugn takt. Snart nog är det min tur att ta hand om högmässans alla delar.

Predikan idag tyckte jag var rolig att hålla. Temat var kallelsen till Guds rike och jag hade hittat min vinkel ur en bok om Alfons Åberg. Vill du läsa mitt manuskript så kan du klicka här.

#minkyrka

      2 kommentarer till #minkyrka

Ska jag?   Varför skulle jag?   Varför skulle jag inte?

Jag plockar upp blogglistan #minkyrka för jag tycker det är viktigt. Församlingsvalet är i höst och valdeltagandet brukar inte vara särskilt högt i församlingarna. Många rycker på axlarna och undrar varför de ska rösta. De bryr sig inte. Därför vill jag slå ett slag för församlingsvalet. För det ÄR viktigt. Om du någon enda gång har tänkt att det bara är stofiler med förlegad världssyn som styr inom kyrkan, när du läst någon tidningsrubrik om kvinnopräster eller samkönade äktenskap, då ska du rösta. För genom att rösta kan du påverka. De som väljs in som förtroendevalda nu i höst är de som väljer kyrkomötet nästa gång. Det är kyrkomötet som bestämmer i de stora frågorna. Så du kan påverka, tro mig!

När jag hör ordet församling tänker jag: På människor i alla åldrar som samlas och trivs tillsammans. Jag tänker på personalen i församlingen som försöker sitt allra bästa för att församlingsborna ska ha det bra.

När besökte du senast en kyrka eller ett kapell och varför? Vad tyckte du? Det var veckomässan i onsdags. Där var de gamla tanterna som alltid brukar vara där. Där var konfirmanderna som ännu behövde få sin kyrkogångsbok stämplad innan lägret. Det var en fin gemenskap!

Berätta något minne om din fadder, eller berätta om något som du har gjort med ditt eget fadderbarn? Jag har fyra fadderbarn och jag är otroligt stolt över dem allihopa. Jag känner ett stygn av dåligt samvete för att jag inte engagerat mig i deras liv så mycket som jag skulle vilja men jag försöker ha överseende med mig själv. Mina egna gudföräldrar var inte heller särskilt aktiva så kanske det är ganska vanligt att inte vara så engagerad?

Om jag fick bestämma i kyrka och församling, då skulle jag satsa på: Allt det som redan görs och de unga vuxna. I många församlingar är det församlingsmedlemmarna i åldern 20-50 som faller mellan stolarna. Det är svårt att engagera dem för de har så fullt upp med allt möjligt i sina liv men jag skulle vilja ge dem någonting extra. Visa att församlingen finns till för dem också.

Visste du att kyrkan är en demokratisk organisation och att det är församlingsval i november? Tänker du rösta i valet? Känner du kanske någon som ställer upp som kandidat eller funderar du själv på att göra det? Jo, jag visste det och jag har själv varit förtroendevald. Självklart ska jag rösta! Jag vet inte ännu vem som tänker kandidera men jag är övertygad om att jag känner många av dem. Jag funderade en liten sekund på att ställa upp själv men jag tror jag ska koncentrera mig på mitt arbete den här perioden i alla fall.

Om du funderar på nåt angående församlingsvalet så kan du skriva en kommentar och fråga eller rycka mig i armen när vi ses. Det allra viktigaste du behöver komma ihåg är att din röst behövs!

Bilden som gör prästen

      Kommentarer inaktiverade för Bilden som gör prästen

Jag tycker att det är viktigt med snygga bilder. Det spelar ingen större roll vilket sammanhang vi talar om utan bra bilder gör sammanhanget bättre. Jag har två väninnor som är fotografer så det finns proffs i närheten för att knäppa de där bra bilderna. Lauras bilder från prästvigningen presenterade jag redan här. Nu har turen kommit till Camillas bilder.

Camilla har fotat mig flera gånger tidigare och varje gång har vi lika roligt. Det som är så underligt med hennes bilder är att jag inte förstår hur hon gör för att trolla fram dem. Det är liksom inte samma person på bilderna, som den jag brukar möta i spegeln! På något nästan magiskt sätt fångar hon den allra bästa sidan av mig med sin kamera.

De här bilderna är tagna i solstrålande majdag i Åbo, nära domkyrkan och vid badstranden på Runsala. Du kan tänka dig hur förvånade badgästerna såg ut där de låg i sina baddräkter och solade när jag kom klivande i ämbetsdräkten! De såg ut att tänka att jag var en udda fågel i min prästkappa och de hade alldeles rätt där och då.

Med näsan i en hög böcker igen

      Kommentarer inaktiverade för Med näsan i en hög böcker igen

Nu har jag skämt bort dig med ett inlägg per dag så det kommer att bli svårt att förklara att jag inte kommer att kunna hålla den takten i längden. Men bit ihop, ibland kommer det att bli någon mellandag mellan inläggen. Du får helt enkelt surfa runt och hitta någon ersättande blogg den dagen (du kan börja med att kolla listan längst ner till höger med bloggar jag brukar läsa) eller läsa om något favoritinlägg medan du väntar på nästa inlägg.

Med det sagt kan jag avslöja att hela min arbetsdag idag gick åt till att fundera på skribalektionerna jag ska hålla på lägret i juli. Jag inledde med en aning ångest över hur jag ska kunna producera så många timmar material men efter halva dagen började jag andas lättare och insåg att det här är ett projekt som alla andra. Det är bara att lägga upp en plan, utföra den och inse att det kanske inte alls blev som jag planerat i alla fall.

Det goda är ju att det finns massor och jag menar massor böcker att läsa och utnyttja. Jag är ju inte direkt den första prästen som ska hålla lektioner för konfirmander. Jag läste och funderade hela dagen tills jag var alldeles slut i hjärnan! Så nu gäller det bara att sammanställa materialet och ha en bra plan att luta sig tillbaka på.
Bara och bara… Haha.

Första dagen på jobbet

      Kommentarer inaktiverade för Första dagen på jobbet

Jag får väl nog erkänna att det var lite spännande att fara på jobb idag. Första dagen som präst. Första dagen på lääänge som jag skulle gå på jobb över huvud taget! Det var faktiskt så spännande eller så ovant att jag glömde min telefon hemma! När jag kom till färjan och skulle kolla dagens nyheter på telefonen insåg jag att den blivit kvar någonstans där hemma.

Egentligen var det ju ingen fara med det. Jag skulle få en arbetstelefon under dagen. Men ändå. Känslan av att inte ha sin telefon med sig är nästan den samma som om jag hade glömt kläderna!

Att gå på jobb till samma arbetsplats där jag jobbat sedan våren 2012 (förutom alla studieledigheterna) var tryggt. Jag känner de flesta arbetskamraterna och jag känner lokaliteterna. Så det var ju enkelt att bara köra igång. Jag fick nyckel, telefon, e-postadress, och inloggningsuppgifter till datasystemet. Kyrkoherden är på semester men kaplanen som nu då vikarierar kyrkoherden kom på förmiddagen och hjälpte mig komma igång. Jag kände mig riktigt väl omhändertagen.

På eftermiddagen hade jag inprickat en andakt på ett serviceboende. Det visste jag om redan tidigare så jag hade lite hunnit fundera på texterna och vad jag ville säga i mitt tal. Talet skrev jag färdigt under förmiddagen. Det som kändes lite spännande och lite konstigt var att det inte finns någon som säger att gör så här, prata om det här, utan jag har fria händer att utforma andakten som jag vill. Jag tog det säkra före det osäkra och följde i stort sett handbokens formulär för andakter och höll mig till söndagens texter. Så på ett sätt finns det ju då någon som indirekt säger gör så här, prata om det här.

Första dagen gick bra och när jag skulle stänga kalenderprogrammet för dagen kom jag att tänka på att det är rätt så skönt att inte behöva pricka in någon arbetstid. Det är ingen som frågar vilken tid jag kom och vilken tid jag går hem. Ingen som undrar hur många minuter min lunchpaus var. Det kan vara en börda att inte kunna hänvisa till att dagen är slut, nu går jag hem, men det är också en härlig frihet att inte behöva tänka på timmar och minuter.

PS. I förra bloggen fanns det en länk som hette Predikningar & Andakter där jag lade upp diverse texter jag skrivit. Jag kommer att fortsätta på samma sätt. Nu har den sidan fått namnet Ordet är mitt och där kan du läsa mitt tal från andakten idag. Länken finns alltid i balken under bilden.

 

Åh, så festligt!

      Kommentarer inaktiverade för Åh, så festligt!

Ja, det är ingen hejd på festligheterna! Den här gången var jag dock bara åskådare. Jag pratar om vår nya ärkebiskops installationsmässa i Åbo domkyrka. Jag var på plats ca 9.15 när mässan skulle börja kl 10.00 och fick snällt sätta mig rätt långt bak eftersom jag ville sitta bredvid gången för att ha en chans att fotografera.

Det var spännande att sitta där och vänta på att det skulle börja. Jag såg biskop på biskop droppa in. På rak arm kan jag räkna upp Eero Huovinen, John Vikström och Kari Mäkinen. Det var ett glatt sorl i kyrksalen fram till några minuter i tio när Finlands president Sauli Niinistö anlände. Strax därfter inleddes festmässan med musik och procession. Det var alldeles fullt av biskopar både från Finland och från andra länder i processionen!

Hela mässan var pampig och vacker. Musiken var så festlig att det gick kalla kårar! Och där i bänken satt jag i ämbetsdräkten och sög i mig den fina stämningen! Mässan televiserades och jag lär till och med ha synats i rutan. Du kan gå in på Arenan och titta på mässan ifall du missade den tidigare idag.

Här kommer så en bildkavalkad från mässan.

Sista svansen av processionen. Tur att jag inte var den officiella fotografen för den blev många suddiga bilder.

Det fanns skärmar uppsatta så att alla kunde se vad som hände i koret under mässan.

Tapio Luoma predikade. Han varvade finska och svenska på ett ledigt sätt.

Kameramännen in action. De brukar ju inte synas annars.

Med tydlig röst svarade Luoma tahdon på alla frågorna.

Med handpåläggning välsignades Luoma till det nya ämbetet som ärkebiskop

Här står nu den nya ärkebiskopen som förresten sjunger bra!

Bland de medverkande fanns digniteter från andra kyrkor men också biskop Björn från Borgå stift

En snabb skymt av Luoma och Uleåborgs biskop Salmi bakom en biskop jag inte lyckats identifiera.

Kari Mäkinen och Sauli Niinistö

På domkyrkotorget samlades kyrkfolket efteråt till kyrkkaffe.

En nästan vanlig dag på byn

      Kommentarer inaktiverade för En nästan vanlig dag på byn

Igår spenderade jag största delen av dagen på Kyrkbacken iklädd prästskjorta. Först deltog jag i skolgudstjänsten och fick njuta av skolbarnens glada psalmsång. Jag deltog som åskådare med kameran i högsta hugg. Jag är en del av redaktionen bakom @kyrkanevl på facebook och jag hade en storstilad plan på ett videoinlägg till sidan men det blev inte så lyckat. Nåja, det är tanken som räknas vilket min gamla klasskamrat påminde mig om när vi pratade en stund över en kaffe-/tekopp på den lokala Baren.

Lite senare träffade jag församlingsanställda från Rimito i kyrkan och fick berätta lite för dem om vår vackra kyrka och dess historia. De var glada över att få veta lite mera om kyrkan och ville gärna inleda ett samarbete mellan församlingarna. Det ska jag framföra till kaplanen.

Dagens egentliga programpunkt var en träff med radioredaktören Hedvig Långbacka. Vi bandade några radioandakter i kyrkan där jag berättade om vissa saker i kyrkan. Det var riktigt roligt men påminde mig om hur mina kunskaper om kyrkan rostat! Hujeda! Nåja, resultatet lär du få höra i radion under sommaren någon gång.

Det som gjorde dagen alldeles fantastisk var alla de Nagubor jag mötte som gratulerade och kramade mig. Det att jag gick iklädd prästskjorta på byn väckte förvånade blickar och glada reaktioner. Jag är alldeles överväldigad av den glädje jag möter över att jag nu blivit präst. Tänk att så många är så glada för min skull! Det är helt enkelt ofattbart.

Man lär så länge man lever

      Kommentarer inaktiverade för Man lär så länge man lever

Så vad ska man göra när studierna är avklarade och det nya jobbet väntar? Jo, jag ska läsa och studera för att ha koll på vilka uppgifter som väntar och hur jag ska ta mig an dem! De här böckerna är en liten början på det som kan behöva studeras den närmaste tiden.

Sen gäller det att göra sig hemmastadd i handböcker och annan nödvändig litteratur. När jag inleder arbetet i måndag blir det att stifta bekantskap med diverse dataprogram som jag hört att inte är särskilt populära. Så inte tog studierna slut bara för att jag fick ut mitt examensbetyg!

Fest på fest

      Kommentarer inaktiverade för Fest på fest

Det känns som att den bara varit festligheter de senaste dagarna. Igår höll jag examensfest i församlingshemmet. Många nära och kära och somliga mindre tippade vänner kom för att gratulera mig. Jag tycker att det alltid är roligt att ställa till med fest och inte var det annorlunda den här gången. Delad glädje är dubbelglädje!

Jag tycker om att baka och nu hade jag väldens chans att få baka i massor utan att själv behöva äta upp allting. Så jag bakade sju sorters kakor och över hundra kanelbullar. Skoj! Kakan lät jag cateringen ta hand om, för jag visste att det blir en smarrig bamsekaka.

Under fyra timmar droppade en efter annan in och glädjen var stor både hos dem som kom och hos mig! Tänk så många som är så glada för att jag studerat och blivit präst. Ännu flera vet jag att gärna hade kommit men inte hade möjlighet. Det är nog alldeles ofattbart vilket stöd jag har!

Alla hade någonting med sig när de kom. Jag fick många fina kort med tänkvärda ord. Jag fick böcker och andra livets nödvändigheter. Jag fick blommor, blommor och ännu mera blommor! Så fick jag ett äppelträd, en syrenbuske och en vinranka! Varje dag på året kan jag beundra dessa växande gåvor och tänka på hur härligt uppvaktad jag blivit. Sen ställer de ju ett motkrav förstås, jag måste sköta om dem för att de ska leva och må gott.

Somliga gav bidrag till prästkläderna och jag kan med stor tacksamhet meddela att ni nu klätt mig helt och hållet. Varje gång jag klär mig i ämbetsdräkten bär jag er med mig. Mitt djupaste tack!

Foto: Anna Lindsdtröm

Bilder från prästvigningen

      2 kommentarer till Bilder från prästvigningen

Jag är så glad att min vän Laura förevigade min stora dag. Här kommer en hel hög bilder från prästvigningen.