Det blir för mycket

      Kommentarer inaktiverade för Det blir för mycket

Sen slutet av januari har vi dagligen hört nyheter om Corona-viruset som härjar i världen. De senaste två veckorna har vi inte hört om just någonting annat i media. Naturligtvis är det viktigt att nyheterna når ut, men i något skede tröttnar man på att inte läsa eller höra något annat än corona, corona, corona…

Då är det viktigt att få ta en paus från all krisinfo och fokusera på något annat mellan varven. Att lyssna på bra musik, läsa en god bok, spela ett spel eller lyssna på någon skojig podcast. Jag märker själv att jag inte orkar med corona-info hela tiden, utan jag söker stunder då jag kan koppla bort det allvarliga läget.

Ändå är det här bara början på undantagsläget. Vi kommer att bombas med corona-nyheter ännu länge, men som i alla kriser kommer läget att hitta någon typ av “kris-normalitet”. Vi kommer att hitta en parallellitet där det vanliga livet går hand i hand med corona-pandemin. Vårt behov av information och flykt från verkligheten kommer att gå i vågor. Ibland suger vi i oss all info vi kan få tag i och ibland försöker vi stänga ute allt som handlar om virusets framfart.

Just nu känner jag att jag har mitt mått fullt så jag försöker hitta annat att skriva om än corona här på bloggen. Hur bra det lyckas får vi se…

Ha det gott, var försiktig och våga tro att livet fortsätter!

 

Den andra radioandakten

      Kommentarer inaktiverade för Den andra radioandakten

Det är dags för min andra andakt i radion. Temat är tro och tvivel för jag tror att det är många som kämpar med sin tro. Det kan vara en tröst att få höra att man inte är ensam med sina funderingar. Inte ens de som ser orubbliga ut i sin tro är det.

telefon med öronsnäckor

Sändningstiden är som vanligt kl. 6.54 och kl. 9.15, men sen finns ju andakten också 30 dagar kvar på Arenan att lyssnas när helst man vill. Om man inte vill  lyssna utan läsa så kan man klicka här.

Tillsammans på distans

      Kommentarer inaktiverade för Tillsammans på distans

Söndag är gudstjänstsdag, men idag kommer kyrkorna i hela landet att gapa tomma under gudstjänsten. Istället får församlingsborna delta digitalt. I en del församlingar har man arbetat med digitala lösningar en längre tid och är rätt väl förberedda för det här, men på andra håll är det här första söndagen gudstjänsten läggs ut på nätet.

Houtskärs kyrkas interiör sedd från altaret
I Väståbolands svenska församling strömmas gudstjänsten från Pargas idag. Det hålls alltså inte gudstjänster i församlingens alla kyrkor, utan dagens gudstjänst firas i Pargas och alla får delta i den. Gudstjänsten börjar kl 10 och sänds live på Väståbolands svenska församlings facebook-sida. Den kommer också att ligga kvar efteråt så man kan se på den även senare.

Om man går in på sidan Webbkyrkan kan man välja var man vill fira sin gudstjänst idag för det är många församlingar som strömmar sin gudstjänst. Många gudstjänster kommer också att ligga kvar på nätet efteråt så man kan kolla in dem efteråt om man vill. Plötsligt blir det möjligt att fira gudstjänst den tid som passar en själv!

En dag bland alla andra

      Kommentarer inaktiverade för En dag bland alla andra

Idag har jag haft två möten via datorn. För somliga möten fungerar det bra, speciellt möten där vi är vana från förr att träffas digitalt, men andra saker känns mycket svårare på en skärm. Kroppsspråket blir så begränsat i en liten ruta på datorn och känslor kan behöva få ta uttryck i annat än bara ord. Kanske kräver det lite övning att träffas digitalt? Kanske finns det sådant som inte gör sig allra bäst digitalt? Båda alternativen är troliga.

På eftermiddagen fick jag koncentrera mig på kapellförsamlingens egen tidning Församlingslyktan som ska komma ut nästa vecka. Jag hade faktiskt funderat lite hur sjutton jag ska hinna få den gjord för jag hade rätt många saker inprickade i min kalender, men nu plötsligt fanns det tid. Fast samtidigt har en massa andra tankar och saker krävt min uppmärksamhet, nu när ingenting är som normalt. Så jag tror det går rätt jämnt ut.

Nu har jag två dagar ledigt och det ska bli skönt. Jag tror jag ska försöka logga ut från allting och ta en lång promenad i skogen. För all den här infon tär på hjärnkapaciteten!
Just så här känner jag det:skärmdump från @kyrkanevl med texten Att följa med all information kring covid-19 pandemin gör mig utmattad. Att slå upp Bibeln och läsa en stund ger mig ro och tröst. Världen har varit upp och ner förr och på nåt sätt har det normaliserats igen. Gud, jag har inga ord, ta du hand om oss!

Soppa, två punkt noll.

      Kommentarer inaktiverade för Soppa, två punkt noll.

Om känslan i torsdags var overklig och surrealistisk så var det bara förnamnet. Nu när det råder undantagstillstånd och beredskapslagen träder i kraft i vårt land känns det – ja, overkligt och surrealistiskt i ännu större grad.

När jag tänker efter så tror jag att det till stor del beror på att fienden i det här kriget är osynlig. Ett virus, vad är det för fiende? Symptomen är i stort sett de vanliga influensasymptomen som vi sett hos människor varje år. Varför är det här nu så annorlunda?

Jag har inga svar, dem får vi söka på annat håll. Om åtgärderna som nu utlysts är otillräckliga, lämpliga eller överdrivna, bra eller dåliga, får vi diskutera sen när vi lagt allt det här bakom oss med god marginal. Nu gäller det bara att följa de direktiv som ges.

Direktiven för församlingarna är att lägga ner alla träffar och sammankomster fram till 13.4. Till och med gudstjänsterna ska nu då firas utan församlingen närvarande i gudstjänstrummet. Om möjligt ska gudstjänsten streamas så att den som vill kan delta digitalt. Förrättningar, i första hand jordfästningar, ska fortsättningsvis hållas, men antalet närvarande ska begränsas till max tio. Det här är en utmaning, men också här får vi söka digitala lösningar.

Och det digitala, där jobbar många för högtryck just nu för att få allting att fungera. Nya lösningar tas fram och gamla piffas upp. Många blir tvugna att lära sig nya saker. Så kanske vi blir bättre på allt möjligt nu när vi blir tvingade till att lära oss?

Mycket är en utmaning nu, men vi kommer att klara det. I jämförelse med krigstiden är det här ingenting alls, även om det känns alldeles galet och svårt. Tillsammans, men på lagom avstånd från varandra, fixar vi det!

Hörde du mig i morse?

      Kommentarer inaktiverade för Hörde du mig i morse?

Jag har åter fått äran att hålla andakt i radion! Det är sannerligen en ära, för det är över tio tusen lyssnare varje gång. Tänk att jag får lov att tala till så många!

radio med liggande person i bakgrunden

Det händer sig att jag får feedback och tack. En gång fick jag ett handskrivet brev av en person som berättade om sin ensamhet och om hur mina ord i radion gett tröst och samhörighet. Jag har sparat brevet och blir varje gång lika rörd när jag tänker på hur viktiga min ord var för den personen. Så viktiga att hen satte sig ner och skrev ett brev och postade det!

Jag talar nu tre måndagar i rad kring temat tro och tvivel i Andrum. Sändningstiden är kl. 6.54 och kl. 9.15, men sen finns ju andakten också 30 dagar kvar på Arenan att lyssnas när helst man vill. Om man inte vill  lyssna utan läsa så kan man klicka här.

Vilken soppa!

      Kommentarer inaktiverade för Vilken soppa!

Ikväll sitter jag på Lärkkulla för jag deltar i en pastoralkurs kring förvaltning och ledarskap. Samtidigt som vi deltagare suger i oss ny kunskap kring dessa viktiga teman så följer vi med all info kring corona viruset covid-19 och de restriktioner som införs överallt. Det känns smått surrealistiskt!

Visst är läget allvarligt, men ändå känner jag att det håller på att bli en hysteri som är ännu värre än själva viruset. Fast det är bara min känsla och jag har inte kunskap att bedöma om åtgärderna är vettiga eller överdrivna. Jag väljer att lita på expertisen som borde ha koll på vilka åtgärder som är nödvändiga. Samtidigt är det här kanske en superbra generalrepetition för ett ännu allvarligare läge?

En gång varje år

      Kommentarer inaktiverade för En gång varje år

Här om dagen var det en av mina närmaste vänner som kommenterade mitt senaste blogginlägg på facebook. Hon skrev bara några ord, varav ett var gratulera. Hon utlöste ett smärre jordskred. Plötsligt vällde det in gratulationer. Någon frågade om jag fyllde år eller om det var nåt annat man skulle gratulera till. En hel del visste nog att det handlade om min födelsedag, men de flesta skulle aldrig ha noterat saken om inte så många före dem kommenterat och gratulerat.

Jag har länge haft ett kluvet förhållande till min födelsedag. Länge avskydde jag den som pesten, samtidigt som jag älskar allt som kan firas. Kluvet, minst sagt. Jag tror att det har hängt med sedan jag fyllde 19 och drabbades av en gigantisk ålderskris. Ålderskris – vid nitton vårar?? Japp. Jag har alltid varit lite annorlunda.

rosa prinsesstårta med rosor på

En tårta som ätits på nåt födelsedagskalas

För några år sedan var det en studiekompis som fick mig att tänka till. Jag bjöd på tårta i Mysis (de teologiestuderandes kafferum vid Akademin), men förbjöd samtliga att gratulera. Åter en gång, kluvet! Denna kloka kille konstaterade torrt att det struntar han i. Tog för sig av tårtan och gratulerade mig till att åter en gång överlevt ett år.

Överlevt ett år? Jag minns inte om det var hans exakta ord, men andemeningen var att varje år man fyller är värt att firas just för att man åter överlevt ett år till. Mitt fokus hade legat på att jag inte gjort nåt för att födas och följaktligen inte förtjänade något firande av den saken, medan han lade fokus på varje levt år som något att fira. Han gav mig ett nytt perspektiv.

Trots det är jag ingen stor vän av att fylla år. Trots att jag de senaste åren verkligen fyllt mina år med liv, meningsfullt liv. Så kära vänner, ha lite överseende med mitt kluvna förhållande till födelsedagar och bli inte förtvivlade om jag fortfarande tycker att det är lite onödigt tjafs att hålla på och gratulera på min födelsedag.

Härmed förklarar jag detta års behov av gratulationer avklarat. Tack för visat intresse.

Tillbaka till vardagen

      Kommentarer inaktiverade för Tillbaka till vardagen

En veckas paus blev det och det har gjort gott. Jag tänkte att jag kanske skulle vilja blogga under tiden, men nej. Inte den minsta lilla bloggarlust har synts till. Jag har faktiskt hållit mig maximalt inaktiv på sociala media den här veckan! Jag har ändå noterat dryga 200 besök här på bloggen den här veckan, trots att jag inte uppdaterat något! Tack för det alla, trogna och kanske nya, läsare! ❤️

Att ta en paus från vardagen och göra något helt annat ger lite perspektiv och laddar de mentala batterierna. Förhoppningsvis också de fysiska. Före den här lediga veckan kände jag att nerverna var rätt spända och tröttheten låg konstant på lur. När jag är trött blir jag lätt gråtmild och det kan vara nog så irriterande för mig själv. Samtidigt är det omisskänligt tecken på att det är dags att dra i bromsen.

Pastorn njuter vid poolkanten

Nu vet jag att kalendern är så gott som fullbokad för resten av månaden, men jag känner mig utvilad och redo.
Bring it on, nu kör vi!