Tänk att få lön för det här!

      Kommentarer inaktiverade för Tänk att få lön för det här!

Den här veckan har jag åter slagits av hur fantastiskt det är att få möta församlingsborna i olika sammanhang. En dag kom samtalet att behandla söndagens evangelietext om hur vi vid tidens slut ska sorteras som får och getter. Frågorna jag fick tvingade mig att tänka efter ordentligt och försöka hitta förklaringar på det som kändes svårt att förstå. Vad pratade Jesus rikigt om när han sa att vi hjälpt eller låtit bli att hjälpa honom? Diskussionen blev otroligt givande för mig, och jag hoppas att de andra tyckte den gav något åt dem också.

Igår blev det plötsligt förändrade planer och jag fick ta hand om en andakt på ett senioboende på annat håll i församlingen. Då var jag glad för diskussionen tidigare i veckan för den hade förberett mig för andakten, utan att jag tänkt på det. Den här gången fick jag träffa många gamla bekanta som jag inte sett på ett bra tag, och åter blev det trevliga och givande diskussioner.

När jag diskuterade med min man om vad vi gjort på våra respektive jobb hade han en aning svårt att tycka att mitt jobb skulle vara jobbigt när jag ju “bara” sitter och pratar med folk över en kopp te eller kaffe. Jag kan delvis hålla med honom. Det finns stunder då jag också har svårt att förstå att jag får lön för det jag gör, för det är ju så roligt. Men visst finns det också stunder då detta “eviga kaffedrickande” kan kännas jobbigt. Speciellt när det finns andra uppgifter som pockar på och deadlines som inte kan skjutas på.

På det stora hela är det ändå variationen i arbetet som gör det så intressant och givande. Alla jobb har ju sidor som man inte är särskilt förtjust i och då får man bara försöka göra sitt bästa i alla fall.

Tack för ditt bidrag

      Kommentarer inaktiverade för Tack för ditt bidrag


Idén till dagens kolumn i Åbo Underrättelser föddes ur en diskussion som jag hade med en vän för en tid sedan. Kolumnen publiceras av tidningen på webben på söndagen, men om du inte har tillgång till tidningen och inte kan ge dig till tåls, så kan du läsa min kolumn på sidan Ordet är mitt.

Få inte kaffet i vrångstrupen nu…

      4 kommentarer till Få inte kaffet i vrångstrupen nu…

Innan du läser det i tidningen eller hör det någon annanstans vill jag berätta att jag sökt ett nytt jobb.

Vi är två sökande så det är inte alls säkert att jag får jobbet.
Om jag får jobbet, kommer jag fortsättningsvis kan finnas till för Houtskärborna, men kanske inte på exakt samma sätt som nu. Det får tiden utvisa i så fall.

Så nu är det spännande tider!

Församlingsstämma – vad har dom hittat på nu igen?

      2 kommentarer till Församlingsstämma – vad har dom hittat på nu igen?

Den här kvällen var det församlingsstämma i Houtskärs prästgård. Igår var det i Korpo och Nagu, för nån vecka sen var det i Iniö och nästa vecka ska det vara i Pargas.

Ordet församlingsstämma är främmande och vad som händer på en sådan ännu mera främmande. Det här beror på att det är något alldeles nytt. För den som varit uppmärksam kanske YLEs rapportering gett en liten vink om vad det handlar om, men jag tror att många fortfarande undrar vad det hela handlar om.

När den nya kyrkolagen trädde i kraft 1 juli 2023 förde den med sig en hel del förändringar, men de flesta av dem påverkar inte den enskilda medlemmen nämnvärt. Mycket handlar om att lätta på den kyrkliga byråkratin och göra det enklare för församlingarna. En sak som direkt påverkar församlingsmedlemmen är att alla medlemmar, oberoende av ålder, nu har rätt att komma med initiativ till församlingen.

För att ge församlingsborna en enkel väg att lämna in initiativ har vår församling beslutat att hålla församlingsstämmor. Dels för att kunna berätta för alla församlingsbor vad som är på gång (den här gången handlade informaionen främst om kyrkolagen och vad den innebär), dels för att församlingsmedlemmarna kan komma med initiativ vid stämmorna.

De här församlingsstämmorna är alltså inga tillfällen där man behöver vara rädd för att bli invald i något, utan ett informations- och diskussionstillfälle för alla som är intresserade av sin församling och vad som är på gång.

Som du ser på bilden inledde kyrkoherden och församlingssekreteraren med att tala om församlingsstrukturen. Den kommer att ändra från och med nästa år. Men åter en gång tror och vill vi att det inte ska påverka församlingsmedlemmen i en negativ riktning, tvärtom vill vi ge större bredd och omväxling i gudstjänstliv och församlingsverksamhet.

Den här strukturförändringen får jag lov att återkomma till, för den kräver ett helt eget inlägg.

De ljuvaste ljud jag kan tänka mig

      Kommentarer inaktiverade för De ljuvaste ljud jag kan tänka mig

Jag sitter vid mitt skrivbord i arbetsummet på gaveln ner mot sjön i Prästgården. Om en stund ska jag gå till kyrkan för kvällens körövning, men just nu sitter jag och njuter av ljuden jag hör på andra sidan dörren i prästgårdssalen. Det låter lite stojigt när barn och vuxna äter en gemensam middag som inledning på familjeklubben. Det är den underbaraste musik jag kan tänka mig just nu. Prästgården lever och församlingen är här.

Det är första gången familjeklubben träffas och den är ett samarbete mellan församlingen och Röda korsets lokalavdelning. Tanken är att alltid bjuda på ett mål mat och att ge familjer en stunds avlastning och gemenskap. Vilken glädje att familjerna kom!

När man drar igång något nytt är det alltid svårt att veta om det tilltalar och om någon kommer. Att sen få se hur människor strömmar till är underbart. Den här verksamheten kräver inget av mig, det finns andra som bär ansvar och ordnar, så jag får bara njuta av att höra att församlingen är här.

Tillsammanskraft

      Kommentarer inaktiverade för Tillsammanskraft

Det här året fyller Borgå stift 100 år och det har firats stort den här helgen med stiftsdagar i Borgå. Temaordet för firandet är tillsammanskraft – ett ord som känns avigt i min mun, men som bra beskriver vad församling, stift och kyrka är eller åtminstone borde vara. Något vi alla är del av och som vi alla har något att bidra till. Tillsammans har vi kraft till så mycket mera!

På fredagskvällen firade festfolket Mässa i mångfaldens tid. Det är en nykomponerad mässa som ursprungligen var ett beställningsverk för att uppmärksamma att det gått 500 år sedan reformationen. Det var en intressant upplevelse med stor mångfald i de olika delarna. Själv blev jag inte så förtjust, men alla kan inte gilla allt. En jag talade med var lyrisk över mässan, så visst finns det utrymme och behov av olika sorters mässor. Festfolket firar Mässa i mångfaldens tid i Borgå domkyrka.

Under festföredraget  på lördagen pratade ärkebiskop Martin Modeus om generationsöverskridande verksamhet i församlingarna och om hur alla döpta medlemmar är tillräckligt mycket – oberoende av hur aktiva de är. Alla som är medlem i en församling är en del av församlingen. Det var ett mycket inspirerande föredrag som jag tror de flesta hittade något att tugga på i. Vad det lider kommer det också att publiceras på Borgå stifts jubileumssida.

Förstås måste jag ju också gå och be att få en bild av Kyrkråttan tillsammans med Modeus. Som du ser på bilden blev de goda vänner på direkten.

Ärkebiskop Martin Modeus hälsar på Kyrkråttan

På söndagen avslutades festen med en festmässa i domkyrkan som sig bör. Mässan televiserades och sändes i radion. Du kan ännu se den på Arenan eller lyssna till den på Arenan om du vill ta del av den.

Vårt stift är ett utbrett stift och jag är så glad att jag kunde delta i stiftsdagarna, för jag älskar att träffa bekanta och vänner som jag annars ser allt för sällan. En liten pratstund här och en liten pratstund där. Härligt! Och vi behöver verkligen komma samman ibland för att bli påminda om att vi alla är en del av stiftet och hur stor mångfald det finns i vårt stift också.

Grattis Borgå stift!
Grattis till oss alla som lyckats hålla ihop i 100 år och må vi fortsätta att hålla ihop framöver också!

Släng dig i väggen!

      Kommentarer inaktiverade för Släng dig i väggen!

Idag överraskade jag mitt 15 åriga jag med att frivilligt hålla ett föredrag på finska. Jag gjorde det utgående från bilder jag tog på Island när jag var där i september. Jag gjorde det utan skrivet manuskript.

Efteråt stannade jag upp och förundrades! Tänk att jag hållit ett föredrag på finska. Tänk att jag kunde så många konstiga ord! Tänk att det bara flöt på! Det här hade inte mitt 15 åriga jag trott om mig. Och för den delen, inte den finskalärare jag hade som 15 åring heller.

När jag studerade vid Åbo Akademi avlade jag den obligatoriska finskakursen med vitsordet GODA. Det var en oändligt stor milstolpe att få det fina vitsordet efter att ha kämpat med finskan genom alla skolor jag gått i. Då hade jag lust att skicka en kopia på betyget till vissa finskalärare för att bevisa att jag kunde något de aldrig trodde att jag skulle klara.

Idag har jag lust att ropa Släng dig i väggen! åt finskalärarna. Min finska är inte felfri, men den är flytande, fungerande och jag har ett rikt ordförråd. Idag är jag trygg i mig själv och med mina finskakunskaper.

Skolan gav mig någon sorts grunder, men inte på längt när så goda som jag hade önskat eller behövt. Finskan har jag eröverat på egen hand, genom att prata, läsa och lyssna till finska. Att jag blev kär i en finne hjälpte massor och alla mina finskatalande arbetskamrater genom åren har hjälpt mig mer än jag tror de vet om. Men det allra viktigaste har varit min vilja att erövra språket och mitt mod att söka tillfällen att öva på språket.

Finska är svårt eftersom det är så otroligt annorlunda än alla de indoeuropiska språken. Men omöjligt är det inte, och grammatikaliskt är det förhållandevis logiskt och regelbundet. Så när man har viljan och bor i Finland så finns alla förutsättningar för att lära sig finska.

Nu har jag klättrat över ett berg

      Kommentarer inaktiverade för Nu har jag klättrat över ett berg

Vilka veckor! Två veckor har jag hunnit vara på jobb efter semestern och nu skulle jag nästan behöva en semester till. Nej, riktigt så illa är det inte, men det har varit otroligt mycket att hinna med och få gjort de här dagarna.

Bara för att själv minnas allt ska jag räkna upp vad allt jag fått gjort dessa två veckor. Kanhända intresserar det någon vad en skärgårdskaplan sysslar med mellan söndagarnas gudstjänster?

Första dagen efter semestern var jag, i egenskap av ordförande för Finlands svenska prästförbund, värdinna för en teologdag i Åbo. Och en kväll besökte jag Teologiska Stundetföreningen tillsammans med personal från AKI-förbunden för att informera om fackförbundet och varför det är bra att vara medlem redan som studerande. Men de här båda grejerna är inte egentligen en del av jobbet – eller är det? Jag räknar det delvis som jobb, delvis som fritidssysselsättning och är glad över en förstående chef som låter mig hållas.

Efter det har jag haft sex olika församlingsträffar och andakter,
tre personalmöten,
tio personliga samtal där de flesta varit förrättningssamtal,
två jordfästningar,
ett dop,
två gudstjänster,
och fyra lediga dagar.

Jag har skrivit tre förrättningstal och två predikningar.
Budget och verksamhetsplan, beredningen, föredragningslistan, bilagorna till kapellrådets möte i morgon är skrivna och utskickade.
Församlingslyktan är skriven, sammanställd, layoutad, utskriven, försedd mad adresslappar och frimärke för prenumeranterna och massutskicket beställt och packat. Tack och lov tog församlingsmästaren hand om att leverera de två lådorna till posten så jag kunde vara ledig idag.

I går, på söndag kväll, när jag hade klarat av allt det här var jag trött, men mycket nöjd över vad jag åstadkommit. Nu kändes det som att jag klättrat över ett berg av arbete och framför mig ligger “bara” det vanliga jobbet.

Visserligen är kalendern fortsättningsvis välfylld, men nu är de största projekten avklarade för stunden. Nu kanske jag snart till och med hittar en halv dag utan måsten i kalendern, för att hinna tänka i lite längre banor?

En tanke som slog mig när jag satt och skrev predikan på söndagen var att var tar jag allt ifrån? Hur lyckas jag vecka efter vecka hitta något att säga i predikan? Inte så att det alltid är det mest smarta eller mest teologiskt djuplodande, men ändå, på nåt sätt finns det alltid nåt att säga.

Förstås har jag ju några svar på den frågan också.

  1. Det är en vana att reflektera och skriva utgående från bibelställen som man övar upp som präst.
  2. Det är olika bibelställen varje söndag, så visst finns det alltid något att säga och knyta an till i vår föränderliga värld.
  3. Den heliga Anden verkar i mig. Även när jag känner mig trött och tom, så får jag ta emot och förmedla det som behöver sägas just då.

Samtidigt är det fint att stanna upp, reflektera och förundras över det som kanske kunde vara självklart. Tänk att jag har fått möjligheten och kunskapen att tjäna som präst! Det väcker tacksamhet över de gåvor jag har och får och tacksamhet är balsam för själen.

 

Tillbaka på jobbet

      Kommentarer inaktiverade för Tillbaka på jobbet

Fem veckor semester!
Tänk vilken oändligt räcka tid det kan vara. Samtidigt som veckorna försvinner med rasande fart. Under den tiden hann jag med tre förkylningar, en resa till Island, långa dagar med att ta hand om en gammal bastu som behövde omsorg redan för 30 år sedan, utfärder med båten, träffar med vänner, några små kontakter till jobbet och framför allt, tumistid med gubben.

När jag den här veckan återvände till jobbet kändes det verkligen som att jag har haft en riktigt lång och avkopplande semester. Det var roligt att komma tillbaka – men hjälp vad mycket som väntade!

Min kalender är fullbokad som aldrig förr. Verksamheten drar igång den här veckan, gudstjänstlivet snurrar på som vanligt, budget och planer ska produceras, Församlingslyktan ska skrivas och ges ut och nu har ovanligt många har gått ur tiden i Houtskär.

Det här kräver strukturerat och effektivt arbete, men det är inget oöverkomligt. Jag tänker att det är en utmaning att se över vad som verkligen måste göras bums och vad som kan vänta lite. Det är en härlig mix av att möta församlingsborna i verksamheten, möta dem i förtroliga samtal i en för dem tung situation, möta kollegorna i diskussioner och planering och att sitta för sig själv framför datorn.

Det känns som att den här hösten kommer att gå blixtsnabbt och innan jag hinner blinka är det jul igen. Samtidigt känns det som att den här hösten, eller kanske jag bara borde säga framtiden, är en spännande tid i vår församling. Den nya kyrkolagen ger nya möjligheter och ställer nya krav. Många kollegor har gått i pension eller ska gå, så det kommer nya kollegor med nya tankar och visioner. Det är en tid av förändring och jag älskar det faktum att jag får vara med i den processen. Jag tror att det kommer att bli bara bättre.

Lägerliv och andra härliga stunder

      Kommentarer inaktiverade för Lägerliv och andra härliga stunder

Just nu är jag på skribaläger med en drös konfirmander och ledare. Det verkar som att det varje gång känns lite motigt att ge sig iväg på läger, men varje gång blir det ändå roligt och givande när vi väl kommit igång.

Jag är en sådan person som behöver en del tid för mig själv och då känns det lite övermäktigt att se så många dagar framför sig med så många människor intensivt tillsammans. Varje gång finns det ändå stunder då jag får dra mig tillbaka och rensa hjärnan och vila kroppen. Och sen går det bra igen.

Att skriva blogg är ett sätt att rensa hjärnan för mig. Att sätta ord på vad jag upplever är ett bra sätt att bearbeta och smälta det som händer och sker, även om jag inte här kan gå in på detaljer eller specifika händelser.

Även om varje läger är unikt och alla ungdomar är unika så finns det saker som går igen år efter år. För det mesta börjar läger med att vi, både ledare och konfirmander, söker balansen och gränserna. Sen bygger vi förtorende för varandra och så småningom vågar vi gå djupare i diskussionerna. Frågor väcks och svar söks. Vi funderar, vänder och vrider tillsammans, för inte har jag heller absoluta svar på livets stora frågor. Genom frågorna lär jag mig mera för varje gång. Vi blandar tråkiga lektioner med givande stunder, lek och simmning med andakter och böner. Vi sjunger, skrattar, svär och gråter. Under ett läger hinner man med mycket.

Den här gången råkade det sig att ett motorcykelgäng hade bokat in sig på samma ställe som vi under helgen. På fredag kväll kom en grupp med högljudda motorcyklar, gubbar med långa skägg och lädervästar. Jag visste om att de skulle komma, för presidenten för klubben Gods Squad hade varit i kontakt med mig på förhand. Vi hade kommit överens om att de skulle dela en stund med oss och berätta om sitt sätt att vara kristna. Vi satte oss i ring och konfirmanderna fick lyssna till hur just den här klubben fungerar och att deras ledord är att tjäna andra. De älskar att köra motorcykel, festa och vara kristna. De vill vara bra typer och de värnar om de svaga och utstötta. De kommer inte och försöker “slå Bibeln i huvudet” på någon utan de börjar med att fråga “Hur har du det?” och sen lyssnar de uppmärksamt och ärligt.

På kvällen firade klubben en kvällsmässa i kyrkan och jag fick vara med dem där. Det var fint att få dela nattvardsgemenskap med andra kristna från flera håll i Europa. Här poserar jag och prästen Nigel från Church of England efter mässan.

Den här gången kan jag väl erkänna att det kliade lite grann i mc-nerverna. Visst skulle det vara skoj att fara ut och köra med ett gäng ibland.