De ljuvaste ljud jag kan tänka mig

      Kommentarer inaktiverade för De ljuvaste ljud jag kan tänka mig

Jag sitter vid mitt skrivbord i arbetsummet på gaveln ner mot sjön i Prästgården. Om en stund ska jag gå till kyrkan för kvällens körövning, men just nu sitter jag och njuter av ljuden jag hör på andra sidan dörren i prästgårdssalen. Det låter lite stojigt när barn och vuxna äter en gemensam middag som inledning på familjeklubben. Det är den underbaraste musik jag kan tänka mig just nu. Prästgården lever och församlingen är här.

Det är första gången familjeklubben träffas och den är ett samarbete mellan församlingen och Röda korsets lokalavdelning. Tanken är att alltid bjuda på ett mål mat och att ge familjer en stunds avlastning och gemenskap. Vilken glädje att familjerna kom!

När man drar igång något nytt är det alltid svårt att veta om det tilltalar och om någon kommer. Att sen få se hur människor strömmar till är underbart. Den här verksamheten kräver inget av mig, det finns andra som bär ansvar och ordnar, så jag får bara njuta av att höra att församlingen är här.

Tillsammanskraft

      Kommentarer inaktiverade för Tillsammanskraft

Det här året fyller Borgå stift 100 år och det har firats stort den här helgen med stiftsdagar i Borgå. Temaordet för firandet är tillsammanskraft – ett ord som känns avigt i min mun, men som bra beskriver vad församling, stift och kyrka är eller åtminstone borde vara. Något vi alla är del av och som vi alla har något att bidra till. Tillsammans har vi kraft till så mycket mera!

På fredagskvällen firade festfolket Mässa i mångfaldens tid. Det är en nykomponerad mässa som ursprungligen var ett beställningsverk för att uppmärksamma att det gått 500 år sedan reformationen. Det var en intressant upplevelse med stor mångfald i de olika delarna. Själv blev jag inte så förtjust, men alla kan inte gilla allt. En jag talade med var lyrisk över mässan, så visst finns det utrymme och behov av olika sorters mässor. Festfolket firar Mässa i mångfaldens tid i Borgå domkyrka.

Under festföredraget  på lördagen pratade ärkebiskop Martin Modeus om generationsöverskridande verksamhet i församlingarna och om hur alla döpta medlemmar är tillräckligt mycket – oberoende av hur aktiva de är. Alla som är medlem i en församling är en del av församlingen. Det var ett mycket inspirerande föredrag som jag tror de flesta hittade något att tugga på i. Vad det lider kommer det också att publiceras på Borgå stifts jubileumssida.

Förstås måste jag ju också gå och be att få en bild av Kyrkråttan tillsammans med Modeus. Som du ser på bilden blev de goda vänner på direkten.

Ärkebiskop Martin Modeus hälsar på Kyrkråttan

På söndagen avslutades festen med en festmässa i domkyrkan som sig bör. Mässan televiserades och sändes i radion. Du kan ännu se den på Arenan eller lyssna till den på Arenan om du vill ta del av den.

Vårt stift är ett utbrett stift och jag är så glad att jag kunde delta i stiftsdagarna, för jag älskar att träffa bekanta och vänner som jag annars ser allt för sällan. En liten pratstund här och en liten pratstund där. Härligt! Och vi behöver verkligen komma samman ibland för att bli påminda om att vi alla är en del av stiftet och hur stor mångfald det finns i vårt stift också.

Grattis Borgå stift!
Grattis till oss alla som lyckats hålla ihop i 100 år och må vi fortsätta att hålla ihop framöver också!

Släng dig i väggen!

      Kommentarer inaktiverade för Släng dig i väggen!

Idag överraskade jag mitt 15 åriga jag med att frivilligt hålla ett föredrag på finska. Jag gjorde det utgående från bilder jag tog på Island när jag var där i september. Jag gjorde det utan skrivet manuskript.

Efteråt stannade jag upp och förundrades! Tänk att jag hållit ett föredrag på finska. Tänk att jag kunde så många konstiga ord! Tänk att det bara flöt på! Det här hade inte mitt 15 åriga jag trott om mig. Och för den delen, inte den finskalärare jag hade som 15 åring heller.

När jag studerade vid Åbo Akademi avlade jag den obligatoriska finskakursen med vitsordet GODA. Det var en oändligt stor milstolpe att få det fina vitsordet efter att ha kämpat med finskan genom alla skolor jag gått i. Då hade jag lust att skicka en kopia på betyget till vissa finskalärare för att bevisa att jag kunde något de aldrig trodde att jag skulle klara.

Idag har jag lust att ropa Släng dig i väggen! åt finskalärarna. Min finska är inte felfri, men den är flytande, fungerande och jag har ett rikt ordförråd. Idag är jag trygg i mig själv och med mina finskakunskaper.

Skolan gav mig någon sorts grunder, men inte på längt när så goda som jag hade önskat eller behövt. Finskan har jag eröverat på egen hand, genom att prata, läsa och lyssna till finska. Att jag blev kär i en finne hjälpte massor och alla mina finskatalande arbetskamrater genom åren har hjälpt mig mer än jag tror de vet om. Men det allra viktigaste har varit min vilja att erövra språket och mitt mod att söka tillfällen att öva på språket.

Finska är svårt eftersom det är så otroligt annorlunda än alla de indoeuropiska språken. Men omöjligt är det inte, och grammatikaliskt är det förhållandevis logiskt och regelbundet. Så när man har viljan och bor i Finland så finns alla förutsättningar för att lära sig finska.

Nu har jag klättrat över ett berg

      Kommentarer inaktiverade för Nu har jag klättrat över ett berg

Vilka veckor! Två veckor har jag hunnit vara på jobb efter semestern och nu skulle jag nästan behöva en semester till. Nej, riktigt så illa är det inte, men det har varit otroligt mycket att hinna med och få gjort de här dagarna.

Bara för att själv minnas allt ska jag räkna upp vad allt jag fått gjort dessa två veckor. Kanhända intresserar det någon vad en skärgårdskaplan sysslar med mellan söndagarnas gudstjänster?

Första dagen efter semestern var jag, i egenskap av ordförande för Finlands svenska prästförbund, värdinna för en teologdag i Åbo. Och en kväll besökte jag Teologiska Stundetföreningen tillsammans med personal från AKI-förbunden för att informera om fackförbundet och varför det är bra att vara medlem redan som studerande. Men de här båda grejerna är inte egentligen en del av jobbet – eller är det? Jag räknar det delvis som jobb, delvis som fritidssysselsättning och är glad över en förstående chef som låter mig hållas.

Efter det har jag haft sex olika församlingsträffar och andakter,
tre personalmöten,
tio personliga samtal där de flesta varit förrättningssamtal,
två jordfästningar,
ett dop,
två gudstjänster,
och fyra lediga dagar.

Jag har skrivit tre förrättningstal och två predikningar.
Budget och verksamhetsplan, beredningen, föredragningslistan, bilagorna till kapellrådets möte i morgon är skrivna och utskickade.
Församlingslyktan är skriven, sammanställd, layoutad, utskriven, försedd mad adresslappar och frimärke för prenumeranterna och massutskicket beställt och packat. Tack och lov tog församlingsmästaren hand om att leverera de två lådorna till posten så jag kunde vara ledig idag.

I går, på söndag kväll, när jag hade klarat av allt det här var jag trött, men mycket nöjd över vad jag åstadkommit. Nu kändes det som att jag klättrat över ett berg av arbete och framför mig ligger “bara” det vanliga jobbet.

Visserligen är kalendern fortsättningsvis välfylld, men nu är de största projekten avklarade för stunden. Nu kanske jag snart till och med hittar en halv dag utan måsten i kalendern, för att hinna tänka i lite längre banor?

En tanke som slog mig när jag satt och skrev predikan på söndagen var att var tar jag allt ifrån? Hur lyckas jag vecka efter vecka hitta något att säga i predikan? Inte så att det alltid är det mest smarta eller mest teologiskt djuplodande, men ändå, på nåt sätt finns det alltid nåt att säga.

Förstås har jag ju några svar på den frågan också.

  1. Det är en vana att reflektera och skriva utgående från bibelställen som man övar upp som präst.
  2. Det är olika bibelställen varje söndag, så visst finns det alltid något att säga och knyta an till i vår föränderliga värld.
  3. Den heliga Anden verkar i mig. Även när jag känner mig trött och tom, så får jag ta emot och förmedla det som behöver sägas just då.

Samtidigt är det fint att stanna upp, reflektera och förundras över det som kanske kunde vara självklart. Tänk att jag har fått möjligheten och kunskapen att tjäna som präst! Det väcker tacksamhet över de gåvor jag har och får och tacksamhet är balsam för själen.

 

Tillbaka på jobbet

      Kommentarer inaktiverade för Tillbaka på jobbet

Fem veckor semester!
Tänk vilken oändligt räcka tid det kan vara. Samtidigt som veckorna försvinner med rasande fart. Under den tiden hann jag med tre förkylningar, en resa till Island, långa dagar med att ta hand om en gammal bastu som behövde omsorg redan för 30 år sedan, utfärder med båten, träffar med vänner, några små kontakter till jobbet och framför allt, tumistid med gubben.

När jag den här veckan återvände till jobbet kändes det verkligen som att jag har haft en riktigt lång och avkopplande semester. Det var roligt att komma tillbaka – men hjälp vad mycket som väntade!

Min kalender är fullbokad som aldrig förr. Verksamheten drar igång den här veckan, gudstjänstlivet snurrar på som vanligt, budget och planer ska produceras, Församlingslyktan ska skrivas och ges ut och nu har ovanligt många har gått ur tiden i Houtskär.

Det här kräver strukturerat och effektivt arbete, men det är inget oöverkomligt. Jag tänker att det är en utmaning att se över vad som verkligen måste göras bums och vad som kan vänta lite. Det är en härlig mix av att möta församlingsborna i verksamheten, möta dem i förtroliga samtal i en för dem tung situation, möta kollegorna i diskussioner och planering och att sitta för sig själv framför datorn.

Det känns som att den här hösten kommer att gå blixtsnabbt och innan jag hinner blinka är det jul igen. Samtidigt känns det som att den här hösten, eller kanske jag bara borde säga framtiden, är en spännande tid i vår församling. Den nya kyrkolagen ger nya möjligheter och ställer nya krav. Många kollegor har gått i pension eller ska gå, så det kommer nya kollegor med nya tankar och visioner. Det är en tid av förändring och jag älskar det faktum att jag får vara med i den processen. Jag tror att det kommer att bli bara bättre.

Lägerliv och andra härliga stunder

      Kommentarer inaktiverade för Lägerliv och andra härliga stunder

Just nu är jag på skribaläger med en drös konfirmander och ledare. Det verkar som att det varje gång känns lite motigt att ge sig iväg på läger, men varje gång blir det ändå roligt och givande när vi väl kommit igång.

Jag är en sådan person som behöver en del tid för mig själv och då känns det lite övermäktigt att se så många dagar framför sig med så många människor intensivt tillsammans. Varje gång finns det ändå stunder då jag får dra mig tillbaka och rensa hjärnan och vila kroppen. Och sen går det bra igen.

Att skriva blogg är ett sätt att rensa hjärnan för mig. Att sätta ord på vad jag upplever är ett bra sätt att bearbeta och smälta det som händer och sker, även om jag inte här kan gå in på detaljer eller specifika händelser.

Även om varje läger är unikt och alla ungdomar är unika så finns det saker som går igen år efter år. För det mesta börjar läger med att vi, både ledare och konfirmander, söker balansen och gränserna. Sen bygger vi förtorende för varandra och så småningom vågar vi gå djupare i diskussionerna. Frågor väcks och svar söks. Vi funderar, vänder och vrider tillsammans, för inte har jag heller absoluta svar på livets stora frågor. Genom frågorna lär jag mig mera för varje gång. Vi blandar tråkiga lektioner med givande stunder, lek och simmning med andakter och böner. Vi sjunger, skrattar, svär och gråter. Under ett läger hinner man med mycket.

Den här gången råkade det sig att ett motorcykelgäng hade bokat in sig på samma ställe som vi under helgen. På fredag kväll kom en grupp med högljudda motorcyklar, gubbar med långa skägg och lädervästar. Jag visste om att de skulle komma, för presidenten för klubben Gods Squad hade varit i kontakt med mig på förhand. Vi hade kommit överens om att de skulle dela en stund med oss och berätta om sitt sätt att vara kristna. Vi satte oss i ring och konfirmanderna fick lyssna till hur just den här klubben fungerar och att deras ledord är att tjäna andra. De älskar att köra motorcykel, festa och vara kristna. De vill vara bra typer och de värnar om de svaga och utstötta. De kommer inte och försöker “slå Bibeln i huvudet” på någon utan de börjar med att fråga “Hur har du det?” och sen lyssnar de uppmärksamt och ärligt.

På kvällen firade klubben en kvällsmässa i kyrkan och jag fick vara med dem där. Det var fint att få dela nattvardsgemenskap med andra kristna från flera håll i Europa. Här poserar jag och prästen Nigel från Church of England efter mässan.

Den här gången kan jag väl erkänna att det kliade lite grann i mc-nerverna. Visst skulle det vara skoj att fara ut och köra med ett gäng ibland.

I himmelen, i himmelen

      Kommentarer inaktiverade för I himmelen, i himmelen

Senaste söndag firade vi högmässa med folkmusik i Houtskärs kyrka. Den bandades och gick också ut i radion senare samma dag. Man kan ännu lyssna på den på YLE Arenan ända fram till 22.7.2024.

Den här mässan var ett projekt jag och församlingsmusikern talat om länge och nu blev det läge att genomföra det tillsammans med Houtskärs egna spelemän. Mässmelodierna i mässa 2a är baserade på en melodi från Houtskär, så vi ville lyfta fram den i samband med årets spelmansgudstjänst. Vi övade flitigt och spelmännen (och kvinnan) bidrog dessutom med tre melodier från Houtskär. Tyvärr blev teknikern tvungen att helt lämna bort den sista melodin, Houtskärsvalsen, från radiosändningen och det harmar naturligtvis. Men de som deltog i kyrkan fick njuta av spelmanslagets fina framförande.

Mässan blev alldeles underbar. Församlingsborna sjöng och läste högt med i bekännelser och böner. För det hade jag strängt uppmanat dem till – så de vågade inte annat. Dessutom föste jag bestämt fram alla i kyrkan så att vi satt rätt samlade, vilket underlättade för ljudupptagningen för radion och gjorde det lättare att sjunga. Gemenskapen hördes!

Både jag och kantorn kände att vi nästan var i himmelen under den här mässan. Så här ska en mässa firas!

Det har tagit tid och det har varit lite jobbigt att få ihop allting inför radiogudstjänsten, men det blev så bra att det verkligen var värt mödan. Nu känner jag att sommarens största projekt är undanstökat och det väntar bara ett litet skribaläger och ett par konfirmationer innan semester.

Semester eller full rulle på jobbet?

      Kommentarer inaktiverade för Semester eller full rulle på jobbet?

Vi är nu mitt i juli, och det händer sig rätt ofta att de jag pratar med frågar om jag har någon semester. Visst har jag det, men från mitten av augusti. Just nu njuter jag av att får vara i tjänst.

För det är verkligen trevligt att vara i tjänst under sommaren. I Houtskär prövar vi på sommarverksamhet som vi inte haft tidigare och det är spännande att se hur det utfaller.

På tisdagseftermiddaganr mellan 14 och 16 har vi öppet hus café på prästgården. Det håller på från midsommar till slutet av juli. Vi har blivit tagna på säng med mängden besökare, men vi kan konstatera att de flesta är utsocknes. Det är jättetrevligt med alla människor som kommer från när och fjärran, även om det var inte den primära tanken med verksamheten.

På ondagskvällarna efter midsommar, juli till slut har vi aftonbön i kyrkan kl 18. Hittills har den lockat ungefär lika många deltagare som det kan vara en vanlig söndagsgudstjänst. Det är ett bra resultat med tanke på hur upptagna skärgårdens invånare är under juli månad.

Sen övar vi med spelmanslaget och sångare inför högmässan med folkmusik som ska bandas för radion den 23.7. Vi har valt att lyfta fram mässa 2, som baserar sig på folkmelodier. Det är jättespännande och kommer att bli jättefin – men en hel del jobb är det för att allt ska klaffa som det ska. Pricka in den i din kalender och kom på plats och ställe och upplev den om du bara kan!

Mellan varven har jag fått  stå på marknader och marknadsföra församlingen. Fira högmässa i Nagu. Hålla helgmålsbön vid klockstapeln och friluftsgudstjänst ute vid Roslax storstrand. Förrätta jordfästning i Pargas. Uppvakta ett födelsedagsbarn på Iniö och senast i kväll firade jag veckomässa i Pargas kyrka. Det är mycket varierande att jobba under sommaren!

Ibland känns det som att det är så varierande att jag har svårt att hinna sitta ner och tänka ordentligt. Evangelietexten kan kännas utmanande och predikan blir svår att få till. Senaste söndags predikan suckade jag en del över. Men, så upptäckte jag en ny infallsvinkel och hittade vad jag ville säga. Och rita!

Plötsligt blev det jätteroligt att forma pedikan när jag ville inleda med tre teckningar. Om du blir nyfiken kan du klicka in dig på Ordet är mitt och läsa mitt manuskript och se på teckningarna som jag fotat och lagt in med texten. Kanske det ger dig också ett nytt perspektiv?

Variationen i jobbet är både en välsignelse och ett gissel eftersom våra kyrkor befinner sig på olika öar som det tar olika länge att nå. Men ikväll var det en välsignelse att få fira veckomässa i Pargas. Vi var inte många, men det spelade mindre roll. Det var en viktigt stund för oss alla. Det var innerligt och berörande. Så som det är, när det är allra bäst att få tjäna som präst.

Med Jesus i båten, vågar prästen sig ut på vågorna

      Kommentarer inaktiverade för Med Jesus i båten, vågar prästen sig ut på vågorna

Jag börjar så småningom kapitulera inför att jag kanske är rätt ensam om att köra min egen båt till jobbet på olika öar. Jag frågade i några grupper för präster på Facebook om det fanns nån annan och den enda egentliga kollegan som nämndes var prästen på Kumlinge. Kanske det faktiskt är ovanligt för präster att köra omkring med båt i arbetet?

Hur som helst, jag kör inte båt för att vara speciell, utan för att det är roligt och praktiskt. Ursäkta, praktisk och ibland roligt. Ifjol i augusti var det inte roligt, för det blåste mera än jag egentligen gillade. Idag var det åter ungefär lika blåsigt och jag skulle åter till Iniö för att hålla gudstjänst. Den här gången visste jag att jag klarar av vädret, men ändå var det spännande och inte jätteroligt.

Att köra från punkt A till punkt B är inte så invecklat fast det blåser och går vitor på vågkammarna, men när man kommer fram och ska ta i land kan det bli både spännande och besvärligt. Särskilt när man är ensam i båten.

Idag hade jag problem att få båten till bryggan vid prästgårdens båthus i Houtskär, men man lär sig och till slut fick jag båten förtöjd. När jag lite senare kom till Norrby i Iniö var det fullt vid bryggorna och vinden pressade på. Som tur var fanns det folk vid kajen som hjälpte mig att ta i land och ett båtlag gav mig förtur när en båt lämnade sin plats vid kajen, för att de såg att det var prästen som kom. Underbara människor, och som tur var fick de också genast plats vid kajen. Ändå ogillar jag att få fördelar för att jag är präst, men den här gången tog jag tacksamt emot den hjälp jag fick. För hjälp kan vi alla behöva ibland!

När jag lade ut för hemresan var det också lite utmanande, eftersom vinden fortfarande pressade båten in mot land, men jag lyckades komma iväg utan att köra upp på land eller kvadda min egen eller någon annans båt.

För varje resa jag gjort har jag lärt mig mera om hur jag ska hantera min båt. Mycket får jag tillskriva tur, Guds försyn och lyckliga omständigheter, men ett litet hum om vad jag sysslar med börjar jag ha. Övningarna fortsätter.

Den här bilden är från en annan dag när det verkligen var ett nöje att vara ute på havet med båten.

När kyrkan drog ut på stan

      Kommentarer inaktiverade för När kyrkan drog ut på stan

Idag har jag och mina kollegor funnits på Pargas dagarna. Vi kommer att vara där i morgon, lördag, också. Egentligen vill jag säga äntligen!, för det här har jag velat länge, men det har bara inte blivit av tidigare. Men nu är vi kyrkan mitt på stan, mitt bland folk!

Det här är precis det som jag skrev om i Spaltaren i dagens ÅU också. Jag kunde ju inte låta bli att ta chansen att skriva om en av mina käpphästar när det råkade vara min tur att skriva kolumnen just samma dag som församlingen drog ut på stan.

Församlingen har skaffat ett tält som lämpar sig såväl för marknadsföring på marknader, som när det ska ordnas något evenemang där man behöver ett tillfälligt utrymme. Det här ska vi utnyttja flitigt för alla möjliga roliga tillställningar!

Det har varit roligt och lärorikt att delta i en marknad på det här sättet för första gången. En hel del saker har vi upptäckt att vi kan göra annorlunda nästa gång. Men roligt har det varit att finnas där och få träffa alla möjliga människor. Både bekanta och nya bekantskaper.  Det här kommer vi att fortsätta med under sommarens olika evenemang i skärgården.  Kan hända att vi möts någonstans? Ryck mig gärna i armen då och säg hej!

Idag kom faktiskt en kvinna och pratade en god stund med mig innan jag måste fråga vem hon var, för jag kunde inte placera henne. När hon sa sitt namn visste jag exakt vem hon var. Men vi ses rätt sällan och på nåt sätt har hennes ansikte inte fastnat i mitt minne. Att sen placera henne “på fel plats” var helt omöjligt för mig. Jag är så glad att hon kom och pratade! Det var härligt att få träffa henne och prata bort en stund.