Valet som (nästan) ingen visste om

      Kommentarer inaktiverade för Valet som (nästan) ingen visste om

Förra veckan förrättades val i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Det var åter dags att välja kyrkans och stiftens högsta beslutande organ, kyrkomötet och stiftsfullmäktige, men den här gången föll valet i skuggan av presidentvalet.

Det är inte ett val där alla som är medlemmar i en församling har rösträtt, utan det är prästerna och de förtroendevalda i kyrkorådet/församlingsrådet och kyrkofullmäktige som får rösta. Det betyder att det är förhållandevis få som är röstberättigade.

Någon valkampanj att tala om finns det inte heller inför det här valet. Jag har fått känslan av att det nästan är lite fult att försöka sig på en valkampanj utöver någon enstaka insändare i Kyrkpressen.

Jag tycker att hela valsystemet har blivit väldigt ålderdomligt och inte alls längre är till kyrkans fördel. Det engagerar inte mer än en liten bråkdel av församlingarnas medlemmar och kyrkan skulle behöva och må bra av lite debatter och diskussioner. Konstruktiva, engagerade debatter, inte bara dessa sårande och polariserande debatter som det så ofta blir om man alls kommer till skott.

Dessutom har jag svårt att förstå uppdelningen i präster och lekmän. Alla andra anställda i kyrkan kategoriseras i samma grupp som de förtroendevalda, dvs. lekmän. Diakoner är också vigda till sitt ämbete, men i kyrkans beslutsfattande har de ingen särskild ställning.

Jo, jag vet och jag förstår att det ska vara skillnad på präster och “annat löst folk” i kyrkan, men det finns en hel drös av lekmän som är både bättre utbildade och mera insatta i teologi, kyrkopolitik och allt annat som behövs i kyrkans beslutsfattande än vad jag är – min prästvigning till trots. Så, jag har lite svårt med uppdelningen.

Men allt detta till trots ställde jag upp i valet för stiftsfullmäktige och blev invald! Elva präster hade röstat på mig och det räckte till en plats i stiftsfullmäktige. Hurra och tack!

Stiftsfullmäktige må vara stiftets högsta beslutande organ, men lite tandlöst upplevs det nog som ibland. Men det som jag tänker är det allra viktigaste är att diskussionerna som föds och ger oss ledamöter en större förståelse för hur olika vardagen kan se ut i de olika delarna av vårt stora och brokiga stift. Och det är något av det viktigaste för stiftets fortlevnad.

Vill du läsa mera om valresultatet kan du göra det på Borgå stifts webbsida.

Nu har jag firat gudstjänst i teve

      Kommentarer inaktiverade för Nu har jag firat gudstjänst i teve

Pust! Nu är det över!
Det är en lättnad att tevegudstjänsten är firad och klar!

Att ta en snygg skärmdump av en video där jag pratar är inte så lätt.

Det var ett spännande äventyr att få vara med om, som krävde en hel del mera förberedelser och jobb än en vanlig gudstjänst. Samtidigt som det faktiskt bara var en vanlig gudstjänst som vi firade som blev televiserad.

På hösten blev jag tillfrågad om jag ställer upp på en tevegudstjänst. Som så ofta svarade jag ja och därifrån rullade det hela igång. Före julen skulle en skiss med ungefärliga tider över gudstjänsten vara gjord. En del av teveteamet träffades i kyrkan för en grov genomgång och planering av bildvinklar och allt möjligt som jag inte har en susning om. I mitten av januari skulle hela gudstjänsten vara färdigt planerad och efter det har vi filat på detaljer. Kören, flöjtisten och kantorn har övat intensivt. I går på lördagen var det övningsdag och general repetition. Idag gick vi ännu genom vissa delar innan sändningen.

Eftersom jag aldrig varit liturg i en televiserad gudstjänst tidigare, visste jag inte riktigt vad jag gav mig in på. Det har gett mig ett visst mått av fjärilar i magen, men ändå ingen stor nervositet. Efter genomgången på lördagen kändes det bra och när gudstjänsten började firade jag gudstjänst utan att sätta för mycket fokus på tevekamerorna.

Visst hände det små saker som inte gick som planerat, men på det stora hela blev det riktigt bra. Jag struntar i misstagen och stannar kvar i känslan av att det blev en fin gudstjänst. Det var många som var med i kyrkan och jag är så glad och tacksam över att de alla var där. Det var gamla och unga, stora och små. Det var en gudstjänstgemenskap som när det är som bäst!

För dig som inte var med, som inte satt bänkad framför teven eller lyssnade på radion finns gudstjänsten på YLE Arenan. Den finns i teveformat ända fram till 5.8.2024 och den kan ses utomlands också. Vill du lyssna finns den i radioformat ända fram till 5.3.2024 och fungerar även utomlands. Och vill du läsa min predikan så finns den som vanligt under Ordet är mitt.

Lägga pussel på jobbet

      Kommentarer inaktiverade för Lägga pussel på jobbet

Jag har säkert skrivit det många gånger förr, men jag återkommer till det igen. Bloggen är ett av mina sätt att reflektera över jobbet. Så här kommer åter en tillbakablick och rapport från dagen som hjälper mig att reda upp mina tankar och att minnas hur den här stunden känns:

Ett par dagar före julen blev det om inte kaos, så annorlunda på jobbet. Det blev flera överraskningar och det blev mycket att ta hand om. Det kändes som att jag plötsligt fallit i bassängen i djupa ändan och inte var helt säker på hur man gör när man simmar.

Sen blev det nytt år, ny tjänst och ny arbetsplats. Samtidigt som den gamla behövde en del av mig också. Jag kände mig otillräcklig och det blev långa dagar. Det fanns inte tid och ork att fundera, reflektera och planera så mycket – det var bara att se till att hjulen snurrade.

Så gick det några veckor och plötsligt i slutet av förra veckan satt jag framför datorn, stirrade på skärmen och undrade vad jag skulle ta tag i. Plötsligt fanns det tid att stanna upp lite grann och tänka. Idag satt jag åter vid datorn och funderade på hur jag ska lägga upp mitt jobb nu. Det känns som att det börjar jämna ut sig.

Kan hända att det bara är för stunden och att det snart är fullare rulle än jag vill igen, men de här små stunderna att hinna samla sina tankar är ovärderliga. Om jag inte får ordning på mig själv och mitt jobb så mår jag inte bra i längden.

Så idag började jag kontrollera och planera gudstjänstlivet för Nagu, Korpo och Houtskär för våren. Det gäller att se till att vi har gudstjänsterna bokade fram till sommaren och att det finns personal som kan ta hand om dem. Det är ett rätt så omfattande pussel och jag behöver en Excel-tabell med färgkoder för att kunna hålla ordning på kyrkor och personal.

Det blev en färggrann palett när jag var klar med min planering. På några få ställen lyser det ännu brandbils-rött till tecken på att jag saknar personal för den uppgiften. Jag har redan kontaktat ett par möjliga vikarier och hoppas att de har möjlighet att hjälpa till. Så på det stora hela är jag riktigt nöjd över hur jag fick pusselbitarna att falla på plats idag.

Det här är en del av det nya i jobbet. Att se till att kyrkor, helger, gudstjänsttider och personal i området Nagu-Korpo-Houtskär blir till ett färggrant pussel som betjänar församlingsborna på bästa möjliga sätt, utan att kräva orimligheter av personalen.
Och jag tycker det är så intressant och roligt! Hurra!

Och medan jag satt och jobbade var det full fart i salen.

Dagen när good enough fick lov att räcka till

      2 kommentarer till Dagen när good enough fick lov att räcka till

Här om dagen var det dags att fundera på söndagens predikan. Temat för söndagen är den oförtjänta nåden. Jag läste texterna i handboken och funderade i vilken ända jag skulle börja nysta. Jag lade det i från mig för en stund och tog tag i andra uppgifter som behövde göras.

När jag åter tog tag i predikan började jag skriva. Jag inledde med att beskriva en vardaglig situation och därifrån löpte texten av sig själv. Jag skrev en hel del, läste genom och funderade på vilket sätt det här hängde ihop med texterna för söndagen. Det jag skrev kom så lätt till mig, det var någonting jag ville säga. Men kunde jag verkligen godkänna det här som en predikan för dagen? Kanske det mera var en andakts text som fötts?

Jag knöt ihop predikotexten och visst hängde det ju ihop med dagens tema, men ändå. Var det här en riktig predikan?

Jag kände mig för trött för att lägga min text i skrivbordslådan och skriva en bättre predikan. En som skulle ha utgått från texterna och analyserat dem. En predikan som mera skulle ha uppfyllt det jag den här dagen tänkte att en “riktigt” predikan ska vara.

Strunt, tänkte jag. De här orden vill bli sagda och det får duga med det. Någon annan gång ska jag läsa och studera kommentarer och gräva mig djupare in i vad det är som Jesus vill säga med sina liknelser. Idag får det här vara good enough – bra nog.

Du kan ju om du orkar, läsa mitt manuskript och bedöma själv. Hur som helst så blev orden predikade idag, tredje söndagen före fastan då temat är den oförtjänta nåden. Kan hända att den omfattar även predikanter som inte har ork att gräva djupt nog inför sin predikan.

En virvelvind kom in genom dörren

      Kommentarer inaktiverade för En virvelvind kom in genom dörren

Det kan inte vara lätt för mina arbetskamrater att få mig i hus med sig.
Det första jag gjorde när jag kom på jobb till kansliet i Korpo var att flytta på skrivborden.
Ungefär det andra jag gjorde var att beställa nya kontorsstolar.
Sen var det dags att möblera om i salen i församlingshemmet.
Sen möblerade jag om lite till på kansliet.

Det är liksom ingen hejd på hur jag ställer till det när jag kommer till ett nytt ställe där ingen stoppar mig när jag börjar möblera om! Fast, det roliga är att ommöblerande fortsätter även när jag inte är på plats! Så det verkar som att mina arbetskamrater kanske gillar förändringen.

För ett antal år sedan satt jag i ett så gott som övergivet pastorskansli på en ö där prästen inte längre hade en fast arbetspunkt. Det var mellan arbetsuppgifter som jag hade tänkt att jag hinner göra någonting på datorn. Där satt jag vid skrivbordet och tittade mig omkring i rummet. Jag hade svårt att koncentrera mig på det jag skulle göra, för rummet och möblerna påverkade mig negativt. Då kom jag på att i där var “Feng-shitt”. Feng shui är en kinesisk lära om hur den omgivande miljön påstås påverka allt levande (Wikipedia) och man hänvisar till den när man vill inreda trevligt så att det påverkar på ett bra sätt. I det gamla pastorskansliet var känslan allt annat än positiv. Därav mitt nya uttryck.

Lite samma känsla hade jag när jag kom in på pastorskansliet i Korpo. Två stora skrivbord stod mitt på golvet och tog upp mera utrymme än de behövde. Flera gamla skåp som inte längre behövdes trängdes längs väggarna. En gammal kopieringsmaskin stod och väntade på att bli hämtad. Den borde ha åkt ut i augusti ifjol, men den står fortfarande kvar. Jag har påtalat saken och om bjässen inte har försvunnit innan februari har jag lovat slänga ut den på backen eller sälja den på loppis. Det är en leasing-maskin där avtalet gått ut och ingen har hämtat bort den. Suck!

Jag har märkt att jag behöver en viss ordning i mitt arbetsrum för att kunna koncentrera mig på arbetet. Jag kan inte sitta med ryggen åt en dörr, men nog mot ett fönster. Jag vill gärna ha ett stort blockljus som får brinna medan jag sitter och arbetar. Jag vill ha papper, fack och mappar inom lagom avstånd och jag vill ha en skärm, tangentbord och mus som är bekväma. När jag har allt det här på grej löper jobbet.

Jag behöver inte någon kinesisk lära om hur saker och ting ska placeras för att det ska vara bra, jag vet inte ens vad feng shui egentligen går ut på,  men jag behöver ordna så att jag trivs. En viktig detalj är också en mugg, stor som en balja, att dricka te ur medan jag sitter och jobbar. Och nu har jag det som jag vill ha det i kansliet i Korpo. Ännu har ingen klagat högljutt, så jag tror det blev ganska bra.

Äntligen kom beslutet

      Kommentarer inaktiverade för Äntligen kom beslutet

Från de 1.1.2024 har jag jobbat som tf. ledande kaplan, för som jag skrev i mitten av december, mal de byråkratiska kvarnarna långsamt.  För att vardagen i församlingen ska kunna rulla på som tänkt, fick jag ett tillfälligt förordnande i väntan på att domkapitlet skulle ta det formella beslutet på sitt möte i januari. Nu är det mötet avklubbat och jag får från första februari börja jobba “på riktigt” och beta av prövotiden.

Det har varit en flygande start och mycket att tänka på. Att min arbetsort nu är Korpo gör att det är mycket att lära sig om hur församlingen fungerar där. Man kan kanske tänka att det inte kan vara så mycket som skiljer åt på grannholmen, men de lokala traditionerna är mycket lokala och varierande. Jag kan väl inte påstå att det är VÄLDIGT annorlunda, men det är i detaljerna man känner igen sitt eget.

Samtidigt är jag fortfarande mycket i Houtskär eftersom det inte “ploppade upp en präst ur lådan” vid nyår som meddelade att hen vill jobba i Houtskär. Så för tillfället leder jag verksamheten både i Korpo och Houtskär, och när jag inte kan klona mig och vara på två ställen samtidigt anlitas andra präster att hjälpa till och rycka in.

Den här våren blir en övergångsperiod när vi ser hur allting löper och hur vi ska få alla  hörn av församlingen att fungera så bra som möjligt. Houtskär ska inte lämnas utan präst på obestämd tid, men just nu är det mesta oklart och det är sällan smart att ta långsiktiga beslut innan man vet vad man vill och vad man kan.

Det är spännande och utmanande och tråkigt blir det inte. Jag hoppas och ber att församlingsborna ska ha tålamod och överseende med att allt är lite flummigt nu när vi tagit i bruk nya arbetssätt, för jag är övertygad om att det blir bra, bara vi hittar formerna.

En ledig dag – på stranden?

      Kommentarer inaktiverade för En ledig dag – på stranden?

En ledig dag – hurra! Men oj, vad trött jag är.

Det har blivit ett par tupplurar under dagen och ingenting vettigt har jag gjort. Det finns ju tusen saker jag skulle vilja göra – men idag var inte dagen för de sakerna. Nu var det dags att dra i handbromsen och låta kropp och knopp vila. Och visst är det skönt att kunna göra det!

I morgon firar jag högmässa i Houtskär och sen loggar jag ut för hela fyra dagars ledighet. Det ska bli skönt att ha en sammahållen ledighet, för det är inte alls samma sak att ha en ledig dag här och en där. Jag behöver ha minst två dagar ledigt i sträck för att känna att jag hinner vila. Vårens arbetslista är planerad så att jag ska hinna vara ledig och ta igen mig – men vi får se vad verkligeheten för med sig. Det enda säkra är att det kommer överraskningar och förändringar!

Idag har jag roat mig med att spana in olika resemål och resor till sydligare breddgrader. Malta, Gambia, Madeira, Sicilien, Kap Verde – de ser alla så spännande och lockande ut! Det är alltid roligt att drömma, planera och fundera, men om det alls blir någon resa när det blir dags för semester är inte så säkert. Kanske är det ändå bara skönt att stanna hemma, slappa och försöka göra lite av alla tusen saker som jag skulle vilja få gjorda. För det kan vara ganska påfrestande att åka iväg på resa. Så där att man skulle behöva en semester efter semestern för att vila upp sig. Men drömma är gratis och inte så påfrestande – så det ska jag fortsätta med.

Ibland blir det inte som planerat

      Kommentarer inaktiverade för Ibland blir det inte som planerat

Ibland kan det hända sig att det man planerat inte blir som man planerat. Det händer alltid ibland, fast ganska sällan ändå, att man själv eller någon kollega blir sjuk eller får något annat förhinder på kort varsel.  Då blir det att pussla och ställa upp så att man inte behöver ställa in församlingens planerade verksamhet.

Fotograf: Jan Bambu Eriksson

Den här gången fick jag ta över arbetsuppgifter som någon annan hade inplanerat i sin kalender. Visst hade jag gärna varit hemma och ledig, men samtidigt tycker jag att det är roligt att få tjäna också på andra håll än vanligt. Det som förundrar mig är hur många vänner och bekanta jag har på alla håll i vår stora församling. Jag känner mig hemma var jag än rycker in och det är roligt att få återse församlingsbor jag inte ser så ofta. Jag känner att det är en fantastisk förmån att inte vara bunden till ett och samma ställe hela tiden, utan att ibland få göra små insatser på olika håll i församlingen. På så sätt upprätthåller jag ju kontakten till alla vänner och bekanta som jag inte ser så ofta! Vilken lyx att få göra det på arbetstid!

Ibland känns vår församling väldigt stor och utspridd, men jag hoppas att det är fler än jag som upplever att den inte är opersonligt stor, utan mera som en familj och släkt med band mellan öarna. För det mesta visar det sig efter en liten stunds samtal att man har något eller någon gemensamt. I skärgården har man i alla tider haft släktband åt olika håll och man har gift sig och flyttat från en ö till en annan. Den som bor i Pargas har kanske sina rötter längre ut i skärgåden och den som bor i Houtskär har kanske ett syskon eller en kusin som bor i Pargas. Vi har mera gemensamt än vad som skiljer oss åt och det behöver vi påminnas om med jämna mellanrum.

I väntan på det nya året önskar jag en god fortsättning på julen och ett gott nytt år!

 

Julen på jobbet

      Kommentarer inaktiverade för Julen på jobbet

På agendan för julafton stod julbön på serviceboendet Fridhem kl 13 och julbön i kyrkan kl 15. Utöver detta står det “skriv predikan för julottan och annandagens gudstjänst” på min lista.

Eftersom jag bor i Nagu och det är för utmanande att försöka ta sig till Houtskär till kl 7 på julmorognen övernattar jag i prästgården. Det betyder att jag har en lugn och fridfull kväll för mig själv, med möjlighet att skriva och pyssla med diverse arbetsuppgifter. Nu kanske någon tycker att det låter förskräckligt att fira julafton på det här sättet, men själv tycker jag att det är alldeles förträffligt. Nu hinner jag göra förberedelserna utan stress.

I morgon efter julottorna (jo, i plural för jag har en på svenska kl 7 och en på finska kl 8) åker jag hem och firar jul med familjen. Jag ser fram emot ett dignande julbord i gemenskap och samvaro med mina närmaste.  En del paket ligger under granen, men den största julklappen kom hem redan i torsdags.

Jag är kanske lite knasig, men jag har drömt om en egen traktor och nu gjorde jag och min man slag i saken och köpte en. Som du ser på bilden är det en Valmet 305, årsmodell ’87. Den är väl hållen så vi borde ha en prima traktor i många år framöver.

Jag önskar dig en välsignad jul
och hoppas du får fira den på det sätt som passar dig bäst.

Nytt år, ny tjänst och nya utmaningar

      1 kommentar till Nytt år, ny tjänst och nya utmaningar

Som jag berättade här tidigare, så har jag sökt en ny tjänst i vår församling. Den 29.11 beslöt församlingsrådet efter intervjuer av kandidaterna att be domkapitlet förordna mig till tjänsten som ny ledande kaplan i församlingen.

Eftersom förvaltningens byråkrati är som den är, tar det en god stund innan besvärstiden är över och beslutet vinner laga kraft och domkapitlet kan behandla församlingsrådets begäran. Men trots det torde jag från och med 1 januari 2024 ha ny titel, nytt jobb, nya befogenheter och ny stationeringsort, dvs. Korpo. Men till uppdraget hör ansvar som sträcker sig över Nagu, Korpo och Houtskär, så jag kommer inte att sitta klistrad i Korpo precis.

Som grädde på moset kommer e-posten, kalendern och det mesta andra att strula de första dagarna. Så som det har gjort varje gång jag har fått ett nytt tjänsteförordnande. Jag har gjort det här så många gånger under de senaste 5 åren att jag är rätt van och garvad. Det kräver lite tålamod och envishet så blir det nog bra. Jag har hört att det här systemet lyckligtvis ska uppdateras under våren så att inte alla ska vara tvugna att gå genom samma elände vid varje byte av tjänst, men det hjälper inte mig den här gången. 

Jag ser fram emot de nya uppgifterna som mellanchef. Jag får vara med och utveckla vår församlings struktur så att den blir stresståligare och smidigare. Jag får försöka lotsa personalen till ett nytt tänk i arbetet där vi blir ett större team som förhoppningsvis blir smidigare och mångsidigare. Istället för att alla ska kunna allting och lösa alla problem från början till slut så kan vi stöda varandra och samarbeta så att vi drar nytta av allas styrkor och gåvor och hjälps åt med det som är våra svagare sidor.

Jag har sagt det många gånger, och många gånger med en stor portion sarkasm, men det blir inte tråkigt att jobba i kyrkan! Det blir en spännande och intressant vår!