Radioandakterna jag glömt berätta om

I juli kan man på torsdagsmorgnarna lyssna till morgonandakten i radio och höra mig berätta om Nagu kyrka för Hedvig Långbacka. Tre andakter har redan gått, nu återstår en.

Har man missat andakterna kan man ännu gå in på Arenan och lyssna på dem i en månad efter att de sänts i radion. Den första, den andra och den tredje hittar du lätt genom att klicka på länkarna. Den fjärde andakten kommer 26 juli, kl 6.54 och 9.10 i radion och hörs på Arenan efter kl 7.

Mitt andra hem

      2 kommentarer till Mitt andra hem

Nu när jag börjat jobbet i Kimitoöns församling har jag också skaffat mig ett andra hem. Det blir för långt att pendla dagligen mellan Nagu och Dragsfjärd/Hitis så jag kommer att veckopendla. Det vill säga att jag är hemma i Nagu på mina lediga dagar och hemma i Dalsbruk när jag har arbetsdagar.

Mitt hem i Dalsbruk är en liten hyreslägenhet. Suck och elände vad den är ostädad! Hur länge den stått tom vet jag inte. Redan när jag var och såg på den första gången konstaterade jag att den måste få nya tapeter innan jag kan bo där. Jag köpte billiga tapeter så det kostade under hundralappen för hela lägenheten. Med hjälp av min man tog det två dagar i 30 graders hetta att riva de gamla tapeterna och sätta upp de nya. Fint blev det men bildbeviset kommer senare någon gång. En vägg ska jag ännu måla men det blir med överskottsmål hemifrån, alltså praktiskt taget gratis.

Här har förra invånarens säng visst stått. Flottfläckar och söndriga tapeter. Urk!Ventilen har ingen tvättat på år och dar. Så det behöver städas ordentligt. Hela lägenheten är smutsig och jag har inte orkat städa så mycket ännu i hettan. Förra invånaren rökte visst inne också, så här finns en inpyrd lukt som jag knappast kommer att lyckas tvätta bort helt och hållet. Tyvärr.

Så varför tog jag då den här lägenheten? Det finns nyrenoverade fina lägenheter inte så långt härifrån. Enkelt svar: jag är snål. Hyran här är helt annan än på de nyrenoverade lägenheterna. Annat svar: jag är inte så kräsen och jag kan städa och fixa till lägenheten så att den blir riktigt trevlig. Ett tredje svar: Varför ducka för en utmaning?

Första dagen på nya jobbet

      Inga kommentarer till Första dagen på nya jobbet

Idag har jag gjort min första dag i Kimitoöns församling. Det blev en lång men innehållsrik dag. Jag infann mig på pastorskansliet lite före nio på morgonen och kom hem igen lite före nio på kvällen. Okej, jag hade en dryg timmes matpaus på mitten men ändå. I den här värmen är det pust, suck, stånk och stön. Fast egentligen klagar jag inte. Jag har inte ett fysiskt utomhusjobb längre. Att jobba på gravgården nu är inte kul.

Förmiddagen gick åt till att få igång den nya datorn. Tack Kustens IT som fixar det så smidigt! E-posten fungerar också igen. (Suck för Kipas knasiga regler i den frågan.) Jag fick en telefon och med ett nummer som jag har under den kommande månaden, sen byter det också igen… Nåja, kanske inte helt lätt att få tag i mig men som sagt, e-posten fungerar igen, använd den!

Dessutom har jag fått ett eget arbetsrum! Det är inte så lite coolt det,  i min värld! Så Kyrkråttan har rätt, jag känner mig lite viktig 😉

På eftermiddagen hade jag ett samtal inför en kommande förrättning och kvällen avslutades på Högsåra med sångbetonad andakt. Vad nu det sen är, tänkte jag när jag försökte förbereda mig. Här tackar jag Erik Vikstöm för en vägledande text.

Just nu känns det som att den största skillnaden mellan att vara vaktmästare och präst är att folk nu säger att jag får bestämma, “vi gör som du vill ha det”. Som vaktmästare är jag van att invänta order och så utföra dem. (Okej okej, jag kunde nog ha åsikter om var skåpet skulle stå när jag var vaktmästare, men jag var medveten om att det inte nödvändigtvis var mitt beslut att ta i slutändan.) Så nu står jag och vet inte “hur jag vill ha det” och ändå ska jag säga hur det ska vara.

Så andakten blev allsångstillfälle med en kort och fritt hållen betraktelse på slutet. Den här gången hade jag inget skrivet tal, så som jag brukar, utan jag hade läst söndagens texter, Eriks andaktstext och funderat kring dessa. Talet blev sedan det som råkade komma ur munnen på mig. På nåt underligt sätt hängde det ihop och blev visst rätt begripligt för deltagarna. Åtminstone fick jag tack efteråt. Så Gud är god och Anden verkar även på onsdagskvällar i skärgården!

Konfirmation och tack o hej!

      Inga kommentarer till Konfirmation och tack o hej!

Tänka sig. Här tågar vi in för att fira högmässa med konfirmation.

Det blev en riktigt fin och högtidlig mässa idag. Jag var rejält nervös i morse. Jag skrev om predikan i går kväll för jag var inte nöjd med mitt första utkast. Jag hade svårt att hitta orden men i morse lade jag till det sista och det blev väl hyfsat. Kort och nåja, någonting… Den nyfikna hittar manuskriptet här.

Det här var min andra högmässa. Jag sjöng nattvardsliturgin igen. Jag tror att jag kommer att fortsätta med det för det känns bra och det känns lite extra högtidligt. Eller så blir det mitt trumfkort som jag drar fram vid högtidliga tillfällen. Vi får se hur det blir.

Här står mina första konfirmander vackert uppradade för fotografering. Själv står jag längst bak i skuggan. Tur nog hade jag en vän på plats som kunde ge mig några bilder till minne. Tack Anna!

Det här var min sista arbetsuppgift i Väståbolands svenska församling. I onsdag inleder jag arbetet i Kimitoöns församling med sångbetonad andakt på Högsåra. Kanske vi ses där?

Inför konfirmationen

      Inga kommentarer till Inför konfirmationen

I morgon blir det konfirmation. Det känns lite overkligt att jag, lilla jag, ska konfirmera de 29 härliga ungdomarna som jag delat lägergård med i nästan två veckor. Fast, det kändes overkligt att jag skulle sköta undervisningen på lägret också. Kanske det är så det känns när man är nybliven präst? Lite overkligt?

Jag har förberett mig och gått igenom konfirmationsmässan och skrivit predikan. Ännu ska jag fundera ett eller två varv ännu innan jag går och lägger mig. Det är onekligen lite spännande att ha hela kyrkan full av folk i morgon. Människor som förväntar sig att jag ska ha koll på allting. Det ska jag ju också ha, så det gäller att jag förbereder mig grundligt.

Att konfirmationen i morgon blir min sista arbetsuppgift i det här uppdraget gör det kanske lite extra känslosamt. En och en halv månad har jag hunnit arbeta i Väståbolands svenska församling. Det känns som ett ögonblick och en evighet på samma gång. Den stora fördelen med att få rycka in på min gamla arbetsplats, men i nya arbetsuppgifter, har varit att jag helt och fullt har kunna koncentrera mig på arbetsuppgifterna. Utrymmena och människorna har jag känt från tidigare. Det har varit en fin tid och jag kan gott tänka mig att återvända en dag.

Så nalkas slutet

      Inga kommentarer till Så nalkas slutet

Det är sista kvällen på lägret. Alla lektioner är hållna och jag är förvånad över att jag kommit igenom lägret så bra som jag gjort. Inget nervöst sammanbrott, inget raserianfall, ingen lektion som inte genomförts!

Jag har grävt djupt i min hjärna och hittat mer än jag trodde. Skribahäftet blev min livlina. Bara jag gick igenom det mesta i det så visste jag att jag har gått igenom allt väsentligt. För det tackar jag prästen S och för allt annat stöd och pepp med! Ungdomsarbetsledaren M har hållit i de andra trådarna och det har varit tryggt att vara präst på hennes läger. Att vi dessutom haft så fantastiska ungdomar är nåd. De har lyssnat och lärt sig i rask takt. Så gott som alla konfirmander kunde trosbekännelsen och Herrens bön utantill redan i lördags. Då var det ännu fem dagar kvar av lägret!

Nyss frågad en av tjejerna om det här verkligen var mitt första läger. Ja, svarade jag, jag har varit på praktik på ett läger tidigare. Det här är mitt första egna läger. Oj, sa tjejen, men tänk vad bra du blir sen när du har hållit några läger! Du är ju bra ren!
Kan responsen bli bättre än så?

Sent i kväll ska vi fira veckomässa vid havet. Alla ledare deltar och gör den här kvällen till en oförglömlig stund. Snart skiljs våra vägar men vi har en gemensam vän som går med oss vart vi än går i livet.

Må din väg gå dig till mötes,
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord
och tills vi möts igen,
må Gud hålla, hålla dig i sin hand.
Psbt 947

En strålande dag

      Inga kommentarer till En strålande dag

Mitt ansikte bränner.
Lägergudstjänst i strålande solsken med efterföljande kyrkkaffe och mingel ute i solgasset har gjort mitt ansikte förvånansvärt likt en övermogen tomat. Den här dagen och de här ungdomarna är ändå värda ett brännande tomatfejs. Så stolt är jag över dem!

Det var konfirmanderna som gjorde gudstjänsten. Igår gjorde de förberedelser i grupper och idag ställde sig ungdomarna upp och bad böner, läste texter och dramatiserade evangelietexten. En av ledarna agerade försångare och ungdomsarbetsledaren spelade gitarr. På min lott föll de uppgifter som ska utföras av en präst i gudstjänsten, men de var inte många. Min predikan var kort och är du nyfiken hittar du manuskriptet här.

Besökarna vällde in och vi var omkring 300 som deltog i gudstjänsten! De flesta var anhöriga till konfirmanderna men några deltagare såg jag, som kommit bara för att insupa atmosfären på lägergården.

Efter gudstjänst och kyrkkaffet blev det volleybolls match mellan konfirmandernas lag och föräldrarnas lag. Det var jämnt och spännande. En extra regel fanns; svordomar ledde till minuspoäng. Det hade kunnat vara en avgörande faktor men poängräknaren konstaterade förvånat och bedrövat på samma gång, att det inte hörts en enda svordom under matchen! Vinnare blev föräldrarnas lag.

Nu återstår fyra dagar och de kommer att försvinna i ett nafs. Om en vecka är det konfirmation och sen är skribatiden över för de här konfirmanderna.

 

Halvvägs

      Inga kommentarer till Halvvägs

Tänk vad tiden går när man har roligt!

Nu är redan hälften av lägret bakom och det är bara några dagar kvar. Så känns det i alla fall. Pargas distrikt i Väståbolands svenska församling har kvar traditionen med nästan två veckor långt läger. Jag tänkte själv, som många andra, att det här är ett gräsligt långt läger. Ska det verkligen vara bra? Är det inte lite onödigt med såååå långt läger?

Vi kom hit på söndagskvällen och idag skulle det i många andra församlingar varit avfärd och dags att åka hem. Här fortsätter vi med glatt humör och ser fram emot familjernas besök på söndagen. Konfirmanderna väntar på påfyllning i godislagret, för nu är det mesta redan slut. De tycker nog att det ska bli roligt att få visa för mamma och pappa var man är och berätta vad allt vi gjort.

Den här kvällen har vi fem lägerdagar och hemresedagen framför oss. Jag ser och förstår att det är bra att ännu få fortsätta tillsammans. För det är ju först nu som konfirmanderna verkligen börjar känna varandra och knyta nya vänskapsband. Den lite försiktigare börjar våga ta lite mera plats, medan de mera öppna börjar se att de kan behöva ge plats för andra. Gruppdynamiken lever sitt eget liv på ett bra sätt.

Själv kände jag mig ganska skakig när jag började hålla lektioner men nu har jag vant mig och börjar tycka att det rent av är lite roligt. Stackars barn, de är mina provkaniner. Jag söker mitt sätt att undervisa och det finns mycket jag inte ännu behärskar. Jag gör som alla andra som inte har pedagogikstudier i bakfickan; jag lutar mig mot de lärare jag själv haft och de metoder som de använde. Jag försöker tänka i andra banor också men få nu se vad det blir av det hela. Handledningsmaterial finns det i överflöd, men hur jag ska tillämpa det är det upp till mig själv att bedöma just nu,

Det här lägret är grymt lärorikt för mig. Dels måste jag kolla upp ord och saker, som är så självklara för mig att jag inte kan sätta ord på dem. Vad betyder sakrament? Vad är en kalk? Dessa pargasungdomar vet nog vad kalk är, eftersom det är den mineral man brutit i stadens dagbrott i hundratals år, men är det samma som den kalk jag talar om när ämnet är nattvarden?

Det är fantastiskt att få berätta om den kristna tron och det är fantastiskt att inse att jag trots min självkritik och osäkerhet ändå vet en hel del! Det är fantastiskt att se hur de lyssnar till det jag säger. För ungdomar är fantastiska, punkt.

I övermorgon, på söndagen, är det öppet hus på Koupo lägergård. Vi börjar med friluftsgudstjänst kl 14.00 vid Nya Koupo. DU är välkommen!

Oj, var det idag?

      Inga kommentarer till Oj, var det idag?

Jag fick ett meddelande och ett tack för att jag berättat om orgeln i Nagu kyrka. En liten stund satt jag konfunderad och försökte lista ut vad det handlade om innan jag kom på vad det var. Det handlar ju om morgonandakten som kom i radion i morse!

Om du missade den har du en månad på dig att gå in på YLE Arenan och lyssna vad jag sagt.

Här är några bilder av orgeln i Nagu kyrka.

Pusselmysteriets lösning

      6 kommentarer till Pusselmysteriets lösning

Idag kan jag äntligen avslöja vad det blev av det stora 29-bitars pusslet. Det blev en ny (platt!) jord för oss att bo på. Varje konfirmand fick en egen del av den nya jorden att utforma just som hen ville. Jag hade tänkt att man kunde få klippa och klistra bilder från tidningar men den biten av förberedelserna blev på hälft så det blev till att teckna istället. Det visade sig vara en bra lösning för det gav ju konfirmanderna friare händer i sitt skapande. De blev inte bundna till vad som redan finns avbildat utan fick komma med egna lösningar.

Vad skulle vara viktigt om vi skulle få skapa en egen ny jord?
För många var naturen viktig. De ville skapa en ny värld utan föroreningar och problem. De mest fantasifulla lösningar presenterades. Till och med en enhörning fick plats på vår nya jord! Dessvärre fick vi med oss lite missiler också…

Det blev en riktigt trevlig anda i gruppen när alla presenterade sina skapelser och spontant gav konfirmanderna varandra applåder. Jag har en liten känsla av att den här grejen blev mera lyckad än jag hade förväntat mig.