Det blir en fortsättning

      Inga kommentarer till Det blir en fortsättning

Domkapitlet i Borgå stift meddelar idag i sina notiser följande:

Det här är en byråkratiskt nödvändig kompromiss. Kapellrådet hade sitt möte igår kväll vilket var för sent för att hinna få med ett utlåtande till Domkapitlets möte som också var igår. Kapellrådet tog enhälligt beslut att de vill ha mig kvar, vilket naturligtvis gör mig jätteglad. Domkapitlet tog det här beslutet igår för att det är så pass krångligt med datasystem och anställningar att det annars hade blivit ett avbrott på min anställning i datasystemet.

Det är alltså precis som i vilken spännande följetong som helst, fortsättning följer…

Dagen att minnas och återkomma till

      2 kommentarer till Dagen att minnas och återkomma till

Idag när jag kom in på lunchrestaurangen gick jag till disken och betalade min lunch som vanligt. Bakom min rygg hände någonting och tjejen i kassan uppmärksammade det. Till näst hör jag en röst som säger “Nej, vi sku’ bara vänta så vi får säga hej åt prästen.” Jag vänder mig om och där står två män och ler. “Oj!” säger jag med ett överrumplat skratt, “det var då trevligt.” “Ja, vi e så glada när vi har fått en så bra präst” säger den ena mannen och jag kan inget annat än häpet tacka och ta emot.*

Jag är fortfarande häpen, överraskad och synnerligen glad. Det här hände väldigt spontant och det överrumplade mig totalt!

Jag måste ju bara skriva och berätta om det här så att jag kan gå tillbaka till den här dagens blogginlägg, sen nån dag när livet inte ler lika mycket som idag.

För det alldeles otroliga är att de glada budskapen inte tog slut här. På eftermiddagen fick jag ett meddelande med feedback på mitt förra blogginlägg. En tjej hade läst upp min bloggtext för de äldre på äldreboendet och hon meddelade att de hade tyckt att jag skrivit så bra och att de tycker väldigt bra om mig. De önskar att jag stannar länge i Houtskär.

Det här känns lite overkligt, så jag tror jag måste nypa mig i armen och kolla att jag inte drömmer! Händer sån’t här på riktigt?

 

*Det kan hända att orden som sades inte var exakt de jag skrivit ner, men de återger känslan i stunden.

Andakt och skoj

      Inga kommentarer till Andakt och skoj

Varannan onsdag håller jag en andakt på äldreboendet i Houtskär. Idag var det åter dags och jag kom mig iväg i ovanligt god tid. Jag hann gå en runda och bjuda in några som brukar vara med så att de säkert hade koll på att det var idag och just nu som det skulle bli andakt.

Ofta känner jag att jag inte har hunnit förbereda mig så grundligt som jag skulle önska, men på nåt sätt brukar det ändå bli helt okej. Idag kollade jag genom psalmalternativen en liten stund innan och valde två. Eftersom det var Reformationsdagen i söndags så valde jag psalmen 154 Vår Gud är oss en väldig borg. När vi sjöng den märkte jag att den ger mig julkänsla eftersom den hör till repertoaren vid julfreden i Åbo som sänds i teve. För de äldre var det helt andra minnen som dök upp. För krigsveteranen var det minnen från kriget som flöt upp till ytan. Det är så olika för oss alla vilka minnen som psalmer väcker.

Den andra psalmen jag valt sjöng vi aldrig, för en av damerna tyckte så mycket om den psalm vi sjöng till sist vid allhelgona-andakten, att jag helt sonika valde att sjunga den igen. Det var psalm 584 Jag har ett hem ett ljuvligt hem. Den kan kännas tröstande när man inser att det kanske inte är så väldigt många år kvar av livet. Melodin är lättsjungen och orden blir till en fin berättelse.

Fast psalmerna var mäktiga och allvarstyngda blev hela stunden tillsammans en ljus och glad stund. Jag tycker om att skoja lite med de äldre och jag ser att de tycker om det. Bara för att kroppen är gammal och trött behöver inte sinnet vara det. Bara för att man har en massa rynkor i skinnet betyder det inte att ens humor har blivit skruttig. Inte ens fast minnessjukdomen har farit iväg med ens förmåga att prata redigt behöver det betyda att man inte uppskattar lite skoj och skratt.

Vi hann prata och skratta en hel del trots att jag bara var på plats en dryg timme. Det är en viktig timme för de äldre och det är en varm gemenskap vi delar kring Ordet och kaffebordet. Det är också bra att stunden inte blir längre än så, för alla orkar inte sitta så länge. Därför får det hellre vara så att någon tycker att jag gärna skulle få stanna lite längre, än att de i sitt stilla sinne önskar att jag skulle förstå gå lite tidigare.

Det rullar på…

      Kommentarer inaktiverade för Det rullar på…

September var stressig.
Oktober var intensiv.
November ser ut att bli en förhållandevis vilsam månad då allt rullar på utan större krusiduller.

Jag har redan kunnat njuta av att kunna förbereda kapellrådets möte i god tid. Jag har hunnit med allt och kunnat hålla mina lediga dagar lediga. Just nu är det som det ska vara!

Jag vet att det här är att ropa hej innan jag kommit över bäcken, men faktiskt så är det inget som hindrar att man tar ut glädje i förskott. Det värsta som kan hända är att man glatt sig i onödan.

Bild från Pixabay

Förresten så är det fredag idag och jag har en ledig helg att se fram emot!
Ännu en orsak att glädja sig. #TIGF

Om kyrkan skulle brinna…

      Kommentarer inaktiverade för Om kyrkan skulle brinna…

… så är det bra att brandkåren vet så mycket som möjligt om kyrkan och vad som finns i den.
Så därför var frivilliga brandkåren på besök i kyrkan ikväll. Vi tittade på alla utrymningsvägar, på värdeföremålen och på pannrummet. Vi diskuterade tänkbara scenarion och på vad man kan göra. Det var mycket intressant att se på och fundera kring tillsammans!

Jag har tänkt att en kyrka börjar brinna av tre orsaker. 1) Åskan slår ner 2) Det blir nåt fel i elsystemet eller pannan. 3) Nån person får fnatt och sätter eld på kyrkan. Tyvärr verkar det sista alternativet vara det som händer oftast. Åtminstone är det så jag minns rapporteringen om de kyrkor som brunnit.

En del människor tycker att det är jätteobehagligt att ens diskutera att kyrkan skulle kunna brinna, men man bara måste våga sätta ord på också det hemskaste man kan tänka sig! Speciellt för en brandman/kvinna är det otroligt viktigt att träna och öva på alla tänkbara saker före det händer. För sen den dagen när det brinner finns det inte tid att fundera mera. Då ska man veta vad man ska göra!

Så jag är jätteglad över att Houtskärs frivilliga brandkår ville komma till kyrkan för att bekanta sig och lära sig om vad allt man kan behöva veta, ifall, om, att de en dag blir tvungna att rycka ut till en brinnande kyrka.

Det enda som harmar just nu, är att jag inte tog en endaste bild på våra fina brandsoldater i kyrkan! Så ni får nöja er med en bild av kyrkan ikväll.

Varje låga står för en saknad människa

      Kommentarer inaktiverade för Varje låga står för en saknad människa

Det är alla helgons dag. Det är den dagen på året då det är accepterat att sörja och sakna oberoende av när man förlorat någon. Tänk att vi ska behöva ha en dag för det! Samtidigt är det otroligt fint att vi kan dela sorgen och saknaden åtminstone en dag på året.

Idag firade vi gudstjänst med ljuständning, eller parentation som det kallas med ett finare ord, i Houtskärs kyrka. På bordet stor tio ljus. Jag läste upp nio namn på personer som nu saknas i vår gemenskap. Det tionde ljuset är för alla vi saknar som inte nämndes vid namn.

Kören deltog och sjöng vackert, trots att den var decimerad på grund av höstflunssan. I bänkraderna satt många som förlorat någon kär under året. Efteråt delade vi gemenskapen över en kopp kaffe innan vi skiljdes åt.

För min egen del var gudstjänsten en aning rörig eftersom jag var liturg, predikant och körsångare, men det gick nog bra. Jag konstaterade med kantorn att det är tur att jag redan som vaktmästare sjöng i kyrkokören och är van att byta roller titt som tätt under gudstjänsten. För det är ju så med allt man gjort i livet, det blir till erfarenheter man kan dra nytta av någon annan gång.

Bollen är din!

      Kommentarer inaktiverade för Bollen är din!

Sen jag började den här bloggen har jag skrivit 200 inlägg! De har handlat om de mest varierande saker och kommer nog att göra det i fortsättningen också.

Det händer sig, mitt i vardagen, att en tanke flyger förbi. “Det här skulle jag kunna blogga om”, men vanligtvis glömmer jag tanken lika fort som den kom. Senare under dagen minns jag att jag tänkte tanken, men inte vad det var jag skulle blogga om.

Jag har nämnt det förut, att när det är mycket på jobbet blir bloggandet lidande, men nu tänkte jag slänga ut bollen till dig som läser:

Vad vill du läsa om?

För mig är ju det mesta vardag och förhållandevis sjäkvklart så jag har svårt att bedöma vad som sist och slutligen kunde vara intressant för en läsare. Vad vill en kollega läsa om? Vad vill en församlingsaktiv läsa om? Vad vill en församlingsfrämmande läsa om? Som du ser kan perspektiven vara mycket varierande. Så var modig och skriv en kommentar om vad just du vill läsa!

I kommentarsfältet kan du vara anonym för andra. Jag ser din e-postadress, men ingen annan. Är det första gången du kommenterar med den e-postadressen måste jag godkänna kommentaren innan den visas, så förtvivla inte om kommentaren inte syns genast. Den har nog kommit fram ändå.

Nu väntar jag med spänning på att kommentarerna ska hagla in!

Kanske ett avskräckande exempel

      Kommentarer inaktiverade för Kanske ett avskräckande exempel

När man går på pastoralkurs händer det sig att man får en hemuppgift eller två. Senast jag var på kurs var uppgiften att på förhand arbeta med en predikan. Inte bara att skriva en, utan att verkligen fördjupa sig och tänka till kring texten. Jag kan inte påstå att mitt arbete kring predikan var särskilt uttömmande och predikan skrev jag sen rätt hastigt med noll inspiration. Så den blev som den blev. Jag är helt medveten om att den hade kunnat bli bättre om jag gett mig mera tid och om jag haft mera ork.

I uppgiften var det fritt att välja söndag under hösten, så jag valde lite på måfå en söndag jag visste att jag skulle predika, men tänkte att jag kanske skulle ha ont om tid att förbereda mig inför. Den söndagen var idag. Med facit på hand kan jag säga att jag nog haft mera tid den här veckan att fundera på predikan än jag hade då när jag gjorde uppgiften. Det oaktat var det skönt att ha predikan klar och få tid att göra annat som också är viktigt och tar sin tid.

Så när jag idag predikade min färdiga predikan bedömde jag att den här predikan inte var den sämsta jag gjort. Så jag lägger upp den under Ordet är mitt med alla de andra mer eller mindre lyckade predikningarna till allas beskådan. Det gör jag enligt devisen: Alla kan vara bra på något, om inte annat kan man fungera som avskräckande exempel.

Nu skulle det då bara vara att ta sig i kragen och skriva nästa hemuppgift inför kursdagarna inkommande vecka…

I mörkret syns också ett litet ljus

      Kommentarer inaktiverade för I mörkret syns också ett litet ljus

Kampanjen #delaljus har kört igång och har en frågelista man kan svara på. Naturligtvis nappade jag på den!

*Vem talade du med senast?
En 22 årig tjej i Argentina som jag inte känner. Vi chattade en stund på nätet och jag tror jag kunde lysa upp hennes dag lite grann.

*Det finns ett uttryck som sägs gälla varenda människa: För världen är du en bland alla andra, men för någon är du hela världen. Vad betyder det här för dig?
Det är ett uttryck som känns väldigt stort. Utan att veta om det kan man påverka någon annans liv jättemycket. Det är faktiskt lite skrämmande.

*Vad gör att du ser en ljusglimt i vardagen?
Nästan varje gång jag diskuterar med någon känns det som att det tänds ett ljus.

*En bild eller film som gör dig glad?
Ett vykort, som föreställer Mumin och Snorkfröken som är ute i en båt och fiskar, hänger på väggen bredvid min dator. Jag har fått det för många år sedan av en vän och det gör mig varm i hjärtat varje gång jag ser på det.

*Vad är vackert i naturen just nu i oktober i vårt land?
Nästan hela oktober har vi haft en fantastisk ruska* i skärgården. Den har gjort mig glad varje dag. Men också att få gå ut i mörkret och se upp mot stjärnorna är otroligt vackert.

*Tagga någon du vill skicka lite ljus i höstmörkret åt.
Kanske lite svårt att tagga i en blogg? Jag vill hur som helst skicka lite ljus till alla mina läsare!

*ruska= höstens färgprakt i naturen

Varje dag kan man lära sig något nytt

      Kommentarer inaktiverade för Varje dag kan man lära sig något nytt

Utbildningar är alltid bra – eller hur? Nja, det finns nog gånger då man sitter där på föreläsningen och undrar vad tusan man gör där och tänker att man kunde göra hundra andra saker som skulle vara mera produktiva. Ibland är det lunchen och kaffepauserna som är hela utbildningens bästa delar.

Så var inte fallet i  onsdags när jag deltog i en inspirationsdag kring dopet som KCSA* ordnat. Där föreläste Sjur Isaksen från Oslo om dopet och dopsamtalet. Hans främsta kompetensområde är själavård och det påpekade han själv. Men, det är ingen dåligt infallsvinkel när man talar om samtal – oberoende om det handlar om dopet och glädjen över ett nytt liv eller om det handlar om ett samtal över en kopp kaffe. Vi behöver komma ihåg att varje samtal kan vara själavård.

Dopet är den förrättning som jag känner mig minst bekväm med. Varför vet jag inte, men det är så det är. Så därför kändes det extra värdefullt att få lära mig mera just på det här området.

Under Sjurs föreläsning insåg jag att jag instinktivt redan gör i stora drag så som han rekommenderade. Det var trevligt att inse och det gav lite råg i ryggen. Samtidigt var det otroligt givande att någon sätter ord på det jag gör. För hade jag tvingats analysera och presentera mitt sätt hade jag knappast funnit så bra ord. Och visst sade han sådant som jag kanske inte ens tänkt på. Nu har jag något att fundera på tills nästa gång det är dags för ett dopsamtal.

En sak Sjur sade som är rätt komisk, men samtidigt smärtande sann, är att präster inte ska vara rädda för att tala om Gud i dopsamtalen. Det är ingen överraskning att prästen vill tala om Gud. Det är heller ingen större överraskning om prästen ber en bön.

Träff. Sjönk. **

 

*Kyrkans Central för det Svenska Arbetet
** uttrycket används när man spelar spelet Sänka skepp. Här med betydelsen att jag tog åt mig av Sjurs ord.