Från kyla till blomsterprakt

      Inga kommentarer till Från kyla till blomsterprakt

Nästan varje höst köper jag blomlökar, för det mesta tulpaner i alla de färger. Förra hösten hade tulpanlökarna redan väntat flera veckor på att få komma ut i rabatten, men jag hade inte orkat ta itu med projektet. Sen, när det redan var kallt, vått och otrevligt att gräva i jorden, blev det av inför hotet om frost som skulle bli till tjäle i marken.

Under vårdträdet, eken mitt på gräsmattan, hade jag redan tidigare ett litet blomland, men planen var att att göra det större och plantera massor av tulpanlökar där. Jag använde spaden om måttstock och grävde bort gräsmattan i en ring runt trädet. Jag grävde ner lökarna och strödde över flera säckar trädgårdsmylla som jag hade kvar sedan sommaren. Sen sopade jag tillbaka löven över mitt verk och hoppades att 1) lökarna faktiskt skulle ta sig 2) inga djur skulle få för sig att gräva upp mitt nya blomland. Bara någon dag senare var jorden frusen.

När våren kom var det dags att gärda in mitt blomland. Vitsvanshjortar och rådjur vandrar genom trädgården och mumsar glatt i sig allt gott som de kommer åt. Jag ville inte sätta ett så högt stängsel som det skulle behövas, utan jag hittade på en annan lösning. Ett lågt staket och på det virade jag fiskelina i ett geometriskt mönster som blev tillräckligt tätt för att hålla nyfikna nosar borta.

Sen väntade jag tålmodigt och inspekterade ofta. Våren var kall och lång, men sakta kom tulpanbladen upp ur jorden. Till slut kom värmen och tulpanerna slog ut i full blom. Nu står de där och lyser, alla mina fina tulpaner. Jag går via blomlandet flera gånger om dagen bara för att njuta av prakten.
Nu ser jag att det är lite glest och att det finns en del gluggar mellan tulpanerna. Har jag god tur och tulpanerna trivs så kommer de att föröka sig och bli tätare. Eller så jag får fylla på med flera lökar i höst.  Sen drömmer jag om pärlhyacinter, snödroppar och andra lökväxter som lyser upp trädgården på våren. Men, frågan är vad som ska lysa upp det här blomlandet resten av säsongen?

Trädgårdsodling är något som aldrig blir färdigt. Det finns alltid någon att göra: något att rensa, korrigera, plantera, dela, flytta, städa upp…

Likheter finns när vi talar om att bygga församling och arbeta för Guds rike. Vi kan göra mycket, men vi kan aldrig göra allt. Det vi sår, kanske någon annan skördar. Det vi jobbat så hårt för, kanske inte blir till någonting alls. Det vi kastade på komposthögen får plötsligt fart och växer så det knakar. Utan att vi ansträngt oss bär något gammalt frukt. Så här i pingst tider tänker jag att det är viktigt att stanna upp och njuta av det som vi har åstadkommit och det som vi får som gåva av den heliga Anden.

Det finns ett gammalt talesätt om att sommaren är som bäst mellan hägg och syren och jag håller med. Stanna upp, andas och njut nu!

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *