Den här veckan har jag åter slagits av hur fantastiskt det är att få möta församlingsborna i olika sammanhang. En dag kom samtalet att behandla söndagens evangelietext om hur vi vid tidens slut ska sorteras som får och getter. Frågorna jag fick tvingade mig att tänka efter ordentligt och försöka hitta förklaringar på det som kändes svårt att förstå. Vad pratade Jesus rikigt om när han sa att vi hjälpt eller låtit bli att hjälpa honom? Diskussionen blev otroligt givande för mig, och jag hoppas att de andra tyckte den gav något åt dem också.
Igår blev det plötsligt förändrade planer och jag fick ta hand om en andakt på ett senioboende på annat håll i församlingen. Då var jag glad för diskussionen tidigare i veckan för den hade förberett mig för andakten, utan att jag tänkt på det. Den här gången fick jag träffa många gamla bekanta som jag inte sett på ett bra tag, och åter blev det trevliga och givande diskussioner.
När jag diskuterade med min man om vad vi gjort på våra respektive jobb hade han en aning svårt att tycka att mitt jobb skulle vara jobbigt när jag ju “bara” sitter och pratar med folk över en kopp te eller kaffe. Jag kan delvis hålla med honom. Det finns stunder då jag också har svårt att förstå att jag får lön för det jag gör, för det är ju så roligt. Men visst finns det också stunder då detta “eviga kaffedrickande” kan kännas jobbigt. Speciellt när det finns andra uppgifter som pockar på och deadlines som inte kan skjutas på.
På det stora hela är det ändå variationen i arbetet som gör det så intressant och givande. Alla jobb har ju sidor som man inte är särskilt förtjust i och då får man bara försöka göra sitt bästa i alla fall.