Pastorn och Havet – Sida 31 – Skärgårdspastorn bloggar om livet vid havet

Om det inte är till besvär?

Pastorn 10 april, 2020 Kommentarer inaktiverade

Jag talade med en församlingsmedlem som bad mig utföra ett av prästens viktigaste uppdrag, med tillägget “om det inte är till besvär?”. Det tillägget gör mig mjuk inuti, full i skratt, riktigt ledsen och lite förbannad, allt på samma gång. Den ödmjukheten´som frågan signalerar gör mig mjuk inuti. Full i skratt blir jag för att någon tänker att det är ett besvär för mig att göra mitt jobb, jag får ju lön för att göra det! Ledsen blir jag för att någon tänker att prästen har bättre saker att lägga sin tid på än att ta hand om sina församlingsbor. Och förbannad blir jag för att någon, någon gång, någon stans planterat den tanken i människors tankevärld.

Församlingsbon tänkte att det på något sätt var själviskt att be om prästens tid för sin egen del. Men att be en präst göra sitt jobb, följa sin kallelse och gå i Guds ärenden är aldrig själviskt. Gud gjorde sig rejält med besvär när han föddes till människa, gick omkring och försökte lära oss något och till slut, det allra besvärligaste, dog på ett kors. Så en präst ska väl nog kunna besvära sig med att ge en timme av sin tid för en församlingsbo?

Så kära du, om det känns så att du behöver prata med en präst så ska du inte fundera på om du är till besvär! Ta kontakt, be om hjälp.

Förvisso har präster också bara 24 timmar i dygnet, så det kan hända att just din präst, just nu har väldigt fullt upp, men det brukar nog gå att komma överens om en stund för dig också. Hur det ligger till vet man aldrig före man frågat.

Andakt utanför fönstret

Pastorn 9 april, 2020 1 kommentar

Det är vanligt att det firas andakt på åldringshem och serviceboenden, speciellt inför de stora helgerna. Servicehuset Fridhem är inget undantag. Vi hade bokat in en andakt med nattvard på skärtorsdagen redan för länge sen, men med undantagstillståndets reglerna kunde ju inte den bli av. Eller kunde vi ändå fira andakt? Utan nattvard?

Jag hade funderat på diverse digitala substitut, men det är ju så viktigt att få ses, på riktigt, inte via nån liten skärm! Och det är viktigt att det är den egna prästen. Via skärm kan man sen se vem som helst, när som helst.
präst står utanför fönstret och sjunger
Och lösningen var inte särskilt svår att genomföra sist och slutligen. För servicehusets matsal har stora fönster in mot innergården. Så, idag har jag firat andakt med boare och personal på Fridhems servicehus!

Jag stod utanför fönstret och med hjälp av två telefoner, en extern mikrofon och en bluetooth-högtalare kunde deltagarna höra mig på insidan. Det var en lite fördröjning av ljudet, men det kunde vi leva med.

Notera också den fina psalmtavlan jag klistrat på fönstret!

Efteråt fick jag höra att boarna varit riktigt nöjda över att ha fått se och höra mig. Jag var där med dem, fast jag inte kunde vara hos dem. Härligt när man kan fira andakt tillsammans fast man är på varsin sida om ett fönsterglas!

TACK till Asta som förevigade denna märkliga, historiska andaktsstund!

Jag blev påmind om den här dagen

Pastorn 8 april, 2020 Kommentarer inaktiverade

På facebook kan man bli påmind om vad man gjort en viss dag ifjol, förrförra året eller för många år sedan. I dag upptäckte jag vad jag gjort för två år sedan och blev lite varm i hjärtat.

skärmdump av ett facebook inlägg för två år sedan. Kyrkråttan med mellanmål, jag och kyrkråttan och interiör frå Houtskärs kyrka

Klicka på bilden för att se den som större.

Det här var min första gudstjänst i Houtskär. Vikarierande predikobiträde med till hörande kyrkråtta och assisterande församlingsbo vid pianot. Då hade jag inte en tanke på att jag skulle bli Houtskärs präst, men här är jag nu och älskar mitt jobb och min församling.

På vägen till jobbet idag tänkte jag faktiskt att skulle jag inte vara så stenhårt rotad i mitt hem i Nagu och att det i övrigt skulle fungera för min man också, så skulle jag bra kunna tänka mig att bo i Houtskär.

I min tidigare blogg I skuggan av domkyrkan som följde min studietid skrev jag så här om dagen:

Skärmklipp av en bloggtexten: Predikobiträdets första gudstjänst Janette 8 april, 2018 2 kommentarertill Predikobiträdets första gudstjänst Nu har jag inlett karriären som predikobiträde i Houtskär. Titeln predikobiträde låter ju ungefär som predikantens pappersvändare, så där som notvändare åt pianisten. Ändå betyder det att jag fick hålla hela gudstjänsten från början till slut på egen hand.

Klicka på bilden om du vill läsa hela blogginlägget.

Då hade jag siktet inställt på att börja tjänstgöra i en annan församling. Jag såg fram emot att få pröva på något nytt. Att vara predikobiträde i Houtskär var ett kort inhopp för att hjälpa till när församlingens präst sökt sig vidare och det blev ett glapp mellan präster.

Det var flera som var av åsikten att jag nog bra gärna kunde bli kvar, även när jag blivit prästvigd, men envis som jag är sökte jag mig åt ett annat håll. Men jag kan nu vara hur envis jag vill, Gud är ändå betydligt mycket mera envis. Där blir jag alltid tvåa. Men han är också snäll och har tålamod med mig. Så jag fick ta mig en kort sväng till grannförsamlingen innan jag till slut ändå fick ge mig och ta emot tjänsten i Houtskär.
Och idag är jag glad för allt jag fått!

Nya tider, nya metoder

Pastorn 5 april, 2020 Kommentarer inaktiverade

För ungefär en vecka sedan kände jag att jag inte hade något att säga. Och det allra bästa när man inte har något att säga är att vara tyst. Sen är det värre om man ändå tvingas till situationer där man förväntas ta till orda, så där som att förrätta en gudstjänst och predika. Förvisso finns möjligheten att låta tystnaden tala, men de flesta försöker ändå säga någonting i sin predikan.

Som tur är har jag inte varit i den situationen just nu. Inte ens idag behövde jag predika. Jag fick lov att vara liturg och överlåta predikandet till min kollega. Och det märkliga var, när jag förberedde gudstjänsten, att jag plötsligt tyckte att det var fantastiskt roligt att få förbereda en gudstjänst igen! Det har gjort verkligt gott att få ta en paus!

När man är präst i en liten kapellförsamling så är det normalt många gudstjänster och andakter att förbereda i månaden. Ibland kommer känslan över mig att jag inte har något att säga. Jag tror att det är helt okej. För vanligtvis går känslan över bara jag ger den en liten stunds utrymme. Det kan räcka med att notera den och göra något annat en stund. Till exempel ta en promenad eller diskutera känslan med någon annan.

Gudstjänsten idag var, som de flesta andra gudstjänster nu i corona-tider, en strömmad gudstjänst utan församling på plats i kyrkan. Om du inte råkade se den just när den gick ut så ligger den kvar på nätet. Via församlingens hemsida hittar du alla församlingens inspelade gudstjänster. Klicka bara på den blåa understreckade texten ovan, så kommer du rätt med en gång. Eftersom dagens gudstjänst inte ännu är insatt på hemsidan ger jag också snabblänken till dagens gudstjänst på facebook.

En annan nyhet är min egna Youtube kanal Skärgårdspastorn där jag lagt upp ett par psalmer och en andakt så här långt. Dit hittar du i fortsättningen lättast genom länken VIDEOKANALEN längst uppe i balken.

Tacksamhetslistan

Pastorn 3 april, 2020 Kommentarer inaktiverade

Jag har en väninna som varje kväll lägger upp tre saker hon är tacksam över på sin facebook-sida. Hon började med det när hon kände att allt hon läste var så negativt att hon behövde påminna sig själv om att det trots allt finns goda saker i livet. Speciellt nu när livet plötsligt blev så annorlunda.

Precis som att det är helande att gråta är tacksamhet något som förbättrar livskvaliteten. Att mitt i allt elände fokusera på det som ändå är bra, oberoende av om det är så trivialt som att glädjas över att man andas, att solen gick upp eller att en fjäril flög förbi ens fönster, så är tacksamheten en möjlighet att inte gräva ner sig i negativitet. Inte för att mina exempel egentligen är triviala. Fråga någon som är svårt sjuk! De sakerna är bara triviala när man mår bra och inte kämpar med några svåra problem.

Och det är kanske på den nivån vi behöver börja? Att notera att vi kan andas och kan njuta av solskenet och den flygande fjärilen. För om vi börjar notera de små sakerna så blir kanske de större sakerna ännu mera förunderligt goda? Och vi får ett annat perspektiv på våra problem.

Det kan hända att man inte vill skriva ut vad man är tacksam för åt alla, men man kan ju notera dem i sin kalender eller börja en tacksamhetsbok, en ny typ av dagbok. Det behövs kanske bara tre ord per dag. Det kan ju inte vara så svårt – eller?

Idag är jag tacksam för:

1) att jag har det så bra med jobb, hem och familj.

2) att jag har mat på bordet varje dag.

3) att jag har en ledig dag och får göra bara det som jag själv vill. TGIF!

Tårar som rinner

Pastorn 2 april, 2020 Kommentarer inaktiverade

Det händer sig ibland att jag går omkring och känner mig överfull av känslor. Det kan vara en cocktail av frustration, irritation, rädsla, sorg, osäkerhet, trötthet, otrygghet, och oro. Ibland kryddat med någon gnutta tacksamhet och glädje. När jag inte hittat något annat utlopp för alla känslorna, behöver jag få gråta ut.

Men att bara sätta sig ner och gråta är inte så lätt. Inte ens när man är till bristningsgränsen fylld av känslor som vill ut. Mitt (och många andras) knep är att se en film eller läsa en berättelse som garanterat får mig att gråta. Att se på Pretty Woman, Bodygard, Dirty dancing eller Borta med vinden fungerar för mig och många andra. Senast var det en bok om vänskap över generationsgränser som fick mig att gråta krokodiltårar.

I början av vårt förhållande blev min man verkligt förskräckt när jag satt ensam i soffan med en hög näsdukar, snyftande och gråtande. Han frågade oroligt vad som var fel och hade mycket svårt att tro mig när jag svarade “ingenting”. Idag vet han att det bara är ett sätt att lätta på det inre trycket och låter mig gråta ifred.

Och det verkar vara vetenskspligt bevisat att tårar rensar mer än tårkanalerna. I YLEs artikel om varför vi gråter kan vi läsa att tårarna innehåller proteiner, hormoner och endorfiner. Speciellt hormoner kan man ibland ha mer än tillräckligt av.
Så det kan vara riktigt skönt att få gråta ut!

Innan du ens tänkt tanken

Pastorn 31 mars, 2020 Kommentarer inaktiverade

Jag har hållit tre andakter i radion på sistone och det har jag skrivit om tidigare här, här och här. Någon kanske tänker att andakterna är direktsända, men det är rätt sällan så. Direktsända andakter hålls vanligtvis bara när det verkligen är nåt stort på gång och då är det oftast biskopen som håller dem. Mina andakter är alltid bandade några veckor på förhand.

De här tre andakterna blev jag ombedd att hålla på relativt kort varsel. När jag fick frågan tänkte jag att jag kommer att ha bråttom ungefär när de ska bandas, men gick ändå med på att hålla dem. Jag kunde ju ha lite framförhållning och göra dem lite tidigare än vanligt. Så strax efter jul funderade jag på tema och på en ingivelse blev temat tro och tvivel. Jag skrev mina manuskript och bandade dem i medlet av februari.

Ingen hade kunnat förutspå den situation vi nu har när andakterna sänts. Ingen, förutom Han som håller hela världen i sin hand. Så att mina ord i radion de tre senaste måndagarna känts som mitt i prick beror helt och hållet på att Gud ger oss vad vi behöver redan innan vi vet om att vi behöver det. Att temat tro och tvivel är aktuellt hela tiden är ju sedan en annan femma…

Sista avsnittet i trilogin

Pastorn 30 mars, 2020 Kommentarer inaktiverade

Idag är det tredje och sista gången jag andaktstalar i radion för den här gången. Temat har varit tro och tvivel. Att hitta musik till sina andakter är inte alltid det lättaste, men den här dagens musik var självskriven.

I musikalen Kristina från Duvemåla sjunger Kristina ut sin förtvivlan och desperation. Hon sätter ord på en tvivlan som känns avgrundsdjup, men orden innehåller också ett krampaktigt hopp om att allt inte är förlorat.

Man kan inte jämföra olika liv och olika tragedier, men man kan tänka att Kristina är särskilt hårt drabbad. Även om mina bekymmer inte är av samma kaliber som Kristinas kan känslan vara den samma. Därför var det rätt enkelt att utgå ifrån sången Du måste finnas i min andakt.

I radion kan du lyssna till mig kl 6.54 och 9.15. På Arenan kan du lyssna när du vill de närmaste 30 dagarna och vill du läsa andakten så finns den här så länge du vill.

Kanske för att jag är vanlig?

Pastorn 28 mars, 2020 2 kommentarer

Det har hänt sig att jag fått höra att jag är klok. Att jag har saker att säga som man vill lyssna till. Någon har kallat mig för mentor och någon har sagt “du som vet allt”. Det är stora ord. Allt för stora ord.

För det mesta lyckas jag lägga undan de stora orden i min lilla tacksamhetsbok där jag sparar sådant som gjort mig glad. För om jag skulle gå omkring och tänka på alla stora ord jag fått höra hela tiden skulle jag snart spricka av överdimensionerad stolthet. Jag upplever inte att jag är särskilt klok eller att jag skulle “veta allt”. Jag är en högst vanlig medelålders kvinna, det tror jag i alla fall.

Just nu känner jag att jag inte har något alls att säga. Jag har inga lämpliga bibelverser att slänga kring mig och jag har ingen aning om vart den här världen är på väg. Innanför prästkragen känner jag mig mycket liten. Hur tänkte Gud riktigt när han kallade mig?

När jag sätter ord på tanken slår det mig att jag är i gott sällskap. Hur många av bibelns personer var inte rädda, motsträviga, ofullkomliga, vanliga människor?
Som det står i boken “Alltid älskad”:
“Det finns säkert många anledningar till varför Gud inte skulle kalla just dig.
Men oroa dig inte…..du är i gott sällskap:
Mose stammade,
Patriarken Jakob var en lögnare,
Petrus var rädd för döden,
Profeten Jona flydde från Gud,
Moses syster Mirjam gillade att skvallra,
Noa drack sig berusad,
Thomas tvivlade.”

Så kanske, kanske Gud kallade just mig, för att jag är en högst vanlig medelålders kvinna?

Döden är en del av livet

Pastorn 25 mars, 2020 Kommentarer inaktiverade

Flaggan vajar på halv stång. Det är ett tecken på att någon dött. Samtidigt är det en vacker gest att visa att vi delar sorgen. Det är inte bara de allra närmaste som drabbas när någon kär person går bort, utan också vänner, grannar, arbetskamrater, bybor och avlägset bekanta har förlorat någon. Ofta säger man att sorgen drabbar de närmaste hårdast, och så är det väl nog, men samtidigt så kan vi inte gradera sorgen. Vem har drabbats hårdast? Vem sörjer mest? Vi behöver inte jämföra, utan vi får bara vara solidariska och dela sorgen.

När någon dör så sker det på något sätt alltid överraskande. För även om vi vet att någon är sjuk, gammal, nära döden så vill inte vårt medvetande riktigt ta in vetskapen om att livet snart är slut. Ibland kommer döden ändå som en blixt från klar himmel. Någonting sker, olyckan är framme och plötsligt är någon inte längre med oss i livet. Från ena stunden till den andra så stannar livet upp. Bokstavligt för den som dör och aningen mera symboliskt för den som är kvar.

Där mitt i chocken över att döden drabbat oss kan det kännas överkligt att resten av världen fortsätter som om ingenting hänt. När det känns som om hela ens liv stannat upp, som om någon dragit i nödbromsen, så kanske man skulle vilja rusa upp och skrika ut: ser ni inte vad som hänt? Hur kan ni fortsätta som förut?

Även om döden tagit en kär person ifrån oss och det känns som om livet borde stanna upp, åtminstone för en stund, så måste världens hjul fortsätta att rulla. Det dör tusentals människor varje dag, och ändå fortsätter livet. Döden är en del av livet.

Döden är inte det definitiva slutet. Enligt den kristna tron finns det liv efter döden. Ett evigt liv i gemenskap med Gud och alla som gått före oss i tron. Vi får ta till bilder ur naturen för att förstå det här.

På hösten ser naturen ut att dö. Det mesta vissnar och frön gömmer sig i mullen. När snön täcker marken ser mycket ut att vara dött. Det kan kännas som att hoppet är ute. Men, när vårsolen kommer och smälter bort snön märker vi att snödropparna sticker upp sina knoppar mellan drivorna. Snart kommer flera blommor och när vårvärmen sätter i på riktigt så blommar dal och ängar som aldrig förr. Livet var inte förlorat, det vilade sig bara en stund.