Jag sitter i en fåtölj och spanar ut över en tom korridor. Det är min tur att vaka över att konfirmanderna somnar och inte hittar på nattliga hyss. Samtidigt kan jag njuta av en stunds lugn och ro. Jag har tid att blogga och att fundera på morgondagens program. Det är en skön stund.
Vi har nu avverkat tre dagar av lägret. Fyra dagar återstår. Den här eftermiddagen kände jag att det var för många dagar kvar, men i morgonkväll har vi redan avverkat över hälften av lägret. Sen går det i ett huj och sen är lägret plötsligt slut.
Det här är mitt tredje läger som präst, mitt fjärde över huvudtaget. Det är andra lägret tillsammans med samma arbetskompisar, på samma ställe i Houtskär, på Skärgårdsskolan. Den här gången börjar jag känna att jag lite vet vad jag håller på med. Jag har ett inre lugn inför lektionerna och jag kan på nåt sätt uppskatta ungefär hur jag ska planera inför mina undervisningspass.
Jag uppskattar verkligen vår ledarstab. Ungdomsarbetsledaren och den andra prästen har lång erfarenhet, så om det är nåt jag funderar på så finns det kollegor att bolla tankarna med. Våra unga ledare är erfarna de också. De skapar god stämning och drar med alla konfirmanderna i lekarna så att ljudnivån stundvis överskrider alla rekommendationer. Men ljudnivån korrelerar med stämningen, det är säkert.
Lägerliv är något speciellt. Det vet alla som någon gång varit på något läger. På ett sätt är vi som i en egen bubbla. Vad som sker i världen angår inte oss den här veckan, även om världens nyheter nog når oss ändå. Bra så, man kan behöva en paus från världen!