Det är söndag kväll.
I morgon far jag på jobb och sen kommer jag hem på söndag.
Det vankas skribaläger!
Jag ser fram emot det, men samtidigt vill jag inte alls vara borta hemifrån en hel vecka nu. Det blir mitt tredje läger som präst och den här gången tror jag att jag känner mig kluven just för att jag börjar veta och förstå vad det är som väntar.
På fredagen förberedde jag lektioner och då kröp förväntan in i mig. Det kommer att bli roligt att få undervisa och diskutera med alla dessa underbara ungdomar. Men nu under helgen har jag njutit av ledighet och trädgården här hemma. Och jag vill inte lämna det.
Så ack, ja, jag känner mig som åsnan mellan de två hötapparna…