Det att kyrkan gått in som officiell samarbetspartner i Helsingfors Pride har väckt starka känslor på många håll. I Åboland har kyrkoherdarna blivit tillfrågade av lokala pressen om de kunde tänka sig att att deras församlingar skulle delta i en lokal pridefestival. Väståbolands svenska församlings kyrkoherde svarade tvärt nej, eftersom han inte kan tänka sig ett deltagande i en pridefestvial. Han uttalade sig som högsta tjänsteman och ledare för församlingen, men utan att det föregåtts av någon diskussion bland de förtroendevalda i församlingens beslutsfattande organ. Han talade alltså inte i egenskap av talesman för ett beslut som tagits i församlingen.
I de efterföljande uttalandena som man kan läsa främst i sociala media är det många i både personalen och bland församlingsborna som uttrycker sin avvikande åsikt. Så även jag. Det är också många som uttrycker sin ilska och besvikelse över kyrkoherdens uttalande. Vilket jag kan ha förståelse för att man gör, då man blir ledsen och upprörd. Men, kyrkoherden är också en människa som du och jag, med styrkor och svagheter och framför allt, han är också en kristen som känner sig ledd av Herren.
Den som följt med bloggen under mitt först år som präst kanske minns mitt inlägg om hur jag känt mig ledd av Gud. Det finns flera tillfällen då jag verkligen känt att Gud har fört mig vidare och det finns gånger då jag i efterhand har kunnat se att det funnits en plan för det, som jag upplevt vara meningslöst hoppande från det ena till det andra. Men är det då bara mig han leder? Nej, självklart inte. Han leder alla som låter sig bli ledda. När vi ber om ledning får vi den, även om det kan ta tid för oss att komma fram till den punkt där vi kan upptäcka att det funnits en röd tråd och en plan.
Hur kan det då komma sig att vi, kyrkoherden och jag, som båda är präster och båda tjänar i samma församling kan ha så diametralt olika åsikter om Gud leder oss båda? Det är tio-poängs-frågan som jag inte har ett fullständigt svar på, men jag ska försöka bena ut någonting.
För det första är vi av olika kön, olika ålder och olika bakgrund. Vi har olika erfarenheter, vilket leder till att vi uppfattar saker på olika sätt. Jag vet inte hur mycket det här påverkar Guds ledning av oss, men jag vet att det ger oss olika tolkningsnycklar när vi tar oss an olika uppgifter. Det påverkar vår bibeltolkning. För också den, som säger att hen läser Bibeln bokstavligen, tolkar. Vi använder våra tidigare upplevelser, lärdomar och kunskaper när vi tar till oss ny kunskap, vi tolkar. Det här kommer vi inte ifrån och det påverkar hur vi ser på saker och ting.
Ingen av oss ser hela Guds stora plan för världen. På ett sätt är vi som små, små spelbrickor i Gud stora Simcity-spel, men samtidigt har vi egen vilja och kan påverka våra liv. Vi kan be om ledning, men vi kan ändå välja vad vi gör med den. Vi har ett eget ansvar för våra liv, vi kan inte bara skylla på att Gud ledde mig hit.
Men låt oss för frågans skull låtsas att Gud lett både mig och kyrkoherden fullständigt, att vi inte har något eget ansvar för våra åsikter – varför blir då resultatet så olika? Jag tror att det är för att Gud verkar på så många olika sätt samtidigt. Det finns så många olika sorters människor och det behöver finnas präster för alla sorter. Det finns de som behöver någon som säger hur det ska vara. Någon som är en auktoritär, man kan följa utan att behöva fundera över alla hundratusen alternativ som finns i världen. Och det finns de som behöver någon som är lika vanlig som de själva. Någon som säger jag vet inte, men jag vill gärna gå med dig på vägen så kan vi fundera tillsammans. Och så finns det de som behöver något helt annat som varken jag eller kyrkoherden kan erbjuda, men som någon annan präst råkar kunna. Bara Gud vet vad allt som behövs. Ibland behöver Gud till och med en Judas, tänk på det!
Som avslutning vill jag lyfta fram att vi alla är älskade av Gud, just sådana som vi är. Oberoende av om vi vill gå i parader med vajande regnbågsflaggor eller om vi vill sitta stilla och läsa i Bibeln. Hur obegripligt det än är för andra människor.
Förtydligande: Nej, jag jämför varken kyrkoherden eller någon annan med Judas. Jag påminner bara om att det genom historien funnits personer som gjort hemska saker för att det goda ska kunna övervinna ondskan. Så Gud verkar på de mest underliga sätt som vi människor inte kan förstå.
