När fjärde veckan gått

      Kommentarer inaktiverade för När fjärde veckan gått

Det var den semestern det. Fyra veckor ledigt från jobbet, som kan sammanfattas med tre veckor nedtrappning och en vecka semester. Jag kan plötsligt förstå varför man har fem eller rent av sex veckor semester!

Det jag vet med mig själv från tidigare är att en uppdelad semester verkligen inte fungerar för mig. Då kopplar jag aldrig loss, utan behåller någon typ av jobb-mode trots ledigheten.

Den här veckan har jag funderat på hur det kan komma sig att fyra dagar ledigt mitt i arbetet känns som verkligt låååångledigt medan de fyra sista dagarna av semestern kändes som tragiskt lite.

Hur som helst, den sista veckan tog jag tag i mig själv och åkte iväg till Kimitoön och Hitis. Jag hade tänkt på ett återbesök ända sedan jag slutade arbetet där och jag kände att om jag inte kommer iväg nu, så kommer jag att ångra mig hela hösten.

Det blev glada återseenden, fast jag inte hann träffa alla jag gärna hade sett. Det blir säkert flera turer österut, för jag insåg att där man har vänner, där finns en del av ens hjärta!

Vy från Kasnäs mot Hitishållet

I morgon är det tillbaka till jobbet som gäller. Tidig väckning och sen får jag med spänning se vad som väntar mig. Jag har haft telefonen avstängd och inte kollat varken mejl eller kalenderprogram en endaste gång under semestern! Eller, nej, vänta, nu ljuger jag! Jag kollade mejlen en gång första veckan. Hur som helst, det kan vara precis vad som helst som väntar. Fast inget mega-allvarligt för då hade nog någon kontaktat mig via andra kanaler.

Jag kan väl erkänna att det är med en gnutta förväntan som jag återvänder till jobbet. Bra så, det skulle vara tusen gånger tråkigare om jag inte vill gå på jobb i morgon.

Nu kör vi — höstterminen, here I come!

När tredje veckan gått

      2 kommentarer till När tredje veckan gått

Dit for tredje veckan så det bara susade om det.
Jag försökte slappa. Jag skämde bort mig själv. Jag träffade vänner. Jag åt gott.
Det får bilden nedan bevisa.


Nu återstår en vecka av semestern. Det känns som ingenting. Det känns som att jag borde göra något speciellt av den veckan, inte bara slösa bort den. Samtidigt är det kanske så att jag borde bara slösa, slappa, njuta. För jag känner ju att jag redan inlett upptrappningen mot att jag om en vecka är tillbaka på jobbet.

När andra veckan gått

      Kommentarer inaktiverade för När andra veckan gått

När jag satt med fingret på publicera-knappen för förra inlägget, funderade jag om inlägget var för utlämnande. Det handlade ju om mig och mitt mående och känns nog väldigt privat. Någon annan hade säkert valt att inte skriva alls, men jag kände att den här sidan också behöver komma fram. Och jag är övertygad om att jag gjorde rätt.

För diskussionen som följde på min facebook-sida innehöll kommentarer som ”Känner till allt det du skriver.”, ”Så brukar det vara för mig också, att första veckan vill jag bara sova.”, ” det [är] så ”skönt” att höra att även andra känner och behöver likadant.”, ”Jag kommer ner i varv först efter två veckor.”, ”Känner igen dedär, ganska långt iaf, tyvärr.” och många, många flera. För att inte tala om alla peppande, uppmuntrande tillrop om att jag ska sköta om mig, vila och njuta av ledigheten.

Så hur har det tagit sig? Mot slutet av veckan var jag fortfarande trött och lättirriterad, men vissa sysselsättningar har varit bra för att få bort tankarna som snurrar. Dessvärre har tankarna på jobbet en förmåga att nästla in sig på kvällarna i alla fall. Drömmarna är kufiska och sätter mig i situationer där stressen emellanåt blir så stor att jag vaknar. Så helt tydligt är hjärnan fullt upptagen med att sortera och dechiffrera alla mina upplevelser från det senaste året.

Sen reste jag bort.

Jag packade väskan och gjorde ett miljöombyte som det så fint heter. Och faktiskt, de två senaste nätterna har jag sovit som en stock, utan konstiga, stressande drömmar. Hjärnan har fått nya impulser, ögonen sett nya vinklar, öronen hört ett annat språk, näsan har känt nya dofter. Tydligen var det just exakt vad jag behövde.

Nu hoppas jag att resten av semestern förlöper lugnt och stressfritt. Två lediga veckor ligger framför och det känns skönt.

När första veckan gått

      2 kommentarer till När första veckan gått

Nu har jag haft semester i en vecka, men det känns ingenstans! Mitt humör har vandrat, nej studsat, upp och ner. De första dagarna var jag så trött att jag mest ville sova. Jag orkade ingenting. När jag tog mig en tur till matbutiken märkte jag att jag inte vill prata med någon. Stötte på  en trevlig vän, men kände att jag helst velat rusa därifrån utan att säga något. Det kändes jobbigt att småprata!

Jag har haft svårt att släppa tankarna på jobbet, trots att jag medvetet klippt alla band. Jag har stängt av telefonen och inte kollat mejlen. Båda har automatsvar på, församlingen får klara sig utan mig. Ändå har jag tänkt en massa när jag gått och lagt mig och det undermedvetna har svarat med de mesta märkliga drömmarna.

Min stackars man har fått stå ut med en grinig, trött, omotiverad och flyktlysten fru den här veckan.  På ett sätt ringer larmklockorna, för så här ska man ju inte känna när man går på semester! Skulle det gälla någon annan skulle jag rekommendera att uppsöka hälsovårdspersonal. Men jag gör ju just aldrig själv det jag skulle rekommendera någon annan.

Så nu ska vi se vad den andra veckan på semestern för med sig. Det sägs ju att det tar ett par veckor att varva ner från jobbet. Så kanske jag är lugnet självt om en vecka? Och det bästa är ju att det fortfarande är tre veckor ledighet kvar!

Jag måste skaffa flera deckare att läsa!

Skärgårdsprästen med 9 kyrkor i bagaget

      Kommentarer inaktiverade för Skärgårdsprästen med 9 kyrkor i bagaget

På drygt ett år har jag hunnit arbeta som präst i samtliga kyrkor i Åboland – trodde jag. Jag hade ju glömt att räkna med Norrskata kyrkan! Ja, och så räknar jag inte riktigt med Åbo. Fast jag har predikat i Åbo domkyrka en gång innan jag blev prästvigd.

Hur som helst så har jag å tjänstens vägnar hunnit avverka alla dessa kyrkor sedan jag blev prästvigd 27 maj ifjol:

Pargas kyrka
Hitis kyrka
Dragsfjärds kyrka
Dalsbruks kyrka
Kimito kyrka
Houtskär kyrka
Nagu kyrka
Iniö kyrka
Korpo kyrka

På bilden här nedan ser du de röda prickarna som markerar var i skärgården kyrkorna finns.

Inte för att det borde vara något att skryta med att jag har farit omkring som en skottspole mellan kyrkorna. Det är ju inte klokt att avverka arbetsuppgifter i 9 kyrkor på ett år! Fast det här torde ju nog ge mig orsak att få kalla mig skärgårdspräst!

När jag tänker efter kanske det rent av förklarar lite grann varför jag känner mig så utmattad just nu? De senaste dagarna har jag nästan bara vilat och tackat Gud för att semestern börjar nu. Framför mig ligger fyra veckor som tyvärr inte är helt blanka i kalendern. Men, förhoppningsvis är de tillräckligt blanka för att jag ändå ska få ligga i hängmattan och läsa deckare långa stunder.

Så om jag inte hörs av så väldigt mycket här på bloggen, beror det på att jag är upptagen med att pyssla i trädgården, gosa med katterna, pussa gubben, resa någonstans eller som sagt, läsa deckare i hängmattan.

Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord
och tills vi möts igen må Gud hålla,
hålla dig i sin hand.
(Psbt 947)

Dagen när jag behövde hjälp.

      Kommentarer inaktiverade för Dagen när jag behövde hjälp.

Brukar du be om hjälp? Jag är ganska stolt av mig och brukar försöka klara mig själv för det mesta. Igår blev jag ändå tvungen att ta till en bön om hjälp på facebook, för jag klarade inte själv av att få ut en soffa från Klubbrummet och förflyttad till Prästgården och jag var ensam på jobbet. Ett par timmar senare var soffan skruvad i bitar, buren från ena huset till andra och ihopskruvad igen! Vilken hjälpsamhet det finns bara man tar mod till sig och ber om hjälp. Det var faktiskt flera som erbjöd sin hjälp, men de snabbaste dök bara upp och fixade mitt problem.

Sen kände jag mig ändå lite snopen när soffan skruvades i bitar, för hade jag tänkt på det, hade jag kunnat flytta soffan själv.

Jag vet ju att det ofta finns hjälpsamma personer bara man tar mod till sig och ber om hjälp. Speciellt i Houtskär ordnar det mesta sig i ett nafs, har jag förstått. Och nu fick jag det bevisat. Jag vet ju också att det finns en glädje i att få hjälpa andra. Att få känna sig behövd och att få uppleva den andras glädje över att ha blivit hjälpt. Jag hjälper ju också gärna till om jag kan, jag också, men tänk att det ändå kan vara så svårt att visa sig beroende av andra!

För känslan av att stå i tacksamhetsskuld är inte en så trevlig känsla. Om man känner att man aldrig kan återgälda hjälpsamheten kan det bli jobbigt att be om hjälp. Å andra sidan är det inte roligt att hjälpa till om man känner sig utnyttjad. Det behöver finnas någon typ av balans mellan att hjälpa till och att ta emot av hjälp.

Det behöver inte vara så att hjälpen går fram och tillbaka mellan givare och mottagare utan hjälpen kan gå runt. Man kan låta de goda gärningarna sprida sig som ringar på vattnet och på något sätt brukar det goda hitta tillbaka till den som gjort något gott.

Jag är hellre en hjälpare än en mottagare av hjälp, men jag måste erkänna att det kändes bra att få ta emot den bredvilliga hjälp som erbjöds mig. Hjälpsamhet knyter band mellan oss människor och sådana band är goda band.

Tack och välsignelse till alla villigare hjälpare!

 

Sista veckan på gång

      Kommentarer inaktiverade för Sista veckan på gång

Nu är det sista veckan innan semestern. Jag känner både i kropp och knopp att det ska bli skönt med fyra veckor utan dess mera måsten. Förra helgen var intensiv med Crazy Raft Race på lördag och en tripp till Iniö för att hålla gudstjänst på söndagen. I den hettan som det var i helgen blev det extra påfrestande, och det känner jag ännu. Igår åkte jag hem en färja tidigare än jag annars tänkt mig, för jag var så trött och mådde inte bra. När jag kom hem sov jag bort en stund och sen kändes det faktiskt lite bättre.

Att åka till Iniö för att hålla gudstjänst är ett projekt för sig. Resan är fin och jag njuter verkligen av den, men den här gången kändes det lite surt nog. För när jag kom fram till Iniö, efter tre timmar på väg, visade det sig att ingen dök upp till högmässan! Där stod jag väl förberedd med predikan instucken i handboken och så blev det till ingenting.  Det händer sig då och då i de flesta små församlingar, så det är inte i sig någon överraskning. Den här gången var det nog värmen och den konsert som ordnades kl 13 som bidrog till mässfallet. Kantorn och jag höll en liten andakt med förbön för alla dem som inte tagit sig till kyrkan innan vi packade ihop och åkte hem.

I väntan på färjan från Iniö till Gustavs

Jag valde att åka hem norra vägen. För trots att det är ca 100 km längre var jag hemma tidigare än jag hade varit om jag åkt tillbaka samma väg jag kom! Dessutom resulterade det i att jag åkt hela Skärgårdens ringväg en gång den här sommaren (förutom att jag fuskade lite och skippade Nådendal) och jag kunde leverera ett brev till kansliet i Pargas på samma resa.

Idag och i morgon är vanliga dagar med förberedelser och diverse pappersarbeten, sen kommer veckans två lediga dagar innan veckoslutet med en vigsel och deltagande i hela församlingens högmässa i Nagu.
Och sen, sen är det semester!
Jag kan nästan börja räkna timmarna nu…

Crazy Raft Race och Houtskär fights cancer

      2 kommentarer till Crazy Raft Race och Houtskär fights cancer

Redan innan jag började mitt arbete i Houtskär informerade min föregångare Eva mig om en del saker som skulle vara bra att veta. En av de sakerna var att jag skulle reservera tid för att kunna agera domare vid Crazy Raft Race under sommaren.

Så när eldsjälen Cynthia kontaktade mig var jag förberedd. Visst ställer jag upp, det ska bli roligt, kunde jag svara henne. I lördags var det dags för den stora dagen.

Crazy Raft Race är en lekfull tävling, på fullaste allvar. Evenemanget ordnas för att samla ihop pengar till cancerforskningen. Ifjol var det första gången och då fick man ihop nästan 4000 euro tack vare många givmilda sponsorer! Självklart hoppas man överstiga den summan i år.

Det här året passade Cancerstiftelsens kundchef Asta Merenmies på att åka på cykelsemester i skärgården så att hon kunde delta i evenemanget. Tillsammans fick vi uppgiften att utse årets häftigaste flotte och att övervaka att hela tävlingen gick rättvist till.

Här kommer bilder på de fem flytetygen som deltog i tävlingen:

Hex Index Chicks flotte (a.k.a Andelsbankens lag)

Svenska Djungelbåtens lag

Bee Busters i sin flotte

Team Nåtö i Rosa bandets färger

Pargas Roddklubb

Här står alla deltagare uppradade och väntar på startskottet. Då gällde det att rusa ner till stranden, få ut flotten på vattnet och snabbast möjligast ta sig runt banan som gick rakt ut till en boj, efter att ha rundat den skulle två bojar till rundas innan man fick ta sig tillbaka in till stranden för att rusa upp till trappan igen.


Kampen var hård, kämpaglöden stor och publiken hurrade och hejade.Hex Index Chicks hade en grötmotor och två paddlare.

Svenska Djungelbåten förföljdes av en haj vilket antagligen fick flickorna att sätta manken till alldeles extra, för de kom faktiskt först i mål och vann tävlingen!


Här är en bild på bucklorna som delades ut.
Första pris fick Svenska djungelbåten.
Andra pris tog Team Nåtö hem.
Tredje pris gick till Hex Index Chicks.
Priset för häftigaste flotten tog Bee Busters hem.


Ett lotteri ordnades också och här är listan på priser som man kunde vinna. Det var inga små fjuttiga saker, utan riktigt fina och värdefulla vinster hade sponsorerna frikostigt delat med sig.

I år såldes lippisar men ifjol fanns det t-shirts att köpa. Åtminstone en sådan bongade jag på stranden under dagen.

Och till sist en bild på eldsjälen Cynthia Brunow. Hon är ett ostoppbart energiknippe, man kan inte säga annat.

Så en sån dag kan det bli ibland för en präst i den lilla församlingen långt ute i skärgården. Ändamålet var behjärtansvärt. Största delen av min församling var på plats den dagen, så varför skulle jag inte ha ställt upp?
Vi ses väl nästa år på Vitteludd?

Den gråtande prästen

      2 kommentarer till Den gråtande prästen

Åh, jag och mina tårar! Ibland rinner de bara över.

På vårvintern blev jag kontaktad av Siv Fagerlund, hon som sommarpratade 2017 om dottern Mimmi som ”tog … sin pulka, och åkte rakt in i evigheten” och hon som fick hembygdspriset ifjol. Siv hade en idé om att ordna en sommarandakt för att hedra och minnas väckelsen som gick genom Houtskär med början i Björkö på 1920-talet.

Jag tyckte det var en fin idé och tyckte vi skulle spinna vidare på det. Som tur är, är Siv en driftig person som hållit pli på mig, för jag hann glömma bort det hela ett varv, men Siv påminde mig och det blev av till slut. Onsdagen den 24 juli kl 16 samlades vi i ”Haandelsmans saali” på Björkö.

Siv och hennes man Bjarne hade förberett så fint. De hade tagit fram 24 stolar som alla behövdes, för precis så många kom det! Jag hade gjort ett sånghäfte med många av de älskade gamla sångerna och psalmerna. Kantorn satte sig vid tramporgeln som finns i salen och så sjöng vi av hjärtats lust. En psalm hade 6 verser, så jag frågade om vi orkar sjunga alla. Förslaget blev att vi skulle sjunga de fem första och den sista, vilket vi gjorde.

Siv berättade om sin mormor och hon läste valda delar ur några böcker som berättar om tiderna som varit. Hon hade också besökt Berndt Mårtensson och intervjuat honom. Vi fick lyssna till en del av inspelningen från slutet av intervjun. Siv bad Bernt avsluta med en bön och han bad så fint. Han bad innerligt för alla Houtskärbor och så bad han för prästen. Han bad för mig. Det berörde mig till tårar. Så där stod jag sen med tårarna rinnande under resten av andakten. Jag försökte skärpa mig, men jag fick inte stopp på tårarna. Förargligt. Men jag är otroligt tacksam över att ingen av deltagarna verkade dess mera störd av att jag stod där med tårarna rinnande.

Jag bad den erfarne prästen Paavo rycka in och leda förbönen vilket han vänligt gjorde. Under bönen hann jag få stopp på tårarna så det blev ett bra avslut på Sommarandakten.

Det var en stund av välsignad gemenskap.
Det här ska vi nog göra om nån gång!
(Fast kanske utan tårar då…)

1 dag, 2 gudstjänster, 10 färjor, 13 timmar

      Kommentarer inaktiverade för 1 dag, 2 gudstjänster, 10 färjor, 13 timmar

9.40 start hemifrån för att ta första färjan för dagen.
10.10 andra färjan lägger ut från Galtby med destination Kittuis


Ett snabbt varv via prästgården i Houtskär för att plocka med mig lite sådant jag behöver för dagen. Jag styr kosan mot Mossala och passerar två, små färjpass.
12.15 Färjan lägger ut från Mossala med destination Dalen, Iniö. Vi lämnar 20 bilar kvar på stranden bakom oss. Jag är extra glad för förkörsskyltarna.


Det är varmt i solen och Kyrkråttan och jag söker oss i skuggan på bryggan. Solen gassar och jag känner att jag bränner mig i solen. Jag har packat dåligt för dagen och tigger en keps av den snälla och trevliga skepparen. Turisterna och jag njuter av den underbart vackra skärgården ombord på Antonia, den 52 år gamla landsvägsfärjan.


På Iniö blir det gudstjänst med nattvard på Aftonro. Den är en halv timme senare än normalt för att jag kommer med färjan från Houtskär. Där möter mina två vänner upp och slår följe med mig.


Bra med vänner som kan föreviga när jag står och gapar med handboken i hand…
Vi firade en fin gudstjänst och fick till och med kyrkkaffe efteråt! Tack till alla som deltog och bidrog. Det var trevligt!


Och efter gudstjänsten gör vi ett snabbt studiebesök i Iniö kyrka, vilket förevigas med en glad kompisbild.


Efter en snabb lunch ställer vi oss i kön för att ta färjan till Houtskär.


16.15 Avgång från Dalen med destination Mossala. Alla ryms med och det finns rum kvar för flera på färjan. Skepparen och besättningen är fortfarande lika glada och trevliga. Det blir en trevlig pratstund på bryggan.


Vi avverkar åter två små färjpass mellan Mossala och Näsby. Färjtur 7 och 8 för min del, den här dagen.

I Houtskär blir det sånggudstjänst i kyrkan kl 19. Det är en gudstjänst där så många delar som möjligt är psalmer eller sånger. Det är en mycket speciell gudstjänst som jag får tacka kantorn i Kimito för!


Åter en gång är jag förevigad, men med munnen stängd den här gången.


21.40 Avfärd från Kittuis, destination Galtby.
Det här är  nästsista färjpasset för dagen och frågar jag en av besättningsmännen om jag får ta mina vänner med upp på bryggan för att visa dem hur de moderna färjornas bryggor ser ut. Där står vi sen och pratar bort hela överfarten, samtidigt som vi njuter av solnedgången över ett stilla hav. Utsiken är bedövande.


22.25 avgår vår sista färjtur för dagen från Retais till Pärnäs.
22.35 viker vi in på gården. Hemma igen efter nästan 13 timmar i skärgården.
Det var inte en vanlig dag på jobbet, men det var en härlig dag på jobbet med goda vänner som sällskap!
Det är nog inte så illa att vara skärgårdspräst, tycker jag.

 

Tack Rune, för bilderna du tog!