Nu är vi bara några dagar ifrån dagen D när rösterna ska avläggas i biskopsvalet. På tisdag eftermiddag klarnar det om vi har en ny biskop eller om det blir en omgång till och vilka kandidaterna i så fall är. Det är en spännande tid. Det talas för och emot, det vägs erfarenhet mot utbildning, person mot person. Antagligen finns det ännu en del personer som funderar hur de ska rösta. Själv har jag poströstat och förhoppningsvis har rösten också kommit fram. Det är inte självklart längre när vi talar om att lägga ett viktigt dokument i ett kuvert med frimärke på.
När jag läser spridda kommentarer mellan aktiva i valarbetet tänker jag på hur mycket som förändrats och samtidigt hur lite. Av de fyra kandidaterna är en kvinna och tre män. Det borde inte ha någon betydelse. Vi borde inte göra skillnad på vilket kön kandidaterna har, för könet i sig är inget arbetsredskap som behövs i biskopens ämbete. Ändå återkommer vi till att det är en kvinna och tre män som vill bli biskop, Lisa, Sixten, Bo-Göran och Harry.
Är könet betydelselöst? Det finns städer som infört anonym arbetsansökan för att minska betydelsen av faktorer som kön, ålder, etnicitet och ge de sökande en mera jämlik chans att ta sig till intervju. Tänk om vi hade anonym kandidatur i biskopsvalet? Tänk om vi bara hade kandidat A, B, C och D? Tänk om vi bara fick se deras meriter utan namn och ålder? Hur skulle det se ut?
Nu får vi komma ihåg att vi rör oss i ankdammen Borgå stift där alla känner alla, så det skulle ta typ 5 sekunder så skulle någon kunna namnge kandidaterna utgående från CV:n ändå. Men ändå. Det är värt 5 sekunder av tankeverksamhet att fundera på vilka möjligheter och utmaningar det skulle ge.
De meriter som våra kandidater har ställs emot varandra. Jag tycker mig se att det finns två olika måttstockar. Eller kanske det ändå bara är en, för den andra har fortfarande inte blivit krönt och befunnen godkänd. Det är enligt den manliga måttstocken kandidaterna mäts och då tycks en kvinnas meriter inte uppfylla måttet riktigt lika fullt ut som de manliga kandidaternas meriter.
Lisa har annorlunda meriter än männen. Hon har valt, kallats och styrts till att välja andra vägar än män vanligtvis gör. Hon har sett kyrkan inifrån, utifrån och från sidan. Hon har mött människor i olika livssituationer och hon har vandrat med dem i deras liv. Hon har erfarenhet av att söka stillheten. Hon har erfarenhet av teologi och tro så som den tar sig uttryck bland gräsrötterna. Hon har erfarenhet av ledarskap tillsammans med vanliga församlingsmedlemmar i förtroendeuppdrag. Hon har erfarenhet av att formulera det glada budskapet så att det når många genom massmedia.
Kyrkan kämpar med ett ständigt fallande medlemskap. Kyrkan har haft män i ledande positioner i två tusen år. Tänk om vi skulle kunna prova någonting annat nu. Tänk om vi kunde rösta fram Lisa till biskop?
