Tag Archives: vänner

Nästan för mycket av det goda

      Kommentarer inaktiverade för Nästan för mycket av det goda

För ett år sedan var det meningen att hundratals människor från stiftets alla hörn skulle samlas i Mariehamn för att fira Kyrkodagar. Dagarna ställdes inte in, men på grund av de rådande restriktionerna blev det inte ens 100 personer som kunde närvara. Jag var där och njöt av gemenskapen som ändå uppstod. Då sade man “nästa år igen” och nu… Read more »

Trevligt, men uttröttande

      Kommentarer inaktiverade för Trevligt, men uttröttande

I söndags styrde jag bilen österut för att delta i högmässan och prästvigningen i Borgå. Det var första gången på väldigt länge som man fick fira gudstjänst med en större församling närvarande i Borgå domkyrka och domprost Mats Lindgård uttryckte sin glädje över att få bjuda in till högmässan. Visst kändes det fint och speciellt att få vara där tillsammans… Read more »

Den kom igen!

      Kommentarer inaktiverade för Den kom igen!

Den kom igen! utbrister min vän på facebook och taggar mig vid sin bild. Och den här gången kunde jag genast svara att den kommit även till mig! Men varför dessa hojtningar på facebook? Jo det började för rätt länge sen att jag ondgjorde mig över att jag inte fick Kyrkpressen i min postlåda på rätt dag. Sen återkom jag… Read more »

Lördag kväll och klackarna i taket – eller?

      Kommentarer inaktiverade för Lördag kväll och klackarna i taket – eller?

Jag slösurfar för vad jag tror är hundratusende gången på facebook. En kort video fångar min uppmärksamhet en stund. Den heter Beeing a Dad: expectations vs reality (ung. Att vara pappa: förväntningar jämför med verkligheten) och den får mig att tänka på mitt eget liv. Jag funderar på vilka förväntningar jag har på mitt liv och hur det ser ut… Read more »

…och tårarna rann, förstås.

      Kommentarer inaktiverade för …och tårarna rann, förstås.

Så var sista gudsjänsten i Houtskär förbi för den här gången. Vi firade allhelgona gudstjänst med ljuständning för de avlidna. Kyrkan var full (med coronamått mätt) och det kändes fint att få leda gudstjänsten ännu en gång. Efter gudstjänsten fick jag säga tack och hej till församlingsborna och jag, min tok!, hade bestämt mig för att ännu sjunga Björn Skifs… Read more »

Det var en gång en gulis

      Kommentarer inaktiverade för Det var en gång en gulis

Visst är det behändigt när facebook håller reda på vad jag gjort. För sex år sedan deltog jag i gulisintagningen med liv och lust. Gamla kärringen i jämförelse med mina studiekamrater, men det är attityden som gör gulisen! Jag som aldrig kom mig för att börja studera vid ett universitet när jag var nybakad student, tog igen allt jag kunde… Read more »

Jag är buren

      Kommentarer inaktiverade för Jag är buren

Efter mitt förra inlägg välde det in sympatiyttringar och hälsningar. Jag har helt tydligt många vänner och en församling som vill ha mig kvar – trots att jag inte är behörig för min tjänst. Jag vet inte hur framtiden ser ut, men jag har ett stort lugn och i mitt huvud snurrar två ord – oförtjänt nåd. Att bli buren… Read more »

När fjärde veckan gått

      Kommentarer inaktiverade för När fjärde veckan gått

Det var den semestern det. Fyra veckor ledigt från jobbet, som kan sammanfattas med tre veckor nedtrappning och en vecka semester. Jag kan plötsligt förstå varför man har fem eller rent av sex veckor semester! Det jag vet med mig själv från tidigare är att en uppdelad semester verkligen inte fungerar för mig. Då kopplar jag aldrig loss, utan behåller… Read more »

1 dag, 2 gudstjänster, 10 färjor, 13 timmar

      Kommentarer inaktiverade för 1 dag, 2 gudstjänster, 10 färjor, 13 timmar

9.40 start hemifrån för att ta första färjan för dagen. 10.10 andra färjan lägger ut från Galtby med destination Kittuis Ett snabbt varv via prästgården i Houtskär för att plocka med mig lite sådant jag behöver för dagen. Jag styr kosan mot Mossala och passerar två, små färjpass. 12.15 Färjan lägger ut från Mossala med destination Dalen, Iniö. Vi lämnar… Read more »

Det privata i det offentliga?

      2 kommentarer till Det privata i det offentliga?

Som präst är jag en offentlig person. I en liten församling är jag det kanske ännu mera än i en stor församling. För “alla” vet vem jag är i min församling – oberoende av om jag går klädd i prästskjorta eller i jeans och tröja.  Det här kan vara på både gott och ont. Mest på gott, tycker jag, men… Read more »