Äntligen kom beslutet

      Kommentarer inaktiverade för Äntligen kom beslutet

Från de 1.1.2024 har jag jobbat som tf. ledande kaplan, för som jag skrev i mitten av december, mal de byråkratiska kvarnarna långsamt.  För att vardagen i församlingen ska kunna rulla på som tänkt, fick jag ett tillfälligt förordnande i väntan på att domkapitlet skulle ta det formella beslutet på sitt möte i januari. Nu är det mötet avklubbat och jag får från första februari börja jobba ”på riktigt” och beta av prövotiden.

Det har varit en flygande start och mycket att tänka på. Att min arbetsort nu är Korpo gör att det är mycket att lära sig om hur församlingen fungerar där. Man kan kanske tänka att det inte kan vara så mycket som skiljer åt på grannholmen, men de lokala traditionerna är mycket lokala och varierande. Jag kan väl inte påstå att det är VÄLDIGT annorlunda, men det är i detaljerna man känner igen sitt eget.

Samtidigt är jag fortfarande mycket i Houtskär eftersom det inte ”ploppade upp en präst ur lådan” vid nyår som meddelade att hen vill jobba i Houtskär. Så för tillfället leder jag verksamheten både i Korpo och Houtskär, och när jag inte kan klona mig och vara på två ställen samtidigt anlitas andra präster att hjälpa till och rycka in.

Den här våren blir en övergångsperiod när vi ser hur allting löper och hur vi ska få alla  hörn av församlingen att fungera så bra som möjligt. Houtskär ska inte lämnas utan präst på obestämd tid, men just nu är det mesta oklart och det är sällan smart att ta långsiktiga beslut innan man vet vad man vill och vad man kan.

Det är spännande och utmanande och tråkigt blir det inte. Jag hoppas och ber att församlingsborna ska ha tålamod och överseende med att allt är lite flummigt nu när vi tagit i bruk nya arbetssätt, för jag är övertygad om att det blir bra, bara vi hittar formerna.

En ledig dag – på stranden?

      Kommentarer inaktiverade för En ledig dag – på stranden?

En ledig dag – hurra! Men oj, vad trött jag är.

Det har blivit ett par tupplurar under dagen och ingenting vettigt har jag gjort. Det finns ju tusen saker jag skulle vilja göra – men idag var inte dagen för de sakerna. Nu var det dags att dra i handbromsen och låta kropp och knopp vila. Och visst är det skönt att kunna göra det!

I morgon firar jag högmässa i Houtskär och sen loggar jag ut för hela fyra dagars ledighet. Det ska bli skönt att ha en sammahållen ledighet, för det är inte alls samma sak att ha en ledig dag här och en där. Jag behöver ha minst två dagar ledigt i sträck för att känna att jag hinner vila. Vårens arbetslista är planerad så att jag ska hinna vara ledig och ta igen mig – men vi får se vad verkligeheten för med sig. Det enda säkra är att det kommer överraskningar och förändringar!

Idag har jag roat mig med att spana in olika resemål och resor till sydligare breddgrader. Malta, Gambia, Madeira, Sicilien, Kap Verde – de ser alla så spännande och lockande ut! Det är alltid roligt att drömma, planera och fundera, men om det alls blir någon resa när det blir dags för semester är inte så säkert. Kanske är det ändå bara skönt att stanna hemma, slappa och försöka göra lite av alla tusen saker som jag skulle vilja få gjorda. För det kan vara ganska påfrestande att åka iväg på resa. Så där att man skulle behöva en semester efter semestern för att vila upp sig. Men drömma är gratis och inte så påfrestande – så det ska jag fortsätta med.

Ibland blir det inte som planerat

      Kommentarer inaktiverade för Ibland blir det inte som planerat

Ibland kan det hända sig att det man planerat inte blir som man planerat. Det händer alltid ibland, fast ganska sällan ändå, att man själv eller någon kollega blir sjuk eller får något annat förhinder på kort varsel.  Då blir det att pussla och ställa upp så att man inte behöver ställa in församlingens planerade verksamhet.

Fotograf: Jan Bambu Eriksson

Den här gången fick jag ta över arbetsuppgifter som någon annan hade inplanerat i sin kalender. Visst hade jag gärna varit hemma och ledig, men samtidigt tycker jag att det är roligt att få tjäna också på andra håll än vanligt. Det som förundrar mig är hur många vänner och bekanta jag har på alla håll i vår stora församling. Jag känner mig hemma var jag än rycker in och det är roligt att få återse församlingsbor jag inte ser så ofta. Jag känner att det är en fantastisk förmån att inte vara bunden till ett och samma ställe hela tiden, utan att ibland få göra små insatser på olika håll i församlingen. På så sätt upprätthåller jag ju kontakten till alla vänner och bekanta som jag inte ser så ofta! Vilken lyx att få göra det på arbetstid!

Ibland känns vår församling väldigt stor och utspridd, men jag hoppas att det är fler än jag som upplever att den inte är opersonligt stor, utan mera som en familj och släkt med band mellan öarna. För det mesta visar det sig efter en liten stunds samtal att man har något eller någon gemensamt. I skärgården har man i alla tider haft släktband åt olika håll och man har gift sig och flyttat från en ö till en annan. Den som bor i Pargas har kanske sina rötter längre ut i skärgåden och den som bor i Houtskär har kanske ett syskon eller en kusin som bor i Pargas. Vi har mera gemensamt än vad som skiljer oss åt och det behöver vi påminnas om med jämna mellanrum.

I väntan på det nya året önskar jag en god fortsättning på julen och ett gott nytt år!

 

Julen på jobbet

      Kommentarer inaktiverade för Julen på jobbet

På agendan för julafton stod julbön på serviceboendet Fridhem kl 13 och julbön i kyrkan kl 15. Utöver detta står det ”skriv predikan för julottan och annandagens gudstjänst” på min lista.

Eftersom jag bor i Nagu och det är för utmanande att försöka ta sig till Houtskär till kl 7 på julmorognen övernattar jag i prästgården. Det betyder att jag har en lugn och fridfull kväll för mig själv, med möjlighet att skriva och pyssla med diverse arbetsuppgifter. Nu kanske någon tycker att det låter förskräckligt att fira julafton på det här sättet, men själv tycker jag att det är alldeles förträffligt. Nu hinner jag göra förberedelserna utan stress.

I morgon efter julottorna (jo, i plural för jag har en på svenska kl 7 och en på finska kl 8) åker jag hem och firar jul med familjen. Jag ser fram emot ett dignande julbord i gemenskap och samvaro med mina närmaste.  En del paket ligger under granen, men den största julklappen kom hem redan i torsdags.

Jag är kanske lite knasig, men jag har drömt om en egen traktor och nu gjorde jag och min man slag i saken och köpte en. Som du ser på bilden är det en Valmet 305, årsmodell ’87. Den är väl hållen så vi borde ha en prima traktor i många år framöver.

Jag önskar dig en välsignad jul
och hoppas du får fira den på det sätt som passar dig bäst.

Nytt år, ny tjänst och nya utmaningar

      1 kommentar till Nytt år, ny tjänst och nya utmaningar

Som jag berättade här tidigare, så har jag sökt en ny tjänst i vår församling. Den 29.11 beslöt församlingsrådet efter intervjuer av kandidaterna att be domkapitlet förordna mig till tjänsten som ny ledande kaplan i församlingen.

Eftersom förvaltningens byråkrati är som den är, tar det en god stund innan besvärstiden är över och beslutet vinner laga kraft och domkapitlet kan behandla församlingsrådets begäran. Men trots det torde jag från och med 1 januari 2024 ha ny titel, nytt jobb, nya befogenheter och ny stationeringsort, dvs. Korpo. Men till uppdraget hör ansvar som sträcker sig över Nagu, Korpo och Houtskär, så jag kommer inte att sitta klistrad i Korpo precis.

Som grädde på moset kommer e-posten, kalendern och det mesta andra att strula de första dagarna. Så som det har gjort varje gång jag har fått ett nytt tjänsteförordnande. Jag har gjort det här så många gånger under de senaste 5 åren att jag är rätt van och garvad. Det kräver lite tålamod och envishet så blir det nog bra. Jag har hört att det här systemet lyckligtvis ska uppdateras under våren så att inte alla ska vara tvugna att gå genom samma elände vid varje byte av tjänst, men det hjälper inte mig den här gången. 

Jag ser fram emot de nya uppgifterna som mellanchef. Jag får vara med och utveckla vår församlings struktur så att den blir stresståligare och smidigare. Jag får försöka lotsa personalen till ett nytt tänk i arbetet där vi blir ett större team som förhoppningsvis blir smidigare och mångsidigare. Istället för att alla ska kunna allting och lösa alla problem från början till slut så kan vi stöda varandra och samarbeta så att vi drar nytta av allas styrkor och gåvor och hjälps åt med det som är våra svagare sidor.

Jag har sagt det många gånger, och många gånger med en stor portion sarkasm, men det blir inte tråkigt att jobba i kyrkan! Det blir en spännande och intressant vår!

 

Tänk att få lön för det här!

      Kommentarer inaktiverade för Tänk att få lön för det här!

Den här veckan har jag åter slagits av hur fantastiskt det är att få möta församlingsborna i olika sammanhang. En dag kom samtalet att behandla söndagens evangelietext om hur vi vid tidens slut ska sorteras som får och getter. Frågorna jag fick tvingade mig att tänka efter ordentligt och försöka hitta förklaringar på det som kändes svårt att förstå. Vad pratade Jesus rikigt om när han sa att vi hjälpt eller låtit bli att hjälpa honom? Diskussionen blev otroligt givande för mig, och jag hoppas att de andra tyckte den gav något åt dem också.

Igår blev det plötsligt förändrade planer och jag fick ta hand om en andakt på ett senioboende på annat håll i församlingen. Då var jag glad för diskussionen tidigare i veckan för den hade förberett mig för andakten, utan att jag tänkt på det. Den här gången fick jag träffa många gamla bekanta som jag inte sett på ett bra tag, och åter blev det trevliga och givande diskussioner.

När jag diskuterade med min man om vad vi gjort på våra respektive jobb hade han en aning svårt att tycka att mitt jobb skulle vara jobbigt när jag ju ”bara” sitter och pratar med folk över en kopp te eller kaffe. Jag kan delvis hålla med honom. Det finns stunder då jag också har svårt att förstå att jag får lön för det jag gör, för det är ju så roligt. Men visst finns det också stunder då detta ”eviga kaffedrickande” kan kännas jobbigt. Speciellt när det finns andra uppgifter som pockar på och deadlines som inte kan skjutas på.

På det stora hela är det ändå variationen i arbetet som gör det så intressant och givande. Alla jobb har ju sidor som man inte är särskilt förtjust i och då får man bara försöka göra sitt bästa i alla fall.

Tack för ditt bidrag

      Kommentarer inaktiverade för Tack för ditt bidrag


Idén till dagens kolumn i Åbo Underrättelser föddes ur en diskussion som jag hade med en vän för en tid sedan. Kolumnen publiceras av tidningen på webben på söndagen, men om du inte har tillgång till tidningen och inte kan ge dig till tåls, så kan du läsa min kolumn på sidan Ordet är mitt.

Få inte kaffet i vrångstrupen nu…

      4 kommentarer till Få inte kaffet i vrångstrupen nu…

Innan du läser det i tidningen eller hör det någon annanstans vill jag berätta att jag sökt ett nytt jobb.

Vi är två sökande så det är inte alls säkert att jag får jobbet.
Om jag får jobbet, kommer jag fortsättningsvis kan finnas till för Houtskärborna, men kanske inte på exakt samma sätt som nu. Det får tiden utvisa i så fall.

Så nu är det spännande tider!

Församlingsstämma – vad har dom hittat på nu igen?

      2 kommentarer till Församlingsstämma – vad har dom hittat på nu igen?

Den här kvällen var det församlingsstämma i Houtskärs prästgård. Igår var det i Korpo och Nagu, för nån vecka sen var det i Iniö och nästa vecka ska det vara i Pargas.

Ordet församlingsstämma är främmande och vad som händer på en sådan ännu mera främmande. Det här beror på att det är något alldeles nytt. För den som varit uppmärksam kanske YLEs rapportering gett en liten vink om vad det handlar om, men jag tror att många fortfarande undrar vad det hela handlar om.

När den nya kyrkolagen trädde i kraft 1 juli 2023 förde den med sig en hel del förändringar, men de flesta av dem påverkar inte den enskilda medlemmen nämnvärt. Mycket handlar om att lätta på den kyrkliga byråkratin och göra det enklare för församlingarna. En sak som direkt påverkar församlingsmedlemmen är att alla medlemmar, oberoende av ålder, nu har rätt att komma med initiativ till församlingen.

För att ge församlingsborna en enkel väg att lämna in initiativ har vår församling beslutat att hålla församlingsstämmor. Dels för att kunna berätta för alla församlingsbor vad som är på gång (den här gången handlade informaionen främst om kyrkolagen och vad den innebär), dels för att församlingsmedlemmarna kan komma med initiativ vid stämmorna.

De här församlingsstämmorna är alltså inga tillfällen där man behöver vara rädd för att bli invald i något, utan ett informations- och diskussionstillfälle för alla som är intresserade av sin församling och vad som är på gång.

Som du ser på bilden inledde kyrkoherden och församlingssekreteraren med att tala om församlingsstrukturen. Den kommer att ändra från och med nästa år. Men åter en gång tror och vill vi att det inte ska påverka församlingsmedlemmen i en negativ riktning, tvärtom vill vi ge större bredd och omväxling i gudstjänstliv och församlingsverksamhet.

Den här strukturförändringen får jag lov att återkomma till, för den kräver ett helt eget inlägg.

De ljuvaste ljud jag kan tänka mig

      Kommentarer inaktiverade för De ljuvaste ljud jag kan tänka mig

Jag sitter vid mitt skrivbord i arbetsummet på gaveln ner mot sjön i Prästgården. Om en stund ska jag gå till kyrkan för kvällens körövning, men just nu sitter jag och njuter av ljuden jag hör på andra sidan dörren i prästgårdssalen. Det låter lite stojigt när barn och vuxna äter en gemensam middag som inledning på familjeklubben. Det är den underbaraste musik jag kan tänka mig just nu. Prästgården lever och församlingen är här.

Det är första gången familjeklubben träffas och den är ett samarbete mellan församlingen och Röda korsets lokalavdelning. Tanken är att alltid bjuda på ett mål mat och att ge familjer en stunds avlastning och gemenskap. Vilken glädje att familjerna kom!

När man drar igång något nytt är det alltid svårt att veta om det tilltalar och om någon kommer. Att sen få se hur människor strömmar till är underbart. Den här verksamheten kräver inget av mig, det finns andra som bär ansvar och ordnar, så jag får bara njuta av att höra att församlingen är här.