Idag har jag döstädat. Detta modeord som avser att städa, reda upp, slänga bort, och på allt sätt förbereda ägodelarna för ens kommande frånfälle, så att de som kommer efter har ett lättare jobb. Kan hända att nån tycker att jag inte skulle behöva fundera på detta ännu, men i augusti blir det 25 år sedan jag köpte huset jag bor i, så du kan tänka dig att det finns ett och annat i knutarna.
Samtidigt som jag vill uppmuntra till att röja ur och minska på ägodelarna vill jag höja ett litet varningens finger till de allra mest ivriga. Om du har förråd som stäcker sig längre bak i tiden än 25 år och du har en yngre generation som en dag ska ta hand om ditt bohag och du tänker dö-städa, involvera den yngre generationen! Jag har hört att den äldre generationen inte alltid har samma uppfattning om vad som är värt att spara eller slänga som den yngre generationen. Då kan det bli ledsamt om den yngre generationen en dag upptäcker att det de sett fram emot att få ta hand om redan har åkt i soporna.
Idag har jag röjt i bokhyllan och slängt sådant som verkligen ingen kommer att sakna. Det bor nämligen en hamster i mig. Jag har känt en underlig förnöjsamhet i att ha skåp och hyllor fullproppade. Det har varit mindre viktigt vad de är fullproppade av, bara de varit fullproppade. Men nu ska det bli ändring på det. Bort med allt som bara samlar damm och äter energi!
Där bland allt skräp stod två böcker, två uppslagsböcker.
Dessa två är arvegods och det tredje saknas. Uppslagsverket Finland har i tiderna varit ett alldeles fantastiskt uppslagsverk i tre band. Jag minns att det under högstadiet och gymnasiet ansågs vara en mycket tillförlitlig källa. Idag är väl dessa två böcker mest ett trevligt minne. Om ingen annan förbarmar sig över dem snart, kommer de att få pärmarna avslitna och förpassas till lämplig återvinning.
När jag stod där med ena boken i handen bläddrade jag lite förstrött. Där passerade bemärkta personer ur Finlands historia och Bennäs noterades som stationssamhälle. Plötsligt insåg jag värdet av uppslagsverk. De innehåller allt det där du inte visste att du ville veta! (Tack Kvanthopp för en fantastisk slogan)
Idag finns all världens information på nätet (nästan i alla fall), men det förutsätter att du vet vad du vill veta. Åtminstone nån del av informationen. När man bläddrar i ett uppslagsverk kan man plötsligt få ögonen på något man inte hade en aning om att det existerar.
Som att:
- Den adliga släkten Aminoff härstammar från Böhmen.
- Berguv är Finlands största uggla.
- Uppslagsverket noterar hela 10 herremän av släkten Castrén.
- Dragsfjärd hade 4670 invånare 1979 (75% svenskspråkiga).
- Erstan, fjärden mellan Nagu, Pargas och Åbo, har ett djup på upp till 80 meter.
- Finska forstföreningen är grundad 1877.
- Maire Gullischen- Nyströmers bostad i Norrmark är en arkitektonisk sevärdhet av rang.
- Nanny Hammarström var en barnboksförfattare som också var kommunalpolitiker.
- Ilomants är Finlands östligaste kommun.
- Jussistatyetten utdelas sedan 1944.
Det är helt säkert att jag inte skulle ha försökt googla de här grejerna – förutom möjligtvis hur djup Erstan är. Men när jag bläddrade i uppslagsverket hittade jag allt möjligt mer och mindre intressant. Samtidigt inser jag hur förlegade många av uppgifterna är. Det är rätt sällan jag behöver veta hur många som bodde i Dragsfjärd 1979 – i så fall vill jag veta hur många som bor där idag. Och det är nästan hopplöst att få reda på för Dragsfjärd är inte längre en självständig kommun.
Så hur intressanta dessa böcker än är kommer jag att riva pärmarna av dem och slänga dem i ett återvinningskärl.
