Jag råkade möta en äldre dam från Houtskär i butiken idag. Vi hälsade och hon sa att hon ser fram emot att jag börjar jobba i Houtskär igen. “Jag hoppas jag kan leva upp till förväntningarna” svarade jag. “Det har du redan gjort” svarade hon, “du behöver bara fortsätta som förr.”
På ett plan har jag vetat att det är just så; att jag redan visat vem jag är och hur jag jobbar och det är det församlingsborna vill ha tillbaka. Men på nåt annat plan har tvivlet försökt slå in en kil i självförtroendet.
Jag har aldrig tänkt att jag gör något speciellt. Jag är den jag är och jag jobbar på mitt sätt för det jag vill att en församling ska vara. Det är samtidigt väldigt befriande att inte föreställa sig och försöka vara någon jag inte är, men samtidigt kan jag ibland fundera på om det är tillräckligt?
Det är då det är manna för själen att få höra “du behöver bara fortsätta som förr”.
Tack för de orden! Det ska jag göra.