Det har varit ett par intensiva och omtumlande dagar och det har tagit mig en stund att varva ner och lite smälta vad som hänt.
På onsdags eftermiddagen åkte jag till Houtskär och blev intervjuad av kapellrådets intervjugrupp. De ställde många mer och mindre knepiga frågor. Bland annat bad de mig räkna upp vilka uppgifter jag uppfattade att hörde till kaplanens ansvarsområde. De frågade vad jag ville satsa på i församlingsarbetet. De beskrev ett av ekonomiska orsaker drastiskt förändrat arbetsfält och bad mig reflektera över hur arbetet kunde skötas i ett sådant scenario.
Jag åkte hem och efter mötet ringde kapellrådets ordförande mig och gratulerade mig till att ha blivit vald till kaplan i Houtskärs kapellförsamling.
Efter det blev det att svara på medias frågor. Första frågan var förstås “Hur känns det nu?” och vad kan jag annat säga än att det känns bra.
Jag uppdaterade bloggen och gratulationerna började välla in. Även det omtumlande att så många vill gratulera mig!
Till alla som sänt en hälsning vill jag säga tack. Jag har läst och blivit varm i hjärtat av alla gratulationer och lyckönskningar. Tyvärr klarar jag inte av att svara alla personligen, men varje hälsning är betydelsefull! TACK!
Lite senare på kvällen når budet mig om att kyrkoherden lämnar in sin avskedsansökan. Om jag var omtumlad av turerna kring kaplansvalet i Houtskär blev jag inte mindre omtumlad av det beskedet.
Nu är det tid att stanna upp, reflektera, be om ledning och samla krafter, för att efter nyår ta nya tag i vår stora utspridda församling och i varje liten knut av den. Jag hoppas alla som glatt sig nu vill vara med och bygga upp vår församlingsgemenskap även i fortsättningen.