Det var en gång en gulis

      Kommentarer inaktiverade för Det var en gång en gulis


Visst är det behändigt när facebook håller reda på vad jag gjort.

För sex år sedan deltog jag i gulisintagningen med liv och lust. Gamla kärringen i jämförelse med mina studiekamrater, men det är attityden som gör gulisen! Jag som aldrig kom mig för att börja studera vid ett universitet när jag var nybakad student, tog igen allt jag kunde när jag 19 år senare äntligen var där. Det är ju faktiskt lite roligt att gå tillbaka och läsa blogginlägget jag skrev då.

Jag minns att en av killarna som var gulis med mig är född 1995 och det är samma år som jag blev student. Tänka sig! Men vi hade en hel del kul tillsammans trots åldersskillnaden. För kanske jag inte var 19 år äldre så där mellan öronen?

Nu blir jag lite nostalgisk och sentimental. Tänk att jag då vågade steget att börja studera! Fast jag förstod aldrig varför folk ojade och vojade sig och kallade mig modig. Jag tog ju bara tag i en dröm jag bar på. Jag tog ju bara ett steg många gör i betydligt yngre ålder. Jag gjorde ju bara just det jag ville göra – och det har jag typ alltid gjort.

Idag är jag ändå tacksam för studieåren. Jag växte på många sätt under de åren och jag fick många härliga vänner som fortfarande vill vara mina vänner (jag förundras stort!). Hejhej till TF-14 gänget och tutorerna och alla andra fina typer jag mötte under studietiden! För att inte tala om alla fantastiska lärare som väglett och engagerat uppmuntrat vidare. Och stackars läraren i klassiska språk – han hade då ett otacksamt uppdrag! Tack och förlåt!

I morgon ska jag fortsätta studera – dock i mindre skala. Det är dags för en del av en pastoralkurs igen och då får jag träffa en del av mina gamla studiekompisar! Jippii!