Det är pauserna som är viktigast

      Kommentarer inaktiverade för Det är pauserna som är viktigast

När man åker iväg på kurs så är det alltid med vissa förväntningar. Ibland blir de infriade; ibland blir man besviken och ibland överträffas förväntningarna. Den är gången var mina förväntningar störst på samvaron utanför föreläsningarna. Och bra så, för föreläsningarna gav inte så värst mycket – tyvärr.

Men samvaron med mina kurskamrater – den är faktiskt oersättlig! Jag gick på en kort promenad med en och vilken diskussion vi hade! Åh, jag känner mig fortfarande lätt om hjärtat när jag tänker på den. För att inte tala om att jag känner mig stärkt. Ljuvligt!

Och på kvällen när vi satt ungefär halva gänget och filosoferade kring söndagens texter. Att få fundera tillsammans är en fantastisk predikoverkstad – men det händer allt för sällan! Så självklart var det ett gyllene tillfälle att få tala om texterna och om temat tacksamhet. Vi kommer från så olika bakgrunder och miljöer att det är otroligt berikande att få vända och vrida på texten tillsammans.

Som grädde på moset hade jag sen en ledig helg efter kursdagarna. Och här sitter jag nu sent på söndag kväll och skriver, samtidigt som jag ser på klockan att jag borde legat i sängen redan en god stund. I morgon är det måndag och en ny vecka med en fullbokad kalender. Det ser jag fram emot! Go’natt!

Det var en gång en gulis

      Kommentarer inaktiverade för Det var en gång en gulis


Visst är det behändigt när facebook håller reda på vad jag gjort.

För sex år sedan deltog jag i gulisintagningen med liv och lust. Gamla kärringen i jämförelse med mina studiekamrater, men det är attityden som gör gulisen! Jag som aldrig kom mig för att börja studera vid ett universitet när jag var nybakad student, tog igen allt jag kunde när jag 19 år senare äntligen var där. Det är ju faktiskt lite roligt att gå tillbaka och läsa blogginlägget jag skrev då.

Jag minns att en av killarna som var gulis med mig är född 1995 och det är samma år som jag blev student. Tänka sig! Men vi hade en hel del kul tillsammans trots åldersskillnaden. För kanske jag inte var 19 år äldre så där mellan öronen?

Nu blir jag lite nostalgisk och sentimental. Tänk att jag då vågade steget att börja studera! Fast jag förstod aldrig varför folk ojade och vojade sig och kallade mig modig. Jag tog ju bara tag i en dröm jag bar på. Jag tog ju bara ett steg många gör i betydligt yngre ålder. Jag gjorde ju bara just det jag ville göra – och det har jag typ alltid gjort.

Idag är jag ändå tacksam för studieåren. Jag växte på många sätt under de åren och jag fick många härliga vänner som fortfarande vill vara mina vänner (jag förundras stort!). Hejhej till TF-14 gänget och tutorerna och alla andra fina typer jag mötte under studietiden! För att inte tala om alla fantastiska lärare som väglett och engagerat uppmuntrat vidare. Och stackars läraren i klassiska språk – han hade då ett otacksamt uppdrag! Tack och förlåt!

I morgon ska jag fortsätta studera – dock i mindre skala. Det är dags för en del av en pastoralkurs igen och då får jag träffa en del av mina gamla studiekompisar! Jippii!

Helt upp åt väggarna!

      Kommentarer inaktiverade för Helt upp åt väggarna!

Strax innan semestern köpte jag två skivor av något mjukt material som jag tänkte skulle bli anslagstavlor vid mitt skrivbord. Sen hann jag inte med och sen kom något emellan, men till slut kom jag till skott. Jag tog skivorna med mig till jobbet, men funderade ännu var jag skulle hitta ett lämpligt tyg att beklä skivorna med. En vacker dag slog tanken mig att jag sett en hög med lakan, gardiner och andra tyger i Missionsboden i Houtskär.

Jag tog nyckeln och gjorde ett besök i Missionsboden. Månne där skulle finnas något av lämplig kvalitet? Det tog inte många minuter att identifiera ett par gamla gardiner som lämpligt material, lämplig storlek och lämplig färg. Så jag återvände till mitt arbetsrum med dem och beklädde skivorna med de urblekta gardinerna. Några skruvar senare var skivorna uppe på väggarna. Efter ett år och åtta månader har jag äntligen anslagstavlor bredvid skrivbordet!

Sen är det en annan femma att skrivbordet fortfarande är rätt så rörigt…

Sen kan jag inte låta bli att dela en vy från min arbetsväg. Den här bilden knäppte jag från färjan på söndag kväll efter en välsignad kvällsgudstjänst med sånger från Taizé. Både i sångerna och vyerna får själen vila.

En söndagshälsning

      Kommentarer inaktiverade för En söndagshälsning

Veckorna efter skribalägret har rusat förbi. Jag har haft många lediga dagar som lägerkompensation och det har varit skönt. Dagarna där emellan har varit fulla av allt möjligt. Det har varit konfirmation, högmässor, en vigsel, kontorsarbete, planeringsarbete, och jag har försökt landa i vardagen efter sommaren. Att bestämma hur verksamheten för hösten ska se ut är inte det enklaste och kräver en hel del tankeverksamhet. Det i sin tur tar på krafterna mer än det skulle göra i vanliga fall. Därför har jag legat lågt också här på bloggen.

Idag tog jag båten till jobbet och jag fick sällskap på resan av kantorn och hennes man. I Houtskär har vi firat högmässa på finska och snart ska vi styra stäven norrut mot Iniö för att fira en sånggudstjänst i kyrkan där kl 17. Tänk vilken underbar dag med två fina gudstjänster och båtresor däremellan! Jag är nog gräsligt lycklig och välsignad.

Bild från en annan utfärd med båten

På egen köl till jobbet

      Kommentarer inaktiverade för På egen köl till jobbet

Den här sommaren har vi skaffat båt. Tidigare hade min man och jag varsin motorcykel, men de gjorde vi oss av med förra hösten, eftersom vi inte körde så mycket per säsong mera. Den här våren drabbades jag av allvarlig ”jag-vill-ha-egen-båt-sjuka” och jag började spana på båtar. Min man har inte nån större erfarenhet av båtar så han var lite motsträvig. Till slut fick jag honom med på noterna och under semestern slog vi till och köpte en liten behändig båt.

Så vi började köra omkring i vår närmiljö och bekanta oss med navigering, väderförhållanden och båten. Roligt var och är det. Hela tiden har jag haft en baktanke om möjligheten att röra mig med båt till och från jobbet och kanske i jobbet också.


Så igår passade jag på. Det var strålande solsken och så gott som bleke (dvs. ingen vind, inga vågor). Att lägga ut och dra iväg till jobbet var nog lite spännande. Jag är trots allt ingen van sjöbjörn. En sån njutning arbetsresan var! Du ser vilka bilder jag hann knäppa längs vägen! Bron går mellan Korpo fastlandet och ön Wattkast.


Och lite svall måste man ju också fota när man är ute och kör…

När jag korsade den stora farleden mellan Korpo och Houtskär såg jag färjan Stella som jag normalt åker med och besökaren Mein Schiff. Färjan är stor men kryssningsfartyget ännu större. Jag var glad att bara se dem på avstånd för jag var en aning orolig för hurdant svall en sådan bamsing kan dra upp.

På hemvägen såg jag Tallink Siljas fartyg på avstånd och Finnlink fartyget körde förbi rätt nära. Jag körde genom Finnlinks vågor och det gick riktigt bra när jag saktade in ordentligt. Bättre att vara försiktig när man är ovan!

När jag tar bilen till jobbet räknar jag med att det tar en timme och en kvart. Båtresan tog 50 minuter, men sen ska jag ta mig till och från båten också. (Jag bor en kilometer från stranden.) Så med nuvarande båt går det ganska jämt ut. MEN, med egen båt behöver jag inte bry mig om när färjan går utan är friare att komma och gå hur jag vill.

 

Snipp, snapp, snut, så var lägret slut!

      Kommentarer inaktiverade för Snipp, snapp, snut, så var lägret slut!

För en vecka sen skrev jag om min olust att åka iväg på läger. Jag tror jag delade den med många av konfirmanderna. Men vi tog oss alla i kragen, packade väskan och drog iväg i alla fall.

Så gick dagarna. Det var intensivt, lärorikt och roligt. Mellan torsdag kväll och söndag morgon försvann tiden med blixtens fart. Och nu är lägret slut.

Idag, sista dagen, packade vi ihop, men vi hann också fira högmässa tillsammans med församlingen. Alla på lägret hade vant sig med gudstjänstfirandet så det var inga problem att alla konfirmander hade en uppgift i högmässan. De delade ut psalmböcker och agendor, läste texter, ledde böner, var med i predikan (vars manuskript du kan läsa här), bar upp kollekten och så fick de delta i nattvarden.

Förstås var det lite spännande, även för mig som liturg eftersom jag skulle hålla ordning på alltihopa. Men det förlöpte alldeles strålande. Och församlingen var glad och tacksam över att få fira gudstjänst med ungdomarna.

Det har varit en välsignad vecka. Flera konfirmander har erkänt att det blev roligare än de förväntat sig. Och jag kan bara hålla med.

Tack allihopa!

När det sjunger på sista versen

      Kommentarer inaktiverade för När det sjunger på sista versen

Ojdå. På onsdag var det för många dagar kvar. Idag är det plötsligt fredag och nu känns det som att det kanske är för få dagar kvar. Det är spännande hur många toppar och dalar man hinner känna under ett läger. Att vara tillsammans 24/7 är krävande. Både för ledare och konfirmander. Men det är också väldigt fint.

Att följa med hur en grupp växer, hittar varandra och blir till en familj är otroligt fint. Vi hade ett veckoslut tillsammans i månadsskiftet januari-februari och redan då såg vi att det blev en gruppanda. Så nu när vi är en vecka tillsammans behövde vi inte starta från noll, utan det fanns en viss gemenskap att bygga vidare på. Kombinationen av undervisning som ibland känns torr som fnöske, undervisning som inte ens känns som undervisning, fritid med simning och samvaro, kvällsprogram med lekar och bus gör att gruppen fogas samman.


För egen del är jag jättenöjd med lägret. Jag har sovit gott och ätit bra. Jag är någorlunda nöjd med min undervisning och jag har hunnit dra andan när det har behövts. Samtidigt som det är jätteskönt att det snart är över.

Det som jag är extra glad över är att vi i år firat gudstjänst varje morgon. Konfirmanderna har gruppvis haft hand om gudstjänstens olika delar. De har själva förberett och genomfört gudstjänsten. Vi har hunnit fira första advent, julen, fastan och långfredagen. I morgon firar vi påsk. Det här gör att alla blir mera bekanta med gudstjänsten och vad allt den innehåller. Helt super enligt mig.

Tiden går fort. Vi har ett par trevliga dagar kvar och det kommer gå i ett nafs.

Lägerlivet tar sig

      Kommentarer inaktiverade för Lägerlivet tar sig

Jag sitter i en fåtölj och spanar ut över en tom korridor. Det är min tur att vaka över att konfirmanderna somnar och inte hittar på nattliga hyss. Samtidigt kan jag njuta av en stunds lugn och ro. Jag har tid att blogga och att fundera på morgondagens program. Det är en skön stund.

Vi har nu avverkat tre dagar av lägret. Fyra dagar återstår. Den här eftermiddagen kände jag att det var för många dagar kvar, men i morgonkväll har vi redan avverkat över hälften av lägret. Sen går det i ett huj och sen är lägret plötsligt slut.

Det här är mitt tredje läger som präst, mitt fjärde över huvudtaget. Det är andra lägret tillsammans med samma arbetskompisar, på samma ställe i Houtskär, på Skärgårdsskolan. Den här gången börjar jag känna att jag lite vet vad jag håller på med. Jag har ett inre lugn inför lektionerna och jag kan på nåt sätt uppskatta ungefär hur jag ska planera inför mina undervisningspass.

Jag uppskattar verkligen vår ledarstab. Ungdomsarbetsledaren och den andra prästen har lång erfarenhet, så om det är nåt jag funderar på så finns det kollegor att bolla tankarna med. Våra unga ledare är erfarna de också. De skapar god stämning och drar med alla konfirmanderna i lekarna så att ljudnivån stundvis överskrider alla rekommendationer. Men ljudnivån korrelerar med stämningen, det är säkert.

Lägerliv är något speciellt. Det vet alla som någon gång varit på något läger. På ett sätt är vi som i en egen bubbla. Vad som sker i världen angår inte oss den här veckan, även om världens nyheter nog når oss ändå. Bra så, man kan behöva en paus från världen!

Kom ihåg att tvätta händerna!

      Kommentarer inaktiverade för Kom ihåg att tvätta händerna!

Så var vi igång med lägret då. Första dagen var intensiv.

Alla kom, fick tvätta händerna,
fick lunch, fick tvätta händerna,
fick rum, fick tvätta händerna,
fick lära sig något, fick tvätta händerna,
fick leka lite, fick tvätta händerna,
fick simma lite, fick tvätta händerna,
fick middag, fick tvätta händerna,
fick planera gudstjänst, fick tvätta händerna,
fick knyta Frälsarkrans, fick tvätta händerna,
fick sjunga lite, fick tvätta händerna,
fick kvällsmål, fick tvätta händerna,
fick tvätta tänderna, fick tvätta händerna,
fick höra nati-sången och till slut sov vi alla.

Idag är en ny dag med nya upplevelser och nya lektioner.
Det mesta av gårdagens program upprepar vi idag igen.

Vi har härliga ungdomar här. De unga ledarna som kommer från när och fjärran står häpnar över hur snälla och lydig konfirmanderna är. Så det här kan ju inte bli annat än ett superbra läger.

Kluven känsla inför morgondagen

      Kommentarer inaktiverade för Kluven känsla inför morgondagen

Det är söndag kväll.
I morgon far jag på jobb och sen kommer jag hem på söndag.
Det vankas skribaläger!

Jag ser fram emot det, men samtidigt vill jag inte alls vara borta hemifrån en hel vecka nu. Det blir mitt tredje läger som präst och den här gången tror jag att jag känner mig kluven just för att jag börjar veta och förstå vad det är som väntar.

På fredagen förberedde jag lektioner och då kröp förväntan in i mig. Det kommer att bli roligt att få undervisa och diskutera med alla dessa underbara ungdomar. Men nu under helgen har jag njutit av ledighet och trädgården här hemma. Och jag vill inte lämna det.

Så ack, ja, jag känner mig som åsnan mellan de två hötapparna…