Känslan av att vara buren

      2 kommentarer till Känslan av att vara buren

Igår kväll satt jag framför datorn och kände hur jag blev buren när kommentar efter kommentar med hjärtan, kramar och uppmuntrande ord trillade in på min facebook-sida, på messenger och i bloggen. Omkring hundra hälsningar har jag fått efter förra blogginlägget.

BIld av Christian West från Pixabay

Det kändes för mig som de bilder man ser från de häftigaste rockkonserter där publikens alla händer sträcks fram för att bära upp rockstjärnan som slänger sig av scenen, så kallad stadgediving. På en liten stund sträcktes mängder av händer fram för att sända ett hjärta, en kram, några vänliga ord åt mig och de bär mig.

Idag fick jag se hur 129 par händer till sträcktes fram genom de understödslistor som samlats in som en åsiktsyttring i Houtskär. Det är alldeles överväldigande och faktiskt lite förvirrande. Hur hände det här mig? Jag kan bara säga tack. Ett enkelt, stort tack till alla händer som vill bära mig.

Att jag ville skriva av mig och berätta att jag är sjukledig här på bloggen, är för att bloggen är min kanal till alla mina vänner – såväl dem jag känner, som alla dem jag inte ens vet vem är. På bloggen får jag berätta om min vardag, mina känslor, mina visioner och dela mina predikningar och texter. Genom bloggen får jag utlopp för mitt stora behov att skriva och sätta ord på det som händer. Då känns det viktigt att också berätta när det är tungt, även om jag inte kan berätta allt.

Jag tror att vi lätt får en skev bild av andras liv, eftersom det är så mycket lättare att dela det som är vackert, glatt och perfekt. Även om det kan se ut som en glansbild på ytan, kan det finnas ett träsk av illamående och svårigheter bakom – det vet vi aldrig om ingen berättar.

Mitt kanske viktigaste budskap är att jag är en liten, alldeles vanlig människa – i mångt och mycket lik dig som läser – och då går livet ibland upp och ibland ner. Så är det för oss alla.

2 thoughts on “Känslan av att vara buren

  1. Siv Fagerlund

    Vi har haft det gott Gud
    ensamma med varandra,
    svala morgnar med daggen
    tyngande gökblomstrets lätta flikar
    Under dagen hjälpte jag dig,
    som barnet hjälper fadern
    att bygga ett stort hus.
    Ditt leende var min timavlöning.
    När kvällen kom med storm från havet,
    kröp jag ihop i dig
    som knipan i sin holk.
    (utdrag ur en dikt av Valdemar Nyman,
    i dag tillägnad Janette Lagerroos, med särskild hälningg av Siv Fagerlund)

  2. Siv Fagerlund

    Vi har haft det gott Gud
    ensamma med varandra,
    svala morgnar med daggen
    tyngande gökblomstrets lätta flikar
    Under dagen hjälpte jag dig,
    som barnet hjälper fadern
    att bygga ett stort hus.
    Ditt leende var min timavlöning.
    När kvällen kom med storm från havet,
    kröp jag ihop i dig
    som knipan i sin holk.
    (utdrag ur en dikt av Valdemar Nyman,
    i dag tillägnad Janette Lagerroos, med särskild hälning av Siv Fagerlund)

Comments are closed.