Den öppna dörrens teologi

      Kommentarer inaktiverade för Den öppna dörrens teologi

Alla dagar under sommaren, som jag var på plats i mitt arbetsrum i Prästgården, lät jag ytterdörren stå öppen, på vid gavel. Det var ett medvetet val. Jag ville signalera att jag är här och du är välkommen!

Visst har vi öppethållningstider för kansliet, men min församling är så liten att det inte är någon större rusning till pastorskansliet. Så jag tycker att det är trevligare om dörren står öppen och man får droppa in då när man har något på hjärtat. För det är inte alls alltid så att man har möjlighet att komma på tisdag mellan 9 och 12. Och det är inte alls alltid så att man minns att man hade något ärende till prästen just då. Om dörren står på vid gavel är det ju lätt att sticka sig in då när man kan eller minns sitt ärende.

Jag skrev faktiskt i (kapellförsamlingens egna tidning) Församlingslyktan att jag önskar att man sticker sig in om det är någonting. Trots att jag inte bor i Prästgården vill jag ändå visa på gästvänlighet och på att jag vill att tröskeln ska vara låg till församlingen och prästen.

Det var en man som i somras sa till mig med glädje i rösten att “nu är det som det ska va” när dörren står på vid gavel! Ännu är vädret på min sida vad gäller att hålla dörren öppen på vid gavel, så jag fortsätter så länge jag kan!

Bilden är tagen på försommaren när körsbärsträden blommade. Innan jag insett att ytterdörren ska stå öppen så mycket som möjligt.

Faktum är att jag bedömer att den öppna dörren och kanske texten har haft verkan. Det händer sig att någon dyker upp och sticker sig in. Första veckan efter semestern var det redan två besökare som kom med sina ärenden utanför kanslitid. Det här gläder mig oändligt mycket.
Jag är tacksam för att församlingsborna visar mig sitt förtroende.