Ett kiterium för en bra predikan kan vara att man lyckas knyta ihop Bibelns dåtid med vår nutid och evighetens alltid. Det är mera sällan det lyckas, tycker jag, men den här gången har jag i allafall lyckats få in lite nutid.
Jag har sett 6 säsonger av serien Once Upon a Time på Netflix och jag tycker den är otroligt spännande ur ett kristet perspektiv och ur ett feministiskt perspektiv. Det handlar om kampen mellan det onda och det goda. Det finns en kvinna som är Frälsaren. Och hela serien är oroligt skruvad, galen, sagolik och irriterande, men ändå alldeles fantastisk. Det finns en hel massa man kunde analysera i den serien. Faktiskt så skulle man kunna skriva en gradu om den (Vink vink, om nån behöver ett tips!).
Idag utgick jag från den serien i min predikan. Jag valde att inte analysera den välidgt mycket utan det blev en extra kort predikan, för jag tänkte att när vi firar kvällsmässa med sånger från Taizétraditionen så ska jag inte prata så väldigt långt. Tyngdpunkten ligger på det meditativa i att sjunga sångerna många gånger, inte på att jag pratar sönder stämningen.