Category Archives: Livet i allmänhet

Känns som baksmälla

      Kommentarer inaktiverade för Känns som baksmälla

Efter en intensiv period med inlägg var och varannan dag blev det nu plötsligt en oplanerad paus. Påsken sög musten ur mig så att jag känt mig både psykiskt och fysiskt trött. Seriestrippen ovan kändes otroligt träffande! Helst hade jag varit ledig några dagar direkt efter påsken, men det har inte funnits tid för. Nu, den här vapp-veckan tar jag… Read more »

Kanske för att det är måndag morgon?

      Kommentarer inaktiverade för Kanske för att det är måndag morgon?

Klockan ringer. Jag vrider mig i sängen och ligger kvar en stund. Jag vill inte! Men vad jag inte vill vet jag inte riktigt. Jag känner mig tung i kroppen och sur i humöret. Det känns som om jag skulle ha stressat och jobbat hårt hela natten. Väckarklockan avbröt mig mitt i någonting, men jag kan inte minnas vad det… Read more »

Bjälken och flisan

      2 kommentarer till Bjälken och flisan

Det blev en oplanerad bloggpaus. Jag har tänkt mycket, men inte hunnit eller orkat formulera mig riktigt. Det är så tråkiga nyheter som vi fått läsa om de anställda i kyrkan den här veckan. I en församling uttalar sig två präster fördömande om homosexuella och i en annan församling har kyrkoherden valt att avgå på grund av en seg konflikt… Read more »

När tankarna vandrar kring döden

      Kommentarer inaktiverade för När tankarna vandrar kring döden

Jag tänker på de som är saknade i norska fjällen. Jag känner dem inte och jag läser att de med största sannolikhet är döda. Ändå vet jag att det lever en liten gnutta hopp, ända tills motsatsen är bevisad. För under sker. Under kallar vi det som går mot all logik, allt förstånd. Det där som händer, trots att det… Read more »

Årskrönika – del två

      Kommentarer inaktiverade för Årskrönika – del två

Som jag konstaterade i den förra inlägget Årskrönika var mitt år 2018 allt för händelserikt för att summera i bara ett inlägg. Här kommer del 2 och vi börjar från prästvigningen i maj där den här bloggen i princip också börjar. VARNING: Det här blir ett lååååångt inlägg till… (och ännu längre om du vill läsa alla inlägg jag länkar… Read more »

Årskrönika

      Kommentarer inaktiverade för Årskrönika

Många, speciellt bloggare, har en tendens att summera året vid årsskiftet. Jag gjorde det i fjol och när jag nu kollade in det inlägget i min gamla blogg tyckte jag att det var ett toppen sätt att göra en snabbgenom gång av året som gått. Alltså gör jag det i år också! Ifall du inte följt mig så länge får… Read more »

Några franskisar blev kvar

      2 kommentarer till Några franskisar blev kvar

På juldagen, efter att jag predikat och firat min sista gudstjänst i Hitis kyrkan för den här gången (för man vet aldrig vad framtiden bär med sig) och efter att jag gråtit några tårar till avsked, hjälpte min man mig att tömma lägenheten i Dalsbruk. Vi fyllde två bilar och en släpvagn! (Inte särskilt tätt packat, men dock.) Jag som… Read more »

I nattens mörka timmar

      Kommentarer inaktiverade för I nattens mörka timmar

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnista och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandra sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken. Viktor Rydbergs dikt Tomten är en vacker dikt med tillhörande vemod. För ibland, så där i midnattstimman, finns det en risk att man… Read more »

Julafton som kom och gick

      1 kommentar till Julafton som kom och gick

Nu kanske du tror att jag är mer än lovligt virrig och ”vikuvill” (dialekt för: vet inte vilken veckodag det är), men faktum är att i går kväll firade min familj julafton. Otroligt nog lyckades vi hitta en dag när föräldrarna, syskonen, respektive och barn kunde stråla samman den här julen. Det var mer än jag vågat tro på tidigare… Read more »

Nu möter jag ledsna ögon

      1 kommentar till Nu möter jag ledsna ögon

I de här dagarna blir det så tydligt hur många som är ledsna och besvikna för att jag är på väg att lämna dem. Alla säger att de förstår mitt val, men att de kommer att sakna mig och helst skulle se att jag skulle stanna i församlingen. Det känns sorgligt och hemskt att vara tvungen att göra så många… Read more »